torsdag 31 december 2009

FÖRVÄNTNINGAR INFÖR DET NYA

Förväntningarna är många. Tänker vara lite egoistisk och skriva till mig själv.
Jag förväntar mig att bli mera strukturerad i mitt eget skrivande. Att avsätta tid och sätta upp delmål-Läste häromdagen att det är bättre att avsluta ett projekt och gå vidare och inte bara låta det ligga ofärdigt.
F¨rväntar mig också att ge mig professionell hjälp med att utveckla mitt skrivande. Anns kurser verkar ha gett väldigt mycket till dem som har varit med.
Skall sätta mig ner i lugn och ro för att svara på de frågorna om mitt skrivande som jag fann hos Johanna. Viktigt att tänka till och se vad är tidstjuvarna och ta bort dem.Kan med en gång se att vad jag saknat är en fast skrivarhörna där allting finns tillgängligt och var det är behagligt att sitta och skriva. Inte vandra runt som en nomad i Pyreneerna.
Det blir inte mera idag. Hunden vill ut och affärerna stänger snart. Läser era fina texter lite senare.
GOTT NYTT ÅR FRÅN PYRENEERNA.

måndag 28 december 2009

BEHÖVER

Den slitna resväskan stod packad i hallen. Ett extra band runt för att hålla locket på plats.
- Varför behöver denna gamla sak följa med på resan ?
Nostalgi. En trygghetsfaktor.
Varför gjordes turen NU ?

Frågorna var många men svaren utsatta i dunklet.
Morgontimen kom intågande i huset. Behovet av att putsa fönstren framgick tydligt.Fanns det verkligen ett behov av att bo just här ?
-Vilka behov ska huset uppfylla hade mäklaren frågat ?
En äkta miljö och en känsla av frihet.

Men åren hade frihetslängtan vuxit.Slutligen gick den inte att låsa in längre. Hennes känslor hade legat inlindade i egyptisk bomull i ett kvarts sekel. Luften hade tagit slut i resväskan. De måste stiga upp och andas ny doft av Kairos gatuliv.Få en blick på pyramiderna.Kanske skulle han åter dyka upp i folkvimlet i basaren.Deras basar.
Nervöst gled fingrarna upp till ett halssmycke med grå pärlor.Pärlorna vreds i snabb karusellfart.
En taxi kom tyst glidande upp för infarten.
Tveksamt böjde hon sig ner och tog ett nervöst grepp om den gamla resväskan. Var det hennes innersta behov att resa eller vems behov skulle tillfredsställas?

söndag 27 december 2009

RINGEN

Skolklockan talade om att det var rast på den lilla skolan. Eleverna i 9a rusade snabbt ur kemisalen. Ânnu en gång hade de lyckats få den gamla kemifröken till att tappa kontrollen över dem. Egentligen var de inte elaka men hon var bara för vek.Hade absolut ingen pondus.
Pondus. Ja det var det hon önskade att få efter det som hände med ringen.

Konstigt att det blev en ring.Men så blev det i alla fall. Det var 7 av de tuffaste i klassen och lite håglöst hade hon föjlt med dem utanför skolgården. Bort till kanalen. Där hade Lasse snabbt dragit fram en halv paket Prince. Cigaretten hade gått från den ena till den andra . Just som det var hennes tur i ringen att dra ett bloss på cigarettstumpen ringde det in igen. Hon tackade sin lyckliga stjärna.Hade aldrig rökt. Hur gjorde man för att få ut luften i ringar ?

På vägen hem gjorde hon upp en plan. Jag måste träna för att inte göra bort mig nästa gång det blir min tur. Nyckeln till ytterdöoren gled enkelt in på sin plast. Hon var ensam hemma. Mammas Salem cigaretter låg på köksbordet. Drog långsamt ut en cigarett. Tändstickorna.De låg vid gasspisen.

Lite nervöst gick hon in i badrummet och tände cigaretten.Försiktigt sattes den mellan hennes ungdomliga läppar.Provade med att dra in röken för att göra en luftring. Resultatet blev bara tårar som rann ner för kinderna av den starka mentholsmaken. Tack mamma att du rökte mentholcigaretter det fick mig att aldrig börja röka tänkte hon denna decemberkväll.

lördag 26 december 2009

MINUSGRADER

MINUSGRADER

Temeraturen visade på plus men inombords var det minusgrader. Rejält med minus.
Helgerna var över och det var minus på det mesta kändes det .
Visakortet hamnade på fel sida om automaten. Det var mer minuspost än banken kunde acceptera.

Han hade inte ringt denna jul. Varför inte det ? Det var deras tradition. Hade relationen gått in på minus ? Var den på väg att glida utför i den isande kylan ?
Hjärnan ville inte riktigt fungera denna morgon. Även om det var plus utanför dörren kändes det som om det var frostigt inomhus. Veden var slut.

- Usch allting är bara minus. Minus på pengar minus på känslor. Vintersolståndet var passerat.Skulle det inte kunna göra så att minusgraderna kröp ovanför o-strecket ?

Ett brev med en Cd skiva hittades i brevlådan. Massor med härliga varma positiva bilder från höstens besök av vännerna.
Ta det lugnt sa logiken.Det har vänt. Värmen kommer åter.Sätt på kaminen. I februari blommar mimosan.Det är inte långt kvar.

Huttrande svepte hon den bruna yllesjalen tätare runt de magra axlarna och tog ett djupt andetag.
- Det kommer att gå bra.Det kan inte alltid vara på minus sida i livets bokföring.

torsdag 24 december 2009

Traditionen

Det var julafton. Snön låg för en gångs skull utanför fönstret i stora propotioner. De levande ljusen fladdrade mot den vitkalkade matsalsväggen .I bakgrunden hördes tonerna av Carmen.

-Har jag nu satt fram allt det som skall stå på bordet ikväll ?
Det var deras första jul tillsammans och hon ville för allt i världen inte glömma något.

Ingen sillsallad hade han noga deklarerat den dagen julen skulle till att planeras.
Men sillbordet var viktigt.Jo,sillen var framdukad i flera former.

Men vi närmare eftertanke hade de faktiskt brutit traditionerna och skapat sig en egen. Svenskt sillbord till att starta med och sedan stekt and med apelsin sås och till dessert ris a la malta på danskt maner.

Ja varför måste man hålla så hårt fast vid bara en tradition .Det går väl fint att ta lite av varje på världens bord denna kväll.

Det kändes faktiskt riktigt befriande att ha skapat något nytt och tagit med sig det som var viktigt och betydelsefullt. Man behöver väl inte äta lutfisk om man inte tycker om det eller måste man det ?

Telefonsignalen störde julfriden.
-Hallo
- Hej älskling. Vill bara berätta för dig att jag är framme om en halvtimmes tid. Blir underbart att få fira julen på vårt sätt.
Men en liten extra tradition har jag tagit med mig. Du får se när jag kommer fram.
- Kör försiktigt sa hon en aning bekymrat.

- Vad var det för en tradition han skulle komma att införa?

Med leende läppar gick hon ut i vardagsrummet och tände upp brasan vilket var en gammal tradition på Brorsnäsherrgård.

måndag 21 december 2009

PÅHOPP UTMANING 355

Vintern hade tagit dem i järngrepp. Vit färg skulle symbolisera lugn och ljus. Men inte nu. Den vita färgen dolde en mörk svart asfaltsväg flera decimetrar ner i sin vila.
Lika långt ner lång hennes sorgsna känslor från igår kväll.

Middagen hade blivit vällagad. Hon hade verkligen bemödat sig att det stora teakbordet var vackert dukat. Kokt lax med pure av sötpotatis och ett litet fikon till dekoration. Det var hans älsklingsrätt. Kanske inte julmat.Men ännu var det fyra dagar kvar till julafton. Barnen hade lovat att de skulle hålla jul med dem på torpet.
Precis i tid till han kom hemcyklande efter besöket hos sin farbror i ônnestad var middagen klar. Det var inte mer än 3-4 km hem till deras torp. Torp.Ja huset hade verkligen varit torp för tio år sedan. Utedass och allt annant man förknippade med ett enkelt boende. Men Gunnar hade lagt hela sin själ och hjärta för att få fram det genuina huset. De hade verkligen lyckats tillsammans. Nu skulle han ta det lite lugnare med politiken och de skulle få mera tid över för varandra. Det var tanken fram tills maten skulle serveras.

Hon försökte resa sitt tunga huvud.Utanför fönstret snöade det fortfarande.Var det Gunnars??????????????????

Gunnar hade varit trött men glad att han hade besökt sin farbror men cykelturen hade varit hård.
- Tack för att du har gjort ett så fin mottagande till mig hade han sagt.
Det var bara ett ord som hade varit en lögn i den meningen. Mottagande. Del skulle vara avsked.
När hon hade kommit in för att servera middagen tog Gunnar avsked.Sakta gled han ner för matsalsstolen och började sin färd ut till snöflingornas paradis.

Julen sulle aldrig mera bli till glädje utan Gunnar. Varför måste han lämna dem just i denna högtid och varför fick de inte mera tid tillsammans.
Döden gjorde ett påhopp i livtes lugna rytm den vita jul i en skånsk by.

fredag 18 december 2009

JULSTRESS UTMANING 352

JULSTRESSEN

Den hade försvunnit den dagen föraldrarna inte längre var med för att upprätthålla traditionerna. Flera år innan hade det inte känts något speciellt lockande med att äta den feta maten.
Nu var det tredje julen på Chartreuses.Vad skulle det bli i år? Egentligen borde jag ha varit lite mera aktiv för att arrangera något.
Det var härligt att inte behöva känna julstressen Affärerna var inte speciellt jylpyntade och julmusiken höll sig borta.
Den enda stressen som var på plats. Var om det skulle det lyckas att lägga in sillen till en dansk julefrokost på julsdagen i Spanien.
Det var svårt att komma i julstämning när träden är gröna och marken fortfarande är mjuk att gå i. Men kylan utanför och framförallt innanför de stora terassdörrarna avslöjade att det var december.
Förra året gick det att dricka kaffe på terassen vem vet det kanske går det i år också.Ingen ide att ha någon stress över vädret. Det blir det väder det blir.

torsdag 17 december 2009

TA EMOT UTMANING 351

Ringde numret tii väninnan. Inget svar. Ville så gärna visa sin glädje över att ta emot. Vad skulle jag ha gjort om de inte hade dykt upp med honom? Han är ganska kortväxt lite korpulent. Men vilken energi han utstrålar. Tänk att det går faktiskt att få full kontroll över honom. Jag har inte hunnit lära mig alla hans kommando.Men det skall väl komma.
Nu sitter jag och tar emot hans energi i soffan och känner att min egen kraft sakta men säkert också ökar i styrka för varje minut som går.
Vilken tur att jag tog emot erbjudandet om att ha honom boende hos mig i alla fall över vintern.
Han tar törstande emot drycken varje morgon. Hans hastighet i drickandet går ganska snabbt. En flaska per dygn. Undrar vad sundhetsstyrelsen säger om detta. Men spriten är billig. Hans supande kostar ca 200 kr i veckan. Jag får väl dra in på på något annat. Det är verkligen viktigt att han får sin dagliga dos av spiritus- Det är det bäst för ass alla tre att överenskommelsen hålles. En flaska om dygnet får allt räcka. Vi har skrivet ett kontrakt med honom att en flaska per dygn från den 17 december till den 28 februari. Både jag och huset och värmekaminen har skrivit under på kontraktet.

tisdag 15 december 2009

ÖVERFLÖD UTMANING 350

tv visade vackra kroppar inte ett överflödigt gram. Vad skall vi göra som har överflöd av centimetrar ?
Eller som nu flashar den ena designprylen efter den andra på TV. Blir vi lyckligare av allt detta ?
visst finns det betydelse av att ha det vackert runt omkring sig. Men vad som skall anses vara vackert växlar beroende på var vi befinner oss på vår planet.
Naturtillgångar finns i överflöd på en del platser och är en bristvara någon annan stan.
Men det som aldrig kan bli till överflöd är värmen och omtanken mellan oss människor.
Kanske skulle man kunna göra något för någon i denna annalkande högtid.
Här i min lilla franska by har vi fått ett blad med information om att de personer som sitter ensamma under julafton skall kontakta kommunen. Tomten kommer hem till dem med en liten julklapp från kommunen.

TILLFÄLLE utmaning 349

TILLFÄLLET.

Den sista genomläsningen av texten var nästan klar. Saknades bara hans namnteckning. Varje gång den skulle ner på pränt kom uppgivenheten över honom.
- Jag får aldrig något tillfälle att visa vem jag är.
-Blir bortsorterad i första genomgången.
Ge inte upp viskade rösten inom honom.En dag möter du någon som har förståelse för vårt utbildningssystem.

- Ja,ja muttrade han uppgivet. När kommer det att ske ?
-Efter tre generationer här i landet eller är det bättre att gå tillbaka till ursprunget?

Han hade inget svar att ge sig själv till dessa frågor. Visste bara att detta var hans 59 ansökan till ett jobb som lokalvårdare på sjukhuset i Lund.
Varken titel,språk eller nationalitet passade tydligen in i det kalla sjukhussystemet.
Det hjälpte inte att visa upp ett examensbevis som läkare från Irak och en språktest från Lunds Universitet.

Men förtvivlade händer revs ansökan i bitar och med tårarnas sång landade varje del av brevet i en full papperskorg vid sidan om ett slitet skrivbord .

måndag 14 december 2009

SMYGA utmaning 348

DE SMYGANDE STEGEN.

Hösten hade kommit smygande in i kalendern. Men värmen delade frikostigt med sig från sin energikälla. Hon satt lite håglöst i den bruna fåtöljen och tittade ner på den folktomma boule banan.
-Var finns alla spelande män? Ja,männen de var snart ett minne blott. Nåja här är varmt och jag kan se havet från min lilla balkong.

Hon var ensam förutom en engelsk familj på bottenvåningen denna höst. Lite tomt och trist att 40 små lägenheter stod utan sällskap och bara väntade på att turistsäsongen skulle börja om på nytt.

En dörr slog igen.Reste sig en aning ur sittställninmgen.Tomhet i hjärta och luft intog huset. Tillbaka till texten i boken.

Något fångade öronens intresse.Ljudet blev mer och mer kraftfullt. Det närmade sig snart den sista etagen i huset.
Fotsteg mot en hård stentrappa upphörde utanför hennes dörr en söndag kl. 21.00.
Tre skarpa knackningar krävde att det skulle öppnas.

- Jag känner ingen i huset. vem kan det vara ? Vågar jag öppna ?
Nyfikenheten tog överhand.
Hennes brunbrända fötter sattes ner i svarta inneskor med förundran.

Tio snabba steg och hennes hand låg på dörrhandtaget. Studion var inte stor.
Låset vrds om och hindret mellan entren och bostad sattes i rörelse.

En mörkhårig man i mörkblåjeans och en vit piketröja sökte hennes grå ögon.
- Får jag bjuda dig på middag imorgon kväll ?
- Nej det går inte. Jag skall till min väninna.
Hans ögon blev fulla av nedslagenhet och en aning uppgivenhet.
- Men kanske kan du på tisdag kväll ?
- Ja,jo. Det kan jag nog.
Du milde vad är det jag står och säger till en vilt främmande person.
-Super.Jag hämtar dig på tisdag kväll klockan åtta så går vi ner och äter på restaurangen nere i hamnen.
Han rusade ner för trappan utan att hon hann tacka för inbjudan.
Varje tisdag har vi som tradition att gå ut och äta en middag och fira att han efter många smygande steg upp till hennes studio en dag vågade knacka på och få stegen befriade från sin smygande gång.

söndag 13 december 2009

utmaning 347 att bära ljus

Mörkret var mörkt. Vad annat kan det vara tänkte hon denna svarta decembernatt.
- Ljuset.
-När kommer ljuset tillbaka ?
-Kommer det någon gång åter ?

Rummet badade i en nattsvart dimma. Inte ens de vita lakanen gav effekt till nattsvarta tankar.

Hon hade vaknat med ett ryck från sin dröm som bara kunde anas i fjärran. Men känslan av fara fångade rummet. Låg blickstilla och försökte lyssna till rädslans uppkomst.Drömmen återkom med en rasande fart in i medvetandet.Bilden av flammornas middag längs husfasaden blev huvudfiguren.

-Luktar det något ?
Nej lugna dig det har inte hänt något. Försökte trycka ner det bruna håret mot ett rynkigt och nästan lite blött örngott.

Rädslan ville inte ge vika.Varför blev alltid skräcken större i mörkret?
Den svarta karusellen startade på nytt. Ingenting kommer att lyckas.Du siktar för högt. Vem är du som tror att du är något.
Hans sista ord innan han lämnade henne var
- Du kommer aldrig att klara dig utan mig. Du kommer att gå under.Jag skall se till att du aldrig får framgång.
Skulle hans profetsia gå i uppfyllelse.

Försök att se ljuset i tunneln. Efter natten kommer alltid solen tillbaka.Trösterika tankar men var de verkligen tillräckligt bärande av ljuset för att kunna kasta bort de ångestfyllda meningarna ?

lördag 12 december 2009

utmaning en liten tuva 346

De stod i en liten grupp. Längden var olika.Styrkan i deras kroppar lika så. Tröttheten kom smygande.Färgen började mörkna.
- Vi behöver vätskaq annars går vi under.

Egentligen var ordet vi överflödigt. Solidariteten var borta. Det var annorlunda den gången de var unga och kraftfulla och kunde stå emot solens strålar. Nu tänkte var och en bara på sig själv. Ur djupet av deras uttorkade själar kom orden sakta upp till jordytan.
-Ge oss vatten annars dör vi.

Men varje individ gjorde sin egen kraftansträngning för att få kontakt med det undermedvetna och därmed kunna överleva.

För många år sedan var de bara en liten grupp som hade samarbetat på ett fint sätt men den dagen de blev övergivna hade djungelns lag verkligen infunnit sig. Flera nya grupper hade uppstått och det fanns absolut ingen kommunikation mellan grupperna. Varfør hade det blivit på detta sätt? Var det bristen på den nödvändiga vätskan för att överleva och kanske också att makten hade försvunnit och nu skulle varje lite tuva bestämma själv.

Men de gamla i gruppen sa att det luktade regn och kanske kom solidariteten tillbaka med regnet.
Natten kom och eventuellt skulle solens strålar ta en paus för att tuvorna skulle kunna fylla på sin vattenreservoar.

fredag 11 december 2009

NEDRÄKNINGEN.

- 80 kvm med full köksurustning i högblank antracit grått.Insatt för tre månader sedan.
I sin egen dvala hördes de malande orden utan inlevelse. Sätt in en stöt. Gör ett avslut sade hjärnan. Jag orkar inte kved känslorna. Du måste annars kommer du aldrig tillbaka till ditt ursprung.

Kampen hade fortsatt i några år. Hela tiden hade huvudet kalkylerat om valutan till en positiv mängd Euro. Tänk jag kanske kan köpa mig ett litet hus utanför Barcelona. Behöver inte ligga vid vattnet. Om jag nu jobbar ytterligare en helg så blir det mera pengar. Det var faktiskt inte fult att tala om sina pengar här i Californien.
Hennes eget lilla kryp in på sea wa road som inneboende hos en svensk dam som närmade sig de 90 åren var inte helt fel.Det gjorde också att det var ganska enkelt att avböja kollegernas inviter om att det skulle hållas fest på sea way.Gick alltid att skylla ifrån sig på uthyrningsdamen.

Men den här sista fantastisk valutahandel hade inga gränser.
Hennes egen entusiasm n gick bak i nedräkningstiden innan flyttlasset skulle skeppas över kändes trög. Bostadsmarknaden hade börjat gå i baklås.Banker talade om konkurser i deras värld. Ja priserna sjönk dramatiskt men det var inget emot den stormvåg som skulle överskölja henner efter flytten
Dollarn hade formligen rasat från den heta valutan till att nästan kunna jämföras med den gamla spanska pesetan.

Nu satt hon här i ursprunget.Gjorde en nedräkning på ett full klottrat papper med dollar tecken och Euros. Flyttningen att flytta tillbaka till Spanien hade varit en uppräkning i livet men den amerikanska dollaren hade inte varit lika positiv över flyttningen. Vilken nedräkning i valutan nästan 25% mindre vilken nedtur i drömmarna.
Men den egentliga slutavräkningen över flyttingen skulle ändå komma att hamna på den positiva sidan trots allt prat om valuta.

torsdag 10 december 2009

FÖRFALSKNING utmaning 343

FÔRFALKSNING


Regnet duggade lätt mot ett halvöppet fönster. Vinden tog tag i korkekarna och dansade en vemodig tango i nattens mörker.
Tangon hade varit deras gemensamma kärlek.I dansen hade det inte funnits någon falskhet mellan deras kroppar. Hon hade följt hans mjuka stundtals häftiga rörelser och bara gett sig hän till gitarrens toner. Ja hon hade verkligen bara följt med i livsströmmen. Glömde att stanna upp i livets korsningar och fundera vilken gata som var den mest givande och upplyftande för henne.
Gitarrens toner hade alltid kommit innan ett beslut var fattat och dansstegen sattes i gungning ut i den kraftfulla dansen .
Nu var gitarren borta.Musiken hade tystnat.Det var vara vinden som försökte spela en tango. Men det var en förfalskning på deras äkta gemensamma tango.

Fönsterutan flög upp med en enorm fart precis som ett avslutande steg i en förgången tango.

tisdag 8 december 2009

ATTITYD UTMANING 342

ATTITYDEN

Attityden till livet varierar verkligen från land till land.Jag känner skillnaden starkare och starkare för varje dag som går. Det är en fantastiskt känsla att bo i landet ne pas grave.

Den frasen hör jag ofta.Kanske beror det på att jag trampar i klaveret flera gånger om dagen.Men istället för att ha en negativ attityd till problemen tar man säg an dem med uppdraget att de skall lösas. En bra sak för spontana individer som jag där handlingen ofta sker före eftertankens klokhet.

Ett litet enkelt exempel. Hantverkaren är beställd.Trodde att jag bara bad om ett anbud.Nej han kommer på lördag. Men jag har inte köpt klinkern ännu och de skall också levereras upp till 400 m höjd.

Ne pas grave försöker jag intala mig själv. Men oroligheten ligger och pyr under huden. Hur skall det gå
Men nu får jag försöka t? Ta en sak åt gången. Det är inte enkelt. Men vad är det som gör att det inte är enkelt?

Svaret är Stressen är borta. Behöver inte lösa alla saker på en gång. Det är ok att det tar längre tid. Eller är det inte det ?

måndag 2 november 2009

utmaning 307 byta

Han satt vid ett slitet köksbord i ett ytterområde som hade sett sina bästa dagar. Nåja,vad spelade det för roll. Han hade också sett de ljuva tiderna passera.

Men om den inre rösten fick tala innan flyttgubbarna skulle komma blev resultatet ett annat.

De hade levt i den lilla läagenheten på bottenvåningen. En mindre uteplats med möjlighet för ett vitt plastbord som förr i tiden brukade ha en storblommig duk.Men det var många somrar som hade passerat utan att bordet hade fått sin sommarklänning.

-Vi skall snart byta lägenhet.
-Ja,vi skall snart byta land.
-Det spelar ingen roll. Vi går till fabriken varje morgon.Ibland tillsammans ibland var för sig.

Familjen hade aldrig blivit större.Det kom aldrig någon anledning att byta livets form.Men en dag träder livets scenograf in på arenan.Barbara är borta och han sitter ensam kvar och skall byta livsform.Plötsligt kommer tankarna rusande.
Varför blev det just han som blev bortadopterad och tvillingbodern kom till välhavande norsk familj utanför Oslo.
-Kanske var det dags att byta land.
Men tveksamma steg gick han mot telefonen och slog numret till Flyttfirman prästens döttrar.
- Jag mår inte riktigt bra idag och jag skulle vilja att..............

utmaning 306 en maskering

MASKERAD.

Maskeringstejpen runt listorna hade suttit kvar i månader. Nu skulle säkert delar av färgen följa med i processen med att få bort maskeringen. Färgen krakelerar.Var det ett tecken på att min egen mask är på väg att ge vika.

Igår kväll under middagen med kunden var det ytterst nära att maskorna i fasaden hade börjat ge med sig.Var det egentligen en mask ? En mask är ett djur som kryper på marken.Jag kryper inte.Går på mina fötter,storlek 39.Men går jag rakt ?Kroppen,ja den rör sig monotont i lodrät ställning varje dag. Men varje dag ändrar den position och följer min själ som en skugga in i vertikal gång.

Snart kan jag inte längre urskilja vad som är mitt naturliga betende och vilket som tillhör masken som jag bär dygnet runt.
Vad var det som hade gjort att masken hade slutit sig som ett järnstaket runt det ovala ansiktet?

En gång i tiden hade jag fortfarande tillgång till nyckeln för att kunna öppna maskeringsgrinden.Men nyckeln var borta för många år sedan.Kanske låg den slängd någonstans längs Neapels gator.Kanske hade någon av de många kunderna tagit nyckeln vid ett besök. För att kunna fortsätta att vara en av Neapels döttrar med ett urgammalt yrke ,var maskeringen en nödvändighet för att kunna tvinga mig själv ut på gatorna och göra handel på männens villkor.

Detta är inte mitt yrke. Det är INGENS YRKE.
Mitt drömyrke var sjuksköterska.Men en tidig vårmorgon i Neapels allra fattigaste kvarter stod en maskerad man i vårt kök.Skotten brann av. Jag satt ensam kvar i timmar med bara mina två före detta föräldrar till sällskap.
Än idag ligger masken hårt över maffian

tisdag 13 oktober 2009

utmaning 286 slå ifrån sig

Vemodets boulevard.

Den snidade trädörren ut mot boulevarden öppnas kärleksfullt.Handen bar mödosamt vemodet med sig till ett svart smideshandtag.

Hur många gånger hade hon inte berört järnets yta?Minst två gånger per dag under 50 år.Men nu skulle hon. Ångestfyllt försökte hon slå ifrån sig de tunga tankarna.

Ja,vad var det som inte gick att slå ifrån sig ? Tidens malande cirkulation. Situationet.Nåja,de var inte längre så bruna.Det var inte hållbar längre. Läkaren och revisorn var helt överens i frågan trots att de aldrig hade mött varandra.
Möte.Ja,många möten hade
Hon hade slagit upp den snidade trädörren en vårdag i början på seklet.Våren hade kommit tidigt det året.Vårvärmen ökade mängden av flanörer längs boulevarden.Vackra färgrika plagg fångade kvinnornas uppmärksamhet och nyfikenhet.

Idag var det annorlunda.De mörka tankarna gjorde en attack men hon slog dem ifrån sig genom att snabbt se på dagens skyltning.
-Jag tycker faktiskt att jag har rätt att få visa min egen sorgsenhet i fönstret den sista dagen.
En enorm bukett femtio stycken långa röda rosor låg dekorativt vid en svart klänning.
Effektfullt. Kanske för mycket dramatik.Slog ifrån sig tankarna på vad kunderna egentligen skulle tänka.
Det var dags att slå igen Madame Magnefique butik på boulevard Strichard efter 50 strävsamma men lyckliga år. Men vad skulle hända nu?
Hur lång tid fanns kvar. Det var svårt att slå ifrån sig de mörka tankarna denna sista dag

måndag 12 oktober 2009

utmaning 285 JAG SLÅR TILL

JAG SLÅR TILL.


Du skall komma upp imorgon senast kl.14.00 för att kunna vara med vid fångsten.
- Du har väl inte ändrat dig ?
- Nej,nej. Jag vill jätte gärna. Men har du verkligen möjlighet att rycka in för mig ?.
- Det är klart att jag kan. En mer eller mindre spelar ingen roll.
Den vita nyinköpta telefnen kom på plats i sin klyka.

Hur mycket var egentligen klockan ?En hastigblick på tidsmaskinen i hallen avslöjade att det var två timmar kvar innan ingripandet skulle ske.
- Kommer vi att lyckas ?

Kylskåpsdörren öppnades med en stark hand.Ut kom några ostar och lite grönt. Baguetten låg på bekvämt avstånd .En kall öl vore helt rätt i denna oktober hetta. Mer än 25 grader borde väl kunna räknas som hetta en höstdag.
Energiintaget var kvickt överstökat. En svart Fiat sattes i rörelse mot den fransk landsbyn,Ceret.

Där under en palm satt Lisa och la ut små små bitar av leverpastej på rad.
- Har du sett något ?
- Nej men jag har hört.

Nu rör sig ett av palmbladen en aning åt vänster. Ett litet katthuvud med vit och svart täckning dyker upp.Stirrar med flyktberäddaögon på åskådarna
Hungern tar överhand. Tre små svartvita kattungar kommer smygande ut ur gömstället. Fångsten blir lyckad.

Jag slår till vid detta erbjudande om att få två små föräldrarlösa kattungar. De flyttar in. Chip och Chap har gett mig väldigt mycket glädje och jag är superglad att jag slog till då erbjudandet kom att bli kattägare.

söndag 11 oktober 2009

utmaning 284 MUSIKEN

Det är första gången i mitt liv som jag sitter i en salong och väntar på att..........
Ljusen tonas ner.Rösternas ljudstyrka avlägsnas ut i det tomma mörkret.Avsaknaden av ljud är total.Tystnaden omfamnar kroppen i sin helhet.

Explositionen väcker tystnaden ur dvalan.Mitt hjärta springer gatlopp från den ena hoppfulla stenen till den andra. Men fastnar stundtals i de hotfulla ravinerna. Vilket svar kommer de att ge mig ?
Jag hinner inte tänka tanken ut i sin fulla längd förrän musiken forsar ner från estraden till publiken.

Skruvar en aning besvärat på mig. Rättar till den röda kjolen med nervösa händer.Fötterna skallrar mot parkettgolvet under den skinnklädda fåtöljen.Försöker begrunda gästernas ansikte men ljuset från kandelabrarna är försvagt..Musiken är desto kraftfullare.
Jag låter all min uppmärksamhet gå mot tonerna som vandrar från sina dystra sidor till mera glädje.Pianostycket fångar min själ.

Efter 1 timmes konsert klingar tonerna bort.Publiken är hänryckt och ger stående ovationer. Dirigenten böjer sitt huvud djupt och tackar sina musiker.
Men så hörs hans mörka genomslående stämma.

- Vi vill i afton också passa på att tacka Lise-Lotte som sitter i salongen för dessa underbara musikstycken hon har skapat enbart för vår orkester.
-Tack Lise-Lotte

söndag 30 augusti 2009

STARTA PÅ NYTT 30 augusti utmaningen

EN SOMMARDAG PÅ CHARTREUSES



Bo Frankrike kan sägas vara nystart på livet.
Starta dagen på ett annat sätt.
Utsikten ner över havet från sängen och en enkel kopp kaffe på terassen med syrsornas sång till sällskap.
Solen brukar öka sin givmildhet allt eftersom den vänder sig från framsidan av det gula huset för att gå ner på kvällsbalkongen.

Herr D och jag försöker arbeta efter vår gemensamma aktivitetsplan. Inte enkelt.Varken för någon av oss.Kabelfel kontra allt för stekande värme.

Det blir dags för en sallad till lunch.. Elegant placerad på en bricka får den följa med ut.
Nu är solen bara allt för stark.En paus med en ljudbok.Gäller att utöka ordförrådet på flera språk.Snarkningar och korta skall hörs från schäfern som ligger och sparkar med tassarna på ett delvist kallt klinkergolv medan jag svettas av spänningen i ljudboken eller av koncentrationen på att böja de franska oregelbundna verben korrekt.

Solen strålar mattas av. Det blå hundkopplet läggs i ena handen och i den andra läggs husnyckeln.Franskmannen pratar oavbrutet.Budskapet går inte att missa.
- Äntligen skall vi gå en tur till platån.
Den franske mannen springer lös på grusvägen i Pyreneerna i mer än en timme.

Senare på kvällen blir det besök av vänner på ett glas rosevin och så har ytteligare en dag förflutet under Frankrikes sol.

En ny start på livet sker varje dag oavsett var vi befinner oss.Det gäller att mjukt använda livets växellåda och smidigt förflytta oss fram på livsvägen.Inte ge upp när vi ibland måste lägga in backen . Den ger tid till att kunna få reflektera och sedan på nytt med större tyngd föra in ettans växel och glida ut på livets väg med en nystart på livets möjligheter

lördag 29 augusti 2009

Den ångerfulla morgonen 29augusti utmaning

Han ångrade absolut ingetting. Det var rätt allt det som hade skett, sa han tyst till sig själv i skogsgläntan.Han hade tvångsmässigt upprepat orden hela dagen.

Rätade på den krumma ryggen och tog ett nytt stadigt grepp om spaden . Hålet var ca en halv meter djupt. Ytterligare en meter mörk norrländsk jord skulle spetsen på spade nå, annars. Annars ?

- Gräv snabbare,Det börjar snart ljusna.
- Vi måste vara klara innan solen går upp över fjället.
- Ta det lugnt,muttrade den gamle.
- Om det vill säg illa får du kanske två hål att gräva. Dubbelt arbete.Det skulle du säkert ångra.
- Snacka inte skit. Gräv !

Ångern försökte fräta hål på hans hjärta. Men järnridån satt fastnitad för alltid. Hennes ångerfulla,rädda ögon var borta.
Männen grävde i tysthet. Spadtag efter spadtag. Marken var ännu inte hård .Tjälen hade ännu inte kommit till Umeå. Kanske skulle vintern bli mild.

torsdag 27 augusti 2009

utmaning 239

Min uppvaktning till................


Varför förstår hon inte min uppvaktning ? Är det språket ,tiden eller är det så enkelt att hon inte älskar mig längre ? Vi har nu varit sambo i två månader.Jag har en längre relation på fyra år och ett kortare mellanspel på några månader bakom mig.Men det bekymrade inte henne. Jag trodde att vår kärlek skulle vara för evigt. HM..., Hm...

Det gick mycket lättare när vännerna var här.Det var alltid någon som förstod min önskan.Men framförallt uppvaktningen gav resultat !

Idag har hennes ord varit snäsiga t.o.m hotfulla.Det har ingen betydelse var hon befinner sig, inne i huset eller i trädgården.

-Jag skriver.
-Jag läser.
-Jag samlar löv.

Provade med att se bedjande in i hennes oroliga ögon. Det offrande föremålet släpptes vid hennes bara fötter.Jag la mitt huvud på sne och sökte blicken allt för att hon skulle förstå hur viktig och betydelsefull denna uppvaktning var för mig.

Ibland lyckades min strategi.En kort tid på 5 minuter och så tog lyckan slut.
Jag ger upp.Har lagt mig på den blå terassen med min älskade boll och hon, ja hon sitter vid ett blått träbord och muttrar något om
- Stör mig inte jag arbetar på min skrivpuffövning.

Vad livet är orättvist .Hon prioriterar puffandet att skriva men inte att puffa på min boll.Nåja vem vet.Det kanske blir bättre när vi har bott en längre tid tillsammans. Jag skall hålla er informerade.
många hälsningar från Vito på Chartreuses.

onsdag 26 augusti 2009

utmaning 23827 augusti begäret

Begäret efter svaret hade förstört livet. Nu 50 år senare hade kanske upplösningen ingen betydelse.Men minnesbilden från den speciella morgonen satt fastbunden med isliner.Lika mycket is som hade fått hans livsblod till att stelna en sommarmorgon 1959.

Begäret hade sedan denna sommar blivit en styrande och krävande kraft. Den hade tvingat honom att sluta sitt arbete på kommunalkontoret i den lilla landsbyn på Österlen för att ge sig ut och finna ledtrådarna.Kanske skulle de få isblodet till att smälta i de tjocka venerna.

Begäret krävde att det första stoppet i sökandet var på Brunnsgatan. Förut hade denna gata haft namnet kärleksgatan.Bara tanken på detta namn fick honom att börja gråta.
Men begäret fick honom att knacka på varje gatuhus upp till kyrkan. Ingen av Österlendörrarna kunde komma med ett rimligt svar.

-Ursäkta att jag stör.
-Men vet ni om .....................?

Han hade aldrig fått något svar. Ibland tyckte han att några ögon for allt för snabbt till sidan och deras händer drog med den isande vindens hastighet igen de gamla Österlendörrarna.

Begäret kunde inte finna någon öppning på Österlen men det pockade på att nästa stopp skulle bli i klostret i den franska landsby Villelong des monts
Med nervösa lite åldersspruckna händer slogs visakortets nummer in.Den franska resan var beställd. Skulle begäret få sin belöning ?

tisdag 25 augusti 2009

utmaning 237

Ideernas vandring


Vägen skär rakt in i Pyreneerna.Grusvägen är kantad av bergets massiva stenar som har korkekarna till sin peruk. Ekarna är gröna och skänker lugn för inte få stressen till att ta öka över projekten som varken är påbörjade eller avslutade.

Kunde fortfarande komma ihåg smaken och doften av desserten på en fransk takterass för flera flera år sedan.
-Jag villuppleva det igen.

Kramade nervöst den tunna plastpåsen i handen som lågt kind mot kind med den vänsta handflatan. Den högra var fullt upptagen med att få bort flugorna.Det var kvavt. Olidligt kvavt. Canigou muttrade i bakgrunden och hade tagit på sig en svartgrå mössa denna förmiddag.

- Allt går tydlingen i den mörka färgskalan. Till och med klädslen. Mörkblå shorts och en svart T-shirt från Netto matchade vädergudarnas sinnesstämning.

Nu var hon framkommen till platån.Men gav sig inte tid till att stanna upp och njuta av den vackra utsikten. Iden skulle förverkligas idag.

Svartingarna måste finnas i huset innan gästrna kom ikväll vid sextiden.

Nu gjorde vägen en skarp sväng till höger.ögonen sänktes och de sökte febrilt efter svartingarna. Hela hennes koncentration var inriktad på detta momenetet. Iden fick bara inte misslyckas.
Plötsligt dök det upp några svartingar som dinglade i grenarna.Varsamt tog hon dem i sina händer och smekte dem mjukt.Ingen vätska kom fram. Hon stirrade med fasan i blicken. Projektet kunde inte förverkligas.Hade bjudit in vännerna på pannkakor med björnbärssylt säkert en vecka för tidigt. Kanske skulle nästa år bättre kunna uppfylla iden med plättar och nyplockade björnbär från Pyrennerna

söndag 23 augusti 2009

prestera utmaning 235

GRANITTRAPPAN

Nu stöttade sig granittrappan mot den vita franska muren.Den lyfter hela huset hade försäljaren sagt.
Beslutet hade tagit lång tid att fatta. Fanns det överhuvudtaget tillräckligt med euro på kontot? Var kunde den inhandlas ?
Men äntligen satt drömmen förankrad i en mur med anor i 100 år.Var det en hjälp eller en belastning för användandet av trappan ? Bara framtiden kunde svara på den frågan.

De bruna ögonen fokuserade sina pupiller på granittrappan.. Trappan hade den rätta vinklingen. Den var unik och allt material för att installera den var miljövänligt. Vad mer kunde begäras ?

- Vad skall du med en granittrappa till ?.
- Det är min dröm .
Men hur skulle drömmen förverkligas ?
Dessa ord yttrade enbart innanför kroppen. Högt blev det.
- Man måste vara berädd att offra något för att kunna få något.

Hon hade verkligen offrat för att trappan skulle komma både vad det gällde kärlek,kariär. Ja,listan kunde bli oändligt lång på offergåvor.

Nu var granittrappan på plats.Hantverkarna hade lämnat huset för mindre än en timme sedan. Nu skall trappan användas. Men det skall till en enorm prestation för att kunna använda granittrappan.
Morgonens budskap var kristallklart. prestera.Prestera nu. Men ändå hade det dröjt fram till ljusen tändes nere i dalen innan hennes prestation påbörjades.

lördag 22 augusti 2009

fortsättning på texten Laga Hoppas det blir bättre imorgon

Vi skickar en tekniker. Han kan komma tisdag mellan klockan 15.00 och 20.00
- Vad koster det ?
Det beror på vad problemet är. Snabbt slänger fransyskan iväg obeskrivliga räkneord. Nu kan mirna bara producera ordet Qui.Ödmjukt tackar jag för hjälpen.
Tröttheten lindar in mig i sitt franska tyg denna kväll.
En signal skär genom rummet
-Hej. Det är Lennart. Hur går det med datan ?
Beskriver min situation med en tung och uppgiven röst.
- Ja du får väl vänta ytterligare några dagar innan problemet är löst. Han st¨nger av sin mobiltelefon som är placerad nere på stranden granne med ett blått och varmt medelhav.
Men det går inte många minuter innan han är tillbaka.
- Du jag kom att få en snilleblixt. Ta din telefonkabel och sätt in den direkt i datan.-
- OK jag testar.
Ett sista tappert försök.
HerrD har tagit tillbaka sin uppsägning. Han har bestämt sig för att vi kan fortsätta vårt samarbete. Han har lagat sitt fötroende för mig och det är ömsesidigt.

LAGA

ALLTING GÅNGER TVÅ FÖR ATT KUNNA LAGAS ELLER ??????????????????????

Märkligt att just ordet LAGA kom fram den första gången jag kan logga in mig på nätet hemma i FrankrikeNu är det dags att laga mängder av saker och tankar. Det är bara inte klokt att det skall behöva ta 2 månader för att kunna få internet till att fungera.Vet inte hur många gånger jag har ringt till ORANGE för att få hjälp.Hoppat från det ena språket till det andra.Finns en speciell linje som servar på engelska.Problemet har kvarstått efter alla samtal. Vi skall bara inte prata om alla dessa män jag har bjudit in. Åldrar nationalitet har skiftat lika mycket som deras svar.

Väninnans ord idag tog skruv.
- Du har för många ideer. Du måste förankra dem
Jag håller inte med till fullo.

Hunden blev inlåst i det stora huset uppe på berget och datan kom med i bilen in till internetcafeet i Argeles.
- Snälla har du möjlighet att hjälpa mig.
- Tyvärr Madame.Jag arbetar från 09.00 till 23.00 sju dagar i veckan. Behöver sova. Kom tillbaka i september.
Attan också.Hade trott att det var en möjlighet.
Ut i strålande solsken.Termometer rör sig över trettiograder denna lördag eftermiddag.
Den gamla bilen backas sakta ut från bilrutan och hjulen rullar mot Perpignan. Närmare bestämt.Orange butik. Kör inte alltför mycket fel i rondellerna.

Aircondition är påslagen i butiken. Nu har jag lärt mig efter att ha besökt butiken flera gånger för att få hjälp att man skall absolut inte gå fram till det lilla runda bordet och bli uppskriven med sitt namn på ett kollegieblock.
Jag tar mina sista krafter och rusar ner till serviceavdelningen. Där står en fraskman i sin svarta t_shirt och ljusa byxor. Ingen Kö. Ala är hemma och håller siesta.
Nu är jag desperat och skriker ut min nöd. Bryr mig inte längre.Datan måste bara fungera.
På knagglig franska kan knappt namnen på svenska för aVerb och substantiv ramlar ur munnen. Ibland i helt fel ordning. Han ser lite undrarnde ut. Men snabbt trycker jag ner Herr D på disken och plött kunna förklara mitt problem.Plötsligt kontaktar de franska smala händerna Herr D som nu under mindre än två minuter får inskrivet två linjer som har saknats. Vips så fungerar allt. Jag kan t.o.m starta Herr D själ.
Överlycklig tryckerjag franskmannens hand flera gånger.
Lycka är komplett. Men säg den lycka som varar för evigt. Min vara i exakt arton minuter från Perpignan.
Hunden är lycklig att få sällskap men jag har inte riktigt tid. Nu skall min relation till skrivpuff lagas. Här skall skrivas.
Men det går inte. Kommer inte in på nätet. Detta kan bara inte vara sant.Tröttheten omsluter mig totalt. Måste krypa till korste och ringa ORANGE IGEN
- Qui Madame Problemet måste vara hemma hos s

söndag 9 augusti 2009

smak

Nu har smaken på livet kommit tillbaka.Varför i herrans namn har ingen berättat att det bara är att köpa en lite manick så fingerar livet med skrivpuff på nytt.
Det skall bli fantastiskt att få vara med igen och läsa alle fina texter. En ny smak på det franska livet en n y fransk krydda som skall inhandlas på Carrefour imorgon.
Många varma franska sommarhälsningar från lise-Lotte-

fredag 19 juni 2009

komma för sent utmaning 171

FÖRSENING MED FÖRHINDRING ÖNSKAS

Hjärtat gjorde ett morgon program som kroppen absolut inte hade kondition till. Slagen dånade likt åskvädret över Skärvö igår natt. Blixten hade träffat sjöns vattenyta flera gånger än handen hade fingrar till. Vände huvudet ner i den mjuka dunkudden.Men blixten slog ner i tankarna.

- Jag får inte komma försent. Detta är min enda chans att kunna få styr på det .
Tveksamt kom bruna bara ben över sängkanten. Sängramen skar in på baksidan av låren vilka hade sin alldeles egna krydda av apelsinhud.

Solens värme kom in från det ståtliga fönstret mot öster.En vit rullgardin åkte försiktigt upp på sin plats. En välklippt naturtomt hade alla redan fått besök. Kaninungarna skuttade runt för fullt. De var inte rädda för att komma försent.En djup suck av avundsjuka undslapp henne.
- Hur kan du vara missunsam mot djuren ?
Svepte en vit bomullsrock om de allt för många kilona.Skulle resultatet av ansträngningarna komma försent eller skulle de hinnas med innan ?
Svaret hängde som ett ok över axlarna denna julimorgon.

Det är bäst att sätta sig vid det vitpigmenterade ekbordet i köket. Göra en lista över allt det som skulle vara uppfyllt innan det var för sent och det inte gick att komma vidare. Eller vad det korrekt som en del påstod att det fanns möjligheter till att komma vidare. Hon vågade inte ta risken för tänk om det inte var sant.

Ett blått kollegieblock kom fram på det vackra bordet.
- Var har jag lagt min nya penna som är inköpt för att användas till just denna lista som absolut inte fick ha någon försening i sitt scenario.

- Var är min väska?

Där bort vid ytterdörren låg en svart läcker skinnväska. Rejäl i omfånget för att kunna ha med sig allt det där nödvändiga eller onödvändiga.Hade inte tid att leta fick inte bli försenad.
Började omsorgsfullt skriva ord för ord på de tomma linjerna.Vara tacksam.Generös.Tro på dig själv. Våga att leva ditt liv .Se till att du kommer sent mycket sent innan du stänger av rörelsen på dina ögon och går över till ett annant stadium. Vad det nu än må vara. Kom för sent till ditt sista möte.

utmaning 170 ett midsommarminne

MIDSOMMARAFTONENS MAGI OCG MINNE

Varma ljusa sommarnätter klädd i vacker tunn sommarklänning. Förväntansfylld styrs stegen till byns dansbana. Det var då det begav sig att dansbanden spelade på en utebana. Vi tjejer stod runt dansbanan och väntade på att den rätte skulle dyka upp denna magiska afton. Om han nu inte gjorde det fanns alltid möjligheten att plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden och den rätte skulle infinna sig i drömmen.

Fler och fler ungdomar samlades i parken. Lasse Stefans spelade sina smäktande melodier. Pojkarna kom och gick ännu hade inte den rätte dykt upp. Men vem eller vad är det som går med taktfasta steg mot mig ?
- Får jag lov ?
Det blev en midsommardans som varade i många år.

Men i denna magiska natt är årets magiske man inte närvarande. Ett telefonsamtal som skulle göra saknaden mindre slutade dessvärre med motsatsen.
Men natten är fortfarande ljus och magisk med många ,många minnen Allt från Brösarpsbackar till le coline de Fitou. Var och en med sin speciella charm och förväntan under årets kortaste natt.

utmaning 169 runt hörnet

Den försvunna damen.

Äntligen var friheten på plats. Dagen gav sina egna möjligheter till aktivering.Vad var det nu som stod på tur innan avresan? Jo,försäkringskontrollen. Tråkigt ämne som ALLTID blev uppskjutet till sista minuten.

Nåja det blev en liten biltur till staden för att betala räkningen, Brevet låg oöppnat i min stor svarta väska. Sitter och väntar på forexkontoret alla skall tydligen växla. Men så har också semestertiden startat. Slår mig ner på en vit träbänk med en rund sittdyna. Brevet halas fram ur väskans mäktiga innehåll. Nonchalant rivs ovankanten upp på det trista kuvertet.

- Vad är detta?Här saknas ju inbetalningskortet.Typiskt varför är jag inte mera noggrann och gör de här momenten innan. Inte i sista minuten.
Helt meningslöst att sitta här och vänta.
Har bolaget inte en kontor här i stan? Jo,titta längst ner finns adressen. Tror att jag hittar perfekt i min gamla barndomsby. Men så är det minsann inte. Kanske inte så konstigt. Det är mer än ett halvt sekel flytten skedde.

Äntligen hittar jag kontoret. Stiger in i receptionen. Ljusiga kristallkronor i taket. Fåtöljer blått kraftigt tyg står placerade runt ett glsbord.
Efter ett tag får jag hjälp med att reda ut mina försäkringsproblem.En hel del..

Men raska steg är jag på väg ut i sommarsolen igen. En snbabb blick bort mot receptionen där står en parant kvinna 60 plus.
- Skall jag ?
Jag följer min impuls utan att tänka över det hela allt för mycket.

- Hej. Har du arbetat här på kontoret i många år ?
- Ja de senaste 26 åren säger kvinnan med sin enorma ungdomshy.
Hur har hon kunnat behålla en sådan hy ?
- Har du kanske arbetat med någon som heter Sonja ?
-OH ja ! Vi var kollegor och väninnor i många år

Nu kommer frågan jag måste ställa henne. Är berädd på ett mycket negativt besked.
- Lever Sonja ?
-Javisst gör hun det. Hon fick en stroke och bor nu borta vid kanalen.
- Skulle jag kunna få hennes adress ?
-Självklart. Sonja blir säkert glad att du kiommer. Vi har haft så många fantastiska upplevelser. En levnadsglad kvinna. Synd att.....
- Ja,hon är min favoritmoster. Det var Sonja som lärde mig att virka.

Jag får en adress nedskriven på en lapp och går förväntansfull ut genom de stora glasdörrarna.

Passerar det gamla torget. Det är marknad. På farmors marknadsplats står idag en familj från Vietnam och säljer blommor.
Jag väljer en bukett med vita prästkragar och lite rosa och lila blommor.En riktig sommarbukett.

In i bilen och kör till adressen jag har fått. Bilen får sin plats på parkeringsrutan utanför det 8 våningshuset. I huset mitt emot bodde min första kärlek. Minnena formligen överöser mig denna dag.

Stenbeläggningen upp till enteren är nylagd med olika grå stenar. Kommer in i trapprummet.Ser inga dörrar.Jag går runt hissdörren Nu har jag bättre tur. En ytter dörr med namnet Ek står skrivet på brevlådan.

Blomsterbuketten ligger lite löst gungande i min hand.
- Skall jag verkligen bara dyka upp så här efter 10 års tystnad.
Snabbt højer jag fingret.Ringklockans signal ekar i trapphuset rymd.
Nu kommer där ingen och öppnar. Känns lite vemodigt att vara så nära men ändå inte nå riktigt fram.
Försiktigt lägger jag buketten och mitt vistkort i dörrhandtaget. Hoppas att de kommer hem innan blommorna har vissnat.
Jag kör hemåt igen.

En skarp ljud från mobilen skingrar tankarna.
-Hallo
-Är det lise-lotte ?
-Ja det stämmer
- Det är din moster Sonja !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
.
Helt fantastiskt att åter få kontakt efter 10 år och imorgon kväll skall vi träffa varandra.
Tänk att bortom hörnet fanns min fantastiska moster

onsdag 17 juni 2009

168 utmaning jag älskar mina påhitt

Idag vet jag inte riktigt om jag älskar mina påhitt när den ena räningen efter den andra droppar ner i den blå brevlådan. Om sex månader så stoppar pengafesten. Nu skall det tänkas positiva kreativa tankar som skall ge bröd på bordet.

Men egentligen är det ganska märkligt det som har skett sedan den danska kontorsstolen lämndes kvar på Vesterports station en vinterdag i Köpenhamn.
En frihetskänsla är bara så enorm.Likt en våg som rullar vidare helt okontrollerbar.Inga strandkanter stoppar vågen. Vågen slår emot den ena nya strandkanten efter den andra. På varje landsremsa uppstår nya möten med personer som ger av sin egen kreativitet och förstärker min egen styrka och lust. En undebar upplevelse.denna gång är det inte enbart ett påhitt utan jag har fört det ut i den verkliga världen.

- Well done my dear.
-Är det inte Sofia Manning som hela tiden säger glöm inte att belöna dig själv.
Skräckens tankar gör ett nedslag för några utdragna minuter.
-Nej,nej. Det är inte ett påhitt. Tvärtemot ett genomtänkt beslut med en stor potential..
- Är det verkligen sant. Det får framtiden utvisa. en av väninnorna brukade alltid säga. Du är bra på att få ideer men också att kasta dig ut i dem. En handlingens kvinna.
Men måste då erkänna att rädslan låg på lut. Hur skulle detta gå helt utan ett skandinaviskt skyddsnät?

Ville inte få höra.Detta var då ett av dina allra sämsta påhitt att flytta söder ut. Nej det kommer att gå bra. Dela med dig av dina tankar och erfarenheter men vem vill läsa om detta ?

tisdag 16 juni 2009

skrivandets tio topp lista utmaning 167

ATT SKRIVA ÄR ATT LEVA

1.
Det är ett fantastiskt privilegium att få skapa texter som väcker tankar,minnen,kunskap m.m. hos läsarna.

2.
Underbart att ge sig hän till allt rsearcharbete innan texten blir klar.Kunskapsbanken fullkomligt exploderar.

3.
Att ta sig tid till att prioritera skrivandet och ge sig tidsutrymme ger en enorm känsla av välbefinnande.

4.
Att kunna få förmedla andra personers eller platsers historia skänker harmoni

5.
Responsen på texterna väcker modet lusten att skriva mera

6.
Att skriva ger mig ännu mera lust att läsa med andra ögon på text,innehåll ordformulering etc.

7.
Skrivandet ökar mitt intresse och nyfikenhet på andra individers miljö och handling.

8.
Skrivandet ger mig glädje och intresse att besöka nya platser möta nya personer och lyssna till deras öden.

9.
Skrivandet är en enorm möjlighet att fritt skapa med ord för att framkalla bilder,känslor och att kunna påverka.

10.
Skrivandet ger en dynamik att utveckla mig själv och förhoppningsvis även till andra.

SKRIVA ÄR LIVET

måndag 15 juni 2009

utmaning 166

DEN GAMLA

Likt min trogna vana gick jag med släpande steg genom hallen i riktning mot köket. Diskbänken var överfylld av tallrikar koppar och glas sedan flera veckor tillbaka. En odräglig vana. Men på det massiva furubordet låg den vackraste hatt i blått ylletyg med ljuvligt handbroderade röda vallmokronor.
Min darriga ådriga hand satte vant hatten på plats. En magnifik antik spegel från golv till tak fick en glimt avmina havsblåögon. De uppfattade att hatten matchade perfekt dräkten.
Med en djup suck satte jag mig tungt i fåtöljen och tårarna gled ner utmed kinderna. Jag var fånge i mina egna tankar som inte längre hade kontakt med mitt eget vardagsliv

utmaning 166

onsdag 10 juni 2009

VÄNSKAP 158 UTMANING

VÄNSKAP

Jag längtar efter vänskapen men vågar jag knyta band mellan oss? Han har tidigare haft två relationer bakom sig. Den ena långvarig under flera år och den sista varade bara några få månader. Är han verkligen klar till att gå in i ett nytt förhållande ?

Ser plötsligt alla hindren framför mig.
Kulturskillnaderna. Han en äkta franskman i sina bästa år.Jag en lite äldre kvinna från det kalla Norden. Språkförbistringarna som skulle komma som ett brev på posten.
Kan jag känna mig trygg med honiom vid min sida ? Vad skulle grannar säga att där dök upp en franskman på den svenska terassen ?
Förälskelsen hade kommit springande den ena terassen till den andra en försommardag. Han hade sett så ståtlig ut där han stod på den franska balkongen och titta de ner på rue des acacias. Mina ögon formligen absorberades av hans varma bruna blick som vaksamt sökte sig till mig.

Hade känt sig tvungen att gå bort och ringa på hans dörr för att fråga fadern om de fick gå en promenad utmed den torrlagda kanalen.
Det hade inte varit några problem.
När fadern försvann bakom ytterdörren hade den första pussen kommit på öppen gatan. den hade varit ljuvlig. Mjuk och nyfiket.

Kände mig enormt glad att gå sida vid sida om min franske vän. Vilken lycka att få ha en sådan vän som min nyfunne vän Vito en läcker fransk schäferpojke. Vi har fortfarande inte bestämt om vi skall flytta ihop eller ej. Men vår vänskap växer dag för dag och bara namnet som på danska betyder oss två .Vad mera kan vi begära.

FALLET UTMANING 161

FALLET

I vilket fall som helst var det mer än 161 gånger som hon hade drömt om att denna dag skulle infinna sig. Nu var det bara sex dagar innan Köpenhamnsfallet skulle få sin upplösning.
- Herre Gud ! Blir det ett stort fall för mig i livet att gå från kommunalarbetare till att vara min egen herre över tiden ?
- Vad kommer fallet att innebära för mig ?
- Kommer inkomsterna att falla dramatiskt.
- Vilken idiotfråga att ställa sig. Självklart . Vad tror du egentligen? Pengakranen stängs från kommunen och nu skall du ut och finna en liten del av dem på ett annat sätt.

Kanske kunde det bli till en berättelse om lösningen av det nya livsfallet.
I vanliga fall brukade hon inte bekymra sig så mycket. Men det är klart nu står det betydligt mera på spel. Allt att vinna inget att förlora. Nåja så enkelt är det nog inte i alla fall.

Under många år hade hennes insats blivit allt mer fallande på arbetet. Arbetsuppgifterna hade inte längre några spännande ingångsvinklar. Den ene kollegan efter den andre föll bort från arbetsplatsen. Kom speciellt ihåg Marita den tyska flickan med sitt mörka svallande hår. Det hade givit många av de manliga kollegorna svallningar i blodet.

Hon hade gråtit tårar som hade kunnat bli ett helt vattenfall när väninnan ringde och berättade om sin cancer. Vänninans fall på sjukhuset hade inte blivit behandlat på ett snabbt sätt vilket förvärrade sjukdomssituationen.

Fallande boräntor gjorde flyttningen möjlig.Men fallande arbetsmöjligheter borde kanske stoppa upp den ?
Fallet med finanskrisen hade hon absolut inte något inflytande över.
Var det då inte lika bra att bara kasta sig ut i fallet och ser hur den franska landningen skulle komma att gestalta sig?

Tog långsamt upp avskedsansökningen som låg färdigskriven på skrivbordet. Satt med den i handen och begrundade den för en tid som kändes evighetslång. Den blå kontorsstolen skjöts tillbaka med röda sandaler. Avståndet in till chefens rum var midre än två meter.
- Gör det nu sa hon högt till sig själv. I ditt fall kommer det säkert att visa sig att fallet gör att just du hamnar på den hylla där du hör hemma.

söndag 7 juni 2009

KYLAN

Vinden ven från nordan. Snön låg i höga drivor längs vägen. Vilken väg ? Det gick absolut inte att se något.
- Vilke tur att jag tog av löständerna innan vinterresan gick av stapeln.Annars hade de väl ramlat ur munnen i denna isande kyla. Gommen kändes flera storlekar mindre denna vinternatt på Österlen.

Hur i hela fridens namn hade denna kyla kunnat uppstå i Skåne, solens avdelning i Sverige. Ah det var nog en aning övereklamerat.
Vinden högg tag i hennes hemstickade röda ylle mössa. Försökte febrilt putta ner den ännu längre över huvudet. Snart täckte den hela ansiktet. Folk skull tro att hon var en tjuv. Eller kanske att hon var någon roman figur av Henning Mankell.

Varför i hela fridens namn skulle det komma så mycket snö ikväll? Hon måste fram till det lila huset som låg mellan Gislöv och Gnalöv. Det var sista chansen att ..............

Förbannade vädrets krafter. Österlen var verkligen en märklig plats eller region. I vanliga fall lyste kylan med sin frånvaro. Men alltid vid minst ett tillfälle per år tog snön och kylan makten över regionen. Detta hade alltså skett ikväll.
Varför ikväll ?

Visst hade man gått ut med varningar på radoin
- Ge er absolut inte ut. Ni riskerar att fastna i snödrivorna.
-Varför är jag alltid så egensinning och inte tar till mig vad andra säger.
En isande skräck börjfe komma på efterslänt av den rella kylan.

- Hur skall jag kunna få upp kroppstemperaturen ?
- Det borde endast vara någon kilometer bort som det lila huset låg.
Men ikväll gick det absolut inte att vara säker.

Månen lystre trolskt över snömassorna.Uggla hoade.Hjärtat nästan åkte ur kroppen med hjälp av katapulten.
- Vad händer om jag inte kan ta mig fram till gården?

Tänk inte. Ta ett steg framåt och se framför dig att du sitter vi säkerhet vid en sprakande och vaärmande brasa.

Men tänk om han inte vill att jag kommer ikväll? Men det gällde verkligen liv eller död . Han fick abslolut inte resa till Istanbul tidigt imorgon bitti utan att han visste att hennes.................

lördag 6 juni 2009

skriv om något svenskt

Det är kanske först när man betraktar sig själv på en viss avstånd som karaktärsdragen kommer fram.Min resa gick till Skavö.

Lite svårt att koncentrera tankarna när solen gassar på den stora terassen.Jag sitter långt inne i mörka Småland. Det är pingstdagen och 40 graders värme i solen.

Jag ser mig nyfiket omkring och konstaterar att här finns majoriteten av svenska sommarattribut.
Ett stort trädäck med vita trämöbler.På bordet ligger det en gammal handbroderad kaffeduk. Den liknar faktiskt mormors duk. Men det kan det väl inte vara. Blå Höganäskrus är fyllda med Zoegas kaffe. Smålandskringlor ligger i rader på kakfatet. Men de har också fått sällskap med hembakade kanelbullar.

Mina nyfikna ögon dras bort mot det vackra träräcket.Ögonen går över kanten och möts av en grönska med lövträd och några enstaka granar i kanten. Men inte långt bort ligger Skavsjön och ler ett ljuvt sommarleende. Vattnet är blått och helt spegelblankt. En liten ö ligger några få metrar från strandkanten.Enstaka träd står tätt samman och ber mig komma över.
Men det är allt för varmt att gå ner till ekan och ro över idag. Fint att det tillgodo.

Vi har just avslutat en liten promenad på en äkta svensk grusväg. Flera små röda stugor med vita knutar låg längs vägen. Jag som trodde att det skulle vara helt öde här uppe.När vi vandrar på grusvägen stannar vi gång på gång och ser på avbitna lövgrenar. Här har skogens konung stått och ätit sin frukost.Vi svänger ner till vänster mot sjön. Stigen smalnar av för att slutligen upphöra helt vid strandkanten.

Asplöven rasslar svagt i vinden. Det gröna gräset skapar en vacker kontrast mot den blå ytan. En brun träeka ligger och guppar i vattnet. Jag sticker min varma bara fötter i skavsjön och njuter av en svensk sommardag.
- Vill du ha lite mera kaffe ?
Med ett ryck är jag tillbaka på terassen och insuper den svenska naturen och gömmer bilden i mitt inre för att kunna plocka fram den en mörk fransk kväll i Pyreneerna

onsdag 3 juni 2009

KLÂTTRA

Tankarna klättrade från huvudet ner i fötterna. Rör dig. Gruset knastrade under de slitna skosulorna på den ensliga skogsvägen.
- Varför är det egentligen viktigt att klättra ?
- Varför är det inte ok att säga,nu vill jag inte klättra mera. Jag är nöjd med min egen platå.

Ordet klättra står för positiv utveckling framåt.Motsatsordet gräva har en mera negativ klang,Märkligt. Ibland kan ett grävande göra att klättringsfarten verkligen får en rejäl skjuts upp i luften. Handlar det i grund och botten om att hitta balansen mellan att gräva i livet kontra själva livsklättringen ?
Klättra upp på livets stege. Glöm inte att njuta och beundra utsikten över livet på varje trappsteg

torsdag 28 maj 2009

utmaning 149 skriv till en bild

BRYGGAN


Jag är på väg till min alldeles egna träbrygga. Byn med sina gamla stenhus ligger öde.Träluckorna är stängda för de franska fönstren. En skarp sväng till vänster om de medelhavsblåluckorna. Där ligger hon. Min älskade träbrygga.

Fötternas gång ökas på gruset.Skorna kastas med vindens hastighet bakom mig. Jag vill röra dig. Jag vill känna din värme komma sipprande in i min kropp. Träets solblekt knirrande och dansande på vattnets spegelblanka yta denna fredagsmorgon i maj är det enda sällskapet

Plötsligt avstannar promenaden på bryggan. Sätter mig förvantansfullt på kanten och låter fötterna omsvepas av en lite kylig vätska som rör sig runt tårna. Ja,ända upp till anklarna.
- Vilken tur att jag har en kort vit sommarkjol och inte några jeans.

Bryggans rörelser inger kroppen ett morgonlugn.Ögonen vänds mot en grupp Flamingos som gör sin morgontoalett.
- Varför kom jag just idag till min träbrygga ?

Det är inte bara idag uten den har blivit till en del av min franska vardag. En morgon promenad genom byn och ut på min skandinaviska träbrygga. Lyssna till vattnets morgonbön. En bön om att njuta av dagen. Ge sig tid till att höra de inre vågorna. Släppa ut dem på bryggan och låta dem träna sig på bryggpromenaden för att de slutligen skall vara färdiga att ta ett djupt andetag och hoppa ner i det svalkande livshavet från min älskade träbrygga.

onsdag 27 maj 2009

utmaning skriv om krydda 270509

KRYDDAN


Doften spred sig från en svartjärngryta på gasspisen. Den hade snart blivit slickad av gaslågan i två timmar. En blandning av franska kryddor ringlade sig upp till fläkten som mullrade sitt godkännande till menyn denna kväll.

ja,hon hade säkert enligt många kryddat sitt liv med olika ingredienser. Vissa ansåg att hennes kryddprofil var lite för mycket stundtals. Men det berodde nog på att personerna själva inte hade inspiration till att använda lite mindre vanliga kryddor i vardagslivet.

Tänk den gången jag slutade mitt fasta jobb och hoppade upp på toppen av Pyreneerna.
- Nu har hon absolut kryddat för mycket i sin livsmåltid.

Men kom också ihåg vilken lättnad det var att få slippa vissa arbetskryddor när väl beslutet var taget att flytta till Frankrike.

Här i det nya landet hade många saker fått en helt annan kryddsammansättning.
Ibland blev pepparmängden allt för stark i blodet när den franska byråkratin satt igång. Då gällde det verkligen att hälla i en balanserad krydda för att få allt till att hänga samman på ett riktigt sätt.
Men idag var inte kryddsammansättningen den optimala. Hjälpte inte vilken kryddburk som öppnades,en god bok,en långpromenad med Vito eller ett samtal med honom som är kryddan i mitt liv. Märkligt.

Måste tillföra nya kryddor i mitt liv. Vilka kryddor skulle in och vilka kryddor skulle eventuellt sorteras bort ?
Det var kanske dags att skaffa en ny kryddhylla för livet.
Nej nu har alla kryddorna kokat in i järngrytan och det är dags att ställa järngrytan på det mörka långa träbordet och vänta på att den stora kryddan dyker upp.
Var det inte vid åtta tiden vi skulle äta den franska köttgrytan ?
Skulle det bli en kryddrik afton med kryddiga diskussioner och kanske lite mera ?

måndag 25 maj 2009

VÅGEN utmaning 145

GÅR VÅGEN IN ELLER GÅR DEN UT ?

Hon hade i alla fall vågat ringa honom denna kväll.
- Kommer du över ikväll på ett glas vin hade hon våghalsigt kastat ur sig.
Tänk om han säger nej for det genom hjärna.
- Javisst Kommer gärna . Ska bara avsluta arbetet med målningen.
Rösten lätt glad som en våg på sin topp.

Men nu tre timmar senare satt hon fortfarande ensam vid det stora ekbordet och lät tankarna glida på tankarnas vågkam.

Klädslen var lite vågad en lite djupare urringning än vanligt i det svarta linnet med en matchande bomullsjacka. Den var faktiskt bara 48 timmar gammal. Men vad spelade det för roll denna majnatt.

Vilka stormande vågor hade de inte redan besegrat. Hade alltid kämpat för att komma upp på vågkammen igen.Men på något sätt var denna kväll annorlunda. Plötsligt ville hon inte längre vara den våg som åkte ut och in över medelhavet.

- Jag vill vara den vågen som finner sin strandkant att smeka och att den finns där varje gång jag rör mig.Vilket dravel Låter som vilken fjantig ungdomsnovell från 100 år tillbaka i tiden. Självklart tänkte inga kvinnor i dessa banor längre. Nej här var det egna initativ som gällde.
Jag har inte hängt med i utvecklingen. Kanske borde jag öppna mina ögon och se vad erbjuds det i jaktmarkerna. Usch det verkar jobbigt
.
Vågorna från havet nådde den öppna terassdörren.
- Jag blir sjösjuk av alla dessa rullning både innanför och utanför min kropp. Finns det åksjukepiller att ta mot detta ?
Kunde inte komma på en enda positiv association till våg idag.
Vågen är inte min vän. Visar allt för mycket tyngdLivets vågskålar är inte i balans.Känner mig inte ett dugg våghalsig mera. Vågen har nått strandkanten och har blivit utplånad. Det tar tid att skapa en ny våg och jag vet inte om jag vill dansa på havet med den gamle vågen eller skall jag utforska en ny våg på ett annat hav.
Jag ringer vågen för att få en förklaring och om den inte passar mig låter jag mig spolas ut i ett annat outforskat hav i natt

onsdag 20 maj 2009

utmaning 140 ett brott

TVÅ BROTT PÅ EN BROTTSPLATS


Det hela börjar med att inbrottstjuven på Skeppsholmen 26,Stockholm blir tagen på bar gärning.Två personer skottskadas. Tjuven försöker att skjuta sig själv,vilket misslyckas. Inbrottstjuven Robert Carlsson Thurgren döms till 10 års straffarbete men i själva ploisutredningen kommer kanske det allra största brottet kvar som Robert begick mot Augusta.


Stockholm 13 november 1894

"Min lilla älskade Robert. Jag får tacka dig tusende gånger för brefven jag haver bekommit från dig" Så rullas brottet upp .

Jag har varit så ledsen sedan du reste så att mina tårar skulle kunnat ha skapat en sjö.
Jag har nu flyttat från Kungsholmen och sitter i¨min totala ensamhet. Jag skickar mina kyssar till dig och längtar efter att få nytt bli kysst av dig.

Fru Karlen vill inte att jag reser förrän efter jul då dagarna har blivit längre. Jag vill inte låna pengar av henne och därmed stå i tacksamhetsskuld. Du skriver att du vill betala tillbaka till henne senare men jag tycker det är bättre att vi väntar tills du har sparat samman till biljetten och kan skicka den till mig.

Jag har börjat köpa nya kläder och investerat i en klocka till 35:-.
"Skall jag komma till dig så får jag lof att vara stilig så att du inte känner dig förnärmad jag vill så fort som möjligt komma till dig. Skicka min biljett så fort du kan lilla Robert."

Men Robert,varför kastade du blomman jag gav till dig i avskedsgåva på mig. Blomman föll i vattnet men det sårade mitt hjärta till bristningsgränsen.
Det går ingen stund utan att din bild svävar framför mig. Jag väntar på svar från dig i 3 veckor med besked om du kan hjälpa mig med biljetten till New York

din tillgivna Augusta

Vilket är det största brottet att svika den Augusta eller göra ett inbrott på Skeppsholmen ?
Det är intressant att se att frågorna Augusta ställde sig för mer än 100 år sedan är lika aktuella i många relationer än idag.
Det finns många spännande brev och dokumentationer i våra arkiv. Detta var bara ett exepel

tisdag 19 maj 2009

att låna något

VEM SKALL JAG BE OM HJÂLP ?

Jag behöver fylla i en låneansökan om tid. I min stressade situation gör att kropp och själ inte riktigt hinner med att prata med varandra. Den unga vackra flickan med gröna ögon börjar kasta mindre vänliga blickar mot mig.

- Hur mycket tid behöver ni låna ?
- Ni har glömt att ange tidsbeloppet samt till vilket syfte tiden skall användas.
- Ni är väl medveten att på grund av finanskrisen i tidsålder har det blivit betydligt svårare att få en tidslåneansökan beviljad av tidsbanken.
Ni måste själv kunna bidraga med en kontantinsats på tiden med 30 % av lånetiden.
Sluta babbla tänker jag. Langa hit handlingarna så jag får tillgång till tidspengarna och tiden. Det märks verkligen att situationen är annorlunda än för ett år sedan.

Varför har tiden blivit en lyxvara? I barndomen var tiden en sak som vi alla hade tillgång till. Den bara fanns där och kunde plockas fram så snart vi ville. Men inte nu. Nu skulle tidskvarnarna malas och malas och ändå var det inte säkert att svaret skulle bli positivt.

Jag försöker koncentrera mig för att hitta en blå penna för att kunna skriva under lånetidsansökan. Allt för att behaga den inga blondinen som utgör entren till min tid. Ett rött läppstift halas fram ur min slitna bruna skinnväska. Snart får det sällskap av en svart plånbok,nycklar till bilen och huset.Men slutligen kommer reklampennan fram från tidens förlag.
Det är verlkigen på tiden att jag får något producerat igen. Om jag bara fått det ,hade jag sluppit att stå här på tidsbanken och lämna fram min ansökan om tid.
Var skall jag finna tiden om inte tidsbanken beviljar ed tidskredit ?

söndag 17 maj 2009

Strålkastarljuset utmaning 136

Ett svart mörker omfamnar den svarta bilen. Motorn spelar sin egen schlagermelodi. Det finns inga konkurrenter längs den mörka asfalten. Ljuset saknas. Varför vill du inte låta ditt strålkastarljus överösa mig?
Din kärlek liknar fyrtornet vars strålkastarljus kommer och går i en jämn ström. Alltid i rörelse. Har inte tid att stanna upp och låta den mörka jorden bli upplyst och få värme i ljusskenet.
- Ibland stannar ditt strålkastarljus över mig.
- Nu,nu. Sätt in ditt hårda ljusfokus på oss. Du vill låta strålkastarna stanna och få en trygghet med marken med oss och vår kärlek.

Lugnet sprider sig stilla genom kroppen. Strålarna värmer mitt hjärta som börjar slå slagen i en lugn,behaglig och trygg rytm.
Men då sker det igen. Ditt strålkastarljus byter riktning. Får nytt fokus.Mörkret sänker sig över min själ. Tomheten ekar. Hjärtats slag dånar innanför den ljusa huden.Ådrorna spänns och stiger upp likt ett bergsmassiv.En vulkan startar med ett blödande eldigt kärlekssår. Vulkanens eldstrålar rinner nedför min tunna kropp och den nästan förkolnar. Kommer dina strålkastarljus tillbaka och läker mina vulkansår på nytt. Vulkanutbrott. Strålkastarljus genom livet.

utmaning 137 bokstaven B

Mina fem B favoriter är

BOULOU

BOULANGERI

BARCELONA

BÅT

BACALAO




Jag lämnar Le Boulou tidigt en fredagsmorgon. Klockan har inte hunnit slå sju slag nere i kyrktornet i Montesquie. Mina fötter stannar på kommando av hjärnan. Det gör ont i hjärtat av glädje att se dimmorna dansa sardana i dalen nedanför terassen. Tänk ingetting kan överglänsa vår underbara natur.

Mina ögon följer dimmornas dans längs ryggen på Pyreneerna. Jag vill inte lämna Frankrike utan ett stopp på byns boulangeri. Bagaren är alltid lika trevlig varje morgon och hans croissant är bara en dröm att sätta i sig innan den stora färden startar till Barcelona. En stad som har något att ge till oss alla. Men i denna resa är inte staden mitt mål utan jag tar båten över till Mallorca för att möta Bertil på restauranten Barco och äta en Bacalo när solen går ner över Palma

fredag 15 maj 2009

PÅVERKA UTMANING 135

Vad var det som påverkade mig så mycket för trettio år sedan ?

Vi sitter i en buss som långsamt kör allt längre ut i öknen. Sandkornen formar virvlar bak hjulen.Bussen är på väg till ett kloster en bra bit öster om Kairo.

Efter tre timmars färd är målet nått. En hög sandfärgad lermur omgärdar området. En brun trädörr öppnas av en munk klädd i en mörk lång kåpa.

Friden och tystnaden omfamnar mig .Den formligen sköljer över mig från topp till tå. Hur kan denna känsla få en sådan genomslagskraft enbart genom att kliva över en tröskel i öknen ?

Efter en föreläsning om munkarnas liv är det dags för rundvandring. Nu får vi veta att klostret producerar landets största sockerbetor. Vi har aldrig köpt något säger munkarna.Vi ber om hjälp från ovan och efter en tid kommer det personer med de sakerna som vi behöver.
- Kan detta verkligen vara sant ?

En rundtur i klostret startar.Men det som verkligen påverkade mig allra djupast för snart trettio år sedan är minnesbilden av munkens blick inne i klosterkyrkan med sina vackra utsnidade väggdekorationerna. För ett kort ögonblick möts våra ögon. Hans mörka blick utstrålar den fulländade friden och han ser rakt in i mitt innersta och skänker mig en sådan enorm känsla av fullständig fridfullhet och ro.
Jag kommer aldrig att glömma munkens ögon med budskapet om att det finns en frid och harmoni för oss alla.

onsdag 13 maj 2009

något att lära sig. skrivpuffutmaning 132

OM JAG ÄNDÅ KUNDE

Kulsprutan sprutade ut krutet som ven runt öronen. Krutet kunde inte riktigt tränga in i trumpeten i örat. Vapenvila. Snälla rara ni , låt oss få en enkel minuts paus av maskinelden denna vårnatt.
- Vad var det ?
Ljuden avstannade. Ett kvittrande läte ersatte vapenljudet.
-När kan jag styra ljudet ? Både det ljud som fortplantar sig genom halsen och till att avkoda t ljudet som tränger in i örat.
- När kommer orden att glida utan betänkligheter ?
Eventuellt då de är så starkt inlärda att missförstånden är sönderpulveriserade.
- När kommer de galna resultaten att bli en aning mindre galna ?

Mina tankar går till trädgårdsmästaren.Sommaren är i intågande i Languedoc. Ett påbud har gått ut att alla löv ,grenar och brännbart material skall bort från tomterna. Genom god grannsämja hittas trädgårdsmästaren. Med de orden som är inlärda prövar jag att uttrycka mina instruktioner om hur och vilka träd som skall huggas ner. Jag är noga med att lägga till den mycket viktiga informationen att grenarna skall bli till brasved.

Nästa morgon vaknar jag till sågmaskinens melodi.Nattens sömn var inte alltför god. Jag drar duntäcket över huvudet och försöker skapa ytterligare en distans mellan sängen och ett fullt vaket tillstånd.
Nu går det bara inte längre. En snabb morgonfika i köket och en rendevouz med trädgårdsmästeren skall till.
Jag nästan ramlar över mannenoch vill bara försäkra mig om att nu ligger grenarna fint upphuggna till ved. Resultat. Han bara slår ut med armarna.
- Har Madame en brasa ?
- Jag har gett bort det till grannfrun ?

Jag längtar efter att kunna hantera kulsprute orden och styra ordkriget i den riktning som jag vill att det skall bli.
En dag kommer jag att kunna franska som ett rinnande vatten .Men introduktionstiden kommer att ge många dråpliga upplevelser

torsdag 23 april 2009

alfabetisk dikt utmaning 113 24 april

ANVÄND
BARA
CYKELN
DAGEN
EFTER
FESTEN



HEM
IVRIGT

JAMAR
KATTEN
LEVER
MINNET

NYKTERT
OBSERVERA
PERSONER

Q-TESTA
RESULTATET
STAGNERAR
TANKEN
UNDER VINDEN
X-KROMOSOM
Y-KROMOSOM

ZITAS
ÅNGERFULLHET
ÖKAR

onsdag 22 april 2009

utmaning 112 väntan

I VÄNTAN PÅ ...................................


Allt tycks bara vara en enda lång och utsträckt väntan. I väntan på vad ? På vem ? Vilken tid ?
Dagarna masar sig fram på livets otrampade stig. Biljetten är betald. Avresedag bestämd. Men kommer den dagen verkligen att bli av ?

Väntans största hinder är omgivningens svar som skall lösa upp livsknutarna .Sakta och förväntansfullt vecklar de ut sig under en lång väntan i livstiden.

Väntan gör att frågorna hopar sig i långa rotbanor. Vad är rätt ? Vad är fel ? Befinn dig i nuet. Men för att uppehålla sig i nuet måste väntans period vara över. Den är så väldigt beroende av de andras agerande.

Tankarnas nattarbete gör att sömnen inte infinner sig. Den har tagit semester på egen hand. Ingen semesteranssökan är beviljad. Trötta hasande steg för till en arbetsplats långt långt borta. Hon vill komma ännu längre bort för att kunna få en väntan på bättre tankar hos sig själv

torsdag 16 april 2009

utmaning 106 Hur många gånger skall jag behöva....................

HUR MÅNGA GÅNGER SKALL JAG BEHÖVA ha nattliga besökare i trädgården ?

Det var efter en god middag med kycklinggryta i rödvin .Till det en mustig basilikadoftande potatisgratäng. I god fransk anda kompletteras maten med ett eller två glas Roc Bere. Efter måltiden var jag bara tvungen att få en nypa luft.

Månen kastade sina ljushänder ner på de gamla korkekarna.En kolsvart himmel var dekorerad med värmeljus i vinternatten.Sakta och rytmiskt kommer luften in genom mina näsborrarr. Låter den nå fram till lungorna och långsamt få returen i en öppen mun.Är helt koncentrerad på andningen.

Övningen rubbas av ett läte.Vaksamt riktas ansiktet för att bättre kunna lokalisera ljudet.En bil ? En granne som tar en nattpromenad ? Inget tycks stämma in här på Chartreuses denna decemberkväll.

Nu är jag helt fixerad på ljudet.Står blickstilla på terassgolvet.
- Varför är inte belysningen påslagen ?
Svar . Fransk el är dyr.
Det kommer närmare. Grenen knäcks. grymtningen når örat. Fötterna lyfter likt ett pistolskott från klinkergolvet. In i säkerheten.De dubbla glasdörrarna stängs.
Jag avslöjar inget för middagsgästerna. De kanske inte vågar gå ut senare på natten.Har inte tänkt mig att ha åtta övernattande gäster.

Nästa morgongårinspekteras trädgården. Jo,mina tvivel besannas eftersom de har varit så ytterst vänliga (fransk artighet ) att lämna sina egna visitkort.

Men hur många gånger skall jag behöva ha vildsvin i min trädgård om inte staketet kommer upp ? Vill inte tänka på antalet som säkerligen blir tresiffrigt.
Beslutsamt lyfter jag luren och beställer ett staket runt trädgården. Det får bli min julklapp till mig själv.

tisdag 14 april 2009

utmaning 104 skriv om en plats du aldrig har besökt

VINDARNAS STAD

Atlantens vindar sveper in över kuststaden med sina vita hus.Klimatet är milt 17-25 grader året om. Föutom sommaren som kan bli mycket het.

Jag skulle vilja gå in i den gamla Medinan som står på UNESCOS världsarvslista. Här skall finnas många minnen från 1600 talet då portugisernas invaderade stan. De kallade staden för Mogadoc.
Tänk att kunna få gå igenom den ockrafärgade porten in i Medinan. Insupa dofterna från olika kryddor ,saffran,basilika m.m.Ringlande gator i Medinan och de judiska kvarteren tar mig runt butiker med smycken,lädervaror,fisk och grönsaker.Sist men inte minst till stadens loppmarknad La Joutia.

Jag vill dricka te med myntha under ackompanjemang av europeiska språk och landets eget melodi.
Jag vill gå ner på Le Patio 28 rue Molay Rachid nere fiskehamnen och äta läckra skaldjur till lunch. Beundra Atlanten med sina båtar som ligger på redden och väntar på att komma i hamn.

Efter en liten lunchpaus vill jag gå ner på stranden och lyssna till vågornas brus och beskåda alla vindsurfare som vallfärdat hit pga de optimala väderleksförhållandena.

När skymningen faller vill jag unna mig lyxen att bo i ett 1800 tals palats Riad al Madina. Sitta på innergården och bara lyssna och njuta av det porlande vattnet från fontänen.
Sen kryper jag ner i den enkla sängen och för en kort sekund kommer dagens alla bildsekvenser fram och vaggar mig till sömns i ESSAOUIRA I MAROCKO.

Jag har aldrig varit här men vill väldigt gärna kunna få uppleva det en dag .

måndag 13 april 2009

utmaning 103 ett självporträtt

ETT ANSIKTE

Vem tillhör ansikten.Kroppen eller är det till för att kunna avbildas av vem som helst.Fotografen,konstnären vandraren.

Ansiktet har många gestaltningar. Morgonen med sina formationer av lakanens avspeglingar i en lätt brunbränd hy.Korta ögonfransar drar sig sakta upp mot de ganska kraftiga ögonbrynen. Pupillerna kommer fram med sina gröna färg.De strålar av beslutsamhet men uttrycker även mycket nyfikenhet.De registrerar omgivningen med vaksamhet.Blicken är varm och frågande över vad livet har att erbjuda denna påsk morgon

Uppnäst och lite rufsig i en kortklippt mörkmelerad pagefrisyr tas dagen emot.
Kroppen är inte speciellt lång som bär upp det tunna ansiktet.Hårfästet har glidit upp. En hög panna blir ett markant drag.Några kraftiga fåror ligger likt halvmånar ovanför ögonbrynen.Kindkotorna är inte särdeles utstickande. En liten mun skrattar och talar mycket .
Öronen lyssnar med stor empati. Den yttersta örtippen är likt en antenn som spanar in den bästa sändingsmöjligheten.
Varje ansikte lär ha sin egen kopia. När skall vi två mötas ?

lördag 11 april 2009

utmaning 100

DET VAR SOM HUNDAN.
Var hon landets första häxa ?Anklagades för häxeri och trolldom på 1500- talet.Det var ett relativt nytt begrepp i den juridiska världen.Brita Pipare och Margareta från Norrsunda fick båda sin rättegång i september 1593 men med skilda resultat.

Margareta var en klok gumma som kunde bota sjukdomar,avslöja tjuvar och hindra häxorna från att stjäla mjölk.Margareta använde inte sin kraft till att skada andra.Därför fick hon en varning.
Men med Brita var det annorlunda.Hon skickade förbannelse på köpmännen och hon erkände trolldom,signeri lövjeri.Detta var vanligt i folktron. Men för att kunna dömas till döden för häxeri krävdes ett erkännande eller 6 vittnet. Inget av detta var uppfyllt. Brita fick stanna i fängelset i 2 år utan dom.När frisläppandet kom blev hon förvisad från Stockholm

utmaning 102 wen 12 april en udda kombination

ÄR DET EN UDDA KOMBINATION ?



Det gamla korsvirkeshuset låg på en av stans äldsta tomter bakom kyrkan. Kyrkan hade Sankt Nikolaus som sin beskyddare eller rättare sagt det var fiskarna skyddshelgon. Men långt innan den byggdes hade vikingarna haft sin kultplats här.
Kunde man säga att korsvirkeshuset var välsignat av de högre makterna.

Men nu hade magin invaderat huset. Överallt hängde hon. Storlekarna varierade. Färgerna var oftast i gult,blått eller i röda färgnyanser . Häxorna stod i fönsterkarmarna eller dinglade i fönstren från 1700-talet. En märklig kombination att ha häxutställning i det gamla huset vid kyrkan.

De tre kvinnorna som ställde ut sina alster var starka kvinnor. En av dem visade sina vackra bilder från el camino. Hon hade vandrat hela leden på 800km tre gånger. Vilken bedrift!
Det var kvinnan som stod i centrum i denna påskutställning både vad det gällde måleri, skulptur reller foto . Men visst var det en udda kombination med de gamla riterna på kyrkomarken. Men kanske var det inte en så udda kombination vid närmare eftertanke.

torsdag 9 april 2009

utmaning 99 do not disturb

DO NOT DISTURB

Förstår de texten. Franskmännen är inga superexperter på utländska språk. Men ordet NOT skulle väl ändå gå hem.
Lappen var stor med bokstäver på mer än en meters höjd. Den var fastsatt i en stor bred ram som nästan fyllde hela infarten till huset.

Det kom ivanliga fall inte så mycket folk förbi huset. Men nu var det påsk och den stora påskutställningen hemma hos olika konstnärerna skulle starta imorgon.

- Varför har jag anmält mig till detta?

Nere i byn hängde många affischer med flera konstnärers namn som skulle ställa ut.
Imorgon kl.11.00 skulle det vara klart för att ta emot de första besökarna. Jag har inga tavlor som kan hängas upp.

-Vad kan jag göra på 24 timmar ?

Inne i den lilla ateljen låg flera akvarellpapper utspridda på golvet. Penslar , färg allt i en salig rör .Precis som mitt eget liv just.
-Var ligger den nu ?
Den lilla lappen som skulle sättas upp på plakatet.
Här är den.

Håll fast vid din dröm. Tänk stort. Ge inte upp. Var sann mot dig själv.Orden gav kraft till att i
en rasande fart få penslarna till att dansa i färgernas symfonier på akvarellpapper efter papper. Musiken Vangelis stormade ut från högtalarna och gav ännu mera kraft till handens rörelse på order av hjärna.

onsdag 8 april 2009

utmaning 98 8 april hoppa av

HOPPA AV ELLER HOPPA PÅ

Skulle affären gå igenom ? Paret hade kommit i onsdagskväll vid åtta tiden. Han av medellängd,lite gråsprängt i mitten av de femtio.En lila skjorta piffade upp en grå blazer. Inte urtypen för en V.D. precis. Men han var också uppfinnare hade hans särbo berättat i telefonen.
Kvinnan tio år yngre i svart kortklippt frisyr. En vit kort yllekappa stod i fin kontrast mot håret.

- Hej,Vera
- Hej Uffe.
- Vad bra att vi kunde få komma så här sent och titta på sekelskifteshuset som är till salu.
-Inga problem alls. Jag har några gäster ikväll som förbereder en konstutställning.

Vi hade faktiskt alla redan satt igång.Drink nummer två var på gång och jag var helt slut efter att ha storstädat. 250 kvm boyta har respekt med sig.Hur i hela fridens namn skulle paret uppfatta mig ? En seriös säljare eller en virrig kvinna med för mycket alkohol i blodet ?
Vännerna var i full sving i det lilla gårdshuset. Det bankades i väggar och skålades i rödvin likt en vårstorm.

- Ett ögonblick. Jag skall bara hämta nycklen.
- Inga problem .Vi väntar här vid den vackra ytterdörren.

Det var sant. Dörren är välbevarad trots sina 100 år. Den engelskt röda färgen lyser upp och pricken över iet är de ståtliga spröjsade fönsterrutona.
Men är det verkligen rätt av mig att sälja huset?
- Du måste göra dig av med minnenas hus skrek tankarna.Stanna inte. Gå vidare.
-Men om jag nu bestämmer mig för att sälja då måste köparna vara snälla personer.

Du milde vad löjligt det låter. Det är bara ett hus. Inte hoppa av nu. Drömmen är nära.
Men tänk om paret inte ville ha huset utan hoppar av affären då skulle det bli mycket enklare för mig att kunna hoppa av.
- Kan vi få gå runt och titta lite i lugn och ro?
- Om du har förtoende för oss vill säga ?
- Jovisst det är inga problem.

Det var andra gången de kom för att titta på sekelskifteshuset.
Skulle affären avslutas. Vad vill jag ?
Jag går in och provar med att få lite uppbackning från de glada vännerna som trycker på att flytten skall gå söderut.

måndag 6 april 2009

utmaning 96 den 6 april

LYXENS DAG

Kan du tänka dig att ligga i 36 graders varmt vatten på 960m höjd och se ut över ett snötäckt Pyreneerna ?

Är svaret ja. Då skall du ta bilen från Perpignan i Languedoc och åka längs med floden Tet. Vägen går igenom små slumrande landsbyar där tiden har stått stilla i århundranden. Efter 45 km kommer du fram till en by med namnet Font Pedrouse.

År 1358 berättas det om källorna La Source pierreuse i Font Pederosa. Karaktären och utformningen på landsbyn har inte ändras sedan 1822. Åk igenom samhället och håll noga utkik efter LYXENS SKYLT.
ST-THOMAS-LES-BAINS. Sväng vänster över floden Tet och kör försiktig på vägen uppför ravinen.

Det mest magnifika och överväldigande må vara att gå barfota några få snömetrar innan det varma vattnet omsluter din kropp.Ångorna stiger upp och dansar likt älvor. Att bara få ligga och smekas av det hälsobringande vattnet och njuta av den vita snön som täcker vegetationen runt omkring även amfiteaternsistar har fått ett nytt vit tyg om vintern. Nu är du i sjunde himlen kan jag garantera dig.

1878 trodde man att källans vatten botade alla sjukdomar.
Trots den fantastiska miljön flyttade ungdomarna bort.Slutligen fanns det bara 126 själar kvar. Då inträffar borgmästarens mirakel. Han vägrar se sin by dö ut. Man bygger 2 nya bassänger för källvattnet och kompletterar med en liten amfiteater. 2002 byggs det gamla sjukhuset om till en superläcker turkiskt hamam.

St Thomas Les Bains erbjuder både välbefinnande kroppsvård,ansiktsvård och chromterapi då man använder sig av olika färger för att få en optimal behandling både för kropp och själ.

Anläggningen är öppen året runt med undantag för den 1 maj. Öppettider på vintern är 10.00 till 20.00, sommartid 10.00 till 21.00
Pris för att bada i bassängerna med hälsobringande vatten är 3.70 euro. Hamam plus bad 10 euro.Du kan köpa till andra behandlingar. Vill du stanna flera dagar går det fint. Det är gångavstånd till hotell eller campingplats.

Lyx i full valuta för både det inre och det yttre är resultatet efter en dags fantastiska uppleveler i de varma källorna i ST-THOMAS-LES-BAINS.

Här känner man sig helt salig.Byborna säger att det kan bero på goda vibrationerna från klostret med samma namn som låg här på 800-talet.

En sak är helt säkert. Det är balsam för själen. Var snäll vid dig själv och unna dig LYXENS DAG i de varma källorna i Pyreneerna

lördag 4 april 2009

utmaning 94 tappa räkningen

NÄR SPRÄNGS DEN ENGELSKA VALLEN ?

Vad var det väggarna ville berätta ? Betydde det att budskapet var stanna hos mig eller ge dig av ? En avgrundsdjup skillnad. Denna lördag morgon under en klarblå vårhimmel var svaren fortfarande höljda i de små lätta molnen som sakta gled förbi.

Men kanske kommer lösningen idag. När lösningen var inom räckhåll dök häckhindret upp igen.Den kom i varierande storlekar. En del var enkla att hoppa över andra enormt höga .Det var bara listen och överlevnadskraften som hade gjort att häcken till slut kom i bakgrunden.

Hade fullständigt tappat räkningen på detta fenomen. Det var väl lika bra det.Tankarna skulle bli till en stor tung ryggsäck att släpa runt på.
- När du spränger den engelska vallen förändras allt sa vännerna igår kväll vid middagen
Innebär detta att en resa till England skulle skapa en balans i kaoset ?
Vem vet det är värt ett försök.

Hemsidan med Ryan Air slås upp. Letar utan någon speciell plan. Där kommer det. Flight Girona till London ikväll 22.00. Perfekt. Utan att tänka bookas biljetten i en hast.
Skulle komma till Stansted och hinna ta sista bussen upp till Cambridge.
Jag måste fatta ett beslut.Men då kan jag inte ha alla dessa väggar som skriker ut olika instruktioner till mig.
Kanske sprängs den engelska vallen. Jag invaderar vallen för några dagar.

fredag 3 april 2009

utmaning 92

ETT BOKSLUT ÖVER TIDEN



Kvällen skred mot sitt slut. Mörkret hade sänkt sig över kullerstensgatorna i det lilla fiskeläget. Hon skruvade oroligt på sig. Satt inte helt bekvämt i den bruna karmstolen som egentligen borde tillhöra soptippen.

Men det var endast några få timmar tills uppbrottets teaterstycke skulle spelas.Livet hade gått fort. Allt för fort. Vad skulle till för att kunna få ta en paus ?
Paus,tid. Vad betyder orden ?

De bruna ögonen gav sig ut på en sökande resa genom fönstret och gav svaret att han fortfarande var uppe denna natt. Ett stort vitt stearinljus stod och flämtade i hans breda fönsterkarm.
En gång i tidernas begynnelse hade hon fått träda in på territoriet.

Fläkten satte igång sin melodi.
- Rör vid mig. Smek mig. Jag vill känna dina fingertoppar på min hud.
- Låt mig vara nära dig.Överge mig inte. Känn att vi har vuxit samman som blir allt starkare ju mer vi rör vid varandra. Vi blir ett.
- Ser du inte att jag lyser upp till ett hav av ljus när du smeker mig rytmiskt med fingertopparna. Men att jag dör och blir helt svart om du lämnar mig utan beröring.

Skall jag denna sista kväll ta mod till mig och gå de 100 stegen som krävs för att nå fram till hans grå dörr.
Nej, det har gått för fort.Tiden är överskriden.Livsboken skall lämnas tillbaka.Lånetiden på livet är slut.

- Varför har jag aldrig berättat för honom att ba ............................
Tyst utan flera tankar öppnas burken med valium. Datorn stängs. Uppbrottet star. Tiden hade sprungit ifrån henne och denna sista kväll i fiskeläget var inget undantag. Det enda undantaget var teaterstycket i nattens mörker.

torsdag 2 april 2009

utmaning 92 uppmärksamhet

Sitter i det gamla korsvirkeshuset som sägs vara byggt i början på 1800-talet. Men själva marken har sin historia långt tillbaka i vikingatiden . Det var här vikingarna höll ting för tusentals år sedan. En svindlande tanke. Kanske är det boken som jag läst på tåget som har lett mig in på detta spår. El Camino.Där alla som vandrar skall vara uppmärksamma på sig själv. Jag vill gärna vandra men inte så gärna sova på härbärge där möss och råttor skall bli mina sängkompisar.
Jag försöket att låta hela min uppmärksamhet gå inåt denna aprilkväll. Lyssna till dig själv svaren finns inom dig. Var går skillnaden mellan intuition och önskan ?

Många trevliga samtal denna kväll där jag uppmärksamt försöker att lyssna in mellan raderna. Vem är det jag pratar med och är det samma språk vi har? Vad är förväntningarna?

Om jag använder uppmärksamheten mot mig själv. Säger den.Kasta loss ge dig ut på din Camino. Finn svaret du letar efter. Men just nu känns allt mycket förvirrande. Vilket svar är det jag egentligen letar efter. Vad är det jag söker ? Söker jag något eller är det enbart mina tankar som ar på jakt denna aprilkväll.
Jag behöver uppmärksamheten som min vapenbroder denna kväll

onsdag 1 april 2009

APRIL APRIL DIN DUMMA SILL JAG KAN LURA DIG VART JAG VILL

Men varifrån härstammar dessa aprilskämt ?
I England,Australien och USA kallas den 1 april för all fools day. I England får man bara luras fram till klockan 12.00 Aprilskämten dök upp i Sverigen under slutet på 1600-talet. Meningen var att man skulle lura någon att göra dumma oskyldiga saker.Den utsatta personen fick ett papper där det stod uppskrivet vad som skulle göras. I Danmark skickar man forfarande gækkebrev för att luras

Aprilskämten kan vara en sedvänja från Antikens Rom. Troligtvis anordnade romarna en enorm fest till sädesgudinnans Cerealias ära.Hon representerade grödorna och naturens växtkraft . Hennes kultplats låg på Aventinen i Rom.

Festligheterna lidi cereiales pågick under sju dagar mellan den 12 till den 19 april på Circus Maximus som var en stor antik arena där romarna kom för att beskåda spelen. Här offrades svin till gudinnan . Polismästaren arrangerade lekar och medelklassen gav stora middagar och gästerna var pyntade med blommor. Man kastade också blommor och nötter som var fruktbarhetssymboler över folket som deltog i upptågen.

Den romerska poeten Publius Ovidius Naso (20 mars 43 f.kr - 17 e.kr ) skrev boken Fasti som beskriver de religiösa festligheterna i romar riket .Han var enormt välkänd i riket. Poeten har t.o.m haft inflytande fram till dags datum genom Bob Dylan.
Aprilskämten har minsann en riktigt gammal historia

fredag 27 mars 2009

utmaning 86 vad var det som hände???????????????

OVÄNTAT BESÖK I ROSA HUSET

Huset hade varit byns första skola och museets ichefs pappa hade arbetat som lärare här. Men skolperioden var slut.. Karriären hade gått vidare till att bli ett kommunalt nyttjande.
Undrar om Rosa Huset tyckte att det var ett lyft att numera bli taxerat som 1-2 familjs villa i de offentliga handlingarna hos skattemyndigheten.

Hon samlar tankarna och går ner i det gamla kommun arkivet för att se efter om målningen av den silvergrå färgen har torkat. Drar lite strött ut flyttkartongerna till mitten på stengolvet för att vara säker på att de inte byter färg.

- Vad är det ?
- Spänner sig maximalt och koncentrerar sig för att kunna uppfånga varifrån ljudet kommer.
- Nu hörs det igen.

Det låter som om någon eller några går fram och tillbaka på arkivtaket. Ena stegparet är mera kraftfullt och det följs av lättare steg.- Det måste vara en vuxen och ett barn.

-Men det finns ingen på ovanvåningen.Hon är helt ensam i det stora huset på Rådmansgatan. Ljudet kommer säkert från gatan eller grannens hus.
Hon går ut på gatan.Den är folktom så långt ögat kan nå. Grannens hus har ingen kontakt med det Rosa Huset. Vad är det som händer denna oktober natt ?.
Muttrande går in i huset igen.
-Ja men jag är överbevisad om att jag hörde 2 personer gå flera gånger på arkivets tak.

Men efter en hel lördag med målningsarbete tog tröttheten ut sin rätt.Dags att inta sängen i full sving. Målarkläderna hamnar vårdslöst på trästolen vid bädden.
Hon vände och vred sig i sängen. Vad är det som händer i huset? Vem var det som promenerade runt.
-Skulle renoveringen bli klar i tid innan sommaren var slut ?

Hade druckit för mycket kaffe under arbetspasset. Nu ville kaffet bara ut. Reser sig långsamt från sängen och når morgonrocken.
- Vad är det som händer nu ?
Någonstans rinner det vatten.Öppnar försiktigt sovrumsdörren. Ljudet blir starkare.
- shit. Det är toaletten som står och rinner. Säg nu inte att den måste bytas. Det ingår verkligen inte i budgeten. Irriterat börjar hon gå ner för den breda stentrappan till toaletten.
Halvvägs på trappan blir hon stående. Nackhåren reser sig. Vattnet har slutat rinna. Nej detta kan bara inte vara sant.
Vem är det som kommer på besök i det gamla skolhuset ?