Min uppvaktning till................
Varför förstår hon inte min uppvaktning ? Är det språket ,tiden eller är det så enkelt att hon inte älskar mig längre ? Vi har nu varit sambo i två månader.Jag har en längre relation på fyra år och ett kortare mellanspel på några månader bakom mig.Men det bekymrade inte henne. Jag trodde att vår kärlek skulle vara för evigt. HM..., Hm...
Det gick mycket lättare när vännerna var här.Det var alltid någon som förstod min önskan.Men framförallt uppvaktningen gav resultat !
Idag har hennes ord varit snäsiga t.o.m hotfulla.Det har ingen betydelse var hon befinner sig, inne i huset eller i trädgården.
-Jag skriver.
-Jag läser.
-Jag samlar löv.
Provade med att se bedjande in i hennes oroliga ögon. Det offrande föremålet släpptes vid hennes bara fötter.Jag la mitt huvud på sne och sökte blicken allt för att hon skulle förstå hur viktig och betydelsefull denna uppvaktning var för mig.
Ibland lyckades min strategi.En kort tid på 5 minuter och så tog lyckan slut.
Jag ger upp.Har lagt mig på den blå terassen med min älskade boll och hon, ja hon sitter vid ett blått träbord och muttrar något om
- Stör mig inte jag arbetar på min skrivpuffövning.
Vad livet är orättvist .Hon prioriterar puffandet att skriva men inte att puffa på min boll.Nåja vem vet.Det kanske blir bättre när vi har bott en längre tid tillsammans. Jag skall hålla er informerade.
många hälsningar från Vito på Chartreuses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det e inte alltid lätt att va hund... :)
SvaraRaderaStackaren, jag förstår honom. Jag har två katter som jamar kring benen och vill ha mat så fort jag sätter mig och skriver.
SvaraRaderaSv: Ja, Yssingeaux finns i verkligheten, var där med en orkester på festival för tre år sedan. Vi kallade stället Visingsö för att det var så svårt att uttala.
Rolig! Kul att du lyckas hålla dej ända till slutet innan man får förstå att det inte är en man - ibland är de väldigt lika i sina uppvaktningar... ;-)
SvaraRaderaJag satt småleende och lite konfunderad under läsandet tills jag nådde de sista raderna och förstod att det inte var en man. Jag älskar när man får fundera under läsandet.
SvaraRaderaSuperbra!
hundar är män är lika, jag håller med övriga puffare! rolig text, klurig!
SvaraRaderaHi, hi, husdjuren har en förmåga, likt barn, att upptäcka när man vill vara ifred.
SvaraRaderaOtroligt bra, jag har ju själv två hundar så de tycker nog deras matte är tråkig alltför ofta.
SvaraRaderaJag trodde också att det var en man först, roligt att få läsa om ett djurs tankar:)
SvaraRaderaHej Liselotte,
SvaraRaderadu skrev på Bokmånglarns skrivarhörna (en av mina bloggar) att någon borde lägga upp en Romanidébank. Jag har gjort det på min hemsida
http://www.bokmanglarn.se/Bokideer.html
Sprid det gärna så kan vi se om det blir en succé eller inte. Hemsidorna är inte riktigt färdiga än (om någonsin ...) men vi kan väl köra ett tag där i alla fall.
Kul text förresten.