FÖRVÄNTNINGAR INFÖR DET NYA

Förväntningarna är många. Tänker vara lite egoistisk och skriva till mig själv.
Jag förväntar mig att bli mera strukturerad i mitt eget skrivande. Att avsätta tid och sätta upp delmål-Läste häromdagen att det är bättre att avsluta ett projekt och gå vidare och inte bara låta det ligga ofärdigt.
F¨rväntar mig också att ge mig professionell hjälp med att utveckla mitt skrivande. Anns kurser verkar ha gett väldigt mycket till dem som har varit med.
Skall sätta mig ner i lugn och ro för att svara på de frågorna om mitt skrivande som jag fann hos Johanna. Viktigt att tänka till och se vad är tidstjuvarna och ta bort dem.Kan med en gång se att vad jag saknat är en fast skrivarhörna där allting finns tillgängligt och var det är behagligt att sitta och skriva. Inte vandra runt som en nomad i Pyreneerna.
Det blir inte mera idag. Hunden vill ut och affärerna stänger snart. Läser era fina texter lite senare.
GOTT NYTT ÅR FRÅN PYRENEERNA.

BEHÖVER

Den slitna resväskan stod packad i hallen. Ett extra band runt för att hålla locket på plats.
- Varför behöver denna gamla sak följa med på resan ?
Nostalgi. En trygghetsfaktor.
Varför gjordes turen NU ?

Frågorna var många men svaren utsatta i dunklet.
Morgontimen kom intågande i huset. Behovet av att putsa fönstren framgick tydligt.Fanns det verkligen ett behov av att bo just här ?
-Vilka behov ska huset uppfylla hade mäklaren frågat ?
En äkta miljö och en känsla av frihet.

Men åren hade frihetslängtan vuxit.Slutligen gick den inte att låsa in längre. Hennes känslor hade legat inlindade i egyptisk bomull i ett kvarts sekel. Luften hade tagit slut i resväskan. De måste stiga upp och andas ny doft av Kairos gatuliv.Få en blick på pyramiderna.Kanske skulle han åter dyka upp i folkvimlet i basaren.Deras basar.
Nervöst gled fingrarna upp till ett halssmycke med grå pärlor.Pärlorna vreds i snabb karusellfart.
En taxi kom tyst glidande upp för infarten.
Tveksamt böjde hon sig ner och tog ett nervöst grepp om den gamla resväskan. Var det hennes innersta behov att resa eller vems behov skulle tillfredsställas?

RINGEN

Skolklockan talade om att det var rast på den lilla skolan. Eleverna i 9a rusade snabbt ur kemisalen. Ânnu en gång hade de lyckats få den gamla kemifröken till att tappa kontrollen över dem. Egentligen var de inte elaka men hon var bara för vek.Hade absolut ingen pondus.
Pondus. Ja det var det hon önskade att få efter det som hände med ringen.

Konstigt att det blev en ring.Men så blev det i alla fall. Det var 7 av de tuffaste i klassen och lite håglöst hade hon föjlt med dem utanför skolgården. Bort till kanalen. Där hade Lasse snabbt dragit fram en halv paket Prince. Cigaretten hade gått från den ena till den andra . Just som det var hennes tur i ringen att dra ett bloss på cigarettstumpen ringde det in igen. Hon tackade sin lyckliga stjärna.Hade aldrig rökt. Hur gjorde man för att få ut luften i ringar ?

På vägen hem gjorde hon upp en plan. Jag måste träna för att inte göra bort mig nästa gång det blir min tur. Nyckeln till ytterdöoren gled enkelt in på sin plast. Hon var ensam hemma. Mammas Salem cigaretter låg på köksbordet. Drog långsamt ut en cigarett. Tändstickorna.De låg vid gasspisen.

Lite nervöst gick hon in i badrummet och tände cigaretten.Försiktigt sattes den mellan hennes ungdomliga läppar.Provade med att dra in röken för att göra en luftring. Resultatet blev bara tårar som rann ner för kinderna av den starka mentholsmaken. Tack mamma att du rökte mentholcigaretter det fick mig att aldrig börja röka tänkte hon denna decemberkväll.

MINUSGRADER

MINUSGRADER

Temeraturen visade på plus men inombords var det minusgrader. Rejält med minus.
Helgerna var över och det var minus på det mesta kändes det .
Visakortet hamnade på fel sida om automaten. Det var mer minuspost än banken kunde acceptera.

Han hade inte ringt denna jul. Varför inte det ? Det var deras tradition. Hade relationen gått in på minus ? Var den på väg att glida utför i den isande kylan ?
Hjärnan ville inte riktigt fungera denna morgon. Även om det var plus utanför dörren kändes det som om det var frostigt inomhus. Veden var slut.

- Usch allting är bara minus. Minus på pengar minus på känslor. Vintersolståndet var passerat.Skulle det inte kunna göra så att minusgraderna kröp ovanför o-strecket ?

Ett brev med en Cd skiva hittades i brevlådan. Massor med härliga varma positiva bilder från höstens besök av vännerna.
Ta det lugnt sa logiken.Det har vänt. Värmen kommer åter.Sätt på kaminen. I februari blommar mimosan.Det är inte långt kvar.

Huttrande svepte hon den bruna yllesjalen tätare runt de magra axlarna och tog ett djupt andetag.
- Det kommer att gå bra.Det kan inte alltid vara på minus sida i livets bokföring.

Traditionen

Det var julafton. Snön låg för en gångs skull utanför fönstret i stora propotioner. De levande ljusen fladdrade mot den vitkalkade matsalsväggen .I bakgrunden hördes tonerna av Carmen.

-Har jag nu satt fram allt det som skall stå på bordet ikväll ?
Det var deras första jul tillsammans och hon ville för allt i världen inte glömma något.

Ingen sillsallad hade han noga deklarerat den dagen julen skulle till att planeras.
Men sillbordet var viktigt.Jo,sillen var framdukad i flera former.

Men vi närmare eftertanke hade de faktiskt brutit traditionerna och skapat sig en egen. Svenskt sillbord till att starta med och sedan stekt and med apelsin sås och till dessert ris a la malta på danskt maner.

Ja varför måste man hålla så hårt fast vid bara en tradition .Det går väl fint att ta lite av varje på världens bord denna kväll.

Det kändes faktiskt riktigt befriande att ha skapat något nytt och tagit med sig det som var viktigt och betydelsefullt. Man behöver väl inte äta lutfisk om man inte tycker om det eller måste man det ?

Telefonsignalen störde julfriden.
-Hallo
- Hej älskling. Vill bara berätta för dig att jag är framme om en halvtimmes tid. Blir underbart att få fira julen på vårt sätt.
Men en liten extra tradition har jag tagit med mig. Du får se när jag kommer fram.
- Kör försiktigt sa hon en aning bekymrat.

- Vad var det för en tradition han skulle komma att införa?

Med leende läppar gick hon ut i vardagsrummet och tände upp brasan vilket var en gammal tradition på Brorsnäsherrgård.

PÅHOPP UTMANING 355

Vintern hade tagit dem i järngrepp. Vit färg skulle symbolisera lugn och ljus. Men inte nu. Den vita färgen dolde en mörk svart asfaltsväg flera decimetrar ner i sin vila.
Lika långt ner lång hennes sorgsna känslor från igår kväll.

Middagen hade blivit vällagad. Hon hade verkligen bemödat sig att det stora teakbordet var vackert dukat. Kokt lax med pure av sötpotatis och ett litet fikon till dekoration. Det var hans älsklingsrätt. Kanske inte julmat.Men ännu var det fyra dagar kvar till julafton. Barnen hade lovat att de skulle hålla jul med dem på torpet.
Precis i tid till han kom hemcyklande efter besöket hos sin farbror i ônnestad var middagen klar. Det var inte mer än 3-4 km hem till deras torp. Torp.Ja huset hade verkligen varit torp för tio år sedan. Utedass och allt annant man förknippade med ett enkelt boende. Men Gunnar hade lagt hela sin själ och hjärta för att få fram det genuina huset. De hade verkligen lyckats tillsammans. Nu skulle han ta det lite lugnare med politiken och de skulle få mera tid över för varandra. Det var tanken fram tills maten skulle serveras.

Hon försökte resa sitt tunga huvud.Utanför fönstret snöade det fortfarande.Var det Gunnars??????????????????

Gunnar hade varit trött men glad att han hade besökt sin farbror men cykelturen hade varit hård.
- Tack för att du har gjort ett så fin mottagande till mig hade han sagt.
Det var bara ett ord som hade varit en lögn i den meningen. Mottagande. Del skulle vara avsked.
När hon hade kommit in för att servera middagen tog Gunnar avsked.Sakta gled han ner för matsalsstolen och började sin färd ut till snöflingornas paradis.

Julen sulle aldrig mera bli till glädje utan Gunnar. Varför måste han lämna dem just i denna högtid och varför fick de inte mera tid tillsammans.
Döden gjorde ett påhopp i livtes lugna rytm den vita jul i en skånsk by.

JULSTRESS UTMANING 352

JULSTRESSEN

Den hade försvunnit den dagen föraldrarna inte längre var med för att upprätthålla traditionerna. Flera år innan hade det inte känts något speciellt lockande med att äta den feta maten.
Nu var det tredje julen på Chartreuses.Vad skulle det bli i år? Egentligen borde jag ha varit lite mera aktiv för att arrangera något.
Det var härligt att inte behöva känna julstressen Affärerna var inte speciellt jylpyntade och julmusiken höll sig borta.
Den enda stressen som var på plats. Var om det skulle det lyckas att lägga in sillen till en dansk julefrokost på julsdagen i Spanien.
Det var svårt att komma i julstämning när träden är gröna och marken fortfarande är mjuk att gå i. Men kylan utanför och framförallt innanför de stora terassdörrarna avslöjade att det var december.
Förra året gick det att dricka kaffe på terassen vem vet det kanske går det i år också.Ingen ide att ha någon stress över vädret. Det blir det väder det blir.

TA EMOT UTMANING 351

Ringde numret tii väninnan. Inget svar. Ville så gärna visa sin glädje över att ta emot. Vad skulle jag ha gjort om de inte hade dykt upp med honom? Han är ganska kortväxt lite korpulent. Men vilken energi han utstrålar. Tänk att det går faktiskt att få full kontroll över honom. Jag har inte hunnit lära mig alla hans kommando.Men det skall väl komma.
Nu sitter jag och tar emot hans energi i soffan och känner att min egen kraft sakta men säkert också ökar i styrka för varje minut som går.
Vilken tur att jag tog emot erbjudandet om att ha honom boende hos mig i alla fall över vintern.
Han tar törstande emot drycken varje morgon. Hans hastighet i drickandet går ganska snabbt. En flaska per dygn. Undrar vad sundhetsstyrelsen säger om detta. Men spriten är billig. Hans supande kostar ca 200 kr i veckan. Jag får väl dra in på på något annat. Det är verkligen viktigt att han får sin dagliga dos av spiritus- Det är det bäst för ass alla tre att överenskommelsen hålles. En flaska om dygnet får allt räcka. Vi har skrivet ett kontrakt med honom att en flaska per dygn från den 17 december till den 28 februari. Både jag och huset och värmekaminen har skrivit under på kontraktet.

ÖVERFLÖD UTMANING 350

tv visade vackra kroppar inte ett överflödigt gram. Vad skall vi göra som har överflöd av centimetrar ?
Eller som nu flashar den ena designprylen efter den andra på TV. Blir vi lyckligare av allt detta ?
visst finns det betydelse av att ha det vackert runt omkring sig. Men vad som skall anses vara vackert växlar beroende på var vi befinner oss på vår planet.
Naturtillgångar finns i överflöd på en del platser och är en bristvara någon annan stan.
Men det som aldrig kan bli till överflöd är värmen och omtanken mellan oss människor.
Kanske skulle man kunna göra något för någon i denna annalkande högtid.
Här i min lilla franska by har vi fått ett blad med information om att de personer som sitter ensamma under julafton skall kontakta kommunen. Tomten kommer hem till dem med en liten julklapp från kommunen.

TILLFÄLLE utmaning 349

TILLFÄLLET.

Den sista genomläsningen av texten var nästan klar. Saknades bara hans namnteckning. Varje gång den skulle ner på pränt kom uppgivenheten över honom.
- Jag får aldrig något tillfälle att visa vem jag är.
-Blir bortsorterad i första genomgången.
Ge inte upp viskade rösten inom honom.En dag möter du någon som har förståelse för vårt utbildningssystem.

- Ja,ja muttrade han uppgivet. När kommer det att ske ?
-Efter tre generationer här i landet eller är det bättre att gå tillbaka till ursprunget?

Han hade inget svar att ge sig själv till dessa frågor. Visste bara att detta var hans 59 ansökan till ett jobb som lokalvårdare på sjukhuset i Lund.
Varken titel,språk eller nationalitet passade tydligen in i det kalla sjukhussystemet.
Det hjälpte inte att visa upp ett examensbevis som läkare från Irak och en språktest från Lunds Universitet.

Men förtvivlade händer revs ansökan i bitar och med tårarnas sång landade varje del av brevet i en full papperskorg vid sidan om ett slitet skrivbord .

SMYGA utmaning 348

DE SMYGANDE STEGEN.

Hösten hade kommit smygande in i kalendern. Men värmen delade frikostigt med sig från sin energikälla. Hon satt lite håglöst i den bruna fåtöljen och tittade ner på den folktomma boule banan.
-Var finns alla spelande män? Ja,männen de var snart ett minne blott. Nåja här är varmt och jag kan se havet från min lilla balkong.

Hon var ensam förutom en engelsk familj på bottenvåningen denna höst. Lite tomt och trist att 40 små lägenheter stod utan sällskap och bara väntade på att turistsäsongen skulle börja om på nytt.

En dörr slog igen.Reste sig en aning ur sittställninmgen.Tomhet i hjärta och luft intog huset. Tillbaka till texten i boken.

Något fångade öronens intresse.Ljudet blev mer och mer kraftfullt. Det närmade sig snart den sista etagen i huset.
Fotsteg mot en hård stentrappa upphörde utanför hennes dörr en söndag kl. 21.00.
Tre skarpa knackningar krävde att det skulle öppnas.

- Jag känner ingen i huset. vem kan det vara ? Vågar jag öppna ?
Nyfikenheten tog överhand.
Hennes brunbrända fötter sattes ner i svarta inneskor med förundran.

Tio snabba steg och hennes hand låg på dörrhandtaget. Studion var inte stor.
Låset vrds om och hindret mellan entren och bostad sattes i rörelse.

En mörkhårig man i mörkblåjeans och en vit piketröja sökte hennes grå ögon.
- Får jag bjuda dig på middag imorgon kväll ?
- Nej det går inte. Jag skall till min väninna.
Hans ögon blev fulla av nedslagenhet och en aning uppgivenhet.
- Men kanske kan du på tisdag kväll ?
- Ja,jo. Det kan jag nog.
Du milde vad är det jag står och säger till en vilt främmande person.
-Super.Jag hämtar dig på tisdag kväll klockan åtta så går vi ner och äter på restaurangen nere i hamnen.
Han rusade ner för trappan utan att hon hann tacka för inbjudan.
Varje tisdag har vi som tradition att gå ut och äta en middag och fira att han efter många smygande steg upp till hennes studio en dag vågade knacka på och få stegen befriade från sin smygande gång.

utmaning 347 att bära ljus

Mörkret var mörkt. Vad annat kan det vara tänkte hon denna svarta decembernatt.
- Ljuset.
-När kommer ljuset tillbaka ?
-Kommer det någon gång åter ?

Rummet badade i en nattsvart dimma. Inte ens de vita lakanen gav effekt till nattsvarta tankar.

Hon hade vaknat med ett ryck från sin dröm som bara kunde anas i fjärran. Men känslan av fara fångade rummet. Låg blickstilla och försökte lyssna till rädslans uppkomst.Drömmen återkom med en rasande fart in i medvetandet.Bilden av flammornas middag längs husfasaden blev huvudfiguren.

-Luktar det något ?
Nej lugna dig det har inte hänt något. Försökte trycka ner det bruna håret mot ett rynkigt och nästan lite blött örngott.

Rädslan ville inte ge vika.Varför blev alltid skräcken större i mörkret?
Den svarta karusellen startade på nytt. Ingenting kommer att lyckas.Du siktar för högt. Vem är du som tror att du är något.
Hans sista ord innan han lämnade henne var
- Du kommer aldrig att klara dig utan mig. Du kommer att gå under.Jag skall se till att du aldrig får framgång.
Skulle hans profetsia gå i uppfyllelse.

Försök att se ljuset i tunneln. Efter natten kommer alltid solen tillbaka.Trösterika tankar men var de verkligen tillräckligt bärande av ljuset för att kunna kasta bort de ångestfyllda meningarna ?

utmaning en liten tuva 346

De stod i en liten grupp. Längden var olika.Styrkan i deras kroppar lika så. Tröttheten kom smygande.Färgen började mörkna.
- Vi behöver vätskaq annars går vi under.

Egentligen var ordet vi överflödigt. Solidariteten var borta. Det var annorlunda den gången de var unga och kraftfulla och kunde stå emot solens strålar. Nu tänkte var och en bara på sig själv. Ur djupet av deras uttorkade själar kom orden sakta upp till jordytan.
-Ge oss vatten annars dör vi.

Men varje individ gjorde sin egen kraftansträngning för att få kontakt med det undermedvetna och därmed kunna överleva.

För många år sedan var de bara en liten grupp som hade samarbetat på ett fint sätt men den dagen de blev övergivna hade djungelns lag verkligen infunnit sig. Flera nya grupper hade uppstått och det fanns absolut ingen kommunikation mellan grupperna. Varfør hade det blivit på detta sätt? Var det bristen på den nödvändiga vätskan för att överleva och kanske också att makten hade försvunnit och nu skulle varje lite tuva bestämma själv.

Men de gamla i gruppen sa att det luktade regn och kanske kom solidariteten tillbaka med regnet.
Natten kom och eventuellt skulle solens strålar ta en paus för att tuvorna skulle kunna fylla på sin vattenreservoar.

NEDRÄKNINGEN.

- 80 kvm med full köksurustning i högblank antracit grått.Insatt för tre månader sedan.
I sin egen dvala hördes de malande orden utan inlevelse. Sätt in en stöt. Gör ett avslut sade hjärnan. Jag orkar inte kved känslorna. Du måste annars kommer du aldrig tillbaka till ditt ursprung.

Kampen hade fortsatt i några år. Hela tiden hade huvudet kalkylerat om valutan till en positiv mängd Euro. Tänk jag kanske kan köpa mig ett litet hus utanför Barcelona. Behöver inte ligga vid vattnet. Om jag nu jobbar ytterligare en helg så blir det mera pengar. Det var faktiskt inte fult att tala om sina pengar här i Californien.
Hennes eget lilla kryp in på sea wa road som inneboende hos en svensk dam som närmade sig de 90 åren var inte helt fel.Det gjorde också att det var ganska enkelt att avböja kollegernas inviter om att det skulle hållas fest på sea way.Gick alltid att skylla ifrån sig på uthyrningsdamen.

Men den här sista fantastisk valutahandel hade inga gränser.
Hennes egen entusiasm n gick bak i nedräkningstiden innan flyttlasset skulle skeppas över kändes trög. Bostadsmarknaden hade börjat gå i baklås.Banker talade om konkurser i deras värld. Ja priserna sjönk dramatiskt men det var inget emot den stormvåg som skulle överskölja henner efter flytten
Dollarn hade formligen rasat från den heta valutan till att nästan kunna jämföras med den gamla spanska pesetan.

Nu satt hon här i ursprunget.Gjorde en nedräkning på ett full klottrat papper med dollar tecken och Euros. Flyttningen att flytta tillbaka till Spanien hade varit en uppräkning i livet men den amerikanska dollaren hade inte varit lika positiv över flyttningen. Vilken nedräkning i valutan nästan 25% mindre vilken nedtur i drömmarna.
Men den egentliga slutavräkningen över flyttingen skulle ändå komma att hamna på den positiva sidan trots allt prat om valuta.

FÖRFALSKNING utmaning 343

FÔRFALKSNING


Regnet duggade lätt mot ett halvöppet fönster. Vinden tog tag i korkekarna och dansade en vemodig tango i nattens mörker.
Tangon hade varit deras gemensamma kärlek.I dansen hade det inte funnits någon falskhet mellan deras kroppar. Hon hade följt hans mjuka stundtals häftiga rörelser och bara gett sig hän till gitarrens toner. Ja hon hade verkligen bara följt med i livsströmmen. Glömde att stanna upp i livets korsningar och fundera vilken gata som var den mest givande och upplyftande för henne.
Gitarrens toner hade alltid kommit innan ett beslut var fattat och dansstegen sattes i gungning ut i den kraftfulla dansen .
Nu var gitarren borta.Musiken hade tystnat.Det var vara vinden som försökte spela en tango. Men det var en förfalskning på deras äkta gemensamma tango.

Fönsterutan flög upp med en enorm fart precis som ett avslutande steg i en förgången tango.

ATTITYD UTMANING 342

ATTITYDEN

Attityden till livet varierar verkligen från land till land.Jag känner skillnaden starkare och starkare för varje dag som går. Det är en fantastiskt känsla att bo i landet ne pas grave.

Den frasen hör jag ofta.Kanske beror det på att jag trampar i klaveret flera gånger om dagen.Men istället för att ha en negativ attityd till problemen tar man säg an dem med uppdraget att de skall lösas. En bra sak för spontana individer som jag där handlingen ofta sker före eftertankens klokhet.

Ett litet enkelt exempel. Hantverkaren är beställd.Trodde att jag bara bad om ett anbud.Nej han kommer på lördag. Men jag har inte köpt klinkern ännu och de skall också levereras upp till 400 m höjd.

Ne pas grave försöker jag intala mig själv. Men oroligheten ligger och pyr under huden. Hur skall det gå
Men nu får jag försöka t? Ta en sak åt gången. Det är inte enkelt. Men vad är det som gör att det inte är enkelt?

Svaret är Stressen är borta. Behöver inte lösa alla saker på en gång. Det är ok att det tar längre tid. Eller är det inte det ?