SKRIVPUFF UTMANING 30
ÄRTSOPPAN VAR VAPNET. MEN DET MISSTÄNKTE HAN ALDRIG. HAN HADE INTE GLÖMT HUR ENORMT GOTT EN SÅDAN RÄTT KUNDE SMAKA. DENNA KVÄLL VAR ABSOLUT INGET UNDANTAG.
DET ENDA UNDANTAGET VAR ATT KUNGEN MÖRDADES AV FÖRGIFTAD SOPPA DENNA KVÄLL
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
SKRIVPUFFS UTMANING 29
VARNINGSTEXTEN ÄR : PACKA INTE DIN RESVÄSKA FÖRSENT.
Allting hade dragit ut på tiden. Snart hade influensan intagit kroppen i tre veckor. Alla möjliga och omöjliga kurer hade avprovats. Resultatet hade varit blandat. Han fick sista chansen idag. Hjälpte nu inte denna medicin så ja,vadå ?
Sjuk eller inte sjuk.Det går inte att leva i isoleringscell med bara sängen som sällskap. Därför var nu biljetten köpt och betald till solskens ön en timme ca från sängen.
Men dagen på jobbet hade varit katasrofal.Smärtot och smärtor. Gick direkt i säng klockan sju på kvällen.
Du milde biljetten kan inte avbeställas.Jag måste bli frisk. Jag orkar inte stiga upp från sängen och packa min resväska. Varför har man inte en butler vid dessa akut tillfällen.
Ligger i sängen och funderar och planerar vad resväskan skall innehålla. De svarta jeansen köpta i Vejle. En senapsfärgad tröja från Argentina och en varm svart polotröja och lite toalett artiklar. Det är bara över helgen.
Jag går upp senast klockan nio ikväll och packar.
Vad händer. Jag läser inte min varningstext utan alla pillerna i kroppen bestämmer jag skall sova. Resultat 05.20 ringer klockan och resväkan packas i sista minuten jag kommer försent till jobbet och missar vårt morgonfika på fredagarna.
Det är då märkligt att det skall var så svårt att lära gamla hundar sitta.
VARNINGSTEXTEN ÄR : PACKA INTE DIN RESVÄSKA FÖRSENT.
Allting hade dragit ut på tiden. Snart hade influensan intagit kroppen i tre veckor. Alla möjliga och omöjliga kurer hade avprovats. Resultatet hade varit blandat. Han fick sista chansen idag. Hjälpte nu inte denna medicin så ja,vadå ?
Sjuk eller inte sjuk.Det går inte att leva i isoleringscell med bara sängen som sällskap. Därför var nu biljetten köpt och betald till solskens ön en timme ca från sängen.
Men dagen på jobbet hade varit katasrofal.Smärtot och smärtor. Gick direkt i säng klockan sju på kvällen.
Du milde biljetten kan inte avbeställas.Jag måste bli frisk. Jag orkar inte stiga upp från sängen och packa min resväska. Varför har man inte en butler vid dessa akut tillfällen.
Ligger i sängen och funderar och planerar vad resväskan skall innehålla. De svarta jeansen köpta i Vejle. En senapsfärgad tröja från Argentina och en varm svart polotröja och lite toalett artiklar. Det är bara över helgen.
Jag går upp senast klockan nio ikväll och packar.
Vad händer. Jag läser inte min varningstext utan alla pillerna i kroppen bestämmer jag skall sova. Resultat 05.20 ringer klockan och resväkan packas i sista minuten jag kommer försent till jobbet och missar vårt morgonfika på fredagarna.
Det är då märkligt att det skall var så svårt att lära gamla hundar sitta.
onsdag 28 januari 2009
SKRIVPUFFÖVNING 27
BORDE JAG SKÄMMAS ?
Naturligtvis skall du skämmas. Du är egoistisk och ser bara till att dina egna önskningar blir uppfyllda. Men vems uppfattning är den som är mest korrekt ? Min verklighet är inte den samma verklighet som du har. Vi ser det från olika vinklar .
Skall jag skämmas därför jag har en längtan och ett behov av att göra en paus för att kunna lyssna till min inre röst som uppmanar mig.
- Var snäll vid dig själv innan det är försent.
Skall jag skämmas därför att arbetsglädjen är borta efter alla dessa turbulenta omorganiseringar där kvalitet inte längre räknas utan enbart kvantitet ?
Skall jag skämmas därför att min organisation endast värdesätter min insats kontra den intäckt jag ger dem tillbaka ?
Är det jag som skall skämmas för att individrna inte längre får den service de behöver ?
Skall jag skämmas för att jag stannar vid brasan med ett glas vitt vin på bordet och låter väninnan ensam lämna sin dotter ?
Är det själviskt att stanna här i soffan och prioritera en skrivpuff övning ?
Skall jag skämmas för att jag kanske inte tolkade en övningen på det gängse sättet ?
Vad är skam ?
Skammen skiftar från kultur till kultur. Kulturen, ja den består av en grupp personer som har beslutat om vad normen skall vara för just den kulturen
BORDE JAG SKÄMMAS ?
Naturligtvis skall du skämmas. Du är egoistisk och ser bara till att dina egna önskningar blir uppfyllda. Men vems uppfattning är den som är mest korrekt ? Min verklighet är inte den samma verklighet som du har. Vi ser det från olika vinklar .
Skall jag skämmas därför jag har en längtan och ett behov av att göra en paus för att kunna lyssna till min inre röst som uppmanar mig.
- Var snäll vid dig själv innan det är försent.
Skall jag skämmas därför att arbetsglädjen är borta efter alla dessa turbulenta omorganiseringar där kvalitet inte längre räknas utan enbart kvantitet ?
Skall jag skämmas därför att min organisation endast värdesätter min insats kontra den intäckt jag ger dem tillbaka ?
Är det jag som skall skämmas för att individrna inte längre får den service de behöver ?
Skall jag skämmas för att jag stannar vid brasan med ett glas vitt vin på bordet och låter väninnan ensam lämna sin dotter ?
Är det själviskt att stanna här i soffan och prioritera en skrivpuff övning ?
Skall jag skämmas för att jag kanske inte tolkade en övningen på det gängse sättet ?
Vad är skam ?
Skammen skiftar från kultur till kultur. Kulturen, ja den består av en grupp personer som har beslutat om vad normen skall vara för just den kulturen
måndag 26 januari 2009
SKRIVPUFF UTMANING 26
EN PERSON SOM LEVER PÅ HOPPET TROTS ALLT.
Hoppet är att det skall kunna gå att få ner några rader på detta vita blanka papper i den mörka natten. Måla inte fan på väggen innan han är där sa min mamma sant men inte alltid så enkelt att leva efter.
Jag seglar ut på livets vatten. Det är jag ,båten och naturen. Hoppet är att jag skall finna min livshamn om inte definitivt så för en kortare period. Jag drömmer om att få lägga till i en hamn och bara gå där och fylla på med ljuvliga livsbejakande tankar om ett hoppfult liv.
Men varför kommer det så mycket stormväder i min väg? Det blåser full orkan och mer där till i min hjärna. Alla tankarna bara rider med den inre stormen och snart har den absolut inte en enda egen tänkt tanke .
Där har funnits inhyrda kaptener ombord men antingen har de inte ens kunnat navigera sitt eget liv och än mindre vårt liv eller så har de bara använt sig av kadaver disciplin. De har kastats överbord efter längre eller kortare tid ombord.
Men jag lever på hoppet att en dag dyker livets kapten upp som både har respekt och kärlek till min båt men också till mig. Där vi båda kan navigera ut på öppet hav under glädje och vända orkanbyarna till spännande upplevelser när vis enare ligger i lä i en lite klippvik i kristall klart vatten.
EN PERSON SOM LEVER PÅ HOPPET TROTS ALLT.
Hoppet är att det skall kunna gå att få ner några rader på detta vita blanka papper i den mörka natten. Måla inte fan på väggen innan han är där sa min mamma sant men inte alltid så enkelt att leva efter.
Jag seglar ut på livets vatten. Det är jag ,båten och naturen. Hoppet är att jag skall finna min livshamn om inte definitivt så för en kortare period. Jag drömmer om att få lägga till i en hamn och bara gå där och fylla på med ljuvliga livsbejakande tankar om ett hoppfult liv.
Men varför kommer det så mycket stormväder i min väg? Det blåser full orkan och mer där till i min hjärna. Alla tankarna bara rider med den inre stormen och snart har den absolut inte en enda egen tänkt tanke .
Där har funnits inhyrda kaptener ombord men antingen har de inte ens kunnat navigera sitt eget liv och än mindre vårt liv eller så har de bara använt sig av kadaver disciplin. De har kastats överbord efter längre eller kortare tid ombord.
Men jag lever på hoppet att en dag dyker livets kapten upp som både har respekt och kärlek till min båt men också till mig. Där vi båda kan navigera ut på öppet hav under glädje och vända orkanbyarna till spännande upplevelser när vis enare ligger i lä i en lite klippvik i kristall klart vatten.
söndag 25 januari 2009
Skrivpuff utmaning 25 SKRIV NU
Inte så enkelt som det låter. Kraven ökar på mig själv. Det skall vara läsvärt. Men vem har påstått det. Det jag har lärt mig i denna övning var att jag kunde ha gjort det på en gång för det blev absolut inte bättre genom att skjuta upp det i timmar. Precis som om inspirationen skulle komma som en blixt. Den kom i alla fall inte till mig.
Nåja här kommer min utmaning
TÅRARNA SLUTAR ALDRIG RINNA NER PÅ HENNES GRAV.
I grottan Lombrives finns graven och där tårarna droppar än idag . Graven ligger 100km söder om Toulouse och ca 2 km sydöst om Tarascon sur Ariege.
Det var här denna kärlek startade för mer än 2000 år sedan.Det var världens vackraste plats sägs det. Flickan var ung,vacker, attraktiv och mycket rik. Landet kallades för Bebrices. Kungen Bebryx regerade . Han hade byggt sig ett palats som inte hade någon motsvararighet. Palatset hade fönster av kristallglas. Väggar av rosa marmor och en fantastisk trädgård med en konstgjord sjö.Bebryx levde på den tiden då gudarna befann sig bland de dödliga människorna.
En vårdag kom den grekiske guden Hercules till kungen. Hercules var så fräck att han satte sig på tronstolen. Gudinnan Hera blev mycker upprörd över detta och beslutade att hämnas. Hon dödade hans fru och barn i Grekland. Hercules blev förtvivlad och sökte hjälp hos Apollo som beslöt att straffet skulle få en längd på tolv år för hans fräckhet. Hercules måste tjäna hos kungen av Mykene.
Hercules var tvungen att be Bebryx om lov att passera genom Bebrices. Men männen upptäckte att de trivdes i varandras sällskap så Bebryx ber Hercules att stanna . Bebryx dotter var underskön .Många friare hade kommit för att fråga om flickans hand. Men hon vägrade stennackat att gifta sig med någon av dem.
Men en dag förändras scenariot. Dottern Pyrene blev attraherad av den vackre grekiske guden och deras kärlekssaga startar i all hemlighet. Men till slut var älskaren tvungen att resa för att avtjäna de sista två åren på sitt straff.Pyrene upptäcker att hon är gravid och blir helt förtvivlad och fylls av skam.
Hon flyr från palatset upp i bergen. Men skogen har många vilda djur. Björnen kommer farande och attackerar henne och formligen strimlar hennes kropp. Pyrene skriker ut sin fasa och dödsångest som hörs ända bort till hennes älskare.
Hercules hör de våldsamma skriken från bergen och skyndar sig så fort han kan tillbaka till Pyrene. Det är försent. Hon dör i hans armar. Han bär henne tillbaka till palatset.
Den sörjande Hercules tar alla stora stenblock runt staden Toulouse för att bygga ett monument till sin älskade Pyrene så att folket i trakten aldrig skulle glömma henne.
Monumentet till Pyrene blev Pyreneerna som än idag rymmer Pyrenes grav i Lombrives.
Du kan själv besöka den gråtande graven nära Tarascon sur Ariege och se att tårarna rinner ner på hennes grav
Inte så enkelt som det låter. Kraven ökar på mig själv. Det skall vara läsvärt. Men vem har påstått det. Det jag har lärt mig i denna övning var att jag kunde ha gjort det på en gång för det blev absolut inte bättre genom att skjuta upp det i timmar. Precis som om inspirationen skulle komma som en blixt. Den kom i alla fall inte till mig.
Nåja här kommer min utmaning
TÅRARNA SLUTAR ALDRIG RINNA NER PÅ HENNES GRAV.
I grottan Lombrives finns graven och där tårarna droppar än idag . Graven ligger 100km söder om Toulouse och ca 2 km sydöst om Tarascon sur Ariege.
Det var här denna kärlek startade för mer än 2000 år sedan.Det var världens vackraste plats sägs det. Flickan var ung,vacker, attraktiv och mycket rik. Landet kallades för Bebrices. Kungen Bebryx regerade . Han hade byggt sig ett palats som inte hade någon motsvararighet. Palatset hade fönster av kristallglas. Väggar av rosa marmor och en fantastisk trädgård med en konstgjord sjö.Bebryx levde på den tiden då gudarna befann sig bland de dödliga människorna.
En vårdag kom den grekiske guden Hercules till kungen. Hercules var så fräck att han satte sig på tronstolen. Gudinnan Hera blev mycker upprörd över detta och beslutade att hämnas. Hon dödade hans fru och barn i Grekland. Hercules blev förtvivlad och sökte hjälp hos Apollo som beslöt att straffet skulle få en längd på tolv år för hans fräckhet. Hercules måste tjäna hos kungen av Mykene.
Hercules var tvungen att be Bebryx om lov att passera genom Bebrices. Men männen upptäckte att de trivdes i varandras sällskap så Bebryx ber Hercules att stanna . Bebryx dotter var underskön .Många friare hade kommit för att fråga om flickans hand. Men hon vägrade stennackat att gifta sig med någon av dem.
Men en dag förändras scenariot. Dottern Pyrene blev attraherad av den vackre grekiske guden och deras kärlekssaga startar i all hemlighet. Men till slut var älskaren tvungen att resa för att avtjäna de sista två åren på sitt straff.Pyrene upptäcker att hon är gravid och blir helt förtvivlad och fylls av skam.
Hon flyr från palatset upp i bergen. Men skogen har många vilda djur. Björnen kommer farande och attackerar henne och formligen strimlar hennes kropp. Pyrene skriker ut sin fasa och dödsångest som hörs ända bort till hennes älskare.
Hercules hör de våldsamma skriken från bergen och skyndar sig så fort han kan tillbaka till Pyrene. Det är försent. Hon dör i hans armar. Han bär henne tillbaka till palatset.
Den sörjande Hercules tar alla stora stenblock runt staden Toulouse för att bygga ett monument till sin älskade Pyrene så att folket i trakten aldrig skulle glömma henne.
Monumentet till Pyrene blev Pyreneerna som än idag rymmer Pyrenes grav i Lombrives.
Du kan själv besöka den gråtande graven nära Tarascon sur Ariege och se att tårarna rinner ner på hennes grav
lördag 24 januari 2009
skrivpuff utmaning 24
Jag har valt tre personer i olika perioder av mitt liv.
I skolan älskade jag att skriva uppsats. Snabbt och enkelt och ingen brist på fantasi. Jag var mycket stolt den dagen vår svenskfröken läste upp min uppsats från min praktik på en bondgård. Jag skrev en historia om grisen som fick tvillingar och en del små grisbarn hade blå ögon och andra fick bruna ögon.Historien är faktisk sann En annan gång skall jag avslöja hur det gick till. Jag var jätte glad den dagen eftersom de andra eleverna också tyckte om historien.
Åren går. Lusten att skriva finns kvar. Massor med olika ideer och inriktningar på att skriva. En dag träffar jag två trevliga tjejer på mitt sommarjobb på en socialbyrå i nordskåne. Vi bildar en grupp och bestämmer oss för att bli författare.Mängder av positiv respons från gruppen på mina texter . En av oss fick en bok utgiven.
En dag kom en resande till vår affär. Det var på 70-talet även då var det modernt att ha vittinom heminredning. Jag föreslog honom att fabriken skulle tillverka en plastmatta i vitt och med en svart bård. Sagt och gjort fabriken tillverkade min designade matta. Den blev jätte fin.Det tycker jag fortfarande.
Jag har valt tre personer i olika perioder av mitt liv.
I skolan älskade jag att skriva uppsats. Snabbt och enkelt och ingen brist på fantasi. Jag var mycket stolt den dagen vår svenskfröken läste upp min uppsats från min praktik på en bondgård. Jag skrev en historia om grisen som fick tvillingar och en del små grisbarn hade blå ögon och andra fick bruna ögon.Historien är faktisk sann En annan gång skall jag avslöja hur det gick till. Jag var jätte glad den dagen eftersom de andra eleverna också tyckte om historien.
Åren går. Lusten att skriva finns kvar. Massor med olika ideer och inriktningar på att skriva. En dag träffar jag två trevliga tjejer på mitt sommarjobb på en socialbyrå i nordskåne. Vi bildar en grupp och bestämmer oss för att bli författare.Mängder av positiv respons från gruppen på mina texter . En av oss fick en bok utgiven.
En dag kom en resande till vår affär. Det var på 70-talet även då var det modernt att ha vittinom heminredning. Jag föreslog honom att fabriken skulle tillverka en plastmatta i vitt och med en svart bård. Sagt och gjort fabriken tillverkade min designade matta. Den blev jätte fin.Det tycker jag fortfarande.
torsdag 22 januari 2009
SKRIVPUFFUTMANING 22 EN TRÅKIG VÄNTAN
Det är ferdag kväll. Har varit nere på Inter marche och köpt lite goda franska ostar och någon pate. Läckerheterna läggs in i det väl använda kylskåpet. Vinflaskorna ligger nere i vinkällaren och bara väntar på att få äran att öppnas. Allt är klart för min födelsedag imorgon. Känns härligt att så många vänner har lust att komma.
- Vad skall jag göra nu. Jag är född 07.40 imorgon bitti så det går inte att börja fira i förtid.
Vad är det för konstiga ljud som hörs.?
-Jag har inte bjudit dig till festen monsier Tramonta.
Men han bryr sig inte. Han bara pratar allt högre för varje timme som går.
Jag kan inte koncentrera mig på något. Det är bara urtråkigt att sitta rakt upp och ner och vänta. Ja vänta på vad. Jo,att födelsedagen och med den gästerna skall komma.
Denna förbaskade vind gör mig galen. Den gör att hjärnan bara stängs av till en massa helt utan vilja och konturer.
Så sker det igen Men varför nu ? Strömmen går.Allt blir bara svart både ute och inne. Ljusen i dalen försvinner fullständigt.
- Vad är det för en fräck tjuv som tagit mitt pärlhalsband av ljus ?
- Ta dig samman skriker mitt inre
- Till vad ? Det hjälper inte. Mobiltelefonens batteri urladdat. Fullständigt avskuren från yttervärlden. Här sitter jag med monsieur Tramonta och bara väntar på att det skall bli en ny dag.
- Du kan läsa en bok.
Nej stearinljuset blir inte bra
Städa funkar heller inte med stearinljus. Men framför allt är det helt fel monsieur som håller mig sällskap denna kväll. Det är bara så tråkigt att vinden inte ens gör mig rädd. Jag har inte flera samtalsämnen med mitt inre. Orkar inte lyssna på något. Kryper ner i sängen och drar duntäcket över huvudet och hoppas av hela min själ att tråkigheten försvinner
Det är ferdag kväll. Har varit nere på Inter marche och köpt lite goda franska ostar och någon pate. Läckerheterna läggs in i det väl använda kylskåpet. Vinflaskorna ligger nere i vinkällaren och bara väntar på att få äran att öppnas. Allt är klart för min födelsedag imorgon. Känns härligt att så många vänner har lust att komma.
- Vad skall jag göra nu. Jag är född 07.40 imorgon bitti så det går inte att börja fira i förtid.
Vad är det för konstiga ljud som hörs.?
-Jag har inte bjudit dig till festen monsier Tramonta.
Men han bryr sig inte. Han bara pratar allt högre för varje timme som går.
Jag kan inte koncentrera mig på något. Det är bara urtråkigt att sitta rakt upp och ner och vänta. Ja vänta på vad. Jo,att födelsedagen och med den gästerna skall komma.
Denna förbaskade vind gör mig galen. Den gör att hjärnan bara stängs av till en massa helt utan vilja och konturer.
Så sker det igen Men varför nu ? Strömmen går.Allt blir bara svart både ute och inne. Ljusen i dalen försvinner fullständigt.
- Vad är det för en fräck tjuv som tagit mitt pärlhalsband av ljus ?
- Ta dig samman skriker mitt inre
- Till vad ? Det hjälper inte. Mobiltelefonens batteri urladdat. Fullständigt avskuren från yttervärlden. Här sitter jag med monsieur Tramonta och bara väntar på att det skall bli en ny dag.
- Du kan läsa en bok.
Nej stearinljuset blir inte bra
Städa funkar heller inte med stearinljus. Men framför allt är det helt fel monsieur som håller mig sällskap denna kväll. Det är bara så tråkigt att vinden inte ens gör mig rädd. Jag har inte flera samtalsämnen med mitt inre. Orkar inte lyssna på något. Kryper ner i sängen och drar duntäcket över huvudet och hoppas av hela min själ att tråkigheten försvinner
onsdag 21 januari 2009
SKRIVPUFF UTMANING 21
Hemfärden hade blivit senare än vad jag hade tänkt mig. Men det var alltid lika mysigt att sitta i väninnans kök och äta en läcker middag. När så erbjudandet kom att få sova över fanns det bara ett svar.Ja.
Nu har jag bara 100 m uppför berget. Tror att jag parkerar bilen på framsidan. Skall ner till byn efter lunch. Nyckeln sätts in i låset på den tunga väderbitna ekdörren. Den glider lätt upp. Men varför är terassdörren inte riktigt stängd här i den möblerbarahallen ? Det är säkert jag själv som inte dragit igen den ordentligt. Hade lite bråttom när jag lämnade huset i går på förmiddagen. Skönt och vara hemma.Jag går ut och sätter på en kopp kaffe som jag kan njuta av på min favoritplats i soffan.
Jag öppnar dörren till mitt vardagsrum och håller nästan på att tappa koppen i rena förskräckelsen.
Vad är det jag ser ? Alla möblerna är bara väck. Finns detnågon i huset?.Känner fasan paralysera mina fötter att stå still. Hjärnan tvingar fötterna att gå till de andra rummet. Allt är kvar. Jag har nog sett fel tänker jag. Provar att gå in i vardagsrummet fast genom en annan dörr. Kanske kan det hjälpa.
Hjälpa.Det enda jag hittar är min gamla blå kina matta framför spisen och ett vitt blad som ligger slarvigt vid sidan om.
Plötslig hör jag röster från terassen.
Filmteamet De hade fått lov att använda rummet för att göra en inspelning.De hade jag fullständigt glömt.
Hemfärden hade blivit senare än vad jag hade tänkt mig. Men det var alltid lika mysigt att sitta i väninnans kök och äta en läcker middag. När så erbjudandet kom att få sova över fanns det bara ett svar.Ja.
Nu har jag bara 100 m uppför berget. Tror att jag parkerar bilen på framsidan. Skall ner till byn efter lunch. Nyckeln sätts in i låset på den tunga väderbitna ekdörren. Den glider lätt upp. Men varför är terassdörren inte riktigt stängd här i den möblerbarahallen ? Det är säkert jag själv som inte dragit igen den ordentligt. Hade lite bråttom när jag lämnade huset i går på förmiddagen. Skönt och vara hemma.Jag går ut och sätter på en kopp kaffe som jag kan njuta av på min favoritplats i soffan.
Jag öppnar dörren till mitt vardagsrum och håller nästan på att tappa koppen i rena förskräckelsen.
Vad är det jag ser ? Alla möblerna är bara väck. Finns detnågon i huset?.Känner fasan paralysera mina fötter att stå still. Hjärnan tvingar fötterna att gå till de andra rummet. Allt är kvar. Jag har nog sett fel tänker jag. Provar att gå in i vardagsrummet fast genom en annan dörr. Kanske kan det hjälpa.
Hjälpa.Det enda jag hittar är min gamla blå kina matta framför spisen och ett vitt blad som ligger slarvigt vid sidan om.
Plötslig hör jag röster från terassen.
Filmteamet De hade fått lov att använda rummet för att göra en inspelning.De hade jag fullständigt glömt.
SKRIVPUFF UTMANING 20
FAVORITPLATSEN I MITT HEM.
Det är riktigt riktigt besvärligt att bara få välja en plats. Börjar göra en lista på tänkbara platser,soffan vid den öppna spisen,sovrummet med sängen som står placerad så at tdet första jag ser är ett blått hav eller är det den möblerbara hallen med sina stora glasdörrar som välvilligt släpper in den franska vintersolen. Nej detta går inte. Det var en plats det gällde. Basta.
Jag väljer att utse skinnsoffan vid spisen till att få äran att vara min favoritplats nummer ett.
Varför det ?
Därför att det är den platsen som kan fylla mina behov under ett helt dygn.
De första solstrålarna på morgonen glider sakta in på klinkergolvet. Mina ögon ser ett blått hav kantat med ett grönklätt Pyreneerna När terassdörrarna öppnas kan jag följa tiden genom att lyssna till det svaga ljudet från kyrkan ner i Montesqiue. Känner jag mig ensam kastar jag blicken längre ner för berget och ser ner på de små leksaksbilarna som är på väg ner mot medelhavet och snart kommer TGV- tåget att fästa blicken på. 45 minuter till Barcelona , tre timmar till Paris.
Men den allra bästa stunden på dygnet är när mörkret faller och Pyreneerna försvinner in i sin nattsömn för då tänds ljusen nere i småbyarna i dalen. Ett varmt ljus som växlar från gult till orange och ligger så fantastiskt vackert precis som ett pärlhalsband nedanför min skinnsoffa.
Jag, stearinljusen och brasans knastrande musik gör att jag bara unnar mig lyxen att kunna få sitta timme efter timme och bara njuta av denna fantastiska tavla utanför mitt fönster .
FAVORITPLATSEN I MITT HEM.
Det är riktigt riktigt besvärligt att bara få välja en plats. Börjar göra en lista på tänkbara platser,soffan vid den öppna spisen,sovrummet med sängen som står placerad så at tdet första jag ser är ett blått hav eller är det den möblerbara hallen med sina stora glasdörrar som välvilligt släpper in den franska vintersolen. Nej detta går inte. Det var en plats det gällde. Basta.
Jag väljer att utse skinnsoffan vid spisen till att få äran att vara min favoritplats nummer ett.
Varför det ?
Därför att det är den platsen som kan fylla mina behov under ett helt dygn.
De första solstrålarna på morgonen glider sakta in på klinkergolvet. Mina ögon ser ett blått hav kantat med ett grönklätt Pyreneerna När terassdörrarna öppnas kan jag följa tiden genom att lyssna till det svaga ljudet från kyrkan ner i Montesqiue. Känner jag mig ensam kastar jag blicken längre ner för berget och ser ner på de små leksaksbilarna som är på väg ner mot medelhavet och snart kommer TGV- tåget att fästa blicken på. 45 minuter till Barcelona , tre timmar till Paris.
Men den allra bästa stunden på dygnet är när mörkret faller och Pyreneerna försvinner in i sin nattsömn för då tänds ljusen nere i småbyarna i dalen. Ett varmt ljus som växlar från gult till orange och ligger så fantastiskt vackert precis som ett pärlhalsband nedanför min skinnsoffa.
Jag, stearinljusen och brasans knastrande musik gör att jag bara unnar mig lyxen att kunna få sitta timme efter timme och bara njuta av denna fantastiska tavla utanför mitt fönster .
måndag 19 januari 2009
SKRIVPUFF UTMANING 19
PLÅNBOKENS BÖN
Jag kan inte gå ner mer i vikt skriker plånboken. Nu är det snart bara skinn och papper kvar av mig. Vi måste alla hålla ihop här i väskan. Så fort ni märker den allra minsta tecken på rörelse av en hand som letar efter mig ,så hjälp mig.
- Sminkväskan, du är stor och tung. Lägg dig som en ett pansar över mig.
- Borsten du kan vända alla dina taggar ut så att handen snabbt åker upp igen.
- Och Du,snälla väskan. Kan du inte krångla lite mera med ditt hänglås så att inga fingrar kommer under ditt skinn.
- Jag behöver näring. Jag är allt för mager.
- Varför alltid denna förfärliga avmagring i januari varje år
- Snälla ni jag behöver er hjälp för att överleva suckar plånboken bedrövat.
PLÅNBOKENS BÖN
Jag kan inte gå ner mer i vikt skriker plånboken. Nu är det snart bara skinn och papper kvar av mig. Vi måste alla hålla ihop här i väskan. Så fort ni märker den allra minsta tecken på rörelse av en hand som letar efter mig ,så hjälp mig.
- Sminkväskan, du är stor och tung. Lägg dig som en ett pansar över mig.
- Borsten du kan vända alla dina taggar ut så att handen snabbt åker upp igen.
- Och Du,snälla väskan. Kan du inte krångla lite mera med ditt hänglås så att inga fingrar kommer under ditt skinn.
- Jag behöver näring. Jag är allt för mager.
- Varför alltid denna förfärliga avmagring i januari varje år
- Snälla ni jag behöver er hjälp för att överleva suckar plånboken bedrövat.
söndag 18 januari 2009
UTMANING 18 I SKRIVPUFF
Jag hade planerat att växla på Forex i Malmö.Men missade ett tåg och blev tvungen att ta flygbussen direkt till Sturups flygplats.
Väl framme upptäcker jag till min fasa att växlingskontoret är STÄNGT. Beklagar min nöd inför den främmande kvinnan som sitter mitt emot mig .Hon är i fullgång med att sätta i sig en flygplatsmacka med en öl till den.
- Du kan låna 50 Euro av mig om du vill säger den vilt främmande individen helt oväntat. Vi skall båda med samma flyg söderut i Europa.
De 50 Euro lämnade jag tillbaka några dagar senare och det blev starten på en lång och fin vänskap med Madame C
Jag hade planerat att växla på Forex i Malmö.Men missade ett tåg och blev tvungen att ta flygbussen direkt till Sturups flygplats.
Väl framme upptäcker jag till min fasa att växlingskontoret är STÄNGT. Beklagar min nöd inför den främmande kvinnan som sitter mitt emot mig .Hon är i fullgång med att sätta i sig en flygplatsmacka med en öl till den.
- Du kan låna 50 Euro av mig om du vill säger den vilt främmande individen helt oväntat. Vi skall båda med samma flyg söderut i Europa.
De 50 Euro lämnade jag tillbaka några dagar senare och det blev starten på en lång och fin vänskap med Madame C
lördag 17 januari 2009
UTMANING 17 I SKRIVPUFF
JAG ÄR FÖRFATTAREN SOM .............................................
Varje morgon tar jag min franska runda kaffe mugg. Fylld med hett nybryggt kaffe från köket bakom vardagsrummet. Sakta ställs den knallgröna muggen på ett svart glasbord och jag sätter mig bekvämt i en av fåtöljerna och bara njuter av det mina ögon insuper. Solljus,blått medelhav,Pyreneerna med sina korkekar och Canigou. Canigou ,katalanernas heliga berg skiftar ofta sinnesstämning. Ibland är han klädd i en vit snökeps och ibland helt flintskallig.Men han är alltid där och lyssnar till mina glädjeämnen och funderingar.
En irländsk setter tik ligger lojt vid mina fötter.Nu skall dagens arbete struktureras upp i alla fall en smula.
- OK Charmie. Det blir en snabb promenad upp tll platån om du lovar att hålla vildsvinen borta från mig och sen tar vi bilen och åker upp til byn där de har en stor fest i 3 dagar över björenen.
Igår besökte vi det nya bageriet i byn nere i dalen där man nu börjat baka baguetter efter gamla franska recept och de bakas i en vedeldad ugn. När baguetterna är klara cyklar bagaren runt och säljer brödet. Miljövänligt
Jag är författaren som alltid skriver på flera manus utan att tappa fokus. Kan inte bara ha ett projekt det känns bara för monotont.
Visste ni att en av de turkiske sultanens bror flyttade till Frankrike.Han byggde sig en borg och där satt han och skrev sin poesi. Byn har tom uppkallat en gata efter honom.
Vi kanske skulle göra något vid den där turkiska historian en dag .Vad säger du till det Charmie.
Hunden bara ser på mig med tillitsfulla ögon
Jag är författaren som vill berätta om det okända lite annorlunda Frankrike och andra delar av världen.Jag vill visa att vi alla har en historia att skriva. Allas ord är lika mycket värda. Sen är det skillnaden hur vi uttrycker våra ord som ger olika berättelser på olika nivåer.
Jag är författaren som förmedlar historia,kunskap,livsglädle,väcker nyfikenhet och intresse för det som vi inte alltid känner till. Jag vill berätta om de spännande historier vi mäniskor går och bär med oss.
Jag är författaren som reser runt i världen och hittar spännande personligheter,platser,legender recept och förmedlar dem vidare till läsarna som kan få ny information men ändå kunna känna igen sig.
Jag är författaren som lyckats med allt detta. Sikta mot stjärnorna så når du kanske grantopparna.
Jag har då tagit i så det visslar om det. Det är ju en skrivövning och det är bara min egen fantasi som kan sätta gränser.
Jag vill bara tacka för denna fantastiska möjlighet att få skrivövningar varje dag. Jätte härligt plus att få tillgång att läsa alla fina bidrag som skrivs. En enorm stimulans för att fortsätta att skriva
Vem vet, efter 365 utmaningar a la skrivpuff har det kanske öppnat sig en helt annan skrivardörr än vad jag hade tänkt mig från starten
JAG ÄR FÖRFATTAREN SOM .............................................
Varje morgon tar jag min franska runda kaffe mugg. Fylld med hett nybryggt kaffe från köket bakom vardagsrummet. Sakta ställs den knallgröna muggen på ett svart glasbord och jag sätter mig bekvämt i en av fåtöljerna och bara njuter av det mina ögon insuper. Solljus,blått medelhav,Pyreneerna med sina korkekar och Canigou. Canigou ,katalanernas heliga berg skiftar ofta sinnesstämning. Ibland är han klädd i en vit snökeps och ibland helt flintskallig.Men han är alltid där och lyssnar till mina glädjeämnen och funderingar.
En irländsk setter tik ligger lojt vid mina fötter.Nu skall dagens arbete struktureras upp i alla fall en smula.
- OK Charmie. Det blir en snabb promenad upp tll platån om du lovar att hålla vildsvinen borta från mig och sen tar vi bilen och åker upp til byn där de har en stor fest i 3 dagar över björenen.
Igår besökte vi det nya bageriet i byn nere i dalen där man nu börjat baka baguetter efter gamla franska recept och de bakas i en vedeldad ugn. När baguetterna är klara cyklar bagaren runt och säljer brödet. Miljövänligt
Jag är författaren som alltid skriver på flera manus utan att tappa fokus. Kan inte bara ha ett projekt det känns bara för monotont.
Visste ni att en av de turkiske sultanens bror flyttade till Frankrike.Han byggde sig en borg och där satt han och skrev sin poesi. Byn har tom uppkallat en gata efter honom.
Vi kanske skulle göra något vid den där turkiska historian en dag .Vad säger du till det Charmie.
Hunden bara ser på mig med tillitsfulla ögon
Jag är författaren som vill berätta om det okända lite annorlunda Frankrike och andra delar av världen.Jag vill visa att vi alla har en historia att skriva. Allas ord är lika mycket värda. Sen är det skillnaden hur vi uttrycker våra ord som ger olika berättelser på olika nivåer.
Jag är författaren som förmedlar historia,kunskap,livsglädle,väcker nyfikenhet och intresse för det som vi inte alltid känner till. Jag vill berätta om de spännande historier vi mäniskor går och bär med oss.
Jag är författaren som reser runt i världen och hittar spännande personligheter,platser,legender recept och förmedlar dem vidare till läsarna som kan få ny information men ändå kunna känna igen sig.
Jag är författaren som lyckats med allt detta. Sikta mot stjärnorna så når du kanske grantopparna.
Jag har då tagit i så det visslar om det. Det är ju en skrivövning och det är bara min egen fantasi som kan sätta gränser.
Jag vill bara tacka för denna fantastiska möjlighet att få skrivövningar varje dag. Jätte härligt plus att få tillgång att läsa alla fina bidrag som skrivs. En enorm stimulans för att fortsätta att skriva
Vem vet, efter 365 utmaningar a la skrivpuff har det kanske öppnat sig en helt annan skrivardörr än vad jag hade tänkt mig från starten
fredag 16 januari 2009
UTMANING 15 i SKRIVPUFF
VAPNET KLART FÖR MORD I HELSINGBORG
Eva och jag sitter hemma i hennes mysiga vindsvåning i centrala Helsingborg. Tekopparna med sin limefärg står vackert uppdukade på ett litet glasbord framför två korgstolar.Nybakade kanelbullar sprider en skön parfym i rummet. Men som på en given signal söker sig våra ögon till varandra. Ett par går i grönt och det andra paret går i hasselbrunt.
-Vad är det för konstigt ljud i hallen.
Eva går lite räddhågat ut i hallen och jag följer med som support.Hon smyger sig fram till dörrens titthål. Blir rent stel i kroppen.Vinkar febrilt mot mig att jag också skall se igenom..
Du milde vad är det jag ser ?
En man, spritt språngande naken. Han är inte ens sexig hinner hjärnan registrera.Dubbelt så gammel som vi.Hängmage.Blekfet. Lite ryckiga är hans rörelser när han marscherar på trappavsatsen Snabbt retirerar vi in till kanelbullarna.
-Vad skall vi göra ,säger Eva
Ring din mamma och säg att vi är där om senast om en halvtimme. Om vi inte har kommit inom en timme skall hon kontakta polisen. Det var nämligen inte första gången nakenmannen stod utanför dörren.
-Men hur skall vi komma ut ,gnyr Eva
-Bekymra dig inte.Jag skall nog komma på något.
Medan Eva ringer till sin mamma lägger jag upp förberedelserna till Helsingborgsmordet eller kommer det att bli klassat som dråp . Jag går ut i köket och ser mig sökande omkring för att kunna hitta det optimala mordvapnet. Ögonen faller på en stor taggig brödkniv på diskbänken. Perfekt att sticka i hans smällfeta mage ,tänker jag.
Eva har ansvaret för spaningsarbetet.En snabb blick genom titthålet och hon signalerar att kusten är klar.
Skönt nakenmannen har inte kommit tillbaka ännu. Men kanske om några minuter om vi har otur.
Jag tar på mig min långa svarta skinn kappa.Men den knäpps inte.Under det svarta skinnet ligger brödkniven i min hand. Handen är fast berädd att agera omedelbart utan tvekan om den blir tvungen till det.
Vi smyger ut så tyst vi bara kan. Går sakta och nästan utan att andas ned för varje trappsteg. När vi är precis utanför nakenmannens dörr hör vi hasande fotsteg innanför hans ytterdörr. Paniken får oss nästan till bli helt stående och bara vänta utanför hans dörr. Men Eva puttar mig i sidan och pulsen börjar på nytt slå. Min skärpa förstärks till det maximala. Trappstegen tas nu med ett ökande tempo för varje sekund som går.
NU NU, står vi ute på gatan. Vi går till vänster uppför hälsobacken. En kvart senare sitter vi i lugnt förvar hos Evas mamma.
Mordet behövde aldrig genomföras men det var absolut ingen tvekan om att jag kunde ha satt kniven i nakenmannen om han hade attackerat oss
VAPNET KLART FÖR MORD I HELSINGBORG
Eva och jag sitter hemma i hennes mysiga vindsvåning i centrala Helsingborg. Tekopparna med sin limefärg står vackert uppdukade på ett litet glasbord framför två korgstolar.Nybakade kanelbullar sprider en skön parfym i rummet. Men som på en given signal söker sig våra ögon till varandra. Ett par går i grönt och det andra paret går i hasselbrunt.
-Vad är det för konstigt ljud i hallen.
Eva går lite räddhågat ut i hallen och jag följer med som support.Hon smyger sig fram till dörrens titthål. Blir rent stel i kroppen.Vinkar febrilt mot mig att jag också skall se igenom..
Du milde vad är det jag ser ?
En man, spritt språngande naken. Han är inte ens sexig hinner hjärnan registrera.Dubbelt så gammel som vi.Hängmage.Blekfet. Lite ryckiga är hans rörelser när han marscherar på trappavsatsen Snabbt retirerar vi in till kanelbullarna.
-Vad skall vi göra ,säger Eva
Ring din mamma och säg att vi är där om senast om en halvtimme. Om vi inte har kommit inom en timme skall hon kontakta polisen. Det var nämligen inte första gången nakenmannen stod utanför dörren.
-Men hur skall vi komma ut ,gnyr Eva
-Bekymra dig inte.Jag skall nog komma på något.
Medan Eva ringer till sin mamma lägger jag upp förberedelserna till Helsingborgsmordet eller kommer det att bli klassat som dråp . Jag går ut i köket och ser mig sökande omkring för att kunna hitta det optimala mordvapnet. Ögonen faller på en stor taggig brödkniv på diskbänken. Perfekt att sticka i hans smällfeta mage ,tänker jag.
Eva har ansvaret för spaningsarbetet.En snabb blick genom titthålet och hon signalerar att kusten är klar.
Skönt nakenmannen har inte kommit tillbaka ännu. Men kanske om några minuter om vi har otur.
Jag tar på mig min långa svarta skinn kappa.Men den knäpps inte.Under det svarta skinnet ligger brödkniven i min hand. Handen är fast berädd att agera omedelbart utan tvekan om den blir tvungen till det.
Vi smyger ut så tyst vi bara kan. Går sakta och nästan utan att andas ned för varje trappsteg. När vi är precis utanför nakenmannens dörr hör vi hasande fotsteg innanför hans ytterdörr. Paniken får oss nästan till bli helt stående och bara vänta utanför hans dörr. Men Eva puttar mig i sidan och pulsen börjar på nytt slå. Min skärpa förstärks till det maximala. Trappstegen tas nu med ett ökande tempo för varje sekund som går.
NU NU, står vi ute på gatan. Vi går till vänster uppför hälsobacken. En kvart senare sitter vi i lugnt förvar hos Evas mamma.
Mordet behövde aldrig genomföras men det var absolut ingen tvekan om att jag kunde ha satt kniven i nakenmannen om han hade attackerat oss
SkrivPuff: Utmaning 16
SkrivPuff: Utmaning 16
Jag är 12 år gammal och står mitt ibland mina släktingar i farfars hus.
De flest av de vuxna går i in i farfars finrum. Jag blir ensam kvar i rummet. En porslinspotta står på buffén.Den verkar vara fylld med papper. Den barnsliga nyfikenheten tar överhand. Jag börjar rota runt i pottan . Känner mig ledsen.Vet inte riktigt varför alla vuxna har kommit just idag. Men det jag vet är att min älskade farfar är död. Han var en sådan fin kompis.
-vad kan detta vara ?
God jul och Gott nytt år önskar Anna och Joel läser jag på ett julkort.
När vi kommer frågar jag
- Pappa vem är Anna och Joel ?
- Joel är min halvbror som bor i USA
Sen pratades det inte mera om detta. Det var inte förbjudet men det var så mycket annat det pratades om i familjen.Men jag den eftertänksamma flicka kunde inte glömma min farbror over there.
Tio år senare hade jag letat upp hans adress i Kansas och skrivit och berättat att jag var på väg till dem. Ja det är nästan på dagen 33 år sedan det hände.Det slår faktiskt bara på några ynka timmar.
Glömmer aldrig den fantastiska känslan av att befinna mig på andra sidan och jordklotet och hitta mitt efternamn på en amerikansk ytterdörr.Bankar på dörren. Mitt hjärta bankar vansinningt innan för min mörkblå annoraken.
När dörren öppnas står en kopia av min farfar och ber mig komma in till .
Vi fann varandra omedelbart. Nästa dag bjöd Anna och farbror Joel mig på amerikanskt cafe. Jag fick en blå tröja och en fin röd tygväska i födelsedagspresent.Min 22 års dag som har blivit till en av de finaste födelsedagar i mitt liv.
Jag är stolt över mig själv att jag letade upp farbror Joels adress i USA och besökte dem trots att jag bara hade ett gammalt julkort från dem till min farfar
Jag är 12 år gammal och står mitt ibland mina släktingar i farfars hus.
De flest av de vuxna går i in i farfars finrum. Jag blir ensam kvar i rummet. En porslinspotta står på buffén.Den verkar vara fylld med papper. Den barnsliga nyfikenheten tar överhand. Jag börjar rota runt i pottan . Känner mig ledsen.Vet inte riktigt varför alla vuxna har kommit just idag. Men det jag vet är att min älskade farfar är död. Han var en sådan fin kompis.
-vad kan detta vara ?
God jul och Gott nytt år önskar Anna och Joel läser jag på ett julkort.
När vi kommer frågar jag
- Pappa vem är Anna och Joel ?
- Joel är min halvbror som bor i USA
Sen pratades det inte mera om detta. Det var inte förbjudet men det var så mycket annat det pratades om i familjen.Men jag den eftertänksamma flicka kunde inte glömma min farbror over there.
Tio år senare hade jag letat upp hans adress i Kansas och skrivit och berättat att jag var på väg till dem. Ja det är nästan på dagen 33 år sedan det hände.Det slår faktiskt bara på några ynka timmar.
Glömmer aldrig den fantastiska känslan av att befinna mig på andra sidan och jordklotet och hitta mitt efternamn på en amerikansk ytterdörr.Bankar på dörren. Mitt hjärta bankar vansinningt innan för min mörkblå annoraken.
När dörren öppnas står en kopia av min farfar och ber mig komma in till .
Vi fann varandra omedelbart. Nästa dag bjöd Anna och farbror Joel mig på amerikanskt cafe. Jag fick en blå tröja och en fin röd tygväska i födelsedagspresent.Min 22 års dag som har blivit till en av de finaste födelsedagar i mitt liv.
Jag är stolt över mig själv att jag letade upp farbror Joels adress i USA och besökte dem trots att jag bara hade ett gammalt julkort från dem till min farfar
onsdag 14 januari 2009
Utmaning 14 Någons dröm går i upfyllelse.
Satt lite slarvigt på en blå kontorsstol framför ett splitter nytt skrivbord. Plötsligt hade där varit pengar över i hans budget.
Fick inte riktigt något ur händerna.Märkte att håglösheten smög sig på. Precis som en lurpassande tjuv som bara tyst iaktar sitt byte innan attacken sätts in.
Kontorsdörren ôppnas med ett brak. Det kan i alla fall inte vara håglösheten som anmäler sin ankomst på det här sättet.
- Ska du med upp till kantinen og spise frokost ?
Blev aldrig van vid att frukosten i detta land hade fått ge namn till lunchen
-Nja,maten är verkligen ingen höjdare.Salladen är under all kritik.
-Ja,ja. De serverar också en varm rätt och idag är det brinnande kärlek.
- Ok jag kommer vâl med för husfridens skull.
Hade ingen aning om att lunchens samtal skulle handla om brinnande kärlek både som måltid och dröm.
De hamnade vid det stora runda vita bordet i kantinen.
- Jag är så lycklig.
- Jag är så lycklig.
Denna enkla mening kom ur Vibekes mun hela tiden verkade det som.Kollegorna tittade lite förundrat på henne.En kvinna 40 plus.Helt överlycklig.
Skulle hon gifta sig tänkte Anne Vibeke hade en kæreste .Men han hade sin egen lya.
Har hon fått nytt jobb undrade Lars
-Vad har hänt Vibeke ropar de i mun på varandra ?
-Jag skall bli MOR.
Glädjen formligen sprutade ur hennes blå öresundsögon
- Jag har stått i kö i mer än fem år i en speciell organisation som tillåter att ensamma kan adoptera ett barn. Jag har drömt om detta så länge
- Och nu händer .........................
Vibeke kunde nästan inte få luft av lycka.Nu har min dröm förverkligast att adoptera ett barn
- Varifrån kommer han undrar Anne
- Det är en liten kinesisk pojke på två år som väntar på oss i Kina. Jag och min syster flyger ner och hämtar hem honom i början på maj
- Vet ni,jag kan knappt tro att detta är sant.Det känns som om jag tar fram brevet från adoptionsmyndigheten var och varannan minut för att kontrollera att det verkligen står mitt namn.Men varje gång som jag läser dokumentet hittar jag alltid mitt namn där.
Kollegorna överöser henne med lyckönskningar
.
Tallriken med den brinnande kärleken på bordet har fått en rival om Vibekes kärlek. Den lille kinesiske pojken som gör att en dröm kan besannas
Satt lite slarvigt på en blå kontorsstol framför ett splitter nytt skrivbord. Plötsligt hade där varit pengar över i hans budget.
Fick inte riktigt något ur händerna.Märkte att håglösheten smög sig på. Precis som en lurpassande tjuv som bara tyst iaktar sitt byte innan attacken sätts in.
Kontorsdörren ôppnas med ett brak. Det kan i alla fall inte vara håglösheten som anmäler sin ankomst på det här sättet.
- Ska du med upp till kantinen og spise frokost ?
Blev aldrig van vid att frukosten i detta land hade fått ge namn till lunchen
-Nja,maten är verkligen ingen höjdare.Salladen är under all kritik.
-Ja,ja. De serverar också en varm rätt och idag är det brinnande kärlek.
- Ok jag kommer vâl med för husfridens skull.
Hade ingen aning om att lunchens samtal skulle handla om brinnande kärlek både som måltid och dröm.
De hamnade vid det stora runda vita bordet i kantinen.
- Jag är så lycklig.
- Jag är så lycklig.
Denna enkla mening kom ur Vibekes mun hela tiden verkade det som.Kollegorna tittade lite förundrat på henne.En kvinna 40 plus.Helt överlycklig.
Skulle hon gifta sig tänkte Anne Vibeke hade en kæreste .Men han hade sin egen lya.
Har hon fått nytt jobb undrade Lars
-Vad har hänt Vibeke ropar de i mun på varandra ?
-Jag skall bli MOR.
Glädjen formligen sprutade ur hennes blå öresundsögon
- Jag har stått i kö i mer än fem år i en speciell organisation som tillåter att ensamma kan adoptera ett barn. Jag har drömt om detta så länge
- Och nu händer .........................
Vibeke kunde nästan inte få luft av lycka.Nu har min dröm förverkligast att adoptera ett barn
- Varifrån kommer han undrar Anne
- Det är en liten kinesisk pojke på två år som väntar på oss i Kina. Jag och min syster flyger ner och hämtar hem honom i början på maj
- Vet ni,jag kan knappt tro att detta är sant.Det känns som om jag tar fram brevet från adoptionsmyndigheten var och varannan minut för att kontrollera att det verkligen står mitt namn.Men varje gång som jag läser dokumentet hittar jag alltid mitt namn där.
Kollegorna överöser henne med lyckönskningar
.
Tallriken med den brinnande kärleken på bordet har fått en rival om Vibekes kärlek. Den lille kinesiske pojken som gör att en dröm kan besannas
tisdag 13 januari 2009
Skrivpuff övning 13
Ingen visste varifrån uteliggaren kom. En dag hade han bara förskansat sig sig nere vid segelsällskapets entre i hamnen. Den blev till sovrum under öppen himmel. Dialekten var inte från Skåne.De mörkblå jeansen och en svart t-shirt hade för länge sedan sett sin bästa tid.
Varje natt med samma procedur att arrangera sovplatsen.Det enda sällskapet var den lilla svarta skotte hunden på Netto påsarna.Ôppnade en bruna plånboken.Resultatet deprimerande.Två 100 kronors sedlar låg hopknycklade.Det var allt som var kvar tills förtidspensionen blev utbetald.Tiden dit var lång allt för lång.
-Jag köper mig en korv med mos imorgon.Det är billigt.Vem vet ,det är kanske min sista dag.Hungern gjorde sig mer och mer påmind.Det var nästan som om tarmarna förde krig med sig själva.
En skugga över plånboken gör att blicken riktas upp
-Vad håller du på med ?
-Jag ska gå och lägga mig.Vad är det för konstigt med det ?
- Du menar väl inte att du sover här ?
- Jo det är sant.Men varför ska du bekymra dig.Du sover stensäkert i en riktig Dux-säng .
-Vet du vad ,det här klarar jag inte av att se. Ta dina påsar och kom med mig.
-Varför det ?
- Gôr bara som jag säger.Skynda dig,vi stänger snart kiosken.
Plötsligt var de två männen på promenad bort mot kiosken.Den ene av dem innanför skyddsmurarna och den andra utanfôr.
- Sätt dig här på uteserveringen
- Vill du ha en kebabtallrik med pommes ?
- Ja tack,väldigt gärna
Det tog inte lång stund innan där stod en super stor portion på träbordet.Alla tillbehör var med.T.o.m en sallad. Nâr hade han sist fått lite grônsaker. Det kom också en cola på burk.
-Du får sova i min bil i natt.
Lyckan var var på plast.Mat dryck och bostad âven om det så bara var fôr 24 timmar
Ingen visste varifrån uteliggaren kom. En dag hade han bara förskansat sig sig nere vid segelsällskapets entre i hamnen. Den blev till sovrum under öppen himmel. Dialekten var inte från Skåne.De mörkblå jeansen och en svart t-shirt hade för länge sedan sett sin bästa tid.
Varje natt med samma procedur att arrangera sovplatsen.Det enda sällskapet var den lilla svarta skotte hunden på Netto påsarna.Ôppnade en bruna plånboken.Resultatet deprimerande.Två 100 kronors sedlar låg hopknycklade.Det var allt som var kvar tills förtidspensionen blev utbetald.Tiden dit var lång allt för lång.
-Jag köper mig en korv med mos imorgon.Det är billigt.Vem vet ,det är kanske min sista dag.Hungern gjorde sig mer och mer påmind.Det var nästan som om tarmarna förde krig med sig själva.
En skugga över plånboken gör att blicken riktas upp
-Vad håller du på med ?
-Jag ska gå och lägga mig.Vad är det för konstigt med det ?
- Du menar väl inte att du sover här ?
- Jo det är sant.Men varför ska du bekymra dig.Du sover stensäkert i en riktig Dux-säng .
-Vet du vad ,det här klarar jag inte av att se. Ta dina påsar och kom med mig.
-Varför det ?
- Gôr bara som jag säger.Skynda dig,vi stänger snart kiosken.
Plötsligt var de två männen på promenad bort mot kiosken.Den ene av dem innanför skyddsmurarna och den andra utanfôr.
- Sätt dig här på uteserveringen
- Vill du ha en kebabtallrik med pommes ?
- Ja tack,väldigt gärna
Det tog inte lång stund innan där stod en super stor portion på träbordet.Alla tillbehör var med.T.o.m en sallad. Nâr hade han sist fått lite grônsaker. Det kom också en cola på burk.
-Du får sova i min bil i natt.
Lyckan var var på plast.Mat dryck och bostad âven om det så bara var fôr 24 timmar
måndag 12 januari 2009
EN RESA MED FÖRHINDER
Vad betyder ordet förhinder ?Spontant leder reaktionen till negativ tanke. Den silvergrå pennan slutar prombt att marschera på det vita tomma arket i knäet. Kaffeklunkarna dricks i sakta rinnande eftertanksamhet.
Telefonsignalen skär genom de pladdrande kvinnorösterna i syateljen.En kvinna med ett vackert böljande hår lyfter sin smala lite seniga kropp från fåtöljen vid fönstret. Fotstegen är en aning tveksamma och långsamma mot en svart telefon som står placerad längre in i ateljen.
- Hallo
- Du är kvinnan i mitt liv. Det finns ingen annan fast att jag gifte mig med Patricia.
- ja
Andlöst väntar den mörhåriga kvinnan på nästa mening.
- Sätter mig i bilen NU och kör DIREKT ner till dig-
- Kan väl vara framme vid åtta tiden ikväll. Hoppas det går snabbare.Glöm inte att du är kvinnan i mitt liv.
Hennes lite omtumlande svar blir.
-Fint.Vi ses ikväll.Kör försiktigt.
Den ena fransyskan efter den andra kom in i syateljen under resten av dagen.Det började att gå allt bättre med att bli etablerad.Men där var fortfarande en bra bit att vandra tills hon skulle skulle slå igenom.Halvtrött lyssnade hon på kundernas önskemål om färg,form och material.
Tankarna var hos honom. Tänk att han hade ringt denna julafton 2 år efter giftemålet med den andra kvinnan.
Timmarna förflyter. Lokalen töms på kunder.Bordet dukas för kvällens middag. Vit spetsduk,kandelabrar och vita tallrikar med entunn silverkant.Kommer han att minnas deras sista måltid på dessa tallrikar ? Hon störs i sina funderingar av att den svarta telefon ger ljud ifrån sig. Det är HAN En halvtimme senare än vad vi har bestämt.Formligen flyger genom lokalen för att svara HONOM.
Det är inte HAN. Han existerar inte mer blir beskedet från polisen i den andra delen av telefonen.
Sedan den dagen gick klädslen alltid i svart.Mer och mer av design blev i den svartafärgskalan .Sorgens färg.Men det blev den kulören en som gav genombrottet för att slå igenom i modevärden.
Coco Chanel
Vad betyder ordet förhinder ?Spontant leder reaktionen till negativ tanke. Den silvergrå pennan slutar prombt att marschera på det vita tomma arket i knäet. Kaffeklunkarna dricks i sakta rinnande eftertanksamhet.
Telefonsignalen skär genom de pladdrande kvinnorösterna i syateljen.En kvinna med ett vackert böljande hår lyfter sin smala lite seniga kropp från fåtöljen vid fönstret. Fotstegen är en aning tveksamma och långsamma mot en svart telefon som står placerad längre in i ateljen.
- Hallo
- Du är kvinnan i mitt liv. Det finns ingen annan fast att jag gifte mig med Patricia.
- ja
Andlöst väntar den mörhåriga kvinnan på nästa mening.
- Sätter mig i bilen NU och kör DIREKT ner till dig-
- Kan väl vara framme vid åtta tiden ikväll. Hoppas det går snabbare.Glöm inte att du är kvinnan i mitt liv.
Hennes lite omtumlande svar blir.
-Fint.Vi ses ikväll.Kör försiktigt.
Den ena fransyskan efter den andra kom in i syateljen under resten av dagen.Det började att gå allt bättre med att bli etablerad.Men där var fortfarande en bra bit att vandra tills hon skulle skulle slå igenom.Halvtrött lyssnade hon på kundernas önskemål om färg,form och material.
Tankarna var hos honom. Tänk att han hade ringt denna julafton 2 år efter giftemålet med den andra kvinnan.
Timmarna förflyter. Lokalen töms på kunder.Bordet dukas för kvällens middag. Vit spetsduk,kandelabrar och vita tallrikar med entunn silverkant.Kommer han att minnas deras sista måltid på dessa tallrikar ? Hon störs i sina funderingar av att den svarta telefon ger ljud ifrån sig. Det är HAN En halvtimme senare än vad vi har bestämt.Formligen flyger genom lokalen för att svara HONOM.
Det är inte HAN. Han existerar inte mer blir beskedet från polisen i den andra delen av telefonen.
Sedan den dagen gick klädslen alltid i svart.Mer och mer av design blev i den svartafärgskalan .Sorgens färg.Men det blev den kulören en som gav genombrottet för att slå igenom i modevärden.
Coco Chanel
lördag 10 januari 2009
SkrivPuff: Utmaning 10
SkrivPuff: Utmaning 10
DET BIR ALDRIG SOM MAN HAR TÄNKT SIG
Nu är det tänkt att 300 ord skall fylla ett vitt tomt ark idag.
Tänk nu om det inte blir så.Ja,det är verkligen många saker i livet som inte blir till det planerade.
Kvinnan satt i sin slitna svarta skinnsoffa en ljus sommarkväll. Altandörren står öppen till den insyns skyddade trädgården.Dofterna från de ljus lila syrenerna tar sig obemärkt in genom den höga glasdörren.Hör mannen plocka ut kaffekopparna från diskmaskinen i köket.Kaffekokaren protesterar.Den behövs avkalkas.Skulle det bli till något eller var det bara en tanke en sommarkväll som tankades in i hennes 70 åriga hjärna.
- Vill du ha grädde eller mjölk till kaffet ?
- Det är midsommarafton så jag unnar mig lyxen av grädde.
Efter ett långt äktenskap behövs det väl inte alltid tänkas på alla kalorier sa hon högt før sig själv.
Plötsligt stod han framför soffbordet med en bricka fullastad med kaffekoppar dekorerade med rosenmönster och assietter.Ett arvegods från mamman.En liten kanna fylld med vit kalori rik innehåll fanns också där.Men pricken över i:et var två Mariabullar som låg fint upplagda på assietterna.
-Vet du varför de heter Mariabullar ?
-Nej,det har jag ingen aning om.
Kaffet och bakelserna intogs under en gemensam men behaglig tystnad.Då bryter han tystnaden med en kraftfull stämma som får henne att bli på helspänn.Efter 40 års äktenskap visste hon att denna speciella ton i rösten signalerade ett allvarligt samtal.Men det behövde inte alltid bli vad hon hade tänkt sig.Det var inte själva samtalet som skulle bli det avgörande.Nej,det var dramatiken som följde några dagar senare.Men denna midsommarafton anade hon absolut inget om det omvälvande skedet som var på intågande.
_ Jag har gått i pension för några månader sedan.Kan du inte tänka dig att dra ner på arbetstakten ?
- Vad säger du om att avveckla din firma så att vi kan få lite mer tid tillsammans ?
_ Du förstår jag har nämligen sett en Seat Ibiza nere hos bilhandlare Månsson.Det är ett kanonpris på den.Om vi nu får mer fritid tillsammans kunde vi göra den där resan till Frankrike som vi har planerat och drömt om så länge.
__ Vad tycker du om det ?
Hans röst lät bevekande och hoppfull.
_ En bra ide
_ Vi åker ner och tittar på bilen på måndag.
Kvällen förflöt under gemytligt småprat om var de skulle stanna på vägen ner till Frankrike och om vad de ville uppleva nere vid Medelhavet.De kom aldrig iväg på sin resa till Frankrike.Nästa dag blev mannen inlagd akut på sjukhuset och några dagar senare var han död.
Planera ALDRIG.Det blir aldrig som man tänkt sig.Lev här och nu var hennes ord till sonen efter begravningen.Han gjorde sitt bästa för att följa moderns råd.Han var just hemkommen efter en julsemester i Paris
DET BIR ALDRIG SOM MAN HAR TÄNKT SIG
Nu är det tänkt att 300 ord skall fylla ett vitt tomt ark idag.
Tänk nu om det inte blir så.Ja,det är verkligen många saker i livet som inte blir till det planerade.
Kvinnan satt i sin slitna svarta skinnsoffa en ljus sommarkväll. Altandörren står öppen till den insyns skyddade trädgården.Dofterna från de ljus lila syrenerna tar sig obemärkt in genom den höga glasdörren.Hör mannen plocka ut kaffekopparna från diskmaskinen i köket.Kaffekokaren protesterar.Den behövs avkalkas.Skulle det bli till något eller var det bara en tanke en sommarkväll som tankades in i hennes 70 åriga hjärna.
- Vill du ha grädde eller mjölk till kaffet ?
- Det är midsommarafton så jag unnar mig lyxen av grädde.
Efter ett långt äktenskap behövs det väl inte alltid tänkas på alla kalorier sa hon högt før sig själv.
Plötsligt stod han framför soffbordet med en bricka fullastad med kaffekoppar dekorerade med rosenmönster och assietter.Ett arvegods från mamman.En liten kanna fylld med vit kalori rik innehåll fanns också där.Men pricken över i:et var två Mariabullar som låg fint upplagda på assietterna.
-Vet du varför de heter Mariabullar ?
-Nej,det har jag ingen aning om.
Kaffet och bakelserna intogs under en gemensam men behaglig tystnad.Då bryter han tystnaden med en kraftfull stämma som får henne att bli på helspänn.Efter 40 års äktenskap visste hon att denna speciella ton i rösten signalerade ett allvarligt samtal.Men det behövde inte alltid bli vad hon hade tänkt sig.Det var inte själva samtalet som skulle bli det avgörande.Nej,det var dramatiken som följde några dagar senare.Men denna midsommarafton anade hon absolut inget om det omvälvande skedet som var på intågande.
_ Jag har gått i pension för några månader sedan.Kan du inte tänka dig att dra ner på arbetstakten ?
- Vad säger du om att avveckla din firma så att vi kan få lite mer tid tillsammans ?
_ Du förstår jag har nämligen sett en Seat Ibiza nere hos bilhandlare Månsson.Det är ett kanonpris på den.Om vi nu får mer fritid tillsammans kunde vi göra den där resan till Frankrike som vi har planerat och drömt om så länge.
__ Vad tycker du om det ?
Hans röst lät bevekande och hoppfull.
_ En bra ide
_ Vi åker ner och tittar på bilen på måndag.
Kvällen förflöt under gemytligt småprat om var de skulle stanna på vägen ner till Frankrike och om vad de ville uppleva nere vid Medelhavet.De kom aldrig iväg på sin resa till Frankrike.Nästa dag blev mannen inlagd akut på sjukhuset och några dagar senare var han död.
Planera ALDRIG.Det blir aldrig som man tänkt sig.Lev här och nu var hennes ord till sonen efter begravningen.Han gjorde sitt bästa för att följa moderns råd.Han var just hemkommen efter en julsemester i Paris
fredag 9 januari 2009
ALLTING ÄR BARA VITT VITT VITT
Bilturen från Girona och hem till foten avCanigou skedde under en en blå himmel med några enstaka vita moln.Men Canigou täckte nästan halva himlen med sin vitbelagda topp.
Underbart vackert att se den vita bergstoppen mot en klarblå himmel denna lillejulafton 2008.
Tänk om jag kan få uppleva en vit jul. Det vore spännande.
två dagar efter bilturen förändrades allt till att bara bli vitt vitt och åter vitt.
Annandag jul startade med stora vackra vita snöflingor från en gråvit himmel över Pyrennerna.
- Oh vad ljuvligt med den vita färgen.Liknade ett vitt puder på den stora naturtomten.
-Nå så blev det i alla fall till lite julstämning även om den kom på den sista juldagen.
Kaffet bryggdes i den vita kaffemaskinen som stod placerad på den vita köksbänken.
- Vilken kopp skall användas idag ?
Det får bli finporslinet.Hämtade en stor vit kaffekopp från vitrinskåpet och det mörka kaffet nästan översvämmade kanten.
Allt eftersom timmarna gled förbi på det vita armbandsuret blev tomten mer och mer fylld av en vit julgåva från ovan.Snön växte på höjden och var snart 15 cm hög.^ven korkekarna som var många till antalet började skifta färg från grönt till vitt.
Plötsligt får jag oväntade gäster.En vitspräcklig boxeroch en liten fransk bulldogg.De skakar av köld
- De kommer att förfrysa.Det går inte.
Jag öppnar den stora terassdörren i glas och två lyckliga svansviftande hundar befinner sig nu inne i mitt hus för att få lite julvärme i köket.
-Men var bor ni ?
Självklart svarar de inte.Provar igen med franska ord.Men hundarna bara viftar glatt på sina svansar.
Jag måste lösa mysteriet med de okända hundarna i den vita snön.De måste väl bo i närheten.Det är 4 km ner till byn.
Efter en stund är vi alla tre ute och plumsar i den vita julsnön.Snön hoppar som en vit fotboll framför mina fötter.Boxern tror att det är en boll som skall fångas.De är helt obekymrade om att hjälpa mig att visa vägen hem .
Sakta tar jag mig ned för den branta backe.Livrädd att falla i den vita tunga snön.Modigt knackar jag på på närmaste hus som har ett vitt staket.Allt går verkligen ton i ton
En kvinna med kastanjebrunt hår som omger ett ovalt ansikte öppnar dörren.
Hundskall hörs inifrån huset.Det är säkert inte deras hundar.Det finns redan en hund men ändå ställs frågan.
-Âr det era hundar ?
-Ja, det stämmer.
-De har suttit utanför min dörr och frusit.
Lite skamset säger den franska kvinnan
-Jag var just på väg ut att leta efter dem.
Vänder hem igen.stretar upp för den branta vita backen på nytt.Ser mig omkring.Allting är bara vitt vitt vitt utanför .Korkekar,cypresser vinmarkerna.Men några timmar senare blir allting bara till ett svart mörker inne i husen.Strömmen går i landsbyarna i Pyrennerne.Kontrasten är magnifique. Allt den vita snön på tomten ger ettnaturligt ljus som lyser upp trots ett strömavbrottJag har aldrig upplevt Languedoc inbäddat i vit snö där nu vägen ner till byn är helt oframkomlig.Vi är insnöade i ett vitt täcke. Ja allting är bara vitt vitt vitt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
