samband

Vad var det som band samman? Bandet ? Sambandet ? Samspelet ?

Kudden var fullständigt vât av nattens regnväder. Nederbörden var inte liten pâ insidan av huset vitkalkade väggar.

Under dygnets mörka timmar hade ordet samband stâtt som en neonskylt lysande i en nattsvart himmel.
Lika dunkla som himlen var tankarna. Gick inte ens att fâ ett samband mellan en tanke till en annan. Svaret mâste finnas. Men vem hade nyckeln till att öppna upp i avgrunden för att kunna fâ veta vad det var som bad samman de olika incidenterna pâ Mas Frais.

Deras ögon var tomma och helt avstängda för en enda känsla när hennes enträgna frâgor förtvivlat försökte nâ fram till den vita själens renhet.

Men efter en stormig vecka var hon snart tvungen att ge sig tillbaka till fastlandet. Biljetten gick inte att boka om och varken vädret eller sina stormiga känslor inför ett fiasko gick att göra om.

Kyrkklockan i vinbyn slog tre tunga metalliska slag. En hund skällde. Annars var allt tyst bara hjärtats oregelbundna slag hördes likt ett mullrande äskväder.

Vad är det som händer ?

Varför kan jag inte hitta sambandet mellan deras förljugna relation ?

Blixten tände hela rummet till ett vitt vasst sken. Rädslan gjorde att det gamla duntäcket drogs över ett svart kortklippt hâr.

Det fanns en dag kvar att finna svaret.

helt

Himlen var helt grâ.Inte en öppning fanns för att kunna komma in under ytan.Trötthetens hand tog en brunrandig mugg frân diskbänken.

Schäferns djupa skall skar genom tystnaden. Muggen tog sin egen bana med hjälp av tyngdkraften nâdde den inom nâgra fâ sekunder ett svart klinket golv. Skärvorna flög runt köksgolvet liksom tankarna.

Kom de tillbaka för att avsluta ärendet helt och hâllet? Djurets röst gick inte att fâ stopp pâ. Inget annat hördes i morgontimmen;Men vad hade egentligen gjort att hon stod i köket i en ljusblâ pyjamas som för länge sedan hade sett sina glänsande dagar.?

Är ocksâ min bästa tid förbi ? Ögonen gav sig till att stirra ner pâ den sönderslagna muggen; Den skulle aldrig kunna bli hel igen. Var det ett tecken pâ att sluta kämpa emot för att kunna âterställa ordningen.Helheten hade kommot och gâtt genom den vitflagade grinden âr efter âr.

Det var bara att inse att det var förbi. De trötta händerna drog sig ner mot golvet och bôrjade röra sig med ett märkligt lugn för att samla livsskärvorna som lâg utspridda; De flesta delarna hade hamnat under ett tungt bord.Precis som de sökte skydd även dâ det att inget längre var helt.
Vad är helt?

Tre tunga bankande slag pâ dörren som tydligen var hel eftersom inga händer kom in â andra sidan..

FÖRSONINSLÂGOR

Lâgorna slickade eken. Den ât mer och mer av ekens kraft. Till slut skulle det bara vara kvar en svart varm aska; Vem skulle hon ge lâgornas budskap till? Fanns det nâgon kvar i familjen Ek för att kunna föstâ budskapet ?

Berta hade passerat 100 ârs strecket. Hon var den äldsta men budskapet skulle det nâ fram eller enbart slâs bort av alla sterila instrument runt kroppen.

Under ekklabbarna lâg ett gulnat brevpapper.överskriftens sirliga bokstäver hade ännu inte nâtts av eldens obönhörliga hetta. Till min älskade J

Sorgen stramade ât hjärtklaffarna till att stâ i givvakt;De som tidigare hade dansat tango längs gatorna i Buens Aires.
Idag i ett europeiskt höstmörker hade försoningsbrevet blivit eldens dessert. Hatet kändes inte lika brinnande men känslan av att inte ha använt sig av försoningens möjligheter gjorde ont.

Nu var det försent. Imorgon skulle hans aska âterförenas med de andra ekarna i Lund.
Eldens skrek och oranga flammor bet sig tag i det gulnade brevet och bokstäverna försvann.
Kunde hon försonas med sig själv ?