Vintern hade tagit dem i järngrepp. Vit färg skulle symbolisera lugn och ljus. Men inte nu. Den vita färgen dolde en mörk svart asfaltsväg flera decimetrar ner i sin vila.
Lika långt ner lång hennes sorgsna känslor från igår kväll.
Middagen hade blivit vällagad. Hon hade verkligen bemödat sig att det stora teakbordet var vackert dukat. Kokt lax med pure av sötpotatis och ett litet fikon till dekoration. Det var hans älsklingsrätt. Kanske inte julmat.Men ännu var det fyra dagar kvar till julafton. Barnen hade lovat att de skulle hålla jul med dem på torpet.
Precis i tid till han kom hemcyklande efter besöket hos sin farbror i ônnestad var middagen klar. Det var inte mer än 3-4 km hem till deras torp. Torp.Ja huset hade verkligen varit torp för tio år sedan. Utedass och allt annant man förknippade med ett enkelt boende. Men Gunnar hade lagt hela sin själ och hjärta för att få fram det genuina huset. De hade verkligen lyckats tillsammans. Nu skulle han ta det lite lugnare med politiken och de skulle få mera tid över för varandra. Det var tanken fram tills maten skulle serveras.
Hon försökte resa sitt tunga huvud.Utanför fönstret snöade det fortfarande.Var det Gunnars??????????????????
Gunnar hade varit trött men glad att han hade besökt sin farbror men cykelturen hade varit hård.
- Tack för att du har gjort ett så fin mottagande till mig hade han sagt.
Det var bara ett ord som hade varit en lögn i den meningen. Mottagande. Del skulle vara avsked.
När hon hade kommit in för att servera middagen tog Gunnar avsked.Sakta gled han ner för matsalsstolen och började sin färd ut till snöflingornas paradis.
Julen sulle aldrig mera bli till glädje utan Gunnar. Varför måste han lämna dem just i denna högtid och varför fick de inte mera tid tillsammans.
Döden gjorde ett påhopp i livtes lugna rytm den vita jul i en skånsk by.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Finstämd betraktelse. Tycker stycket "hon försökte resa sitt tunga hu huvud. Utanför fönstret snöade det fortfarande. Var det Gunnars????? " känns lite otydligt.
SvaraRaderaTrodde först att Gunnar ville avsluta förhållandet: "hade varit en lögn i den meningen... mottagandet... skulle vara avsked".
SvaraRaderaHåller med Pia om att det stycket kan omformuleras. Varför var hon tung i huvudet och varför så många frågetecken efter Gunnar?
Fint berättat.
Sorgset! Jag skriver som jag skrev till Ann-Cristin: Jag är inte så förtjust i pluskvamperfekt (tempus som beskriver något som hade varit ) för att det krånglar till det i läsandet. Annars fin beskrivning av hur döden drabbar. Kommer du från Önnestad. Jag bodde flera år i Kristiantad och Önnestad har jag besökt många gånger. Vid Råbelövsjön eller hur? Där har jag badat på somrarna, kvällsdopp framför allt.
SvaraRaderaPersonalian är ett faktauttryck, det betyder att man tar upp allt som har med den åtalades person att göra, såsom födelsedata, bostad, inkomst, om man har gjort någon sinnesundersökning med mera. Kanske dumt att ha ett sådant uttryck med i min text. Jag ska fundera på det! Tack för din kommetar. Den värmde.
Här i Skåne har det nu snöat jättemycket. vi har säkert 35 cm snö. Det är härligt inför julen!
God jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag dig. Cissi
Jag håller med de andra om att det blev lite frågetecken runt de där meningarna.
SvaraRaderaAnnars var texten bra!
Här i Grödinge har vi MASSOR av snö och idag har jag och barnen åkt stjärtbräde och pulka i backarna.
Gillar texten men håller med de övriga i deras kritik. Har faktiskt bott i Önnestad ett litet tag för ca 20 år sedan. En fin liten by.
SvaraRadera