LIVETS VÄN
Varje morgon möter jag min brune vän innan arbetsdagen tar fart.Hög och kraftig. Riktigt tung. Rör sig graciöst vid varje tillfälle. Ibland görs egna piruetter tillsammans med vinden från havet.
Stundtals är jag bara tvungen att stanna upp och beundra. Vacker yta,grov men med sirlighet och oändliga kvadratiska rutor från golv till tak. Den påminner mig om livet med möjlighet att kunna gå från den ena ön till den andra livsön.
Livets dörr med födslen vid tröskeln och taket leder in i nästa fas. I vårt eller någon annans universum.
Livets dörr rymmer nya möjligheter men den kan också ge beskydd allt efter hur jag väljer att tolka dess promenad som är graciöst eller med hjälp av vinden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vackert och poetiskt! Tycker särskilt om sista stycket med möjligheter som jaget själv kan tolka.
SvaraRaderaDet föder en tanke att det kan vara viktigt att stanna upp och tänka efter innan man passerar ut och in genom livets dörrar. Tack!
först trodde jag det var en hund ;-)
SvaraRaderaVAcker text. Och många sanningar! Livets dörr! I kombination med en verklig. Fint berättat och många viktiga reflektioner! Cissi
SvaraRadera