fredag 27 februari 2009

utmaning 58 födelsedagen 27 februari

DEN STORA DAGEN


Vi sätter oss alla tre i bilen. Gul,magnifik och en stor drickare. Det är första gången jag åker i ett vrålåk. Men så är det också min födelsedag.

Det äldre paret sitter framtill. Baksätet är mitt. Mannen kör sin gamla taxi bil med van hand.

- Vet du säger Joel med en lätt brytning jag hade ofta med mig Anna på mina körningar.
- Om jag blev stoppad och inte gillade kunden så sa jag alltid att bilen redan var upptagen. Anna var min passagerare.
Hans fru skrattar godmodigt vid minnet. Det var många år sedan taxibilen hade varit i sving på gatorna i Washington.

Jag är 20 år på dagen och ser min farbror och faster för första gången i mitt liv. På min farfars bouppteckning hade jag hittat ett gammalt julkort med texten " God Jul och Gott Nytt År Johan "önskar Anna och Joel. Tonårsflickans fantasi hade genast börjat arbeta för högtryck och sju år senare var mysteriet löst och vi möttes.

Nu var vi på väg för att fira min stora dag. Vrålåket placerades på en enorm parkeringsplats och vi gick in i något som jag aldrig hade sett förut. En hel stad med affärer och gator.Vi skall komma ihåg att det nästan är ett halvt sekel sedan.
Jag och mina släktingar gick in och ut ur en mängd butiker. Det var en märklig känsla att gå där precis som det var en stad bakom glasmurar. Fötterna blev trötta.
Belöningen kom med kaffe och muffins på ett av de många cafeerna. Där satt jag och bara beundrade mina födelsedagspresenter från Joel och Anna. En blå bommullströja och en stor röd tygväska. Det är de finaste födelsedagspresenter jag någonsin har fått .
Hitta mina gömda släktingar och se dem för allra första och enda gången var en stark upplevelse som värmer långt in i hjärtat än idag. Om jag skall vara riktigt ärlig får de alltid en liten tanke av mig på mina födelsedagar

torsdag 26 februari 2009

UTMANING 57 26 FEBRUARI 2009

BILDEN

Tecknet frågar sig vilka ord var det som egentligen kom in genom snäckan ? Trumpeten virvlade runt i sina toner av oändliga skalor.
Han förstod absolut ingetting av denna musik. En ordgymnastik med läppar i runda mjuka cirklar som öppnades och stängdes Ibland kom de till att likna enförsoningsbro . Men han såg att hon inte kunde uthärda ytterligare ett sådant tillfälle. Alltför många av dessa repriser hade satts i gång.

- Varför kan du aldrig svara konkret på en fråga.
- Du trampar omkring i orddyngan i timmar utan att någon gång sätta ner ordmarkörerna i jorden.
- Svara då . Svara nu ! Med EN MENING och inte 1000 tals av bokstäver.
- Du har aldrig givit mig ett enda vettigt svar på en någon fråga under de år som vi har varit gifta.
- Vad vill du med mig ,dig ,oss?
- Vill du över huvudtaget något mera än att sitta vid TV:n vareviga kväll med dina spelkuponger.
- JAG står inte ut !
Kvinnan höll telefonen i ett krampaktigt grepp och hade blicken fästad ut över parken.
Hade inte märkt att sonen kom in i köket. Hennes röst var helt uppe i falsett. Luren vräktes i golvet med en fart som var osedvanligt stark för att komma från den späda varelsen.
- Vem pratade hon med ? Pappa eller eller var det ????????????????????

tisdag 24 februari 2009

utmaning 55 24 februari ett loppisfynd

Fyndet

Väninnan skulle ta tåget in till arbetet denna tisdag morgon.
- Inga problem. Jag går runt i byn och ser mig omkring. Kanske blir det till en långpromenad längs sjön.
- Var inte bekymrad. Full sysselsättning.
- Ok,Lisa. Vi ses vid sjutiden i kväll om inte rusningstrafiken ställer till bekymmer.
- God arbetsglädje säger man i Danmark.Men vad säger man i Tyskland. Alltså ingen kommentar.


En hel ograverad dag till mitt eget förfogande. När hade det inträffat sist ? Allt för många vårdagar hade passerat revy. Nog om detta. Aktivering.
Kom ut på den pulserande huvudgatan. Fick vänta på den gröna gubben innan torget kunde beundras.
Tittade lite förstrött in i den ena butiken efter den andra. Sortiment skiftande från kläder till heminredning.
Stegen drogs längre ner mot sjön. Där i hörnet står det uppställt bord som är överfyllt med BÖCKER. Nu får stegen en helt annan sving och styrka i sin gång.

Bläddrar och lyfter . Tittar och öppnar.Läser och läser och läser.. Bokbordet är en långdistanslöpare som t.o.m svänger runt ytterligare ett hörn. Jag följer bokdoften av gamla böcker som en nyutsläppt stövare på jakt.

Så sker det. Det händer alltid trots att jag minsann försöker att intala mig . KÖP INGA BÖCKER. En läcker resebok om Argentina och en spännande kokbok med gamla husmansrecept från Italien ligger märkligt nog i min hand. Fler får det inte bli säger mitt sunda förnuft. Armen nickar ivrigt.Den vill inte ha några tunga arbetsuppgifter på vår hemresa.

Jag går in i en smal korridor . Väggarna klädda med litteratur från golv till tak. Hör röster. Låter som mitt eget språk.
En äldre distingerad herre dyker upp för att inkassera det stora belopper på 5 euro.
Pratar du svenska frågar jag nyfiket ?
- Nej men min fru är svenska
- Anita vi har besök från Sverige.

Så inleddes en lång vänskap på ett antikvatiat i Starnberg an See . Fyndet blev till två böcker och en djup vänskap

måndag 23 februari 2009

UTMANING 54 23 FEBRUARI

DET INGEN VET ÄR ATT



Det ingen vet är att innan katerdralen har sjungit sina tolv toner är allt förändrat.
Kragen åker upp till håret och ger ett extra stöd till huvudets glidningar höger , vänster.
Har någon förstått vad som är på gång ?
Ser sig rastlöst omkring.Nej,allt verkar vara lugnt. Bilarna glider rytmiskt förbi kyrkoporten. Den är vackert snidad med motiv från tempelriddarna som har fått en vapenskjöld med svart smidesjärn med guldspetsar doppade i guld. Fast innan katerdralens klockor skall tala i natt har de ändrat färg.

- Heliga Madonna,hjälp mig i denna svåra stund. Jag är ingen ond människa men jag kan inte bara låta allting ske i de andras tecken.
En doftande röd klängros sänder ut sin parfym till de förbi passerande . Men inte nu.Den har lagt sig till ro.Släckt sina rosenögon för att undgå att se katerdralens akt. Allt är stilla så när på en och annan bilist som stryker porten med sin avgas innan den tar farväl.
Det var ingen som visste att nattens sista farväl skulle ske inom några minuter.

Skjuter sakta upp den uråldriga kyrkoporten.Måste in i kateralen innan midnattsmässan är över.
Kyrkomusiken vibrerar rungande mellan de romanska valven Altargången är svagt upplyst med levande ljus.
Var är hennes plats ?
Där sitter hon. Klädd i mörkblå sammetsjacka och med en klädsam röd och blå sjal. Röd som ................ Ingen vet.
Vem är det som sitter på vänstra sidan ?

Drar sig tveksamt upp mot låmgsidorna. Svarta gymnastikskor rör sig ljudlöst på kyrkogolvet.De når längre och längre fram.
Kyrkobesökarna är fullt upptagna med att sjunga den sista psalmen. De vet inte att snart skall det ske.

En snabb och oplanerad tanke kommer på besök. Vad hade hänt om de hade annat att .....?
Ingen ide att lägga kraft på hypotetiska frågor. Allt för sent att ändra på planen.
Nu skulle handlingen fullbordas men ingen visste att minuterna nu var räknade.

söndag 22 februari 2009

UTMANING 53 22 FEBRUARI

JAG GLÖMMER HENNE ALDRIG

Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.

Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.

Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund

lördag 21 februari 2009

UTMANING 52 21 FEBRUARI 2009

SURT

Det liknar en scen ur filmen, fåglar av Alfred Hitchcock. Har aldrig sett så många fåglar cirkulera likt ett fiskstimm i luften utanför mitt fönster. De verkar absolut inte vara sura. De flyger så graciöst och svävande i vintereftermiddagen. Temat är surt. Känns lite surt inombords att jag inte kan komma på något i denna riktning.

Jo, det är surt att behöva sitta här med ett bullrande element som låter som ett svagt Niagara fall och inte få det sista sakerna på plats.
Vem skall montera handfatet ? Vem skall skruva fast kökskåpen? Porslinet skall helst inte ramla ner mitt i natten och ge grannen en känsla av att blixten slagit ner igen.

Vissa dagar upplevs mer sura än andra.Ibland stannar dagens surdeg kvar i en lång jäsningsprocess. Det är surt. Då gäller det att tänka i söta banor för att få lite balans.Surheten ger stundtalsvika men kan också bita sig allt mer fast i kläderna . Ja till och med gå innanför klädernas pansar.

Surheten är ingen bra kompis att ha med på resan. Väskan blir tyngre och tyngre trots att mycket kastas ur den. Väskan är och förblir som en burk öppnad surströmming De som inte gillar doften löper skrikande väck från en.

Platsen blir surheten som nu fått en ny vän,tomheten. De arbetar vidare på resan och in stiger bitterheten. Nu är resesällskapet komplett. De ger sig ut i den ensamma ekan. Surheten,
tomheten och bitterheten.
De når inte många sjömil ut innan de utan att göra något mer än att befinna sig i ekan har plockat fram de mest sura sidorna hos varandra .Till slut har den vackra träbåten inget att sätta emot. Hålet i botten är ett faktum.Ingen av de tre passagerarna surhet,tomhet,bitterhet lyfter inget finger för att hjälpa varandra utan de glider längre och längre ner mot havets botten

fredag 20 februari 2009

utmaning 51 20 februari en väg

PARET.

De ligger sida vid sida på de svarta underlakanen. Påslakanet har guldmönster på sin svarta yta. Det ser ut som om de följer varandra runt i det som sker i livet. Upp för livsbackarna och ner i djupa dalar. De ligger ändå sida vid sida längs med vägen.

Vem kan dela dem åt ?
Ett annat vitt streckt eller gult. Blir mer attraktivt. Nej det tror jag faktiskt inte.
Jag ser i min inre bild att det gula paret går geom sitt liv sida vid sida tills vägen övergår till en korsningen där döden möter livet på nytt.

torsdag 19 februari 2009

skrivpuff nr 50 skavsår

Gröna avflagnade luckor förflyttars sig in och ut från karmen. Gångjärnen gnäller. Järnen skaver mot varandra och ett rostigt sår växer i omfång . Årstiderna springer förbi fönsterluckorna.

.Otaliga försök med att vrida runt en enkel skröplig nyckel. Till slut glider ytterdöoren upp helt ljudlöst. Morgonstrålarna sipprar in mellan träluckorna. De kommer och går som vågorna från Atlanten.

En kökskrans monolog fyller rummet.
- plopp,plopp
-plopp,plopp

Vattendropparna skaver sig djupare och djupare ner under stenvaskens yta. Den har lyssnat till många historier som skavt sig in under dess hårda hud.
Sårade inneboende har basunerat ut sina inre skavsår i skilda tonläge och språk under seklens gång.

En trappa upp finns nattrummet, Chambre Noir. Solen ,luften når aldrig fram . Här sov vinbönderna sin lugna sömn och glömde såren som skavde i handen under vinkorgens tyngd.Men såret i hjärtat att den älskade hade lämnat honom blev aldrig läkt.
Ett skavande sår som vägrade att växa samman trots alla medikamenter som ny kärlek och nytt arbete förblev såret alltid närvarande.

Varje natt somnade vinbonden i sitt chambre noir med tanken vid sin sida
Ecoute la rythm de ton coeur . Hjärtats skavsår blev till end el av hans kropp.

onsdag 18 februari 2009

skrivpuffutmaning 49 den 18 februari Skriv om något du ser varje dag

LIVETS VÄN

Varje morgon möter jag min brune vän innan arbetsdagen tar fart.Hög och kraftig. Riktigt tung. Rör sig graciöst vid varje tillfälle. Ibland görs egna piruetter tillsammans med vinden från havet.

Stundtals är jag bara tvungen att stanna upp och beundra. Vacker yta,grov men med sirlighet och oändliga kvadratiska rutor från golv till tak. Den påminner mig om livet med möjlighet att kunna gå från den ena ön till den andra livsön.
Livets dörr med födslen vid tröskeln och taket leder in i nästa fas. I vårt eller någon annans universum.
Livets dörr rymmer nya möjligheter men den kan också ge beskydd allt efter hur jag väljer att tolka dess promenad som är graciöst eller med hjälp av vinden

tisdag 17 februari 2009

skrivpuffövning 48 den 17 februari en intressant människa

Den katalanske grannen

Han har arbetat i flera länder och i en mängd yrkesområden. Födslen för 78 vintrar skedde på den spanska sidan av Pyreneerna. Under inbördeskriget flydde familjen över till grannlandet. Jag uppfattar honom som rak,driftig , nyfiken ,generös.

- Jag måste skifta jobb, chica.
- Blir uttråkad efter ett visst antal år.
Det kunde lika gärna ha varit mina egna ord som kom ut i sommarvärmen.

Katalanen delar ofta och villigt med sig av sitt kunnande speciellt på temat , bygga hus.En hjälpande hand finns alltid när tiden är mogen. Mitt bilbatteri går ut,glömt att stänga bildörren och lampam bara lyser och lyser tills den stillar och mjukt tar farväl på den stora tomten.

Generositeten. Härliga glasburkar med hemlagad aprikosmarmelad,självodlat te från hans stora trädgård. Listan kan göras lång.

Katalanen är in intressant människa som jag med gjädje skulle vilja komma närmare in på livet

måndag 16 februari 2009

skrivpuffövning 47 den 16 februari

ÅTERVÄNDA TILL VAD ?

Ett äldre par som i sin ungdom emigrerade från Göinge till det förlovade landet upplyser med en suck.

- Vi har inget att återvända till. Kontakten med släkten är förlänge sedan avbruten. En del genom naturlig avgång dvs åldern.
- Efter 60 på den här kontinten har Sveriges konturer upplösts..

Jag uppfattar ett stänk av vemod i mannens lite knarriga röst under vårt samtal i parets vardagsrum. Enkelt inrett men ändå varmt och personligt. Svenska souvenirer lyser med sin frånvaro.Ar det ett medvetet eller omedvetet val ? Jag vill inte ställa frågan. Önskar inte att tränga mig på, i deras djupa tankevärld.Valvdörren in till tankarnas kammare är väl försluten och nyckeln ligger långt från havsytan. Är handlingen gjord för att överleva,inte se tillbaka med rannsakning och frågor ?

- Var det rätt att emigrera ?
- Vill vi återvända eller vill vi dö i vårt nya hemland ?

De uttalas inte högt men jag anar svaret. Vi vill återvända om där finns någon som väntar och gläds till vårt återvändande

söndag 15 februari 2009

Utmaning 45 den 14 februari en kärleksförklaring


EN KÂRLEKSFÔRKLARING

Det finns mycket och många att kunne ge en kärleksförklaring till. Allt ifrån Någons leende i matkön till väninnan som bara kommer störtande när jag tycker allt är bara supertrist.

Varför inte ge sig själv en kärleksförklaring på Valentinsdagen.
Härligt att du tog dig samman och ringde till väninnan som är allvarligt sjuk. Fint att du gav dig tid med en lång och innehållsrik frukost.
Kanke skulle jag ta upp den vanan som en gammal dam på Jylland har. Varje kväll dukar hon matsalsbordet med en vacker duk sätter fram vackra tallrikar. En bukett friska blommor står alltid på bordet. Kanske behövs det inte göras i detta omfång. Men var snäll mot dig själv och gör de saker som ger dig glädje. Det leder automatiskt till att andra i omgivningen får mer glädje . Hjälp den som har det besvärligt. Enkla saker.Ring ett samtal till någon som sitter ensam
Det här blev nog inte enligt övningen Det blev faktiskt mera om verktygen till en kärleksförklaring som blev snabbt nertecknade dagen efter utan redigering
Utmaning nr 46 En författares egenskaper

Nyfikenhet med inlevelseförmåga. En önskan om att förmedla något. En författare skall kunna beskriva så att det framkallar bilder och eller igenkännade från läsarens sidan.
Författern skall älska och vara delaktig till 100 % i skrivarprocessen. Författaren skall använda sitt eget register av känslor tankar och engagemang för att få en äkthet i berättelsen.
Författaren skall också vara modig och våga sticka ut men samtidigt ha ödmjukhet och respekt för andra.
Författaren skall ha ett spännande och omväxlande språk i texterna.
OJ,Oj Oj, Jag har då långt kvar till målet. Men jag tycker det är helt fantastiskt roligt att få skriva. Det må väl vara en bra början

fredag 13 februari 2009

UTMANING 44 FREDAGEN DEN 13 FWBRUARI

Jag kan inte få ihop det på vers.

TUR ELLER OTUR


Ringde till Tele 2 denna ökända datum.Räkningen skall vara betald IDAG annars kan det få KATASRTOFALA följder.

- Vi har nytt system från och med idag sa näbbgäddan
- Vi kommer enligt de nya rutinerna att omgående skicka kravet till kronofogdemyndigheten och så vill jag bara informera er om att betalningsanmärkningen ligger kvar i 49 år.

- Nej det kan bara inte vara sant.Det är den nye brevbäraren som lagt ert brev i grannens postlåda.
- Det är inte vårt problem. Varje individ måste ta ansvar för sitt eget handlande. Vi har inget socialt engagemang för medborgarna fortsatte näbbgäddan.

Det skall gudarna veta muttrade Pia inom sig.

-Vad kan jag göra ?
-Faxa omedelbart in kvittot på inbetalningen av skulden.
- Du kan ringa mot kvällen för att höra att vi har fått handlingen faxad till oss.
- Glöm inte ditt namn och personnummer annars kan vi inte finna det.
-Jag går på banken och betalar genast.

Pia avskydde att göra något som helst den trettonde och ännu mera avskyvärt när datumet var i samband med en fredag. Idag på morgonet hade det börjat med en bekräftelse att profetsian om otursdagen var SANN. Ett plan hade störtat.49 personer omkom.

Pia masade sig bort till banken. Tur i oturen låg den ett stenkast från lägenheten.
Flickan i kassan var verkligen hjälpsam. Kanske för att balansera den otursfyllda dagen.
Banktjänstekvinnan faxar kvittot till det förhatliga företaget.Nu borde allt var på plats och oturen bortjagad av handling..

Tiden fram till kl.17.35 bedrivs mest sängliggande under täcket. Bihålorna spelar hårdrock. Gode Gud låt mig få lyssna till en vilsam ballad från dem istället.
1736 ringer Pia på nytt till firman
- Har faxen kommit fram ?
- Ett ögonblick.Jo den har inkommit men är oläslig.Det vill säga ogiltig
- Du får maila in kvittot inom 24 minuter.

F-N Typiskt fredagen den 13.
Men Pia vägrar att duka under för profetsian. Finns det ingen lösning ? Dataaffären. Kastar på sig en svart yllekappa och lila schal omlindas i flera varv runt huvudet.Pia ilar snabbt över torget och klagar sin nöd för datamannen. Hjälpen sätts igång.

Hemma igen och ytterligare ett samtal.

- Har ni fått maillen?
- Jo den har kommit fram.
- HURRA HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vems otursdag blev det ? Inte Pias . Tele 2 fick inte en chans att skicka ärendet vidare och ge henne betalningsanmärkning med en livstid på 49 år.

Det är alltid någon som har turen på sin sida trots dagens profetsia

torsdag 12 februari 2009

skrivpuff utmaning 43 den 12 februari beskriv en dröm och dess uppfyllelse

HON KUNDE HA FÖRÄNDRAT MITT LIV

Den dagen jag började skolan blev jag med bankbok En liten tunn gul bok. Den finns kvar i mina gömmor.Sparandet tar sin form med små ,små pengabäckar och jag strävar ihärdigt mot mitt mål, Att köpa en hund. Inte vilken hund som helst. Nej det finns bara en möjlighet och det är en irländsk setter.

Vi hade redan en irländsk setter i familjen som pappa jagade med. Det var mer pappas hund. Jag drömde om en alldeles egen hund som bara var min och det skulle vara en tik.


Om jag hade fått min hundflicka i min ungdom hade drömmen om att ha en irländsk setter uppfödning blivit till verklighet.Drömmen om att bli veterinär hade säkert fått en mer betydelsefull roll i mitt yrkesval. Jag hade säkert tagit chansen och flyttat till England och utbildat mig till smådjursveterinär. Det kunde man inte göra i Sverige på den tiden.
Men ännu är det inte för sent. Kanske flyttar den irländska settern in till mig här i Frankrike. Kanske kan jag hitta någon som inte har haft det så i sitt liv. Det vore härligt att få ge hunden en second chance in the life. Vi får se.

onsdag 11 februari 2009

Skrivpuff utmaning den 11 februari

Lyfter varsamt telefon från dess viloplats. Är tiden mogen ? Skulle inte kampen ha pågått längre för telefonsamtalet är acceptabelt ?. Nej,gränsen är nådd. Jag ringer den nyinrättade myndigheten för att få hjälp.

Var är reklamlappen med deras telefonnummer ? Ytterligare ett sjukdomstecken ?
Här är deras reklamlapp.Men hur har den hamnat bland de franska marmeladburkarna i kylskåpet ?
Ring innan nerverna fullständigt har lagt beslag på din kropp och hjärna. Vi är den slutliga och optimala läsningen på ditt problem med mer än femtio medarbetare som står till förfogande för just dig.

Detta låter en aning överreklamerat. Men det finns inga andra alternativ än min undergång.Mina stessade nerver står ständigt i krigsberedskap för att kunna göra den sista invasionen av mig. Sjukdom eller har vännerna rätt i sina påstående med att situationen är självförvållad.

Telefonen.Ja telefon var är den ? En kortare telefonjakt inleds. Där ligger föremålet intill kudden på den obäddade sängen
468 111 222 slås med en kraftfulla fingrar. Märkligt. Hur kunde fingrarna få styrka ?
Signalerna glider fram och tillbaka längs bostaden och myndigheten. Varför svarar de inte. Lugna dig det är bara två signaler som har promenerat iväg.
Så kommer motståndaren eller är det verkligen räddningsrösten i aktion. Den har en krydda av irritation. De kanske har högkonjunktur i finanskrisens dagar hinner jag tänka

- Frivillaga medarbetares räddningstjänst
- Vad kan jag hjälpa till med ?

Ja,varför har jag ringt ? Ett samelsurium av tankar forsar runt i huvudet. Men en av tankarna tar ledarskapet

- Jo, det är så att jag behöver akut hjälp med att ......

Ville faktiskt säga att det behövdes en totalsanering.Men då blir väl uppdraget alldeles för komplicerat. Det är baserat på frivillighet. Märkligt att dessa klara tankar kommer just nu. Jag n harklar mig för att få mera kraft i rösten och tar de allra sista överlevnadskrafterna och piper fram i den svarta luren

- Skicka någon som kan hjälpa mig att ta hand om alla papper och oöppnade kuvert som bara flyter runt omkring mig. Hjälp mig att rensa i huset. Hjälp mig att ringa mina vänner och be om ursäkt för att inte ha svarat när de har ringt. Hjälp mig att övertala dem att inte vara arga på mig mera.

Räddningsrösten agerar igen
- Kan jag be om ditt namn och adress. Jag skickar en frivillig medarbetare från vår myndighet inom 1 timme för att gå igenom ditt ärende och se vad vi kan sätta in för resurser. Men var inte bekymrad.Du är inte den ende som behöver oss i liknande situationer

En timmes väntan och sen skulle allt falla på plats. Tvivel och åter tvivel. Men de var en myndighet och det borde stå för kvalitet och kunskap.

En lång timmes väntan hade satts i rörelse

måndag 9 februari 2009

SKRIVPUFF UTMANING 40 9 FEBRUARI


VAD SKULLE HÄNDA OM ?



Ja vad skulle hända om dessa tankar blev till verklighet inom några timmar ? Ingen kunde veta . Men kanske var svaret uppenbart eller låg det och guppade i hjärnans outforskade del.

Det sägs att rädsla och kärleken är basen i våra beslut.Ingen logik gör sig besvär i dessa valsituationer.

Vad händer om jag följer rädslan ? Svaret borde bli tillbakadragenhetsom är kantad med bitterhet och en enorm känsla av övergivenhet.

Vad händer om jag väljer kärleken som drivkraft ?

Jo,jag ringer honom och frågar

- Varför har du inte hört av dig under så lång tid ?

- Varför kom du inte som du lovade den kvällen ?

Det som skulle kunna hända är att vi ses på nytt eller att vi aldrig mer möter varandra

fredag 6 februari 2009

SKRIVPUFF 37 NÅGON KÂNNER SIG EFTERLÄNGTAD



När jag är ute och går mina morgonrundor brukar terassdörren vara halvöppen. Men oftast är frukosten redan framdukad . Det är precis som om hon har suttit och väntat på ankomsten.

Drycken är upphälld i min illgröna mugg. Vad som serveras till är lite skiftande beroende på hennes humör,vädret och ekonomin.

Men även de dagar jag anar att det inte finns så många euros i börsen finns det alltid en bit baguette.

Jag har nämligen ett trick eller ett tillväga gångssätt som hon absolut inte kan motstå.Jag går sakta och lugnt fram till bordet där hon sitter och intar sin frukost. Sätter mig stilla vid sidan om henne eller rättare sagt mitt emot . Jag måste vara helt tyst nu. Nästa fas skall inledas.
Mina bruna ögon skall i drift.
Jag vet att hon är svag för mig även om mitt hår har sett sina mest glansfulla dagar. Lite grått har sprängts in mellan den mellanbruna färgen.

Nu ser jag henne djupt in i ögonen. Sitter helt stilla och låter mina triumfkort arbeta för mig. Jag sitter länge. Ja,faktiskt så länge att en handling kommer till stånd. Det vet jag att det gör.

Hennes brunbrända hand har lyft morgonbaguetten som är fylld med en härlig cantal ost. När baguetten nästan har nått sitt mål med högerhanden då agerar dess motsatta sida och långsamt dras baguetten bort från sin slutdestination.

Nu agerar händerna i samklang. Brödet delas och halva delen kommersnart att ligga på min tallrik , terassgolvet.

Jag vet att jag är lika efterlängtad vid varje besök. Hennes längtan och kärlek till mig strålar ur hennes ögon . Det är en kvinna som följer sina känslor.

Du skall inte berätta för henne att jag vet . Men jag har hört att mitt smeknamn är Jack den franske älskaren

torsdag 5 februari 2009

canigou

Posted by Picasa
SKRIVPUFF UTMANING SKRIV EN TEXT TILL DE GRÖNA SKYLTARNA



Grönt betyder körklar. Lägg in ettans växel.Släpp frikopplingen och pressa försiktigt ner pgaspedalen. Vips har livets resa inletts.
Men resan hade startat med söndagsmorgonens grå och lite trista färgskala. Det hade varit nödvändigt med flera morgonkoppar av nybgyggt kaffe för att överhuvudtaget kunna märka att hjärnkontoret tog sig in på någon av vägarna.

Baguetterna från igår lyste med sin frånvaro. Nödlösningen fick göra sitt inträde på söndagsvägen. Knäckebröd vilket egentligen inte var något dåligt val.

Jag måste hitta en väg ut ur den grå och oinspirerande morgonstunden.

Tar vägen nerför berget och kommer till den nybyggda rondellen. Förvirringen gör sig gällande med omedelbar verkan. Alla dessa franska vägskyltar. Tycker alltid att de står på fel sida av vägen.
OH,nu fann jag den rätta vägen och bilen är ter ute och rullar på sin vanliga trygga asfalt.

Motorn spinner behagligt. Nästan som Marises katt som ibland kommer på besök. I bakgrunden hörs Charles Aznavour finna sin väg bland tonerna.

Vart skall jag ta vägen ? Så långt kom jag aldrig i planeringen medan kaffet invaderade halsen.

Vad var det nu Marise hade sagt igår kväll vid middagen ?

St Pla de Cort har en trevlig restaurang som ligger längs med huvudgatan i byn.

- Du kan absolut inte missa den.

Här kommer så skylten in till byn och bilen glider sakta in på byvägen.

Men vart har restauranten tagit vägen ?
Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

onsdag 4 februari 2009

Skrivpuff utmaning 34 GRIP CHANSEN



CARPE DIEM


Fånga dagen.Varje dag ger nya chanser att välja i livets utbudskatalog. Det var Ayshas mantra

Broderns väska stod packad i hallen och var klar att bäras in i bilen. Han skulle resa till huvudstaden för att prova lyckan. En farbror hade lovat honom arbete en skobutik.

Igår under middagen hade Aysha på nytt frågat sin pappa om inte hon kunde få följa med brodern till storstaden.

- Nej du ska stanna hemma och passa dina småsyskon.

Bitterheten lade sig som en ridå mellan far och dotter.

- Men du kan få följa med till båten och ta farväl av din bror imorgon

Först ville hon skrika ut sin vrede.Men istället stramades läpparna hårt ihop till ett linjärt streck.

Nu var det dags. Solen startade att ta över nattens mörker. De tre familjemedlemmarna reste i en gammal sliten opel Tystnad var total ända in till hamnen. Var och en satt i sina egna tankar.

Hur kan jag komma med till huvudstaden tänker Aysha. Omöjligt. Ingen biljett. Men trots de negativa tankarna hade hon tagit med sig sina sparade pengar

Den stora vita båten låg och guppade längs kajkanten. Sjömännen gick fram och tillbaka på båtdäcket . De förberädde sig för att ge sig av på havet.

Far och son tog ett gripande avsked av varandra.Dock utan tårar.De var män. Brodern var den siste av resenärerna som gick ombord på fartyget. Sjömännen började hala in landgången.
Aysha är vig. Som skjuten ur en kanon hoppar hon ombord på båten som nu sakta har påbörjat sin resa ut ur hamnen.

Pappan står ensam kvar på kajkanten och gestikulerar vilt att dottern skall komma tillbaka.

Men säger Aysha till barbarnen som sitter runt omkring henne i syateljen

- Jag visste att detta var den enda chansen jag skulle få för att kunna skapa mig ett eget liv. Den skulle aldrig komma tillbaka igen.
- Så grip chansen när den kommer barn. Tänk på mig. Jag tog chansen och fick ett fantastiskt liv i min syatelje istället för att stanna på gården och passa mina småsyskon

måndag 2 februari 2009

Skrivpuff utmaning 33
JAG HAR TAPPAT BORT TIDEN.


Var finns tiden ? Jag har tappat bort den. Eller är det så att tiden inte längre vill vara min vän.
Var är du ? Varför springer du så fort ifrån mig ? Tidens ben är så långa och mina ben tycks krympa dag för dag.
Tankarna för en ständig dialog med tiden. Ibland verkar det som om de två är mycket goda vänner och då bara flyter det hela fram Men vissa dagar är de på krigs stigen antingen mot mig eller varandra. Oftast är det tiden jag tappar bort. Den bara försvinner och jag kan absolut inte redogöra varken för mig själv eller någon annan hur det gick till.
Hur kan du acceptera detta vrålar tanken till mig ?
Det gör jag inte. Tiden ,går bara inte att kontrollera. Den är för kort och den spelar mig spratt gång efter gång.

Jag gör ett nytt försök imorgon för att hålla fast i tiden och kunna använda den konstruktivt för mina tankar.
?

söndag 1 februari 2009

Skrivpuff utmaning 32 LJUSET OCH DESS PÅVERKAN.


Kvällen hade blivit sen i goda vänners sällskap. Men morgonen var desto ljusare Den vita fina sanden på Balka strand utanför sovrumsfönstret hade sin vän med till morgonhälsning. Ôstersjön med vita vågskumskammar hälsade morgonen välkommen.

Vinden kom från nordöst och vällde in med full styrka mot det stora fönstret ut mot havet. Vita snöflingor lekte ta fatt i vinden.

Hon kröp längre ner under de ljusa lakanen . Solens första strålar började leta sig in i det lilla rummet. Ljuset gav energi till trötta och slitna vintertankar. Plötsligt kom gårdagens bild framför hennes ögon. De vackra gula vintergäcken med vita snöflingor i en cirkel runt omkring sig i rabatten utanför huset. Våren är kommen och med den ljuset och kraften att fortsätta livets omtumlande resa mellan ljus och mörker.