Han satt vid ett slitet köksbord i ett ytterområde som hade sett sina bästa dagar. Nåja,vad spelade det för roll. Han hade också sett de ljuva tiderna passera.
Men om den inre rösten fick tala innan flyttgubbarna skulle komma blev resultatet ett annat.
De hade levt i den lilla läagenheten på bottenvåningen. En mindre uteplats med möjlighet för ett vitt plastbord som förr i tiden brukade ha en storblommig duk.Men det var många somrar som hade passerat utan att bordet hade fått sin sommarklänning.
-Vi skall snart byta lägenhet.
-Ja,vi skall snart byta land.
-Det spelar ingen roll. Vi går till fabriken varje morgon.Ibland tillsammans ibland var för sig.
Familjen hade aldrig blivit större.Det kom aldrig någon anledning att byta livets form.Men en dag träder livets scenograf in på arenan.Barbara är borta och han sitter ensam kvar och skall byta livsform.Plötsligt kommer tankarna rusande.
Varför blev det just han som blev bortadopterad och tvillingbodern kom till välhavande norsk familj utanför Oslo.
-Kanske var det dags att byta land.
Men tveksamma steg gick han mot telefonen och slog numret till Flyttfirman prästens döttrar.
- Jag mår inte riktigt bra idag och jag skulle vilja att..............
måndag 2 november 2009
utmaning 306 en maskering
MASKERAD.
Maskeringstejpen runt listorna hade suttit kvar i månader. Nu skulle säkert delar av färgen följa med i processen med att få bort maskeringen. Färgen krakelerar.Var det ett tecken på att min egen mask är på väg att ge vika.
Igår kväll under middagen med kunden var det ytterst nära att maskorna i fasaden hade börjat ge med sig.Var det egentligen en mask ? En mask är ett djur som kryper på marken.Jag kryper inte.Går på mina fötter,storlek 39.Men går jag rakt ?Kroppen,ja den rör sig monotont i lodrät ställning varje dag. Men varje dag ändrar den position och följer min själ som en skugga in i vertikal gång.
Snart kan jag inte längre urskilja vad som är mitt naturliga betende och vilket som tillhör masken som jag bär dygnet runt.
Vad var det som hade gjort att masken hade slutit sig som ett järnstaket runt det ovala ansiktet?
En gång i tiden hade jag fortfarande tillgång till nyckeln för att kunna öppna maskeringsgrinden.Men nyckeln var borta för många år sedan.Kanske låg den slängd någonstans längs Neapels gator.Kanske hade någon av de många kunderna tagit nyckeln vid ett besök. För att kunna fortsätta att vara en av Neapels döttrar med ett urgammalt yrke ,var maskeringen en nödvändighet för att kunna tvinga mig själv ut på gatorna och göra handel på männens villkor.
Detta är inte mitt yrke. Det är INGENS YRKE.
Mitt drömyrke var sjuksköterska.Men en tidig vårmorgon i Neapels allra fattigaste kvarter stod en maskerad man i vårt kök.Skotten brann av. Jag satt ensam kvar i timmar med bara mina två före detta föräldrar till sällskap.
Än idag ligger masken hårt över maffian
Maskeringstejpen runt listorna hade suttit kvar i månader. Nu skulle säkert delar av färgen följa med i processen med att få bort maskeringen. Färgen krakelerar.Var det ett tecken på att min egen mask är på väg att ge vika.
Igår kväll under middagen med kunden var det ytterst nära att maskorna i fasaden hade börjat ge med sig.Var det egentligen en mask ? En mask är ett djur som kryper på marken.Jag kryper inte.Går på mina fötter,storlek 39.Men går jag rakt ?Kroppen,ja den rör sig monotont i lodrät ställning varje dag. Men varje dag ändrar den position och följer min själ som en skugga in i vertikal gång.
Snart kan jag inte längre urskilja vad som är mitt naturliga betende och vilket som tillhör masken som jag bär dygnet runt.
Vad var det som hade gjort att masken hade slutit sig som ett järnstaket runt det ovala ansiktet?
En gång i tiden hade jag fortfarande tillgång till nyckeln för att kunna öppna maskeringsgrinden.Men nyckeln var borta för många år sedan.Kanske låg den slängd någonstans längs Neapels gator.Kanske hade någon av de många kunderna tagit nyckeln vid ett besök. För att kunna fortsätta att vara en av Neapels döttrar med ett urgammalt yrke ,var maskeringen en nödvändighet för att kunna tvinga mig själv ut på gatorna och göra handel på männens villkor.
Detta är inte mitt yrke. Det är INGENS YRKE.
Mitt drömyrke var sjuksköterska.Men en tidig vårmorgon i Neapels allra fattigaste kvarter stod en maskerad man i vårt kök.Skotten brann av. Jag satt ensam kvar i timmar med bara mina två före detta föräldrar till sällskap.
Än idag ligger masken hårt över maffian
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
