torsdag 28 maj 2009

utmaning 149 skriv till en bild

BRYGGAN


Jag är på väg till min alldeles egna träbrygga. Byn med sina gamla stenhus ligger öde.Träluckorna är stängda för de franska fönstren. En skarp sväng till vänster om de medelhavsblåluckorna. Där ligger hon. Min älskade träbrygga.

Fötternas gång ökas på gruset.Skorna kastas med vindens hastighet bakom mig. Jag vill röra dig. Jag vill känna din värme komma sipprande in i min kropp. Träets solblekt knirrande och dansande på vattnets spegelblanka yta denna fredagsmorgon i maj är det enda sällskapet

Plötsligt avstannar promenaden på bryggan. Sätter mig förvantansfullt på kanten och låter fötterna omsvepas av en lite kylig vätska som rör sig runt tårna. Ja,ända upp till anklarna.
- Vilken tur att jag har en kort vit sommarkjol och inte några jeans.

Bryggans rörelser inger kroppen ett morgonlugn.Ögonen vänds mot en grupp Flamingos som gör sin morgontoalett.
- Varför kom jag just idag till min träbrygga ?

Det är inte bara idag uten den har blivit till en del av min franska vardag. En morgon promenad genom byn och ut på min skandinaviska träbrygga. Lyssna till vattnets morgonbön. En bön om att njuta av dagen. Ge sig tid till att höra de inre vågorna. Släppa ut dem på bryggan och låta dem träna sig på bryggpromenaden för att de slutligen skall vara färdiga att ta ett djupt andetag och hoppa ner i det svalkande livshavet från min älskade träbrygga.

onsdag 27 maj 2009

utmaning skriv om krydda 270509

KRYDDAN


Doften spred sig från en svartjärngryta på gasspisen. Den hade snart blivit slickad av gaslågan i två timmar. En blandning av franska kryddor ringlade sig upp till fläkten som mullrade sitt godkännande till menyn denna kväll.

ja,hon hade säkert enligt många kryddat sitt liv med olika ingredienser. Vissa ansåg att hennes kryddprofil var lite för mycket stundtals. Men det berodde nog på att personerna själva inte hade inspiration till att använda lite mindre vanliga kryddor i vardagslivet.

Tänk den gången jag slutade mitt fasta jobb och hoppade upp på toppen av Pyreneerna.
- Nu har hon absolut kryddat för mycket i sin livsmåltid.

Men kom också ihåg vilken lättnad det var att få slippa vissa arbetskryddor när väl beslutet var taget att flytta till Frankrike.

Här i det nya landet hade många saker fått en helt annan kryddsammansättning.
Ibland blev pepparmängden allt för stark i blodet när den franska byråkratin satt igång. Då gällde det verkligen att hälla i en balanserad krydda för att få allt till att hänga samman på ett riktigt sätt.
Men idag var inte kryddsammansättningen den optimala. Hjälpte inte vilken kryddburk som öppnades,en god bok,en långpromenad med Vito eller ett samtal med honom som är kryddan i mitt liv. Märkligt.

Måste tillföra nya kryddor i mitt liv. Vilka kryddor skulle in och vilka kryddor skulle eventuellt sorteras bort ?
Det var kanske dags att skaffa en ny kryddhylla för livet.
Nej nu har alla kryddorna kokat in i järngrytan och det är dags att ställa järngrytan på det mörka långa träbordet och vänta på att den stora kryddan dyker upp.
Var det inte vid åtta tiden vi skulle äta den franska köttgrytan ?
Skulle det bli en kryddrik afton med kryddiga diskussioner och kanske lite mera ?

måndag 25 maj 2009

VÅGEN utmaning 145

GÅR VÅGEN IN ELLER GÅR DEN UT ?

Hon hade i alla fall vågat ringa honom denna kväll.
- Kommer du över ikväll på ett glas vin hade hon våghalsigt kastat ur sig.
Tänk om han säger nej for det genom hjärna.
- Javisst Kommer gärna . Ska bara avsluta arbetet med målningen.
Rösten lätt glad som en våg på sin topp.

Men nu tre timmar senare satt hon fortfarande ensam vid det stora ekbordet och lät tankarna glida på tankarnas vågkam.

Klädslen var lite vågad en lite djupare urringning än vanligt i det svarta linnet med en matchande bomullsjacka. Den var faktiskt bara 48 timmar gammal. Men vad spelade det för roll denna majnatt.

Vilka stormande vågor hade de inte redan besegrat. Hade alltid kämpat för att komma upp på vågkammen igen.Men på något sätt var denna kväll annorlunda. Plötsligt ville hon inte längre vara den våg som åkte ut och in över medelhavet.

- Jag vill vara den vågen som finner sin strandkant att smeka och att den finns där varje gång jag rör mig.Vilket dravel Låter som vilken fjantig ungdomsnovell från 100 år tillbaka i tiden. Självklart tänkte inga kvinnor i dessa banor längre. Nej här var det egna initativ som gällde.
Jag har inte hängt med i utvecklingen. Kanske borde jag öppna mina ögon och se vad erbjuds det i jaktmarkerna. Usch det verkar jobbigt
.
Vågorna från havet nådde den öppna terassdörren.
- Jag blir sjösjuk av alla dessa rullning både innanför och utanför min kropp. Finns det åksjukepiller att ta mot detta ?
Kunde inte komma på en enda positiv association till våg idag.
Vågen är inte min vän. Visar allt för mycket tyngdLivets vågskålar är inte i balans.Känner mig inte ett dugg våghalsig mera. Vågen har nått strandkanten och har blivit utplånad. Det tar tid att skapa en ny våg och jag vet inte om jag vill dansa på havet med den gamle vågen eller skall jag utforska en ny våg på ett annat hav.
Jag ringer vågen för att få en förklaring och om den inte passar mig låter jag mig spolas ut i ett annat outforskat hav i natt

onsdag 20 maj 2009

utmaning 140 ett brott

TVÅ BROTT PÅ EN BROTTSPLATS


Det hela börjar med att inbrottstjuven på Skeppsholmen 26,Stockholm blir tagen på bar gärning.Två personer skottskadas. Tjuven försöker att skjuta sig själv,vilket misslyckas. Inbrottstjuven Robert Carlsson Thurgren döms till 10 års straffarbete men i själva ploisutredningen kommer kanske det allra största brottet kvar som Robert begick mot Augusta.


Stockholm 13 november 1894

"Min lilla älskade Robert. Jag får tacka dig tusende gånger för brefven jag haver bekommit från dig" Så rullas brottet upp .

Jag har varit så ledsen sedan du reste så att mina tårar skulle kunnat ha skapat en sjö.
Jag har nu flyttat från Kungsholmen och sitter i¨min totala ensamhet. Jag skickar mina kyssar till dig och längtar efter att få nytt bli kysst av dig.

Fru Karlen vill inte att jag reser förrän efter jul då dagarna har blivit längre. Jag vill inte låna pengar av henne och därmed stå i tacksamhetsskuld. Du skriver att du vill betala tillbaka till henne senare men jag tycker det är bättre att vi väntar tills du har sparat samman till biljetten och kan skicka den till mig.

Jag har börjat köpa nya kläder och investerat i en klocka till 35:-.
"Skall jag komma till dig så får jag lof att vara stilig så att du inte känner dig förnärmad jag vill så fort som möjligt komma till dig. Skicka min biljett så fort du kan lilla Robert."

Men Robert,varför kastade du blomman jag gav till dig i avskedsgåva på mig. Blomman föll i vattnet men det sårade mitt hjärta till bristningsgränsen.
Det går ingen stund utan att din bild svävar framför mig. Jag väntar på svar från dig i 3 veckor med besked om du kan hjälpa mig med biljetten till New York

din tillgivna Augusta

Vilket är det största brottet att svika den Augusta eller göra ett inbrott på Skeppsholmen ?
Det är intressant att se att frågorna Augusta ställde sig för mer än 100 år sedan är lika aktuella i många relationer än idag.
Det finns många spännande brev och dokumentationer i våra arkiv. Detta var bara ett exepel

tisdag 19 maj 2009

att låna något

VEM SKALL JAG BE OM HJÂLP ?

Jag behöver fylla i en låneansökan om tid. I min stressade situation gör att kropp och själ inte riktigt hinner med att prata med varandra. Den unga vackra flickan med gröna ögon börjar kasta mindre vänliga blickar mot mig.

- Hur mycket tid behöver ni låna ?
- Ni har glömt att ange tidsbeloppet samt till vilket syfte tiden skall användas.
- Ni är väl medveten att på grund av finanskrisen i tidsålder har det blivit betydligt svårare att få en tidslåneansökan beviljad av tidsbanken.
Ni måste själv kunna bidraga med en kontantinsats på tiden med 30 % av lånetiden.
Sluta babbla tänker jag. Langa hit handlingarna så jag får tillgång till tidspengarna och tiden. Det märks verkligen att situationen är annorlunda än för ett år sedan.

Varför har tiden blivit en lyxvara? I barndomen var tiden en sak som vi alla hade tillgång till. Den bara fanns där och kunde plockas fram så snart vi ville. Men inte nu. Nu skulle tidskvarnarna malas och malas och ändå var det inte säkert att svaret skulle bli positivt.

Jag försöker koncentrera mig för att hitta en blå penna för att kunna skriva under lånetidsansökan. Allt för att behaga den inga blondinen som utgör entren till min tid. Ett rött läppstift halas fram ur min slitna bruna skinnväska. Snart får det sällskap av en svart plånbok,nycklar till bilen och huset.Men slutligen kommer reklampennan fram från tidens förlag.
Det är verlkigen på tiden att jag får något producerat igen. Om jag bara fått det ,hade jag sluppit att stå här på tidsbanken och lämna fram min ansökan om tid.
Var skall jag finna tiden om inte tidsbanken beviljar ed tidskredit ?

söndag 17 maj 2009

Strålkastarljuset utmaning 136

Ett svart mörker omfamnar den svarta bilen. Motorn spelar sin egen schlagermelodi. Det finns inga konkurrenter längs den mörka asfalten. Ljuset saknas. Varför vill du inte låta ditt strålkastarljus överösa mig?
Din kärlek liknar fyrtornet vars strålkastarljus kommer och går i en jämn ström. Alltid i rörelse. Har inte tid att stanna upp och låta den mörka jorden bli upplyst och få värme i ljusskenet.
- Ibland stannar ditt strålkastarljus över mig.
- Nu,nu. Sätt in ditt hårda ljusfokus på oss. Du vill låta strålkastarna stanna och få en trygghet med marken med oss och vår kärlek.

Lugnet sprider sig stilla genom kroppen. Strålarna värmer mitt hjärta som börjar slå slagen i en lugn,behaglig och trygg rytm.
Men då sker det igen. Ditt strålkastarljus byter riktning. Får nytt fokus.Mörkret sänker sig över min själ. Tomheten ekar. Hjärtats slag dånar innanför den ljusa huden.Ådrorna spänns och stiger upp likt ett bergsmassiv.En vulkan startar med ett blödande eldigt kärlekssår. Vulkanens eldstrålar rinner nedför min tunna kropp och den nästan förkolnar. Kommer dina strålkastarljus tillbaka och läker mina vulkansår på nytt. Vulkanutbrott. Strålkastarljus genom livet.

utmaning 137 bokstaven B

Mina fem B favoriter är

BOULOU

BOULANGERI

BARCELONA

BÅT

BACALAO




Jag lämnar Le Boulou tidigt en fredagsmorgon. Klockan har inte hunnit slå sju slag nere i kyrktornet i Montesquie. Mina fötter stannar på kommando av hjärnan. Det gör ont i hjärtat av glädje att se dimmorna dansa sardana i dalen nedanför terassen. Tänk ingetting kan överglänsa vår underbara natur.

Mina ögon följer dimmornas dans längs ryggen på Pyreneerna. Jag vill inte lämna Frankrike utan ett stopp på byns boulangeri. Bagaren är alltid lika trevlig varje morgon och hans croissant är bara en dröm att sätta i sig innan den stora färden startar till Barcelona. En stad som har något att ge till oss alla. Men i denna resa är inte staden mitt mål utan jag tar båten över till Mallorca för att möta Bertil på restauranten Barco och äta en Bacalo när solen går ner över Palma

fredag 15 maj 2009

PÅVERKA UTMANING 135

Vad var det som påverkade mig så mycket för trettio år sedan ?

Vi sitter i en buss som långsamt kör allt längre ut i öknen. Sandkornen formar virvlar bak hjulen.Bussen är på väg till ett kloster en bra bit öster om Kairo.

Efter tre timmars färd är målet nått. En hög sandfärgad lermur omgärdar området. En brun trädörr öppnas av en munk klädd i en mörk lång kåpa.

Friden och tystnaden omfamnar mig .Den formligen sköljer över mig från topp till tå. Hur kan denna känsla få en sådan genomslagskraft enbart genom att kliva över en tröskel i öknen ?

Efter en föreläsning om munkarnas liv är det dags för rundvandring. Nu får vi veta att klostret producerar landets största sockerbetor. Vi har aldrig köpt något säger munkarna.Vi ber om hjälp från ovan och efter en tid kommer det personer med de sakerna som vi behöver.
- Kan detta verkligen vara sant ?

En rundtur i klostret startar.Men det som verkligen påverkade mig allra djupast för snart trettio år sedan är minnesbilden av munkens blick inne i klosterkyrkan med sina vackra utsnidade väggdekorationerna. För ett kort ögonblick möts våra ögon. Hans mörka blick utstrålar den fulländade friden och han ser rakt in i mitt innersta och skänker mig en sådan enorm känsla av fullständig fridfullhet och ro.
Jag kommer aldrig att glömma munkens ögon med budskapet om att det finns en frid och harmoni för oss alla.

onsdag 13 maj 2009

något att lära sig. skrivpuffutmaning 132

OM JAG ÄNDÅ KUNDE

Kulsprutan sprutade ut krutet som ven runt öronen. Krutet kunde inte riktigt tränga in i trumpeten i örat. Vapenvila. Snälla rara ni , låt oss få en enkel minuts paus av maskinelden denna vårnatt.
- Vad var det ?
Ljuden avstannade. Ett kvittrande läte ersatte vapenljudet.
-När kan jag styra ljudet ? Både det ljud som fortplantar sig genom halsen och till att avkoda t ljudet som tränger in i örat.
- När kommer orden att glida utan betänkligheter ?
Eventuellt då de är så starkt inlärda att missförstånden är sönderpulveriserade.
- När kommer de galna resultaten att bli en aning mindre galna ?

Mina tankar går till trädgårdsmästaren.Sommaren är i intågande i Languedoc. Ett påbud har gått ut att alla löv ,grenar och brännbart material skall bort från tomterna. Genom god grannsämja hittas trädgårdsmästaren. Med de orden som är inlärda prövar jag att uttrycka mina instruktioner om hur och vilka träd som skall huggas ner. Jag är noga med att lägga till den mycket viktiga informationen att grenarna skall bli till brasved.

Nästa morgon vaknar jag till sågmaskinens melodi.Nattens sömn var inte alltför god. Jag drar duntäcket över huvudet och försöker skapa ytterligare en distans mellan sängen och ett fullt vaket tillstånd.
Nu går det bara inte längre. En snabb morgonfika i köket och en rendevouz med trädgårdsmästeren skall till.
Jag nästan ramlar över mannenoch vill bara försäkra mig om att nu ligger grenarna fint upphuggna till ved. Resultat. Han bara slår ut med armarna.
- Har Madame en brasa ?
- Jag har gett bort det till grannfrun ?

Jag längtar efter att kunna hantera kulsprute orden och styra ordkriget i den riktning som jag vill att det skall bli.
En dag kommer jag att kunna franska som ett rinnande vatten .Men introduktionstiden kommer att ge många dråpliga upplevelser