BRYGGAN
Jag är på väg till min alldeles egna träbrygga. Byn med sina gamla stenhus ligger öde.Träluckorna är stängda för de franska fönstren. En skarp sväng till vänster om de medelhavsblåluckorna. Där ligger hon. Min älskade träbrygga.
Fötternas gång ökas på gruset.Skorna kastas med vindens hastighet bakom mig. Jag vill röra dig. Jag vill känna din värme komma sipprande in i min kropp. Träets solblekt knirrande och dansande på vattnets spegelblanka yta denna fredagsmorgon i maj är det enda sällskapet
Plötsligt avstannar promenaden på bryggan. Sätter mig förvantansfullt på kanten och låter fötterna omsvepas av en lite kylig vätska som rör sig runt tårna. Ja,ända upp till anklarna.
- Vilken tur att jag har en kort vit sommarkjol och inte några jeans.
Bryggans rörelser inger kroppen ett morgonlugn.Ögonen vänds mot en grupp Flamingos som gör sin morgontoalett.
- Varför kom jag just idag till min träbrygga ?
Det är inte bara idag uten den har blivit till en del av min franska vardag. En morgon promenad genom byn och ut på min skandinaviska träbrygga. Lyssna till vattnets morgonbön. En bön om att njuta av dagen. Ge sig tid till att höra de inre vågorna. Släppa ut dem på bryggan och låta dem träna sig på bryggpromenaden för att de slutligen skall vara färdiga att ta ett djupt andetag och hoppa ner i det svalkande livshavet från min älskade träbrygga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhå, en positiv berättelse av en negativ bild. Så uppfriskande! :-)
SvaraRaderaVad härligt det låter! Jag tycker att du förmedlade en lugn känsla och med fint flyt i texten.
SvaraRaderaLåter härligt, det verkar som om du gillar din brygga:)
SvaraRadera