Ett svart mörker omfamnar den svarta bilen. Motorn spelar sin egen schlagermelodi. Det finns inga konkurrenter längs den mörka asfalten. Ljuset saknas. Varför vill du inte låta ditt strålkastarljus överösa mig?
Din kärlek liknar fyrtornet vars strålkastarljus kommer och går i en jämn ström. Alltid i rörelse. Har inte tid att stanna upp och låta den mörka jorden bli upplyst och få värme i ljusskenet.
- Ibland stannar ditt strålkastarljus över mig.
- Nu,nu. Sätt in ditt hårda ljusfokus på oss. Du vill låta strålkastarna stanna och få en trygghet med marken med oss och vår kärlek.
Lugnet sprider sig stilla genom kroppen. Strålarna värmer mitt hjärta som börjar slå slagen i en lugn,behaglig och trygg rytm.
Men då sker det igen. Ditt strålkastarljus byter riktning. Får nytt fokus.Mörkret sänker sig över min själ. Tomheten ekar. Hjärtats slag dånar innanför den ljusa huden.Ådrorna spänns och stiger upp likt ett bergsmassiv.En vulkan startar med ett blödande eldigt kärlekssår. Vulkanens eldstrålar rinner nedför min tunna kropp och den nästan förkolnar. Kommer dina strålkastarljus tillbaka och läker mina vulkansår på nytt. Vulkanutbrott. Strålkastarljus genom livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
här fanns det känslor i kvadrat och kubik helt underbar läsning från början till slut
SvaraRaderatack för din kommentar i puffen den värmde.....
Jag som sagt känslodynamik!! Jag tycker mycket om meningen:"Din kärlek liknar fyrtornet vars strålkastarljus kommer och går i en jämn ström." Precis som i livet när vår närvaro kommer och går. Fint fångat!
SvaraRadera