något att lära sig. skrivpuffutmaning 132

OM JAG ÄNDÅ KUNDE

Kulsprutan sprutade ut krutet som ven runt öronen. Krutet kunde inte riktigt tränga in i trumpeten i örat. Vapenvila. Snälla rara ni , låt oss få en enkel minuts paus av maskinelden denna vårnatt.
- Vad var det ?
Ljuden avstannade. Ett kvittrande läte ersatte vapenljudet.
-När kan jag styra ljudet ? Både det ljud som fortplantar sig genom halsen och till att avkoda t ljudet som tränger in i örat.
- När kommer orden att glida utan betänkligheter ?
Eventuellt då de är så starkt inlärda att missförstånden är sönderpulveriserade.
- När kommer de galna resultaten att bli en aning mindre galna ?

Mina tankar går till trädgårdsmästaren.Sommaren är i intågande i Languedoc. Ett påbud har gått ut att alla löv ,grenar och brännbart material skall bort från tomterna. Genom god grannsämja hittas trädgårdsmästaren. Med de orden som är inlärda prövar jag att uttrycka mina instruktioner om hur och vilka träd som skall huggas ner. Jag är noga med att lägga till den mycket viktiga informationen att grenarna skall bli till brasved.

Nästa morgon vaknar jag till sågmaskinens melodi.Nattens sömn var inte alltför god. Jag drar duntäcket över huvudet och försöker skapa ytterligare en distans mellan sängen och ett fullt vaket tillstånd.
Nu går det bara inte längre. En snabb morgonfika i köket och en rendevouz med trädgårdsmästeren skall till.
Jag nästan ramlar över mannenoch vill bara försäkra mig om att nu ligger grenarna fint upphuggna till ved. Resultat. Han bara slår ut med armarna.
- Har Madame en brasa ?
- Jag har gett bort det till grannfrun ?

Jag längtar efter att kunna hantera kulsprute orden och styra ordkriget i den riktning som jag vill att det skall bli.
En dag kommer jag att kunna franska som ett rinnande vatten .Men introduktionstiden kommer att ge många dråpliga upplevelser