Gröna avflagnade luckor förflyttars sig in och ut från karmen. Gångjärnen gnäller. Järnen skaver mot varandra och ett rostigt sår växer i omfång . Årstiderna springer förbi fönsterluckorna.
.Otaliga försök med att vrida runt en enkel skröplig nyckel. Till slut glider ytterdöoren upp helt ljudlöst. Morgonstrålarna sipprar in mellan träluckorna. De kommer och går som vågorna från Atlanten.
En kökskrans monolog fyller rummet.
- plopp,plopp
-plopp,plopp
Vattendropparna skaver sig djupare och djupare ner under stenvaskens yta. Den har lyssnat till många historier som skavt sig in under dess hårda hud.
Sårade inneboende har basunerat ut sina inre skavsår i skilda tonläge och språk under seklens gång.
En trappa upp finns nattrummet, Chambre Noir. Solen ,luften når aldrig fram . Här sov vinbönderna sin lugna sömn och glömde såren som skavde i handen under vinkorgens tyngd.Men såret i hjärtat att den älskade hade lämnat honom blev aldrig läkt.
Ett skavande sår som vägrade att växa samman trots alla medikamenter som ny kärlek och nytt arbete förblev såret alltid närvarande.
Varje natt somnade vinbonden i sitt chambre noir med tanken vid sin sida
Ecoute la rythm de ton coeur . Hjärtats skavsår blev till end el av hans kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har ett så fantastiskt sätt att beskriva tingens värld. Hur allting i huset får liv genom ditt språk. Och vinbonden romantiskt märkt av livet! Bildrik berättelse!
SvaraRaderaJag fäster mej vid det poetiska språket och dom poetiska bilderna."Årstiderna springer förbi fönsterluckorna" och hjärtats skavsår.
SvaraRadera