Sitter fast på mönsterarket.Det är ett mönster av handlingar som kan beskrivas likt beteendets mönster fastklistrat på på livstyget meter efter meter. Bär samma linjer runda,tvära.lodräta,vertikala. Ja,de går också många gånger i cirklar.
Vad är det som gör att upplevelserna av mönstren känns besvärliga och krångliga ?
Dagen är bestående avhinder som hela tiden skall övervinnas. Planerna slås till spillo .Nya utarbetas på nolltid. Katastrofala nyheter dimper in genom hjärnan .Den ena värre en den andre. Till slut kan hon bara inte ta emot mera. Händerna blir tvungna att hålla i huvudet för att det smala ansiktet inte skall tappa balansen och göra ett magplask på ett kommunalt skrivbord..
Sitter fast. Kan inte lösgöra sig varken ekonomiskt eller känslomässigt. Hon var så nära att fullborda sin dröm när hindrent obemärkt gled in på banan. De hade alla olika formationer. När ett hinder var överhoppat stod nästa hinder klart men bara mycket högre än innan.
När skulle målet kunna nås ? Vad är egentligen mål. Gällde det egentligen inte bara om att ta bort klistret som satt under livets skor ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar