ÅLDERDOMEN
Huden är rödblommig med fina linjer som går kompletterasmed en gyllene färgskala. Välformad. Kanske rentav runda former. Ibland är basen stadig för få fotfäste med. Men inte så ofta. Hon vippar lätt över men kan ändå inte sägas vara lätt på foten. Hästsvansen står rakt upp från huvudbottnen.
På ålderns höst blir hennes hud skrynklig med djupa ravinveck. Den röda tonen försvinner mera och mera. Hennes runda kropp sjunker samman. Fastheten i köttet reser bort och ersätts med en badsvampskonsistens.
Nu finns det inte längre något att göra för att förhindra ålderdomen.Nästa fas är att den friska kroppsparfymen har dött och en osund odör sprider sig runt kroppen. Det sista stadiet har inletts och det är vid denna tidpunkt som de mörkhyade inkräktarna kommer och tar rummet i besiktning. Småflugorna reser runt,runt ett ruttet äpple som ligger kvarglömt sedan lång tid i en vit glasskål på soffbordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars stackars äpple. JAg trodde det var en morot först:=)! EN ganska mörk berättelse om ett äpple som ruttnar bort, en symbol för åldrandet, känns det som! Ett litet lätt obehag smög sig in i Liselott! Kram Cissi
SvaraRaderaNaturens gång ur ett äpples perspektiv. Talande beskrivning!
SvaraRaderasnyggt uppbyggt!
SvaraRaderaJag tycker ändå att det var en ljus berättelse, äpplet fick åldras ifred och när det väl har dött (ruttnat) så blir det tillglädje för flugorna.
SvaraRaderaMer tragiskt med ett som plockas förtidigt, mognar i mörker under sin resa till sverige och sedan bara blir uppätet ;-)