utmaning 169 runt hörnet

Den försvunna damen.

Äntligen var friheten på plats. Dagen gav sina egna möjligheter till aktivering.Vad var det nu som stod på tur innan avresan? Jo,försäkringskontrollen. Tråkigt ämne som ALLTID blev uppskjutet till sista minuten.

Nåja det blev en liten biltur till staden för att betala räkningen, Brevet låg oöppnat i min stor svarta väska. Sitter och väntar på forexkontoret alla skall tydligen växla. Men så har också semestertiden startat. Slår mig ner på en vit träbänk med en rund sittdyna. Brevet halas fram ur väskans mäktiga innehåll. Nonchalant rivs ovankanten upp på det trista kuvertet.

- Vad är detta?Här saknas ju inbetalningskortet.Typiskt varför är jag inte mera noggrann och gör de här momenten innan. Inte i sista minuten.
Helt meningslöst att sitta här och vänta.
Har bolaget inte en kontor här i stan? Jo,titta längst ner finns adressen. Tror att jag hittar perfekt i min gamla barndomsby. Men så är det minsann inte. Kanske inte så konstigt. Det är mer än ett halvt sekel flytten skedde.

Äntligen hittar jag kontoret. Stiger in i receptionen. Ljusiga kristallkronor i taket. Fåtöljer blått kraftigt tyg står placerade runt ett glsbord.
Efter ett tag får jag hjälp med att reda ut mina försäkringsproblem.En hel del..

Men raska steg är jag på väg ut i sommarsolen igen. En snbabb blick bort mot receptionen där står en parant kvinna 60 plus.
- Skall jag ?
Jag följer min impuls utan att tänka över det hela allt för mycket.

- Hej. Har du arbetat här på kontoret i många år ?
- Ja de senaste 26 åren säger kvinnan med sin enorma ungdomshy.
Hur har hon kunnat behålla en sådan hy ?
- Har du kanske arbetat med någon som heter Sonja ?
-OH ja ! Vi var kollegor och väninnor i många år

Nu kommer frågan jag måste ställa henne. Är berädd på ett mycket negativt besked.
- Lever Sonja ?
-Javisst gör hun det. Hon fick en stroke och bor nu borta vid kanalen.
- Skulle jag kunna få hennes adress ?
-Självklart. Sonja blir säkert glad att du kiommer. Vi har haft så många fantastiska upplevelser. En levnadsglad kvinna. Synd att.....
- Ja,hon är min favoritmoster. Det var Sonja som lärde mig att virka.

Jag får en adress nedskriven på en lapp och går förväntansfull ut genom de stora glasdörrarna.

Passerar det gamla torget. Det är marknad. På farmors marknadsplats står idag en familj från Vietnam och säljer blommor.
Jag väljer en bukett med vita prästkragar och lite rosa och lila blommor.En riktig sommarbukett.

In i bilen och kör till adressen jag har fått. Bilen får sin plats på parkeringsrutan utanför det 8 våningshuset. I huset mitt emot bodde min första kärlek. Minnena formligen överöser mig denna dag.

Stenbeläggningen upp till enteren är nylagd med olika grå stenar. Kommer in i trapprummet.Ser inga dörrar.Jag går runt hissdörren Nu har jag bättre tur. En ytter dörr med namnet Ek står skrivet på brevlådan.

Blomsterbuketten ligger lite löst gungande i min hand.
- Skall jag verkligen bara dyka upp så här efter 10 års tystnad.
Snabbt højer jag fingret.Ringklockans signal ekar i trapphuset rymd.
Nu kommer där ingen och öppnar. Känns lite vemodigt att vara så nära men ändå inte nå riktigt fram.
Försiktigt lägger jag buketten och mitt vistkort i dörrhandtaget. Hoppas att de kommer hem innan blommorna har vissnat.
Jag kör hemåt igen.

En skarp ljud från mobilen skingrar tankarna.
-Hallo
-Är det lise-lotte ?
-Ja det stämmer
- Det är din moster Sonja !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
.
Helt fantastiskt att åter få kontakt efter 10 år och imorgon kväll skall vi träffa varandra.
Tänk att bortom hörnet fanns min fantastiska moster