tisdag 12 januari 2010

2010:12 NYKOMLING

Vårt första träff var i påsken 2009. Jag tror att det var annandagpåsk som hon stod utanför vår bruna ytterdörr och ringde på. Jag var faktiskt inte riktigt klar övet att det var idag vi skulle träffas.Men hade hört vid middagsbordet att det skulle komma besök. Men jag har lätt för att anpassa mig och den egenskapen skulle komma att bli användar men det visste jag inte denna påskadag. Nåja mina promenadkläder kom på i rask fart.

Philippe följde mig till ytterdörren och så tog hon mig i handen och travade ner för bygatan.Jag vände lite på huvudet och såg att Philippe stod och tittade efter oss. Hade han också velat följa med ? Nej det var inte så lämpligt.Ingen av oss ville ha ett förkläde på vår första promenad. Jag kom ihåg att hon höll mig hårt i handen och att vi gick en ganska lång runda.Men vi stannade också vid skolan och hon satte sig på muren och började prata med mig. Ibland tyckte jag att det var lite svårt att förstå eftersom hon hade lite accent. Men jag kände mig relativ trygg för rösten var varm och kärleksfull.

Ibland blev ögonen lite oroliga när hon pratade. Minnsåg att hon sa till mig att det kändes helt fantastiskt att gå och hålla mig i handen.Det var så många år sedan sist.

Vi kom tillbaka till Philippe och hon berättade att det var planerat en resa till Sverige och att hon skulle vara tillbaka om två månader. Philippe tyckte det var ok och jag hade inget att tillägga.

Vi har nu bott tillsammans i lite mer än ett halvt år. Jag känner mig inte längre som nykomling i huset utan att det har faktiskt också blivit till mitt hem.Jag känner mig inte utanför istället har jag skapat egna ritualer. Mina egna morgonpromenader. Ibland knorrar hon över att jag är borta för länge.Men som nykomling är jag tvungen att utforska området som jag bor i.
De första månaderna var jag lite bekymrad att jag skulle vara tvungen att flytta igen eftersom jag var den som sist hade kommit in i huset.Nu känner jag mig absolut inte orolig eller nyanländ.Tvärtemot känns det som ett helt riktigt beslut att vi blev sambo. Fram till igår har vi haft separata sovrum . Inatt flyttade hon in i mitt rum. Det finns fortfarande en skillnad mellan oss. Hon sover i sängen och jag ligger vid hennes fötter. Är det inte kärlek säg ?
Bästa hälsingar från Vito. vov.vov.

2 kommentarer:

  1. Undrade länge hur allt hängde ihop :-).
    Fint och roligt berättat, men kanske en aning rörigt ibland. När du skriver "promenadkläderna kom på" och "hon tog mig hårt i handen", blir jag lite undrande. Är det verkligen en hund som berättar? Jag läser en gång till, ingen nackdel att läsa en text flera gånger, visar bara på en intressant och klurigt skriven berättelse.

    SvaraRadera