2010:10 NYA FRISKA TAG.

- Ta dig samman !
- Du kan inte hålla på så här .
- Varför tar du inte bara några få nya friska tag ?
Det var superenkelt för kvinnan på andra sidan skrivbordet att haspla ur sig dessa rader.
Märktes tydligt att hennes engagemang var på minusgrader i samklang med vinterns kyla utanför klinikens väggar.
Det hade inte varit ett enkelt beslut att ta sig hit. Undrade i djupet av sitt hjärta vad det var som utlöste en sista kraftansträngning .Överlevnad,var nog svaret på denna delikata frågeställning. Skrivbordsrösten malde på.

- Om du skulle beskriva din situation idag utifrån en skala på ett till tio. Tio utgör det optimala livet.
Optimala livet det existerar bara inte.
- Lyssnar du på vad jag säger ?
Han nickade tveksamt mot ett stort skrivbord i glas.
- Ange så för mig vad du befinner dig idag.
Var befinner jag mig idag ? Hos en person som säger sig kunna hjälpa mig ut ur kaoset.
- Nå, vad blir ditt svar?
Kvinnans fingrar trummade irriterat på glaset.
Han kände att det var helt fel att be om samtalet med personalkonsulenten.

- Jag tror att siffran åtta skulle kunna vara ett korrekt svar på din fråga.
Han tog de allra sista friska tagen om sitt hjärta och stirrade in i personalkonsulentens kalla och jagande ögon.
Du skall inte få mig som byte i denna omorganisationsjakt.

- Då förstår jag verkligen inte varför du sitter här idag och upptar min mycket dyrbara tid.
Irritationen i skrivbordsrösten hade nästan övergått till att gå upp i falsettnivå.
Han höjde sitt huvud och sträckte upp sin kropp till det maximala som var betydligt större än hennes och maktbalansen var återställd.Utan ett ord reste han sig från den svarta skinnstolen och lämnade rummet. Aldrig mera skulle han sätta sig mitt emot henne igen. Aldrig!