KÔRA FAST

Tågets dunkande sång fyllde Europa. Var befann sig elementet nu ?
Gråblå ôgon fôrsôkte febrilt fånga tecken att kânna igen. Blå himmel, jârnvâgsspår,grôna trâd i mângder.

Tankarna kunde inte samlas till en effektiv hôrna i huvudkontoret.
Natten hade varit mycket lång och sômnen inte speciellt djup trots att det var underkojen som gâstvânligt hade tagit emot hans lekamen.

Vid frukostbordet i restaurantvagnen hade alla fått en liten karta med destinationen och vâgen ut ur landet. Helt fel land.Det var inte hit biljetten var bestâlld. Men inget kunde gôras på grund av strejken. Varfôr måste han alltid pasera strejkernas land fôr att kunna komma hem:
Denna gång var det ânnu vârre ân vanligt. I en spansk by satt fru med hund och vântade på honom och 70 plus var det inget hit att behôva kôra 750 km extra fôr att kunna få komma hem.

Var det verkligen värt att kôra så långt fâr att behålla sitt arberte i hans ålder. Ja det var ett susande av tankar som gled på skenorna denna september morgon. Skulle han kunna vara hemma ikvâll ,eller ?
Nej han orkade absolut inte tânka tanken klar att denna natt skulle tillbringas på resande fot.
Tåget tjôt och bôrjade inbromsningen. Der var ântligen kommit fram till slutstationen i utkanten av Milano fast på tåagbiljetten stod det Narbonne.
Det var sisita gången han åkte med aouto zug igenom Europa.
Tåget hade verkligen fastnat på fel destination.