MÔRDARE PÅ HEMBESÖK

Männen hade lämnat byn i gryningen med förväntansfulla tankar.Nu rasslade björklöven i höstskymningen. Dagen hade varit lång.

Hemma i byn väntade kvinnorna och barnen. De två äldsta männen som inte hade mycket kraft till jakt var kvar att beskydda dem.

Ljudlöst kom hjorten hoppande fram mot bäcke.:Tor stod blickstilla bakom björkstammen och följde djurets rörelser. Vintern var på intågande och förråden måste fyllas på. Sakta med stor beslutsamhet la han pilen in i bågen. Fôr ett kort ögonblick möttes deras ögon.

- Jag vill inte skjuta dig men måste. Vi har allt för lite att äta.
Pilem gick i vandring:Nådde sitt mål. Benen vek sig på djuret och dödsryckningen kom.
Två hjortar ett vildsvin och fem kaniner hade mött döden.
Jag är en mördare tänkte Tor i sitt inre. Men de andra mânnen förväntade att även han deltog i jakten.

Han försökte förtränga sina tungsinta tanker med att låta dem gå över till minnet av Eulalia: Hennes ögon de blåaste av allt blatt.Det gyllene långa håret. Inatt skulle han åter få känna hennes doft och värme.

Ett dånande som lät som jordens undergång delade luften i bitar. Gruppen drog snabbt in sina hästar i lövskogen men ljudet av dånet tog en annan riktning. De vänatde oroligt. Hästarna flyttade sina hovar med ryckiga ben.

Pa en given signal av Ingolf sattes djuren i rörelse. Tröttheten och nervositeten hade satt sina spår. De långtade hem till byn där kvinnorna väntade vid elden.

Efter en timme anade de konturerna av hyddorna. Ingen eld.Inga barnskrik:Inga röster. Oroligt satte Ingolf hingsten i galopp. Byn såg övergiven ut. Han spejade föräaves runt. En fågel skriker. På en given signal stegrar sig hingsten och gnäggar gällt.Ingolf ser ner på en röd matta:Förstår först inte vad som har skett.

Han vrålar ut sin smärta när hans händer når kopparpilens spets. Mördaren har lämnat sitt signum och som en trans märker han de andra männen komma ridande.
Någon kom hem före dem.



Björklöven raade i höstskymningen. Hästarna frustade . Han höll in tyglarna