BERÔMMA

Har beslutat mig för att ge mig själv berömmelse varje dag. Jag kallar honom sweat hart.
Han har alltid funnits i mitt liv.Men ibland har han försvunnit på en riktigt lång seglats. Jag har letat i alla mina inre hamnar men ingen sweat hart.

Nu har jag satt interpool på uppdraget att finna honom. Men jag litar inte riktigt på systemet så parallelt med detta ringde jag den franska detektivbyrån i Le Boulou. Madame Pons svarade när numret 0468 545788 susade fram i den franska telefonledningen.

- Qui.

Provade på stapplande franska förklara mitt ärende. Dessa förbannade verb som hela tiden skulle böjas korrekt.

- Voila madame, je compri

En utpustning med luften från källarmagen kom utfarande genom mina magra läppar.
Uppdrag sweat harts återkomst var satt i rörelse.

Jag fick några frågor som jag skulle tänka över till nästa dag och komma in på kontoret som låg mitt emot turistbyrån.

- När såg du sist sweat hart ?

- Hade ni några problem med varandra ?

- Har sweat hart tidigare bara blivit borta ?

- När och hur var återkomsten i så fall ?

Kinde jag se en röd tråd ?

Vem skulle komma först till målet ? Madame Pons eller Interpool ?

När såg jag honom egentligen sist ? Kom ihåg att vi hade träffats flera gånger på Nyropsgade i Köpenhamn. Han kom ofta till kontoret med en pigg norsk kvinna. Hon bar alltid en enorm svart väska som var fylld med beröm.

Men en sommardag i juni kom där inga fler svart väskor tillsammans med sweat hart och en kort tid därefter slutade han också att komma.

En del personer hade kortvarigt intagit hans plats. Men de kunde inte leva upp till hans nivå. Eller var det så att jag inte vågade släppa in dem innanför min fasa? Inte våga ge uttryck för de innersta önskningarna?

Ett Ikea glas fylldes med nypressad apelsinljus och frågeformuläret utfylldes från madame Pons på en solvarm terass i Le Boulou.