DAGSDRÔMMEN OM ATT HÅLLA IHOP

Hålla ihop var budskapet som droppade ut ur en mun fylld med vita tänder.Proceduren upprepades.Orden gjorde entre i en franska bistron.

De satt i den gamla Renault 21 med titeln veteran. 7 sittplatser men denna eftermiddag då temperaturen hade krupit över fyrtiograder var de ensamma.

- Jag vill gärna bjuda dig på en kopp kaffe på en äkta fransk bistro.Den ligger här uppe i hörnet av rue de la placette.

Förväntatsfullt hade de parkerat bilen och gått de 50 meter upp till bistro Ambiance i Sigean. Glädjen gav kraft till stegen trots hettan. Bistron var sig lik med sin tre meter långa granitskiva i svart och ettt jügend tak dekorerade med vinguden i grönt. Men vad hade hänt ? De vackra gamla järnborden och stolarna hade gått i upplösning. Ny trendig stil med röda skinnstolar och vita fyrkantiga bord var.
Gräsligt skrek de båda i munnen på varandra.

-Deux cafe au lait SVP.

Beställningen blev snabbt expedierad.

Så började hans ord som inte kunde tolkas på annat sätt än att han ville hålla ihop mera intimt.

-Helt fel inredning
.
-Vi kastar ut den och ställer in äkta franska gamla bistromöbler.

- Vi finner några driftiga personer som har den rätta känslan för att kunna driva en fransk bistro. Självklart måste vi finnas här och komplettera med marknadsföring m.m.
- Det kommer att bli ett kanonställe som drar massor med folk eftersom vi kommer att fransk musik med Brel .

Hans blå ögon formligen kastade ivern på bordet och de studsade rakt in drömmen. En himmelsblå cardigan förstärkte glöden i ögonen.

Hennes misstänksamhet avtoga allt eftersom de franska sommarmånaderna förflöt. Var stunden inne för att .......................

Den franska ordkoncerten ökade hoppet om att äntligen ha funnit livshamnen och livets kapten. Ordet VI var betydelsefullt.

- Vi har inte pengarna nu.Men det hinner vi få innan den blir till salu om ett år.Då köper VI bistro Ambiance.

Hans strålande ögon och varma inbjudande leemde fick hjärtats drömmar till att fullkomligt elda upp kroppsvärmen.

Skulle de kunna kasta loss och ge sig ut på ännu en seglats på franska vågor med sina trasiga livsresväskor. Hamnen skulle bli bistro Ambiance i Sigean.

Men här satt hon nu en vecka senare i skymningen ensam på ramblan i Figueres med ett tomt vinglas .Det enda minnet som återstod var hans rosa bomullströja inköp under drömmarnas dag om att hålla ihop. Men den låg väl begravd nere i väskan under bordet.

- Un vino tinto por favor.
Tårqarna spädde ut den r¨da drycken.Det var väl lika bra det
-