Oron brände ner tankarna till en obefintlighet. Var det igår jag skulle ha varit på flygplatsen? Men May hade sagt att ett telefonsamtal skulle komma för att ge besked.
Visserligen hade telefonen blinkat i timmar att det fanns ett meddelande.Men jag kan fortfarande inte avlyssna den.
Tänk om May hade varit tvungen att övernatta på flygplatsen pga av mig.Upptäckte först idag att det var den 31 januari och inte 30.
Försökte tänka alla möjliga logiska tankar. Men den malande oron ville inte riktigt ge med sig. Den växte och växte och ingen hjälp kom.Solen var för långt borta och värmen i huset på upphällning.
Ytterligare beslut skulle avgöras under förmiddagen.
- Men jag kan inte tänka klart.Går inte att träffa rätt i alla beslutsmöjligheterna.Jag måste ändå fatta detta viktiga beslut och hoppas på att det blir det riktiga.
Men för att träffa rätt måste jag veta vad jag vill uppnå och just nu är livsantennen avstängd. Hur kan jag koppla in den igen?
-Byt tankegång hade väninnan sagt i telefonen igårkväll.
Enkelt recept att ta fram ur byrålådan.Handlingen att följa det mer komplicerad.
Hade en önskan att bara dra sig undan och inte ha några måsten eller beslut som måste tas. Kom ihåg att någon hade sagt att det är bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte ta ställning. Men det var konsekvenserna för beslutet som oroade henne.
Telefonen ringde sin melodi i hallen.
- Hej det är May. Bussen väntade på mig på flygplatsen igår. Tack för att du var så hygglig och var stand by om ifall att den inte väntade på mig.
- Oh, det var ingetting ljög jag. Tack och lov att trots att jag inte träffade rätt i datumet blev det ingen katastrof för väninnan.
Men om två timmar skulle han komma.
Vad skall jag svara ? Ja eller nej ?
Vet verkligen inte vad som är rätt eller fel. Gör en konsekvensanalys.Urtrist ord.Skriv ner plus och minus med beslutet lät mera hoppfullt.
Ett tomt block åkte fram med tramontans hastighet på soffbordet och vägen fram till beslutet var påbörjat.
lördag 30 januari 2010
måndag 18 januari 2010
2010:18 HALKA EFTER
ETT KONDITORI PÅ AVVÄGAR
Vinden bet i karossen. Ja,den virvlade runt hela bilen och stundtals kändes det som om naturkraften skulle få makten över hjärnans önskan.
Dimman hade lagt sig i maskopi med vinden denna oktoberkväll i Kristianstad.
- Var skulle hon svänga av till Nya Boulevarden. Passerade den ena gatan efter den andra.Här fanns än idag ett system. Varannan gata var enkelriktad. Men vad hjälpte det. Ångrade sig enormt att inte hängt med i den tekniska utvecklingen och skaffat sig en GPS.
- Varför i hela fridens namn skall det vara så svårt att komma fram ?
Komma fram var nog lite för mycket sagt. Det var inte säkert att Anderssons Konditori fanns kvar på hörnet Nya Boulevarden Västra Storgatan.
En snabb blick på hastighetsmätaren visade tydligt att allt gick i slomotion 20 km var inget att skryta med.
Från tomma intet dök en röd Renault upp köra in i henne.Kastade sig över signalhornet och temperamentet vällde ut på gatan.Reaktionen fick henne till att vakna. På vänsterer sida låg järnvägsövergången ner till Tivoliparken.
- Då måste det vara här in till höger för att komma till målet.
Klockan hade blivit senare än planerat. Hade halkar efter i sitt tidsprogram.
Körde ca 50 meter fram och upptäcker att det älskade konditoriet inte fanns kvar längre istället har det blivit en pizzeria.
- Ja ja allt kan väl inte vara som förut. Jag får se till att uppgradera mig för att inte halka efter.
Vinden bet i karossen. Ja,den virvlade runt hela bilen och stundtals kändes det som om naturkraften skulle få makten över hjärnans önskan.
Dimman hade lagt sig i maskopi med vinden denna oktoberkväll i Kristianstad.
- Var skulle hon svänga av till Nya Boulevarden. Passerade den ena gatan efter den andra.Här fanns än idag ett system. Varannan gata var enkelriktad. Men vad hjälpte det. Ångrade sig enormt att inte hängt med i den tekniska utvecklingen och skaffat sig en GPS.
- Varför i hela fridens namn skall det vara så svårt att komma fram ?
Komma fram var nog lite för mycket sagt. Det var inte säkert att Anderssons Konditori fanns kvar på hörnet Nya Boulevarden Västra Storgatan.
En snabb blick på hastighetsmätaren visade tydligt att allt gick i slomotion 20 km var inget att skryta med.
Från tomma intet dök en röd Renault upp köra in i henne.Kastade sig över signalhornet och temperamentet vällde ut på gatan.Reaktionen fick henne till att vakna. På vänsterer sida låg järnvägsövergången ner till Tivoliparken.
- Då måste det vara här in till höger för att komma till målet.
Klockan hade blivit senare än planerat. Hade halkar efter i sitt tidsprogram.
Körde ca 50 meter fram och upptäcker att det älskade konditoriet inte fanns kvar längre istället har det blivit en pizzeria.
- Ja ja allt kan väl inte vara som förut. Jag får se till att uppgradera mig för att inte halka efter.
tisdag 12 januari 2010
2010:12 NYKOMLING
Vårt första träff var i påsken 2009. Jag tror att det var annandagpåsk som hon stod utanför vår bruna ytterdörr och ringde på. Jag var faktiskt inte riktigt klar övet att det var idag vi skulle träffas.Men hade hört vid middagsbordet att det skulle komma besök. Men jag har lätt för att anpassa mig och den egenskapen skulle komma att bli användar men det visste jag inte denna påskadag. Nåja mina promenadkläder kom på i rask fart.
Philippe följde mig till ytterdörren och så tog hon mig i handen och travade ner för bygatan.Jag vände lite på huvudet och såg att Philippe stod och tittade efter oss. Hade han också velat följa med ? Nej det var inte så lämpligt.Ingen av oss ville ha ett förkläde på vår första promenad. Jag kom ihåg att hon höll mig hårt i handen och att vi gick en ganska lång runda.Men vi stannade också vid skolan och hon satte sig på muren och började prata med mig. Ibland tyckte jag att det var lite svårt att förstå eftersom hon hade lite accent. Men jag kände mig relativ trygg för rösten var varm och kärleksfull.
Ibland blev ögonen lite oroliga när hon pratade. Minnsåg att hon sa till mig att det kändes helt fantastiskt att gå och hålla mig i handen.Det var så många år sedan sist.
Vi kom tillbaka till Philippe och hon berättade att det var planerat en resa till Sverige och att hon skulle vara tillbaka om två månader. Philippe tyckte det var ok och jag hade inget att tillägga.
Vi har nu bott tillsammans i lite mer än ett halvt år. Jag känner mig inte längre som nykomling i huset utan att det har faktiskt också blivit till mitt hem.Jag känner mig inte utanför istället har jag skapat egna ritualer. Mina egna morgonpromenader. Ibland knorrar hon över att jag är borta för länge.Men som nykomling är jag tvungen att utforska området som jag bor i.
De första månaderna var jag lite bekymrad att jag skulle vara tvungen att flytta igen eftersom jag var den som sist hade kommit in i huset.Nu känner jag mig absolut inte orolig eller nyanländ.Tvärtemot känns det som ett helt riktigt beslut att vi blev sambo. Fram till igår har vi haft separata sovrum . Inatt flyttade hon in i mitt rum. Det finns fortfarande en skillnad mellan oss. Hon sover i sängen och jag ligger vid hennes fötter. Är det inte kärlek säg ?
Bästa hälsingar från Vito. vov.vov.
Philippe följde mig till ytterdörren och så tog hon mig i handen och travade ner för bygatan.Jag vände lite på huvudet och såg att Philippe stod och tittade efter oss. Hade han också velat följa med ? Nej det var inte så lämpligt.Ingen av oss ville ha ett förkläde på vår första promenad. Jag kom ihåg att hon höll mig hårt i handen och att vi gick en ganska lång runda.Men vi stannade också vid skolan och hon satte sig på muren och började prata med mig. Ibland tyckte jag att det var lite svårt att förstå eftersom hon hade lite accent. Men jag kände mig relativ trygg för rösten var varm och kärleksfull.
Ibland blev ögonen lite oroliga när hon pratade. Minnsåg att hon sa till mig att det kändes helt fantastiskt att gå och hålla mig i handen.Det var så många år sedan sist.
Vi kom tillbaka till Philippe och hon berättade att det var planerat en resa till Sverige och att hon skulle vara tillbaka om två månader. Philippe tyckte det var ok och jag hade inget att tillägga.
Vi har nu bott tillsammans i lite mer än ett halvt år. Jag känner mig inte längre som nykomling i huset utan att det har faktiskt också blivit till mitt hem.Jag känner mig inte utanför istället har jag skapat egna ritualer. Mina egna morgonpromenader. Ibland knorrar hon över att jag är borta för länge.Men som nykomling är jag tvungen att utforska området som jag bor i.
De första månaderna var jag lite bekymrad att jag skulle vara tvungen att flytta igen eftersom jag var den som sist hade kommit in i huset.Nu känner jag mig absolut inte orolig eller nyanländ.Tvärtemot känns det som ett helt riktigt beslut att vi blev sambo. Fram till igår har vi haft separata sovrum . Inatt flyttade hon in i mitt rum. Det finns fortfarande en skillnad mellan oss. Hon sover i sängen och jag ligger vid hennes fötter. Är det inte kärlek säg ?
Bästa hälsingar från Vito. vov.vov.
måndag 11 januari 2010
2010:11 SÄTTA IHOP
Hennes brunbrända nakna hand tog ett nervöst grepp om handtaget. Med ett svung åkte dörren upp. Ett nästan vitt landskap invaderade ögonen. Det kan bara inte vara möjligt att allt är vitt både inne och ute. Med en nästan desperat handling åkte dörren tillbaka i utgångslägett.
Det var inte många timmar kvar innan det engelska paret skulle komma.
- Varför planerar jag alltid i sista minuten?
Verkar som om jag aldrig kommer i takt med framförhållning.
En snabb blick på almanackan visade söndagen den 3 januari, vilket betydde att affärerna nere i byn var stängda.
- Vad finns i frysen ?
Denna gång var det inte ett vitt vintersällskap som kom fram. Ett paket kycklinglår,en paket rökt bacon,en röd paprika.
- Kan detta verkligen sättas ihop till en middag för tre ?
Det var bara själva handlingen som kunde ge svar på frågan.
Den gamla järngrytan åkte frami superfart. Ner med kycklingen,bacon,paprika.
Hittade en gul lök som fick samma öde att koka i mer än en timme.
Smakade av .Det saknas något. Efter ett febrilt letande i skåpet hittades en citron och en burk svarta oliver.
- Ner med dem. Situationen kan inte förvärras av att sätta ihop kycklinggrytan med detta.
Telefonsignalen skar genom luften.
- Qui
- Hallo. I have just make som rice shall I bring it with me.
- Yes please !
Tänk vad man kan göra mycket genom att ge varandra ett handtag på att sätta samman både vad det gäller mat och annat.
Middagen blev lyckad och receptet har fått ett eget namn. Kyckling a la sätta ihop.
Det var inte många timmar kvar innan det engelska paret skulle komma.
- Varför planerar jag alltid i sista minuten?
Verkar som om jag aldrig kommer i takt med framförhållning.
En snabb blick på almanackan visade söndagen den 3 januari, vilket betydde att affärerna nere i byn var stängda.
- Vad finns i frysen ?
Denna gång var det inte ett vitt vintersällskap som kom fram. Ett paket kycklinglår,en paket rökt bacon,en röd paprika.
- Kan detta verkligen sättas ihop till en middag för tre ?
Det var bara själva handlingen som kunde ge svar på frågan.
Den gamla järngrytan åkte frami superfart. Ner med kycklingen,bacon,paprika.
Hittade en gul lök som fick samma öde att koka i mer än en timme.
Smakade av .Det saknas något. Efter ett febrilt letande i skåpet hittades en citron och en burk svarta oliver.
- Ner med dem. Situationen kan inte förvärras av att sätta ihop kycklinggrytan med detta.
Telefonsignalen skar genom luften.
- Qui
- Hallo. I have just make som rice shall I bring it with me.
- Yes please !
Tänk vad man kan göra mycket genom att ge varandra ett handtag på att sätta samman både vad det gäller mat och annat.
Middagen blev lyckad och receptet har fått ett eget namn. Kyckling a la sätta ihop.
söndag 10 januari 2010
2010:10 NYA FRISKA TAG.
- Ta dig samman !
- Du kan inte hålla på så här .
- Varför tar du inte bara några få nya friska tag ?
Det var superenkelt för kvinnan på andra sidan skrivbordet att haspla ur sig dessa rader.
Märktes tydligt att hennes engagemang var på minusgrader i samklang med vinterns kyla utanför klinikens väggar.
Det hade inte varit ett enkelt beslut att ta sig hit. Undrade i djupet av sitt hjärta vad det var som utlöste en sista kraftansträngning .Överlevnad,var nog svaret på denna delikata frågeställning. Skrivbordsrösten malde på.
- Om du skulle beskriva din situation idag utifrån en skala på ett till tio. Tio utgör det optimala livet.
Optimala livet det existerar bara inte.
- Lyssnar du på vad jag säger ?
Han nickade tveksamt mot ett stort skrivbord i glas.
- Ange så för mig vad du befinner dig idag.
Var befinner jag mig idag ? Hos en person som säger sig kunna hjälpa mig ut ur kaoset.
- Nå, vad blir ditt svar?
Kvinnans fingrar trummade irriterat på glaset.
Han kände att det var helt fel att be om samtalet med personalkonsulenten.
- Jag tror att siffran åtta skulle kunna vara ett korrekt svar på din fråga.
Han tog de allra sista friska tagen om sitt hjärta och stirrade in i personalkonsulentens kalla och jagande ögon.
Du skall inte få mig som byte i denna omorganisationsjakt.
- Då förstår jag verkligen inte varför du sitter här idag och upptar min mycket dyrbara tid.
Irritationen i skrivbordsrösten hade nästan övergått till att gå upp i falsettnivå.
Han höjde sitt huvud och sträckte upp sin kropp till det maximala som var betydligt större än hennes och maktbalansen var återställd.Utan ett ord reste han sig från den svarta skinnstolen och lämnade rummet. Aldrig mera skulle han sätta sig mitt emot henne igen. Aldrig!
- Du kan inte hålla på så här .
- Varför tar du inte bara några få nya friska tag ?
Det var superenkelt för kvinnan på andra sidan skrivbordet att haspla ur sig dessa rader.
Märktes tydligt att hennes engagemang var på minusgrader i samklang med vinterns kyla utanför klinikens väggar.
Det hade inte varit ett enkelt beslut att ta sig hit. Undrade i djupet av sitt hjärta vad det var som utlöste en sista kraftansträngning .Överlevnad,var nog svaret på denna delikata frågeställning. Skrivbordsrösten malde på.
- Om du skulle beskriva din situation idag utifrån en skala på ett till tio. Tio utgör det optimala livet.
Optimala livet det existerar bara inte.
- Lyssnar du på vad jag säger ?
Han nickade tveksamt mot ett stort skrivbord i glas.
- Ange så för mig vad du befinner dig idag.
Var befinner jag mig idag ? Hos en person som säger sig kunna hjälpa mig ut ur kaoset.
- Nå, vad blir ditt svar?
Kvinnans fingrar trummade irriterat på glaset.
Han kände att det var helt fel att be om samtalet med personalkonsulenten.
- Jag tror att siffran åtta skulle kunna vara ett korrekt svar på din fråga.
Han tog de allra sista friska tagen om sitt hjärta och stirrade in i personalkonsulentens kalla och jagande ögon.
Du skall inte få mig som byte i denna omorganisationsjakt.
- Då förstår jag verkligen inte varför du sitter här idag och upptar min mycket dyrbara tid.
Irritationen i skrivbordsrösten hade nästan övergått till att gå upp i falsettnivå.
Han höjde sitt huvud och sträckte upp sin kropp till det maximala som var betydligt större än hennes och maktbalansen var återställd.Utan ett ord reste han sig från den svarta skinnstolen och lämnade rummet. Aldrig mera skulle han sätta sig mitt emot henne igen. Aldrig!
lördag 9 januari 2010
2010:9 DEBUTERA
EN DEBUT I VITT
Det går bara inte att undvika den vita färgen. Hela landet badar i vitt. Trodde inte att jag skulle behöva uppleva denna debut. Sista gången den uppträdde var för mer än 20 år sedan.
Den skall tydligen inte försvinna utan bara ha ett kort uppehåll innan den målar över korkekarna i vitt igen. Lastbilarna står i 80 km kö och bara väntar på att kunna få känna barmark under sina däck igen. Märklig känsla att se penseer i blomsterkrukorna och vägarna är täckta av snö. Inte riktigt vad jag förknippar med en fransk vinter. Förstår bättre nu varför George Sand blev sjuk när hon skrev boken en vinter på Mallorca. Kylan går genom kropp och själ.
Väninnan berättar med ironi att det bara var 15 grader på hotellrummet igår kväll. Tur att de är mera vana vid fransk vinter och hade med sig ett eget element för att få värme på rummet. Jaha det är mycket att lära förstår jag allt mer för varje dag som går.
Sitter och längtar efter en helt annan debut. Våren.Den lär komma i slutet på februari.Inte så många veckor men den känns ändå väldigt avlägsen just nu.
Det går bara inte att undvika den vita färgen. Hela landet badar i vitt. Trodde inte att jag skulle behöva uppleva denna debut. Sista gången den uppträdde var för mer än 20 år sedan.
Den skall tydligen inte försvinna utan bara ha ett kort uppehåll innan den målar över korkekarna i vitt igen. Lastbilarna står i 80 km kö och bara väntar på att kunna få känna barmark under sina däck igen. Märklig känsla att se penseer i blomsterkrukorna och vägarna är täckta av snö. Inte riktigt vad jag förknippar med en fransk vinter. Förstår bättre nu varför George Sand blev sjuk när hon skrev boken en vinter på Mallorca. Kylan går genom kropp och själ.
Väninnan berättar med ironi att det bara var 15 grader på hotellrummet igår kväll. Tur att de är mera vana vid fransk vinter och hade med sig ett eget element för att få värme på rummet. Jaha det är mycket att lära förstår jag allt mer för varje dag som går.
Sitter och längtar efter en helt annan debut. Våren.Den lär komma i slutet på februari.Inte så många veckor men den känns ändå väldigt avlägsen just nu.
måndag 4 januari 2010
2110:4 utmaning Falskalarm
Larmet var faktiskt falskt. Hade suttit och arbetat i ett litet kallt stenhus. Duggregnet föll sakta utanför de enkla fönsterrutorna. En lila ylleschal sveptes ett extra varv runt en tunn hals.
Var kan jag få värme mumlade hon tyst?Varför skulle det vara tyst.Det var bara hon och den stora hunden kvar i huset.De andra hade rest i gryningen för att vara i Paris sent ikväll. Om inte snön skulle hindra deras framfart.Hela landet tycktes lamslaget av denna vita vinter. Det hade då varit ett falskt larm att tro att franska vintrar skulle vara som tidiga sommarnätter i Skandinavien.
Vad var det nu Agnete hade sagt om MC Donalds ?
Jo, varma lokaler och fri tillgång till internet. WIFI JIPPI.
Tog på sig den gröna dunjackan.Tack för att den hade kommit med i flyttlasset. Den gamla röda renault stod på p-platsen.Var som vanligt lite svårstartad. Men så satte dieselmotorn igång med ett brak.Avgaserna sprutade ut likt ett vulkanutbrott.Det var inte så konstigt ett den franska regeringen gav 10.000:- för varje bil som byttes mot en ny.
Den efterlängtade platsen låg inte långt bort. Hade bara tänkt en enkel kopp kaffe. Men plötsligt slog dofterna av hamburgare och pommes emot luktsinnet i en sådan fart att hjärna accelererade i hihgsped
En hamburgermeny hamnade på en röd plastbricka. La snabbt upp en strategi.Jag spar min cola så kan jag sitta här ett tag och använda internet.Hunden var väl inte allt för glad över detta beslut ute i bilen. Men årets nya föresats var att alla kunde inte tillfredsställas.
Maten hamnade med en motorvägsfart innanför den blå bomullströjan. Nu skulle det arbetas. Ingen anslutning. Var det falskalarm att WIFI skulle fungera ? Tog en extra runda i den varma lokalen. Nej,det var fritt fram att använda WIFI hur mycket man ville. Provade igen.Det gick bara inte.Tänkte be personalen om hjälp.Men det var många som var hungriga.
Attan också.Var precis på väg att ge upp då ett desperat försök att få kontakt med WIFI lyckades. Det var alltså ett falskalarm när det från början inte gick att få kontakt med rymden.Länge leve envisheten som denna gång vann öover falskalarmet.
PS det var faktiskt gott med en hamburgare med alla tillbehör.
Var kan jag få värme mumlade hon tyst?Varför skulle det vara tyst.Det var bara hon och den stora hunden kvar i huset.De andra hade rest i gryningen för att vara i Paris sent ikväll. Om inte snön skulle hindra deras framfart.Hela landet tycktes lamslaget av denna vita vinter. Det hade då varit ett falskt larm att tro att franska vintrar skulle vara som tidiga sommarnätter i Skandinavien.
Vad var det nu Agnete hade sagt om MC Donalds ?
Jo, varma lokaler och fri tillgång till internet. WIFI JIPPI.
Tog på sig den gröna dunjackan.Tack för att den hade kommit med i flyttlasset. Den gamla röda renault stod på p-platsen.Var som vanligt lite svårstartad. Men så satte dieselmotorn igång med ett brak.Avgaserna sprutade ut likt ett vulkanutbrott.Det var inte så konstigt ett den franska regeringen gav 10.000:- för varje bil som byttes mot en ny.
Den efterlängtade platsen låg inte långt bort. Hade bara tänkt en enkel kopp kaffe. Men plötsligt slog dofterna av hamburgare och pommes emot luktsinnet i en sådan fart att hjärna accelererade i hihgsped
En hamburgermeny hamnade på en röd plastbricka. La snabbt upp en strategi.Jag spar min cola så kan jag sitta här ett tag och använda internet.Hunden var väl inte allt för glad över detta beslut ute i bilen. Men årets nya föresats var att alla kunde inte tillfredsställas.
Maten hamnade med en motorvägsfart innanför den blå bomullströjan. Nu skulle det arbetas. Ingen anslutning. Var det falskalarm att WIFI skulle fungera ? Tog en extra runda i den varma lokalen. Nej,det var fritt fram att använda WIFI hur mycket man ville. Provade igen.Det gick bara inte.Tänkte be personalen om hjälp.Men det var många som var hungriga.
Attan också.Var precis på väg att ge upp då ett desperat försök att få kontakt med WIFI lyckades. Det var alltså ett falskalarm när det från början inte gick att få kontakt med rymden.Länge leve envisheten som denna gång vann öover falskalarmet.
PS det var faktiskt gott med en hamburgare med alla tillbehör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
