- Ta det lugnt.Det är säkert bara grannbarnen som hittar pâ hyss .
Orden kom frân franska stämband.Tveksamt mötte hon de gamla franska grâ ögonen.
-Pojkstreck säger ni.Är det inte att gâ över gränsen ?
- Varje dag klockan sju ligger här ett ett vackert paket pâ min stentrappa.
Det var alltid en annan färg pâ omslagspappret.Det hade aldrig upprepat sig tvâ gânger. Men vem ville göra henne illa ? Eller skulle det tolkas som en uppmaning att lämna den franska vinbyn i Languedoc ?
Trakasserierna eller hyssen som grannen envisades med att kalla det började redan första natten i huset.
Hon hörde röster i den franska sommarnatten.Sovrumsfönstret stod pâ glänt.Det gick inte att urskilja antalet stämmor.Den natten trodde hon att det var en dröm.Utmattad efter 2000 km i nonstop genom Europa kunde säkert skapa hallucinationer.
- Madame,ne pas grave.
Inte allvarligt tänkte hon.
-Ca va. A demain.
Skulle trakasserierna komma innanför den lavendelfärgade dörren efter 14 olustfyllda nätter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett vackert inslaget paket känns inte som trakasseri för mig men jag har kanske missat något.
SvaraRaderaEn liten beundrare kanske...?
SvaraRaderaSpännande, lite tvetydig. Känns som den är en del av en längre berättelse. Intresseväckande.
SvaraRaderaJag gillade mest de avslutande meningarna :)
SvaraRaderaJag tänker lite som Kalle Byx, att det lät mer trevligt att få ett inslaget paket. Funderar lite på innehållet av paketet. Hoppas att det var en beundrare istället!
SvaraRadera