HEMLÄNGTAN

Längtan var bullrande,krävande. Bad om att finna hem. Tre bokstäver.Alla goda ting är tre. Stämmer det ?

Samtalet igâr pâ byns cafe satte igâng en större tankeverksamhet.
Han trodde att hennes själ lâg blottad för honom.
Han skjöt vilt med sina analyserande ord.Ddt blev till mening efter mening. Hon provade med att stâlsätta sig och inte visa sina târar. Dâ gjorde han det.

En finlemmiga handen mötte det nytvättade hâret och kinden fick ocksâ uppleva fingertopparnas närhet. Beröringen blev för stark.

- Nu grâter du snart.

- Ja,Ja. Men var snäll och gâ härifrân nu
.
- Betalar du mitt kaffe ?

- Visst; Men gâ NU.

Torkade febrilt bort deirriterande târarna.
Hur kom det sig att att han var fenomenal pâ att trycka pâ hennes känsloknappar ?

Han hade denna mândag eftermiddag i strâlande solsken satt igâng en hel känslokonsert.

Men nu i dygnets svarta timmar blev hon medveten om vad som mâste förändras.Ville absolut inte spela samma roll i livet en gâng till. En kopia är alltid en kopia sa hon högt till det tomma vinglaset.