Ljudet frân Atlanten kom i en rytmisk rôrelse. Var ifrân startade vâgen egentligen ?
Hennes turkosfärgade schal skapade en levande kontrast mot det svarta kortklippta hâret.
Han hade blivit fullständigt bedârad av henne vid första ögonblicket pâ metron i Mûnchen; Pâ väg till ett flyg som skulle starta till Hamburg om en timme; Men trots stressen och rädslan att inte komma i tid tll flyget kunde han helt enkelt inte avstâ frân att sôka de nästan svarta ögonen.
Kroppen var liten och finslipad.När deras ögon hade mötts tändes ett mângfald av stjärnor i dem. De var bottenlösa.
.
Memmingen nästa skrek högtalaren. Fôrvirrat och nervôst slet han ner sina grova händer i byxfickan; Ett gammalt ganska tillknycklat visitkort blev bytet.
Dörrarna till metron slogs upp. Rusade mot öppningen och tryckte kortet i hennes hand.
Nu tre vecckor senare en höstdag i september lâg de sida vid sida pâ atlantstranden utanfôr Malaga. Bedârelsen var fortfarande ömsesidig men skulle den räcka tänkte han oroligt med 20 âr mer i sitt livsbagage
söndag 12 september 2010
lördag 11 september 2010
Försvinna
Tiden hade försvunnit för att kunna utforskas.Tillbaka var endast. Ja,vad fanns egentligen kvar ? Frâgan hängde som ett fladdrande draperi i den franska natten.
Vänskapen hade försvunnit därför hon inte hade lärt sig att säga NEJ?
Alltid behaga den andra parten som var närvarande för ögonblicket.Aldrig sätta fötterna i den franska vinodlingen och sâga
- Tyvärr jag kan inte.
Nej alltid behaga och sätta sina egna önskniungar längst bak; Ett mönster hon önskade kunde försvinna lika snabbt som tramontanan kom. Men inte.Det var en ständig följeslagare coch nu hade vänskapen till Vâninnan försvunnit pga att inte kunna säga nej.
_ Shit kom det vrâlnde ut utr en mager kvinnohals samma natt som attentatet hade skett i Washington.
Washington levde hennes farbror ännu; Det var en stor upplevelse att möta honom för 34 âr sdan.Nej han mäste vara död.
Allting försvinner ur mina händer och liv just nu.
Vad kommer att finnas kvar ?
Vänskapen hade försvunnit därför hon inte hade lärt sig att säga NEJ?
Alltid behaga den andra parten som var närvarande för ögonblicket.Aldrig sätta fötterna i den franska vinodlingen och sâga
- Tyvärr jag kan inte.
Nej alltid behaga och sätta sina egna önskniungar längst bak; Ett mönster hon önskade kunde försvinna lika snabbt som tramontanan kom. Men inte.Det var en ständig följeslagare coch nu hade vänskapen till Vâninnan försvunnit pga att inte kunna säga nej.
_ Shit kom det vrâlnde ut utr en mager kvinnohals samma natt som attentatet hade skett i Washington.
Washington levde hennes farbror ännu; Det var en stor upplevelse att möta honom för 34 âr sdan.Nej han mäste vara död.
Allting försvinner ur mina händer och liv just nu.
Vad kommer att finnas kvar ?
tisdag 7 september 2010
BERÔMMA
Har beslutat mig för att ge mig själv berömmelse varje dag. Jag kallar honom sweat hart.
Han har alltid funnits i mitt liv.Men ibland har han försvunnit på en riktigt lång seglats. Jag har letat i alla mina inre hamnar men ingen sweat hart.
Nu har jag satt interpool på uppdraget att finna honom. Men jag litar inte riktigt på systemet så parallelt med detta ringde jag den franska detektivbyrån i Le Boulou. Madame Pons svarade när numret 0468 545788 susade fram i den franska telefonledningen.
- Qui.
Provade på stapplande franska förklara mitt ärende. Dessa förbannade verb som hela tiden skulle böjas korrekt.
- Voila madame, je compri
En utpustning med luften från källarmagen kom utfarande genom mina magra läppar.
Uppdrag sweat harts återkomst var satt i rörelse.
Jag fick några frågor som jag skulle tänka över till nästa dag och komma in på kontoret som låg mitt emot turistbyrån.
- När såg du sist sweat hart ?
- Hade ni några problem med varandra ?
- Har sweat hart tidigare bara blivit borta ?
- När och hur var återkomsten i så fall ?
Kinde jag se en röd tråd ?
Vem skulle komma först till målet ? Madame Pons eller Interpool ?
När såg jag honom egentligen sist ? Kom ihåg att vi hade träffats flera gånger på Nyropsgade i Köpenhamn. Han kom ofta till kontoret med en pigg norsk kvinna. Hon bar alltid en enorm svart väska som var fylld med beröm.
Men en sommardag i juni kom där inga fler svart väskor tillsammans med sweat hart och en kort tid därefter slutade han också att komma.
En del personer hade kortvarigt intagit hans plats. Men de kunde inte leva upp till hans nivå. Eller var det så att jag inte vågade släppa in dem innanför min fasa? Inte våga ge uttryck för de innersta önskningarna?
Ett Ikea glas fylldes med nypressad apelsinljus och frågeformuläret utfylldes från madame Pons på en solvarm terass i Le Boulou.
Han har alltid funnits i mitt liv.Men ibland har han försvunnit på en riktigt lång seglats. Jag har letat i alla mina inre hamnar men ingen sweat hart.
Nu har jag satt interpool på uppdraget att finna honom. Men jag litar inte riktigt på systemet så parallelt med detta ringde jag den franska detektivbyrån i Le Boulou. Madame Pons svarade när numret 0468 545788 susade fram i den franska telefonledningen.
- Qui.
Provade på stapplande franska förklara mitt ärende. Dessa förbannade verb som hela tiden skulle böjas korrekt.
- Voila madame, je compri
En utpustning med luften från källarmagen kom utfarande genom mina magra läppar.
Uppdrag sweat harts återkomst var satt i rörelse.
Jag fick några frågor som jag skulle tänka över till nästa dag och komma in på kontoret som låg mitt emot turistbyrån.
- När såg du sist sweat hart ?
- Hade ni några problem med varandra ?
- Har sweat hart tidigare bara blivit borta ?
- När och hur var återkomsten i så fall ?
Kinde jag se en röd tråd ?
Vem skulle komma först till målet ? Madame Pons eller Interpool ?
När såg jag honom egentligen sist ? Kom ihåg att vi hade träffats flera gånger på Nyropsgade i Köpenhamn. Han kom ofta till kontoret med en pigg norsk kvinna. Hon bar alltid en enorm svart väska som var fylld med beröm.
Men en sommardag i juni kom där inga fler svart väskor tillsammans med sweat hart och en kort tid därefter slutade han också att komma.
En del personer hade kortvarigt intagit hans plats. Men de kunde inte leva upp till hans nivå. Eller var det så att jag inte vågade släppa in dem innanför min fasa? Inte våga ge uttryck för de innersta önskningarna?
Ett Ikea glas fylldes med nypressad apelsinljus och frågeformuläret utfylldes från madame Pons på en solvarm terass i Le Boulou.
måndag 6 september 2010
MÔRDARE PÅ HEMBESÖK
Männen hade lämnat byn i gryningen med förväntansfulla tankar.Nu rasslade björklöven i höstskymningen. Dagen hade varit lång.
Hemma i byn väntade kvinnorna och barnen. De två äldsta männen som inte hade mycket kraft till jakt var kvar att beskydda dem.
Ljudlöst kom hjorten hoppande fram mot bäcke.:Tor stod blickstilla bakom björkstammen och följde djurets rörelser. Vintern var på intågande och förråden måste fyllas på. Sakta med stor beslutsamhet la han pilen in i bågen. Fôr ett kort ögonblick möttes deras ögon.
- Jag vill inte skjuta dig men måste. Vi har allt för lite att äta.
Pilem gick i vandring:Nådde sitt mål. Benen vek sig på djuret och dödsryckningen kom.
Två hjortar ett vildsvin och fem kaniner hade mött döden.
Jag är en mördare tänkte Tor i sitt inre. Men de andra mânnen förväntade att även han deltog i jakten.
Han försökte förtränga sina tungsinta tanker med att låta dem gå över till minnet av Eulalia: Hennes ögon de blåaste av allt blatt.Det gyllene långa håret. Inatt skulle han åter få känna hennes doft och värme.
Ett dånande som lät som jordens undergång delade luften i bitar. Gruppen drog snabbt in sina hästar i lövskogen men ljudet av dånet tog en annan riktning. De vänatde oroligt. Hästarna flyttade sina hovar med ryckiga ben.
Pa en given signal av Ingolf sattes djuren i rörelse. Tröttheten och nervositeten hade satt sina spår. De långtade hem till byn där kvinnorna väntade vid elden.
Efter en timme anade de konturerna av hyddorna. Ingen eld.Inga barnskrik:Inga röster. Oroligt satte Ingolf hingsten i galopp. Byn såg övergiven ut. Han spejade föräaves runt. En fågel skriker. På en given signal stegrar sig hingsten och gnäggar gällt.Ingolf ser ner på en röd matta:Förstår först inte vad som har skett.
Han vrålar ut sin smärta när hans händer når kopparpilens spets. Mördaren har lämnat sitt signum och som en trans märker han de andra männen komma ridande.
Någon kom hem före dem.
Björklöven raade i höstskymningen. Hästarna frustade . Han höll in tyglarna
Hemma i byn väntade kvinnorna och barnen. De två äldsta männen som inte hade mycket kraft till jakt var kvar att beskydda dem.
Ljudlöst kom hjorten hoppande fram mot bäcke.:Tor stod blickstilla bakom björkstammen och följde djurets rörelser. Vintern var på intågande och förråden måste fyllas på. Sakta med stor beslutsamhet la han pilen in i bågen. Fôr ett kort ögonblick möttes deras ögon.
- Jag vill inte skjuta dig men måste. Vi har allt för lite att äta.
Pilem gick i vandring:Nådde sitt mål. Benen vek sig på djuret och dödsryckningen kom.
Två hjortar ett vildsvin och fem kaniner hade mött döden.
Jag är en mördare tänkte Tor i sitt inre. Men de andra mânnen förväntade att även han deltog i jakten.
Han försökte förtränga sina tungsinta tanker med att låta dem gå över till minnet av Eulalia: Hennes ögon de blåaste av allt blatt.Det gyllene långa håret. Inatt skulle han åter få känna hennes doft och värme.
Ett dånande som lät som jordens undergång delade luften i bitar. Gruppen drog snabbt in sina hästar i lövskogen men ljudet av dånet tog en annan riktning. De vänatde oroligt. Hästarna flyttade sina hovar med ryckiga ben.
Pa en given signal av Ingolf sattes djuren i rörelse. Tröttheten och nervositeten hade satt sina spår. De långtade hem till byn där kvinnorna väntade vid elden.
Efter en timme anade de konturerna av hyddorna. Ingen eld.Inga barnskrik:Inga röster. Oroligt satte Ingolf hingsten i galopp. Byn såg övergiven ut. Han spejade föräaves runt. En fågel skriker. På en given signal stegrar sig hingsten och gnäggar gällt.Ingolf ser ner på en röd matta:Förstår först inte vad som har skett.
Han vrålar ut sin smärta när hans händer når kopparpilens spets. Mördaren har lämnat sitt signum och som en trans märker han de andra männen komma ridande.
Någon kom hem före dem.
Björklöven raade i höstskymningen. Hästarna frustade . Han höll in tyglarna
onsdag 1 september 2010
DAGSDRÔMMEN OM ATT HÅLLA IHOP
Hålla ihop var budskapet som droppade ut ur en mun fylld med vita tänder.Proceduren upprepades.Orden gjorde entre i en franska bistron.
De satt i den gamla Renault 21 med titeln veteran. 7 sittplatser men denna eftermiddag då temperaturen hade krupit över fyrtiograder var de ensamma.
- Jag vill gärna bjuda dig på en kopp kaffe på en äkta fransk bistro.Den ligger här uppe i hörnet av rue de la placette.
Förväntatsfullt hade de parkerat bilen och gått de 50 meter upp till bistro Ambiance i Sigean. Glädjen gav kraft till stegen trots hettan. Bistron var sig lik med sin tre meter långa granitskiva i svart och ettt jügend tak dekorerade med vinguden i grönt. Men vad hade hänt ? De vackra gamla järnborden och stolarna hade gått i upplösning. Ny trendig stil med röda skinnstolar och vita fyrkantiga bord var.
Gräsligt skrek de båda i munnen på varandra.
-Deux cafe au lait SVP.
Beställningen blev snabbt expedierad.
Så började hans ord som inte kunde tolkas på annat sätt än att han ville hålla ihop mera intimt.
-Helt fel inredning
.
-Vi kastar ut den och ställer in äkta franska gamla bistromöbler.
- Vi finner några driftiga personer som har den rätta känslan för att kunna driva en fransk bistro. Självklart måste vi finnas här och komplettera med marknadsföring m.m.
- Det kommer att bli ett kanonställe som drar massor med folk eftersom vi kommer att fransk musik med Brel .
Hans blå ögon formligen kastade ivern på bordet och de studsade rakt in drömmen. En himmelsblå cardigan förstärkte glöden i ögonen.
Hennes misstänksamhet avtoga allt eftersom de franska sommarmånaderna förflöt. Var stunden inne för att .......................
Den franska ordkoncerten ökade hoppet om att äntligen ha funnit livshamnen och livets kapten. Ordet VI var betydelsefullt.
- Vi har inte pengarna nu.Men det hinner vi få innan den blir till salu om ett år.Då köper VI bistro Ambiance.
Hans strålande ögon och varma inbjudande leemde fick hjärtats drömmar till att fullkomligt elda upp kroppsvärmen.
Skulle de kunna kasta loss och ge sig ut på ännu en seglats på franska vågor med sina trasiga livsresväskor. Hamnen skulle bli bistro Ambiance i Sigean.
Men här satt hon nu en vecka senare i skymningen ensam på ramblan i Figueres med ett tomt vinglas .Det enda minnet som återstod var hans rosa bomullströja inköp under drömmarnas dag om att hålla ihop. Men den låg väl begravd nere i väskan under bordet.
- Un vino tinto por favor.
Tårqarna spädde ut den r¨da drycken.Det var väl lika bra det
-
De satt i den gamla Renault 21 med titeln veteran. 7 sittplatser men denna eftermiddag då temperaturen hade krupit över fyrtiograder var de ensamma.
- Jag vill gärna bjuda dig på en kopp kaffe på en äkta fransk bistro.Den ligger här uppe i hörnet av rue de la placette.
Förväntatsfullt hade de parkerat bilen och gått de 50 meter upp till bistro Ambiance i Sigean. Glädjen gav kraft till stegen trots hettan. Bistron var sig lik med sin tre meter långa granitskiva i svart och ettt jügend tak dekorerade med vinguden i grönt. Men vad hade hänt ? De vackra gamla järnborden och stolarna hade gått i upplösning. Ny trendig stil med röda skinnstolar och vita fyrkantiga bord var.
Gräsligt skrek de båda i munnen på varandra.
-Deux cafe au lait SVP.
Beställningen blev snabbt expedierad.
Så började hans ord som inte kunde tolkas på annat sätt än att han ville hålla ihop mera intimt.
-Helt fel inredning
.
-Vi kastar ut den och ställer in äkta franska gamla bistromöbler.
- Vi finner några driftiga personer som har den rätta känslan för att kunna driva en fransk bistro. Självklart måste vi finnas här och komplettera med marknadsföring m.m.
- Det kommer att bli ett kanonställe som drar massor med folk eftersom vi kommer att fransk musik med Brel .
Hans blå ögon formligen kastade ivern på bordet och de studsade rakt in drömmen. En himmelsblå cardigan förstärkte glöden i ögonen.
Hennes misstänksamhet avtoga allt eftersom de franska sommarmånaderna förflöt. Var stunden inne för att .......................
Den franska ordkoncerten ökade hoppet om att äntligen ha funnit livshamnen och livets kapten. Ordet VI var betydelsefullt.
- Vi har inte pengarna nu.Men det hinner vi få innan den blir till salu om ett år.Då köper VI bistro Ambiance.
Hans strålande ögon och varma inbjudande leemde fick hjärtats drömmar till att fullkomligt elda upp kroppsvärmen.
Skulle de kunna kasta loss och ge sig ut på ännu en seglats på franska vågor med sina trasiga livsresväskor. Hamnen skulle bli bistro Ambiance i Sigean.
Men här satt hon nu en vecka senare i skymningen ensam på ramblan i Figueres med ett tomt vinglas .Det enda minnet som återstod var hans rosa bomullströja inköp under drömmarnas dag om att hålla ihop. Men den låg väl begravd nere i väskan under bordet.
- Un vino tinto por favor.
Tårqarna spädde ut den r¨da drycken.Det var väl lika bra det
-
söndag 9 maj 2010
2010 129 STàLBAD
Medvetna steg lângs stalbron ôver floden Tet som denna vinter hade fâtt sin nâring i ôverflôd. Vattnet porlade i takt med stegen.
Papperslappen lâg hârt pressat mellan inkôpslistan och passet i byxfickan.
Är detta verkligen ett korrekt beslut?
Men du kan inte gôra nâgot annat hade bykvinnorna sagt med ackomanjemang av mumlande ljud av âskan i bakgrunden.
Râdslan slog stâlpinnar runt tankeverksamheten fôr att förhindra argumentationen.
Jag stâr inte ut lângre. Klarar inte att varje minut konfronteras med frâgestâllningen,Skall skall inte.
Beslutet blev taget igâr nere vid bybrunnen dâr kvinnorna samlades för att diskutera sitt väl och ve.
Marise hade tydligt visat sitt ogillande mot att hon aldrig tog till handling.
Du gâr bara in pâ tabacen och ber om ett frimärke till stâlverket.
Postkassôrskan kommer att förstâ dig galant. De flesta av oss har handlat av henne i flera âr.Titta pâ oss. Vi kommer ännu till brunnen och hämtar vatten varje kväll klockan sex.
Du fâr en grâmassa som du rör ut i varmt vatten . Det är viktigt att hela kroppen blir insmetad frân huvud till fot. Annars ger det inte den effekten du vill ha.
Attan nu hade hon passerat apoteket pâ impass des mimosa.
Skall jag lâta bli?
Nej jag kan inte komma till Canohes ikvall utan att ha gjort reningen.
Det sista Marise sa igâr var att ett bad med stâlpulvret gör att du kommer att ................
Bakdörren till apoteket stod öpet pâ halvglänt precis som de hade sagt.
En nervös mager hand men fast i slaget nâdde stâlet pâ handtaget.
Papperslappen lâg hârt pressat mellan inkôpslistan och passet i byxfickan.
Är detta verkligen ett korrekt beslut?
Men du kan inte gôra nâgot annat hade bykvinnorna sagt med ackomanjemang av mumlande ljud av âskan i bakgrunden.
Râdslan slog stâlpinnar runt tankeverksamheten fôr att förhindra argumentationen.
Jag stâr inte ut lângre. Klarar inte att varje minut konfronteras med frâgestâllningen,Skall skall inte.
Beslutet blev taget igâr nere vid bybrunnen dâr kvinnorna samlades för att diskutera sitt väl och ve.
Marise hade tydligt visat sitt ogillande mot att hon aldrig tog till handling.
Du gâr bara in pâ tabacen och ber om ett frimärke till stâlverket.
Postkassôrskan kommer att förstâ dig galant. De flesta av oss har handlat av henne i flera âr.Titta pâ oss. Vi kommer ännu till brunnen och hämtar vatten varje kväll klockan sex.
Du fâr en grâmassa som du rör ut i varmt vatten . Det är viktigt att hela kroppen blir insmetad frân huvud till fot. Annars ger det inte den effekten du vill ha.
Attan nu hade hon passerat apoteket pâ impass des mimosa.
Skall jag lâta bli?
Nej jag kan inte komma till Canohes ikvall utan att ha gjort reningen.
Det sista Marise sa igâr var att ett bad med stâlpulvret gör att du kommer att ................
Bakdörren till apoteket stod öpet pâ halvglänt precis som de hade sagt.
En nervös mager hand men fast i slaget nâdde stâlet pâ handtaget.
lördag 8 maj 2010
2010:128 STICKA UT
Allting sticket ut fran rue de la placette.Spisen star pa gatan;Blomsterkrukorna star i lang rad utanfôr huset. Barnen springer halvnakna pa gatan;
_ Qui
Mânnens rôster ekar genom den smala trappgatan;Inte en bil kan passera utan hâr pa rue de la placette maste fôtterna anvândas;
Nyfiket fôrsôker hon varje gang smygtitta in genom fônstren.
En ensamstande papp amed tre franska sma barn; Men glôm inte den svarta katten som ligger pa muren varje dag och lapar sol;
Det har blivit en annan atmosfâr pa gatan sedan smabarnspappan flyttade in. Ljudstyrkan har ôkat och mângden av leksaket och ljud har verkligen fôrândrats;
Ja de sticker verkligen ut fran den andra befolkningen lângs gatan; Men det behôver inte vara nagot fel med det. Det krâver bara att vi andra lâr oss anpassa oss till de nya ljuden ^garan. Inte alltid sa enkelt.
Vi bor i den gamla bydelen som sâkert âr mer ân 1000 ar;
En god vân kallade murarna fôr en del av Konstantinopel. Ja varfôr inte. Den gamla romerska vâgen via dolomote skâr rakrt igenom byn;Hela byn dryper av gammalgenuin historia. Mycket spânnande.
Kanske âr det sa att det âr hon som sticker ut med sitt skandinaviska pabra mitt i allt detta genuina;
Egentligen âr orden sticka ut helt fel; Fôr om man gar till den grupp av personer som har samma vâderingar och livsstil sa sticker man inte ut:Det hânder bara iom man gar utanfôr den egna gruppen.
Men det maste man gôra. Det âr berikande fôr en sjâlv men ocksa omgivningen;
Solen gor ner ôver de franska backarna i CORBERES OCH DET ÄR DAGS ATT DRA SIG INNANFÖR DE TJOCKA MURARNASsOM DE ANDRA I BYN HAR GJORT.
_ Qui
Mânnens rôster ekar genom den smala trappgatan;Inte en bil kan passera utan hâr pa rue de la placette maste fôtterna anvândas;
Nyfiket fôrsôker hon varje gang smygtitta in genom fônstren.
En ensamstande papp amed tre franska sma barn; Men glôm inte den svarta katten som ligger pa muren varje dag och lapar sol;
Det har blivit en annan atmosfâr pa gatan sedan smabarnspappan flyttade in. Ljudstyrkan har ôkat och mângden av leksaket och ljud har verkligen fôrândrats;
Ja de sticker verkligen ut fran den andra befolkningen lângs gatan; Men det behôver inte vara nagot fel med det. Det krâver bara att vi andra lâr oss anpassa oss till de nya ljuden ^garan. Inte alltid sa enkelt.
Vi bor i den gamla bydelen som sâkert âr mer ân 1000 ar;
En god vân kallade murarna fôr en del av Konstantinopel. Ja varfôr inte. Den gamla romerska vâgen via dolomote skâr rakrt igenom byn;Hela byn dryper av gammalgenuin historia. Mycket spânnande.
Kanske âr det sa att det âr hon som sticker ut med sitt skandinaviska pabra mitt i allt detta genuina;
Egentligen âr orden sticka ut helt fel; Fôr om man gar till den grupp av personer som har samma vâderingar och livsstil sa sticker man inte ut:Det hânder bara iom man gar utanfôr den egna gruppen.
Men det maste man gôra. Det âr berikande fôr en sjâlv men ocksa omgivningen;
Solen gor ner ôver de franska backarna i CORBERES OCH DET ÄR DAGS ATT DRA SIG INNANFÖR DE TJOCKA MURARNASsOM DE ANDRA I BYN HAR GJORT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
