onsdag 1 september 2010

DAGSDRÔMMEN OM ATT HÅLLA IHOP

Hålla ihop var budskapet som droppade ut ur en mun fylld med vita tänder.Proceduren upprepades.Orden gjorde entre i en franska bistron.

De satt i den gamla Renault 21 med titeln veteran. 7 sittplatser men denna eftermiddag då temperaturen hade krupit över fyrtiograder var de ensamma.

- Jag vill gärna bjuda dig på en kopp kaffe på en äkta fransk bistro.Den ligger här uppe i hörnet av rue de la placette.

Förväntatsfullt hade de parkerat bilen och gått de 50 meter upp till bistro Ambiance i Sigean. Glädjen gav kraft till stegen trots hettan. Bistron var sig lik med sin tre meter långa granitskiva i svart och ettt jügend tak dekorerade med vinguden i grönt. Men vad hade hänt ? De vackra gamla järnborden och stolarna hade gått i upplösning. Ny trendig stil med röda skinnstolar och vita fyrkantiga bord var.
Gräsligt skrek de båda i munnen på varandra.

-Deux cafe au lait SVP.

Beställningen blev snabbt expedierad.

Så började hans ord som inte kunde tolkas på annat sätt än att han ville hålla ihop mera intimt.

-Helt fel inredning
.
-Vi kastar ut den och ställer in äkta franska gamla bistromöbler.

- Vi finner några driftiga personer som har den rätta känslan för att kunna driva en fransk bistro. Självklart måste vi finnas här och komplettera med marknadsföring m.m.
- Det kommer att bli ett kanonställe som drar massor med folk eftersom vi kommer att fransk musik med Brel .

Hans blå ögon formligen kastade ivern på bordet och de studsade rakt in drömmen. En himmelsblå cardigan förstärkte glöden i ögonen.

Hennes misstänksamhet avtoga allt eftersom de franska sommarmånaderna förflöt. Var stunden inne för att .......................

Den franska ordkoncerten ökade hoppet om att äntligen ha funnit livshamnen och livets kapten. Ordet VI var betydelsefullt.

- Vi har inte pengarna nu.Men det hinner vi få innan den blir till salu om ett år.Då köper VI bistro Ambiance.

Hans strålande ögon och varma inbjudande leemde fick hjärtats drömmar till att fullkomligt elda upp kroppsvärmen.

Skulle de kunna kasta loss och ge sig ut på ännu en seglats på franska vågor med sina trasiga livsresväskor. Hamnen skulle bli bistro Ambiance i Sigean.

Men här satt hon nu en vecka senare i skymningen ensam på ramblan i Figueres med ett tomt vinglas .Det enda minnet som återstod var hans rosa bomullströja inköp under drömmarnas dag om att hålla ihop. Men den låg väl begravd nere i väskan under bordet.

- Un vino tinto por favor.
Tårqarna spädde ut den r¨da drycken.Det var väl lika bra det
-

söndag 9 maj 2010

2010 129 STàLBAD

Medvetna steg lângs stalbron ôver floden Tet som denna vinter hade fâtt sin nâring i ôverflôd. Vattnet porlade i takt med stegen.

Papperslappen lâg hârt pressat mellan inkôpslistan och passet i byxfickan.
Är detta verkligen ett korrekt beslut?
Men du kan inte gôra nâgot annat hade bykvinnorna sagt med ackomanjemang av mumlande ljud av âskan i bakgrunden.
Râdslan slog stâlpinnar runt tankeverksamheten fôr att förhindra argumentationen.

Jag stâr inte ut lângre. Klarar inte att varje minut konfronteras med frâgestâllningen,Skall skall inte.

Beslutet blev taget igâr nere vid bybrunnen dâr kvinnorna samlades för att diskutera sitt väl och ve.

Marise hade tydligt visat sitt ogillande mot att hon aldrig tog till handling.
Du gâr bara in pâ tabacen och ber om ett frimärke till stâlverket.
Postkassôrskan kommer att förstâ dig galant. De flesta av oss har handlat av henne i flera âr.Titta pâ oss. Vi kommer ännu till brunnen och hämtar vatten varje kväll klockan sex.
Du fâr en grâmassa som du rör ut i varmt vatten . Det är viktigt att hela kroppen blir insmetad frân huvud till fot. Annars ger det inte den effekten du vill ha.

Attan nu hade hon passerat apoteket pâ impass des mimosa.
Skall jag lâta bli?

Nej jag kan inte komma till Canohes ikvall utan att ha gjort reningen.
Det sista Marise sa igâr var att ett bad med stâlpulvret gör att du kommer att ................

Bakdörren till apoteket stod öpet pâ halvglänt precis som de hade sagt.
En nervös mager hand men fast i slaget nâdde stâlet pâ handtaget.

lördag 8 maj 2010

2010:128 STICKA UT

Allting sticket ut fran rue de la placette.Spisen star pa gatan;Blomsterkrukorna star i lang rad utanfôr huset. Barnen springer halvnakna pa gatan;
_ Qui

Mânnens rôster ekar genom den smala trappgatan;Inte en bil kan passera utan hâr pa rue de la placette maste fôtterna anvândas;

Nyfiket fôrsôker hon varje gang smygtitta in genom fônstren.
En ensamstande papp amed tre franska sma barn; Men glôm inte den svarta katten som ligger pa muren varje dag och lapar sol;
Det har blivit en annan atmosfâr pa gatan sedan smabarnspappan flyttade in. Ljudstyrkan har ôkat och mângden av leksaket och ljud har verkligen fôrândrats;
Ja de sticker verkligen ut fran den andra befolkningen lângs gatan; Men det behôver inte vara nagot fel med det. Det krâver bara att vi andra lâr oss anpassa oss till de nya ljuden ^garan. Inte alltid sa enkelt.
Vi bor i den gamla bydelen som sâkert âr mer ân 1000 ar;
En god vân kallade murarna fôr en del av Konstantinopel. Ja varfôr inte. Den gamla romerska vâgen via dolomote skâr rakrt igenom byn;Hela byn dryper av gammalgenuin historia. Mycket spânnande.

Kanske âr det sa att det âr hon som sticker ut med sitt skandinaviska pabra mitt i allt detta genuina;
Egentligen âr orden sticka ut helt fel; Fôr om man gar till den grupp av personer som har samma vâderingar och livsstil sa sticker man inte ut:Det hânder bara iom man gar utanfôr den egna gruppen.
Men det maste man gôra. Det âr berikande fôr en sjâlv men ocksa omgivningen;
Solen gor ner ôver de franska backarna i CORBERES OCH DET ÄR DAGS ATT DRA SIG INNANFÖR DE TJOCKA MURARNASsOM DE ANDRA I BYN HAR GJORT.

fredag 7 maj 2010

2010 127 RALJERA.

Galant lag den nya skinnvâskan ôver axlarna och slog takten allt eftersom sandalerna môtte den skanska myllan.Fôrsôkte febrilt ôka hastigheten pa skorna. Det gav en svikt i hastigheten och rôrelsen maste pa nytt ândras.
Solen stekte fran en molnfri himmel;Vattenflaskan nârmade sig ett avsked;
_ Det maste ga
Igar kvâll efter middagen nâr de satt och smapratade hade han satt i gang jakten med de raljerande orde.
Du âr en bortsk^md storstadsbrud som inte ens skulle klara av att ta dig ner fran Chartreuses till byn i siestan.
Kan jag inte: Vânta bara till imorgon eftermiddag sa har du fullstândigt gett upp den tonen till mig fôr evigt..
De sista orden kom med en ôvertygelse som inte riktigt hade natt botten i hennes hjârna.
Det gjorde den d$aremot i gassande sol och en tom vattenflaska i en nyinkôpt brun skinnvâska.
Varfôr hqde hon inte ens tagit bekvâma skor pa sig:
Hur dum far man vara
De var lika skyldiga i sitt raljerande:Fanigt;
Langsamt kom handen att glida innanfôr lâdret och en illgrôn mobil lag och sprattlade i hennes hand.
Bestâmt slogs det invanda numret innan angern skulle ta henne i besittning;
Vill du komma och hâmta mig NU . Jag âr nâstan framme;. Men jag har redan vuxit ur vart raljerande projekt.
Stâllde sig fôr att vânta pa en vit volvo

onsdag 5 maj 2010

2010.125 syskonkärlek

Tårarna följde mjukt hudent och de reste ljudlöst längs ett blekt barnansikte.Hans små barnhänder låg knutna som stenar i de slitna byxorna fast de kändes tunga som kvarnstenar.De kunde inte ligga stilla i fickan utan fortsatte att arbeta precis som kvarnstenar.

Solen stack fram ur en grå morgonhimmel. Långt borta hördes majgöken. Instinktivt lokaliserade han att den kom från söder. Inget gott tecken hade mor alltid sagt.
- Södergök är döder gök.

Skulle hon klara detta ?

- Flytta dig pojkvasker.Stå inte här och häng. Rösten kom från en tjock hals och ett ansikte med mörka lite fientliga ögon.

- Det är dags att du tar din hacka och ger dig ut i betraden.
- Seså,sätt fart.
-Men var är Lina pep han fram.
- Det är inte ditt bekymmer. Hon måste också göra sitt dagsverke på Strögård.

Ingemar höjde sina oroligaögon och såg de andra barnen stå klara med sina hackor för att börja hacka betor på Strögård.

Om han ändå kunde prata med förmannen och be honom att få göra Linas rader också. Hon skulle aldrig klara detta hårda arbete. Tänk om mor får rätt med södergöken och att Ingemar får gå ensam hem efter dagsverket.

onsdag 28 april 2010

utmaning 29 april 2010 SKAM

Väggarna var vitkalkade och längs takkanten öppnade muren sig och vit salpeter läckte ut varje fuktig natt. Denna vrå var den enda plats i huset där han kunde få tänka sina egna tankar utan att någon bröt in i tankarnas vandringar.

Märkligt att de inte förstod att situationerna skapades för att just kunna få stå här i hörnet av de underbara murarna och tala timme efter timme.

Ibland forsade orden ut högt och rusade runt på kala väggar.Men diskussionen kunde också ske helt i tystnaden.

_ Varför är jag inte som de andra ?
-Vad gör jag för fel ?
- Vem vill ha en sådan som mig ?

Den sista meningen kom utfarande som ett vulkanutbrott. Något blött lite strävt nådde hans brunbrända barnhy.
Venga hade tyst kommit fram under matbordet.Saktade slickade den gamla tiken bort tårarna från den spanske pojkens kinder.
Varför skulle han behöva ha skamkänslor att han inte ville arbeta som de andra pojkarna i vinfälten utan heller ville stå i skamvrån och tänka ut vemodiga dikter.

tisdag 27 april 2010

2010:117 saknaden av bekräftelse

Regndropparna föll i en jämn ström mot det halvöppna fönstret.Rytmen skänkte lugn till den oroliga magra kroppen denna sommarnatt i Varpsjö.

Ett långt vågigt hår vilade mot ett vitt örngott i en enkel tältsäng.Otåligt gjorde kroppen nattlig gymnastik både innanför huden och utanför.

- Varför ville du inte följa med mig till Varpsjö ?

Munnens melodi spelade ett ostämt stycke musik. Kändes som om det bara var den högra handen som användes på pianot.
- Varför köpte jag ett hus i den svenska fjällvärlden ?
- Vad ville jag med detta ?

Hjärnan var fullständigt blank och gav inte en enda gensvar för att kunna lösa gåtan.
Rota längre ner i det förflutna sa regndropparna.Det finns ett svar men du kanske inte vill ha fram ljust de orden i en norrländsk natt ?

En vindpust skakade fönsterrutan.Var det en bekräftelse på att svaret fanns på livets botten ?
Nattens timmar vandrade förbi. Fast vem kunde veta att det skulle vara natt. Sommarens ljusa tid var i sitt esse.

Hon slumrade till . I stadiet mellan vakenhet och sömn såg hon orden skrivna på en griffeltavla. DU SAKNADE HANS BEKRÄTFELSE PÅ ATT DUGA