fredag 7 maj 2010

2010 127 RALJERA.

Galant lag den nya skinnvâskan ôver axlarna och slog takten allt eftersom sandalerna môtte den skanska myllan.Fôrsôkte febrilt ôka hastigheten pa skorna. Det gav en svikt i hastigheten och rôrelsen maste pa nytt ândras.
Solen stekte fran en molnfri himmel;Vattenflaskan nârmade sig ett avsked;
_ Det maste ga
Igar kvâll efter middagen nâr de satt och smapratade hade han satt i gang jakten med de raljerande orde.
Du âr en bortsk^md storstadsbrud som inte ens skulle klara av att ta dig ner fran Chartreuses till byn i siestan.
Kan jag inte: Vânta bara till imorgon eftermiddag sa har du fullstândigt gett upp den tonen till mig fôr evigt..
De sista orden kom med en ôvertygelse som inte riktigt hade natt botten i hennes hjârna.
Det gjorde den d$aremot i gassande sol och en tom vattenflaska i en nyinkôpt brun skinnvâska.
Varfôr hqde hon inte ens tagit bekvâma skor pa sig:
Hur dum far man vara
De var lika skyldiga i sitt raljerande:Fanigt;
Langsamt kom handen att glida innanfôr lâdret och en illgrôn mobil lag och sprattlade i hennes hand.
Bestâmt slogs det invanda numret innan angern skulle ta henne i besittning;
Vill du komma och hâmta mig NU . Jag âr nâstan framme;. Men jag har redan vuxit ur vart raljerande projekt.
Stâllde sig fôr att vânta pa en vit volvo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar