Regndropparna föll i en jämn ström mot det halvöppna fönstret.Rytmen skänkte lugn till den oroliga magra kroppen denna sommarnatt i Varpsjö.
Ett långt vågigt hår vilade mot ett vitt örngott i en enkel tältsäng.Otåligt gjorde kroppen nattlig gymnastik både innanför huden och utanför.
- Varför ville du inte följa med mig till Varpsjö ?
Munnens melodi spelade ett ostämt stycke musik. Kändes som om det bara var den högra handen som användes på pianot.
- Varför köpte jag ett hus i den svenska fjällvärlden ?
- Vad ville jag med detta ?
Hjärnan var fullständigt blank och gav inte en enda gensvar för att kunna lösa gåtan.
Rota längre ner i det förflutna sa regndropparna.Det finns ett svar men du kanske inte vill ha fram ljust de orden i en norrländsk natt ?
En vindpust skakade fönsterrutan.Var det en bekräftelse på att svaret fanns på livets botten ?
Nattens timmar vandrade förbi. Fast vem kunde veta att det skulle vara natt. Sommarens ljusa tid var i sitt esse.
Hon slumrade till . I stadiet mellan vakenhet och sömn såg hon orden skrivna på en griffeltavla. DU SAKNADE HANS BEKRÄTFELSE PÅ ATT DUGA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vackert, stillsamt. Blir kvar i egna tankar (det är sagt som beröm)...
SvaraRaderaRoligt att hitta din sida :)
Snyggt, intressant, spännande formuleringar.
SvaraRaderaMystiskt. Fint formulerade meningar.
SvaraRaderaBra! Kunde se allt framför mig. Till och med känna doft, höra ljuden. Mycket bra :)
SvaraRaderaHåller med Ethel! Jag hoppas att du förstod att min text var ironisk. Jag är verkligen inte sådan egentligen!
SvaraRaderavarför varför den eviga frågan bra och målande.:)
SvaraRaderaÅh så fint. Emotionellt, starkt och sorgligt. Förflyttas till "Varpsjö" när jag läser, i stillheten och tysnaden. Vackert.
SvaraRadera