FÖRSENING MED FÖRHINDRING ÖNSKAS
Hjärtat gjorde ett morgon program som kroppen absolut inte hade kondition till. Slagen dånade likt åskvädret över Skärvö igår natt. Blixten hade träffat sjöns vattenyta flera gånger än handen hade fingrar till. Vände huvudet ner i den mjuka dunkudden.Men blixten slog ner i tankarna.
- Jag får inte komma försent. Detta är min enda chans att kunna få styr på det .
Tveksamt kom bruna bara ben över sängkanten. Sängramen skar in på baksidan av låren vilka hade sin alldeles egna krydda av apelsinhud.
Solens värme kom in från det ståtliga fönstret mot öster.En vit rullgardin åkte försiktigt upp på sin plats. En välklippt naturtomt hade alla redan fått besök. Kaninungarna skuttade runt för fullt. De var inte rädda för att komma försent.En djup suck av avundsjuka undslapp henne.
- Hur kan du vara missunsam mot djuren ?
Svepte en vit bomullsrock om de allt för många kilona.Skulle resultatet av ansträngningarna komma försent eller skulle de hinnas med innan ?
Svaret hängde som ett ok över axlarna denna julimorgon.
Det är bäst att sätta sig vid det vitpigmenterade ekbordet i köket. Göra en lista över allt det som skulle vara uppfyllt innan det var för sent och det inte gick att komma vidare. Eller vad det korrekt som en del påstod att det fanns möjligheter till att komma vidare. Hon vågade inte ta risken för tänk om det inte var sant.
Ett blått kollegieblock kom fram på det vackra bordet.
- Var har jag lagt min nya penna som är inköpt för att användas till just denna lista som absolut inte fick ha någon försening i sitt scenario.
- Var är min väska?
Där bort vid ytterdörren låg en svart läcker skinnväska. Rejäl i omfånget för att kunna ha med sig allt det där nödvändiga eller onödvändiga.Hade inte tid att leta fick inte bli försenad.
Började omsorgsfullt skriva ord för ord på de tomma linjerna.Vara tacksam.Generös.Tro på dig själv. Våga att leva ditt liv .Se till att du kommer sent mycket sent innan du stänger av rörelsen på dina ögon och går över till ett annant stadium. Vad det nu än må vara. Kom för sent till ditt sista möte.
fredag 19 juni 2009
utmaning 170 ett midsommarminne
MIDSOMMARAFTONENS MAGI OCG MINNE
Varma ljusa sommarnätter klädd i vacker tunn sommarklänning. Förväntansfylld styrs stegen till byns dansbana. Det var då det begav sig att dansbanden spelade på en utebana. Vi tjejer stod runt dansbanan och väntade på att den rätte skulle dyka upp denna magiska afton. Om han nu inte gjorde det fanns alltid möjligheten att plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden och den rätte skulle infinna sig i drömmen.
Fler och fler ungdomar samlades i parken. Lasse Stefans spelade sina smäktande melodier. Pojkarna kom och gick ännu hade inte den rätte dykt upp. Men vem eller vad är det som går med taktfasta steg mot mig ?
- Får jag lov ?
Det blev en midsommardans som varade i många år.
Men i denna magiska natt är årets magiske man inte närvarande. Ett telefonsamtal som skulle göra saknaden mindre slutade dessvärre med motsatsen.
Men natten är fortfarande ljus och magisk med många ,många minnen Allt från Brösarpsbackar till le coline de Fitou. Var och en med sin speciella charm och förväntan under årets kortaste natt.
Varma ljusa sommarnätter klädd i vacker tunn sommarklänning. Förväntansfylld styrs stegen till byns dansbana. Det var då det begav sig att dansbanden spelade på en utebana. Vi tjejer stod runt dansbanan och väntade på att den rätte skulle dyka upp denna magiska afton. Om han nu inte gjorde det fanns alltid möjligheten att plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden och den rätte skulle infinna sig i drömmen.
Fler och fler ungdomar samlades i parken. Lasse Stefans spelade sina smäktande melodier. Pojkarna kom och gick ännu hade inte den rätte dykt upp. Men vem eller vad är det som går med taktfasta steg mot mig ?
- Får jag lov ?
Det blev en midsommardans som varade i många år.
Men i denna magiska natt är årets magiske man inte närvarande. Ett telefonsamtal som skulle göra saknaden mindre slutade dessvärre med motsatsen.
Men natten är fortfarande ljus och magisk med många ,många minnen Allt från Brösarpsbackar till le coline de Fitou. Var och en med sin speciella charm och förväntan under årets kortaste natt.
utmaning 169 runt hörnet
Den försvunna damen.
Äntligen var friheten på plats. Dagen gav sina egna möjligheter till aktivering.Vad var det nu som stod på tur innan avresan? Jo,försäkringskontrollen. Tråkigt ämne som ALLTID blev uppskjutet till sista minuten.
Nåja det blev en liten biltur till staden för att betala räkningen, Brevet låg oöppnat i min stor svarta väska. Sitter och väntar på forexkontoret alla skall tydligen växla. Men så har också semestertiden startat. Slår mig ner på en vit träbänk med en rund sittdyna. Brevet halas fram ur väskans mäktiga innehåll. Nonchalant rivs ovankanten upp på det trista kuvertet.
- Vad är detta?Här saknas ju inbetalningskortet.Typiskt varför är jag inte mera noggrann och gör de här momenten innan. Inte i sista minuten.
Helt meningslöst att sitta här och vänta.
Har bolaget inte en kontor här i stan? Jo,titta längst ner finns adressen. Tror att jag hittar perfekt i min gamla barndomsby. Men så är det minsann inte. Kanske inte så konstigt. Det är mer än ett halvt sekel flytten skedde.
Äntligen hittar jag kontoret. Stiger in i receptionen. Ljusiga kristallkronor i taket. Fåtöljer blått kraftigt tyg står placerade runt ett glsbord.
Efter ett tag får jag hjälp med att reda ut mina försäkringsproblem.En hel del..
Men raska steg är jag på väg ut i sommarsolen igen. En snbabb blick bort mot receptionen där står en parant kvinna 60 plus.
- Skall jag ?
Jag följer min impuls utan att tänka över det hela allt för mycket.
- Hej. Har du arbetat här på kontoret i många år ?
- Ja de senaste 26 åren säger kvinnan med sin enorma ungdomshy.
Hur har hon kunnat behålla en sådan hy ?
- Har du kanske arbetat med någon som heter Sonja ?
-OH ja ! Vi var kollegor och väninnor i många år
Nu kommer frågan jag måste ställa henne. Är berädd på ett mycket negativt besked.
- Lever Sonja ?
-Javisst gör hun det. Hon fick en stroke och bor nu borta vid kanalen.
- Skulle jag kunna få hennes adress ?
-Självklart. Sonja blir säkert glad att du kiommer. Vi har haft så många fantastiska upplevelser. En levnadsglad kvinna. Synd att.....
- Ja,hon är min favoritmoster. Det var Sonja som lärde mig att virka.
Jag får en adress nedskriven på en lapp och går förväntansfull ut genom de stora glasdörrarna.
Passerar det gamla torget. Det är marknad. På farmors marknadsplats står idag en familj från Vietnam och säljer blommor.
Jag väljer en bukett med vita prästkragar och lite rosa och lila blommor.En riktig sommarbukett.
In i bilen och kör till adressen jag har fått. Bilen får sin plats på parkeringsrutan utanför det 8 våningshuset. I huset mitt emot bodde min första kärlek. Minnena formligen överöser mig denna dag.
Stenbeläggningen upp till enteren är nylagd med olika grå stenar. Kommer in i trapprummet.Ser inga dörrar.Jag går runt hissdörren Nu har jag bättre tur. En ytter dörr med namnet Ek står skrivet på brevlådan.
Blomsterbuketten ligger lite löst gungande i min hand.
- Skall jag verkligen bara dyka upp så här efter 10 års tystnad.
Snabbt højer jag fingret.Ringklockans signal ekar i trapphuset rymd.
Nu kommer där ingen och öppnar. Känns lite vemodigt att vara så nära men ändå inte nå riktigt fram.
Försiktigt lägger jag buketten och mitt vistkort i dörrhandtaget. Hoppas att de kommer hem innan blommorna har vissnat.
Jag kör hemåt igen.
En skarp ljud från mobilen skingrar tankarna.
-Hallo
-Är det lise-lotte ?
-Ja det stämmer
- Det är din moster Sonja !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
.
Helt fantastiskt att åter få kontakt efter 10 år och imorgon kväll skall vi träffa varandra.
Tänk att bortom hörnet fanns min fantastiska moster
Äntligen var friheten på plats. Dagen gav sina egna möjligheter till aktivering.Vad var det nu som stod på tur innan avresan? Jo,försäkringskontrollen. Tråkigt ämne som ALLTID blev uppskjutet till sista minuten.
Nåja det blev en liten biltur till staden för att betala räkningen, Brevet låg oöppnat i min stor svarta väska. Sitter och väntar på forexkontoret alla skall tydligen växla. Men så har också semestertiden startat. Slår mig ner på en vit träbänk med en rund sittdyna. Brevet halas fram ur väskans mäktiga innehåll. Nonchalant rivs ovankanten upp på det trista kuvertet.
- Vad är detta?Här saknas ju inbetalningskortet.Typiskt varför är jag inte mera noggrann och gör de här momenten innan. Inte i sista minuten.
Helt meningslöst att sitta här och vänta.
Har bolaget inte en kontor här i stan? Jo,titta längst ner finns adressen. Tror att jag hittar perfekt i min gamla barndomsby. Men så är det minsann inte. Kanske inte så konstigt. Det är mer än ett halvt sekel flytten skedde.
Äntligen hittar jag kontoret. Stiger in i receptionen. Ljusiga kristallkronor i taket. Fåtöljer blått kraftigt tyg står placerade runt ett glsbord.
Efter ett tag får jag hjälp med att reda ut mina försäkringsproblem.En hel del..
Men raska steg är jag på väg ut i sommarsolen igen. En snbabb blick bort mot receptionen där står en parant kvinna 60 plus.
- Skall jag ?
Jag följer min impuls utan att tänka över det hela allt för mycket.
- Hej. Har du arbetat här på kontoret i många år ?
- Ja de senaste 26 åren säger kvinnan med sin enorma ungdomshy.
Hur har hon kunnat behålla en sådan hy ?
- Har du kanske arbetat med någon som heter Sonja ?
-OH ja ! Vi var kollegor och väninnor i många år
Nu kommer frågan jag måste ställa henne. Är berädd på ett mycket negativt besked.
- Lever Sonja ?
-Javisst gör hun det. Hon fick en stroke och bor nu borta vid kanalen.
- Skulle jag kunna få hennes adress ?
-Självklart. Sonja blir säkert glad att du kiommer. Vi har haft så många fantastiska upplevelser. En levnadsglad kvinna. Synd att.....
- Ja,hon är min favoritmoster. Det var Sonja som lärde mig att virka.
Jag får en adress nedskriven på en lapp och går förväntansfull ut genom de stora glasdörrarna.
Passerar det gamla torget. Det är marknad. På farmors marknadsplats står idag en familj från Vietnam och säljer blommor.
Jag väljer en bukett med vita prästkragar och lite rosa och lila blommor.En riktig sommarbukett.
In i bilen och kör till adressen jag har fått. Bilen får sin plats på parkeringsrutan utanför det 8 våningshuset. I huset mitt emot bodde min första kärlek. Minnena formligen överöser mig denna dag.
Stenbeläggningen upp till enteren är nylagd med olika grå stenar. Kommer in i trapprummet.Ser inga dörrar.Jag går runt hissdörren Nu har jag bättre tur. En ytter dörr med namnet Ek står skrivet på brevlådan.
Blomsterbuketten ligger lite löst gungande i min hand.
- Skall jag verkligen bara dyka upp så här efter 10 års tystnad.
Snabbt højer jag fingret.Ringklockans signal ekar i trapphuset rymd.
Nu kommer där ingen och öppnar. Känns lite vemodigt att vara så nära men ändå inte nå riktigt fram.
Försiktigt lägger jag buketten och mitt vistkort i dörrhandtaget. Hoppas att de kommer hem innan blommorna har vissnat.
Jag kör hemåt igen.
En skarp ljud från mobilen skingrar tankarna.
-Hallo
-Är det lise-lotte ?
-Ja det stämmer
- Det är din moster Sonja !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
.
Helt fantastiskt att åter få kontakt efter 10 år och imorgon kväll skall vi träffa varandra.
Tänk att bortom hörnet fanns min fantastiska moster
onsdag 17 juni 2009
168 utmaning jag älskar mina påhitt
Idag vet jag inte riktigt om jag älskar mina påhitt när den ena räningen efter den andra droppar ner i den blå brevlådan. Om sex månader så stoppar pengafesten. Nu skall det tänkas positiva kreativa tankar som skall ge bröd på bordet.
Men egentligen är det ganska märkligt det som har skett sedan den danska kontorsstolen lämndes kvar på Vesterports station en vinterdag i Köpenhamn.
En frihetskänsla är bara så enorm.Likt en våg som rullar vidare helt okontrollerbar.Inga strandkanter stoppar vågen. Vågen slår emot den ena nya strandkanten efter den andra. På varje landsremsa uppstår nya möten med personer som ger av sin egen kreativitet och förstärker min egen styrka och lust. En undebar upplevelse.denna gång är det inte enbart ett påhitt utan jag har fört det ut i den verkliga världen.
- Well done my dear.
-Är det inte Sofia Manning som hela tiden säger glöm inte att belöna dig själv.
Skräckens tankar gör ett nedslag för några utdragna minuter.
-Nej,nej. Det är inte ett påhitt. Tvärtemot ett genomtänkt beslut med en stor potential..
- Är det verkligen sant. Det får framtiden utvisa. en av väninnorna brukade alltid säga. Du är bra på att få ideer men också att kasta dig ut i dem. En handlingens kvinna.
Men måste då erkänna att rädslan låg på lut. Hur skulle detta gå helt utan ett skandinaviskt skyddsnät?
Ville inte få höra.Detta var då ett av dina allra sämsta påhitt att flytta söder ut. Nej det kommer att gå bra. Dela med dig av dina tankar och erfarenheter men vem vill läsa om detta ?
Men egentligen är det ganska märkligt det som har skett sedan den danska kontorsstolen lämndes kvar på Vesterports station en vinterdag i Köpenhamn.
En frihetskänsla är bara så enorm.Likt en våg som rullar vidare helt okontrollerbar.Inga strandkanter stoppar vågen. Vågen slår emot den ena nya strandkanten efter den andra. På varje landsremsa uppstår nya möten med personer som ger av sin egen kreativitet och förstärker min egen styrka och lust. En undebar upplevelse.denna gång är det inte enbart ett påhitt utan jag har fört det ut i den verkliga världen.
- Well done my dear.
-Är det inte Sofia Manning som hela tiden säger glöm inte att belöna dig själv.
Skräckens tankar gör ett nedslag för några utdragna minuter.
-Nej,nej. Det är inte ett påhitt. Tvärtemot ett genomtänkt beslut med en stor potential..
- Är det verkligen sant. Det får framtiden utvisa. en av väninnorna brukade alltid säga. Du är bra på att få ideer men också att kasta dig ut i dem. En handlingens kvinna.
Men måste då erkänna att rädslan låg på lut. Hur skulle detta gå helt utan ett skandinaviskt skyddsnät?
Ville inte få höra.Detta var då ett av dina allra sämsta påhitt att flytta söder ut. Nej det kommer att gå bra. Dela med dig av dina tankar och erfarenheter men vem vill läsa om detta ?
tisdag 16 juni 2009
skrivandets tio topp lista utmaning 167
ATT SKRIVA ÄR ATT LEVA
1.
Det är ett fantastiskt privilegium att få skapa texter som väcker tankar,minnen,kunskap m.m. hos läsarna.
2.
Underbart att ge sig hän till allt rsearcharbete innan texten blir klar.Kunskapsbanken fullkomligt exploderar.
3.
Att ta sig tid till att prioritera skrivandet och ge sig tidsutrymme ger en enorm känsla av välbefinnande.
4.
Att kunna få förmedla andra personers eller platsers historia skänker harmoni
5.
Responsen på texterna väcker modet lusten att skriva mera
6.
Att skriva ger mig ännu mera lust att läsa med andra ögon på text,innehåll ordformulering etc.
7.
Skrivandet ökar mitt intresse och nyfikenhet på andra individers miljö och handling.
8.
Skrivandet ger mig glädje och intresse att besöka nya platser möta nya personer och lyssna till deras öden.
9.
Skrivandet är en enorm möjlighet att fritt skapa med ord för att framkalla bilder,känslor och att kunna påverka.
10.
Skrivandet ger en dynamik att utveckla mig själv och förhoppningsvis även till andra.
SKRIVA ÄR LIVET
1.
Det är ett fantastiskt privilegium att få skapa texter som väcker tankar,minnen,kunskap m.m. hos läsarna.
2.
Underbart att ge sig hän till allt rsearcharbete innan texten blir klar.Kunskapsbanken fullkomligt exploderar.
3.
Att ta sig tid till att prioritera skrivandet och ge sig tidsutrymme ger en enorm känsla av välbefinnande.
4.
Att kunna få förmedla andra personers eller platsers historia skänker harmoni
5.
Responsen på texterna väcker modet lusten att skriva mera
6.
Att skriva ger mig ännu mera lust att läsa med andra ögon på text,innehåll ordformulering etc.
7.
Skrivandet ökar mitt intresse och nyfikenhet på andra individers miljö och handling.
8.
Skrivandet ger mig glädje och intresse att besöka nya platser möta nya personer och lyssna till deras öden.
9.
Skrivandet är en enorm möjlighet att fritt skapa med ord för att framkalla bilder,känslor och att kunna påverka.
10.
Skrivandet ger en dynamik att utveckla mig själv och förhoppningsvis även till andra.
SKRIVA ÄR LIVET
måndag 15 juni 2009
utmaning 166
DEN GAMLA
Likt min trogna vana gick jag med släpande steg genom hallen i riktning mot köket. Diskbänken var överfylld av tallrikar koppar och glas sedan flera veckor tillbaka. En odräglig vana. Men på det massiva furubordet låg den vackraste hatt i blått ylletyg med ljuvligt handbroderade röda vallmokronor.
Min darriga ådriga hand satte vant hatten på plats. En magnifik antik spegel från golv till tak fick en glimt avmina havsblåögon. De uppfattade att hatten matchade perfekt dräkten.
Med en djup suck satte jag mig tungt i fåtöljen och tårarna gled ner utmed kinderna. Jag var fånge i mina egna tankar som inte längre hade kontakt med mitt eget vardagsliv
Likt min trogna vana gick jag med släpande steg genom hallen i riktning mot köket. Diskbänken var överfylld av tallrikar koppar och glas sedan flera veckor tillbaka. En odräglig vana. Men på det massiva furubordet låg den vackraste hatt i blått ylletyg med ljuvligt handbroderade röda vallmokronor.
Min darriga ådriga hand satte vant hatten på plats. En magnifik antik spegel från golv till tak fick en glimt avmina havsblåögon. De uppfattade att hatten matchade perfekt dräkten.
Med en djup suck satte jag mig tungt i fåtöljen och tårarna gled ner utmed kinderna. Jag var fånge i mina egna tankar som inte längre hade kontakt med mitt eget vardagsliv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
