DET INGEN VET ÄR ATT
Det ingen vet är att innan katerdralen har sjungit sina tolv toner är allt förändrat.
Kragen åker upp till håret och ger ett extra stöd till huvudets glidningar höger , vänster.
Har någon förstått vad som är på gång ?
Ser sig rastlöst omkring.Nej,allt verkar vara lugnt. Bilarna glider rytmiskt förbi kyrkoporten. Den är vackert snidad med motiv från tempelriddarna som har fått en vapenskjöld med svart smidesjärn med guldspetsar doppade i guld. Fast innan katerdralens klockor skall tala i natt har de ändrat färg.
- Heliga Madonna,hjälp mig i denna svåra stund. Jag är ingen ond människa men jag kan inte bara låta allting ske i de andras tecken.
En doftande röd klängros sänder ut sin parfym till de förbi passerande . Men inte nu.Den har lagt sig till ro.Släckt sina rosenögon för att undgå att se katerdralens akt. Allt är stilla så när på en och annan bilist som stryker porten med sin avgas innan den tar farväl.
Det var ingen som visste att nattens sista farväl skulle ske inom några minuter.
Skjuter sakta upp den uråldriga kyrkoporten.Måste in i kateralen innan midnattsmässan är över.
Kyrkomusiken vibrerar rungande mellan de romanska valven Altargången är svagt upplyst med levande ljus.
Var är hennes plats ?
Där sitter hon. Klädd i mörkblå sammetsjacka och med en klädsam röd och blå sjal. Röd som ................ Ingen vet.
Vem är det som sitter på vänstra sidan ?
Drar sig tveksamt upp mot låmgsidorna. Svarta gymnastikskor rör sig ljudlöst på kyrkogolvet.De når längre och längre fram.
Kyrkobesökarna är fullt upptagna med att sjunga den sista psalmen. De vet inte att snart skall det ske.
En snabb och oplanerad tanke kommer på besök. Vad hade hänt om de hade annat att .....?
Ingen ide att lägga kraft på hypotetiska frågor. Allt för sent att ändra på planen.
Nu skulle handlingen fullbordas men ingen visste att minuterna nu var räknade.
måndag 23 februari 2009
söndag 22 februari 2009
UTMANING 53 22 FEBRUARI
JAG GLÖMMER HENNE ALDRIG
Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.
Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.
Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund
Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.
Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.
Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund
lördag 21 februari 2009
UTMANING 52 21 FEBRUARI 2009
SURT
Det liknar en scen ur filmen, fåglar av Alfred Hitchcock. Har aldrig sett så många fåglar cirkulera likt ett fiskstimm i luften utanför mitt fönster. De verkar absolut inte vara sura. De flyger så graciöst och svävande i vintereftermiddagen. Temat är surt. Känns lite surt inombords att jag inte kan komma på något i denna riktning.
Jo, det är surt att behöva sitta här med ett bullrande element som låter som ett svagt Niagara fall och inte få det sista sakerna på plats.
Vem skall montera handfatet ? Vem skall skruva fast kökskåpen? Porslinet skall helst inte ramla ner mitt i natten och ge grannen en känsla av att blixten slagit ner igen.
Vissa dagar upplevs mer sura än andra.Ibland stannar dagens surdeg kvar i en lång jäsningsprocess. Det är surt. Då gäller det att tänka i söta banor för att få lite balans.Surheten ger stundtalsvika men kan också bita sig allt mer fast i kläderna . Ja till och med gå innanför klädernas pansar.
Surheten är ingen bra kompis att ha med på resan. Väskan blir tyngre och tyngre trots att mycket kastas ur den. Väskan är och förblir som en burk öppnad surströmming De som inte gillar doften löper skrikande väck från en.
Platsen blir surheten som nu fått en ny vän,tomheten. De arbetar vidare på resan och in stiger bitterheten. Nu är resesällskapet komplett. De ger sig ut i den ensamma ekan. Surheten,
tomheten och bitterheten.
De når inte många sjömil ut innan de utan att göra något mer än att befinna sig i ekan har plockat fram de mest sura sidorna hos varandra .Till slut har den vackra träbåten inget att sätta emot. Hålet i botten är ett faktum.Ingen av de tre passagerarna surhet,tomhet,bitterhet lyfter inget finger för att hjälpa varandra utan de glider längre och längre ner mot havets botten
Det liknar en scen ur filmen, fåglar av Alfred Hitchcock. Har aldrig sett så många fåglar cirkulera likt ett fiskstimm i luften utanför mitt fönster. De verkar absolut inte vara sura. De flyger så graciöst och svävande i vintereftermiddagen. Temat är surt. Känns lite surt inombords att jag inte kan komma på något i denna riktning.
Jo, det är surt att behöva sitta här med ett bullrande element som låter som ett svagt Niagara fall och inte få det sista sakerna på plats.
Vem skall montera handfatet ? Vem skall skruva fast kökskåpen? Porslinet skall helst inte ramla ner mitt i natten och ge grannen en känsla av att blixten slagit ner igen.
Vissa dagar upplevs mer sura än andra.Ibland stannar dagens surdeg kvar i en lång jäsningsprocess. Det är surt. Då gäller det att tänka i söta banor för att få lite balans.Surheten ger stundtalsvika men kan också bita sig allt mer fast i kläderna . Ja till och med gå innanför klädernas pansar.
Surheten är ingen bra kompis att ha med på resan. Väskan blir tyngre och tyngre trots att mycket kastas ur den. Väskan är och förblir som en burk öppnad surströmming De som inte gillar doften löper skrikande väck från en.
Platsen blir surheten som nu fått en ny vän,tomheten. De arbetar vidare på resan och in stiger bitterheten. Nu är resesällskapet komplett. De ger sig ut i den ensamma ekan. Surheten,
tomheten och bitterheten.
De når inte många sjömil ut innan de utan att göra något mer än att befinna sig i ekan har plockat fram de mest sura sidorna hos varandra .Till slut har den vackra träbåten inget att sätta emot. Hålet i botten är ett faktum.Ingen av de tre passagerarna surhet,tomhet,bitterhet lyfter inget finger för att hjälpa varandra utan de glider längre och längre ner mot havets botten
fredag 20 februari 2009
utmaning 51 20 februari en väg
PARET.
De ligger sida vid sida på de svarta underlakanen. Påslakanet har guldmönster på sin svarta yta. Det ser ut som om de följer varandra runt i det som sker i livet. Upp för livsbackarna och ner i djupa dalar. De ligger ändå sida vid sida längs med vägen.
Vem kan dela dem åt ?
Ett annat vitt streckt eller gult. Blir mer attraktivt. Nej det tror jag faktiskt inte.
Jag ser i min inre bild att det gula paret går geom sitt liv sida vid sida tills vägen övergår till en korsningen där döden möter livet på nytt.
De ligger sida vid sida på de svarta underlakanen. Påslakanet har guldmönster på sin svarta yta. Det ser ut som om de följer varandra runt i det som sker i livet. Upp för livsbackarna och ner i djupa dalar. De ligger ändå sida vid sida längs med vägen.
Vem kan dela dem åt ?
Ett annat vitt streckt eller gult. Blir mer attraktivt. Nej det tror jag faktiskt inte.
Jag ser i min inre bild att det gula paret går geom sitt liv sida vid sida tills vägen övergår till en korsningen där döden möter livet på nytt.
torsdag 19 februari 2009
skrivpuff nr 50 skavsår
Gröna avflagnade luckor förflyttars sig in och ut från karmen. Gångjärnen gnäller. Järnen skaver mot varandra och ett rostigt sår växer i omfång . Årstiderna springer förbi fönsterluckorna.
.Otaliga försök med att vrida runt en enkel skröplig nyckel. Till slut glider ytterdöoren upp helt ljudlöst. Morgonstrålarna sipprar in mellan träluckorna. De kommer och går som vågorna från Atlanten.
En kökskrans monolog fyller rummet.
- plopp,plopp
-plopp,plopp
Vattendropparna skaver sig djupare och djupare ner under stenvaskens yta. Den har lyssnat till många historier som skavt sig in under dess hårda hud.
Sårade inneboende har basunerat ut sina inre skavsår i skilda tonläge och språk under seklens gång.
En trappa upp finns nattrummet, Chambre Noir. Solen ,luften når aldrig fram . Här sov vinbönderna sin lugna sömn och glömde såren som skavde i handen under vinkorgens tyngd.Men såret i hjärtat att den älskade hade lämnat honom blev aldrig läkt.
Ett skavande sår som vägrade att växa samman trots alla medikamenter som ny kärlek och nytt arbete förblev såret alltid närvarande.
Varje natt somnade vinbonden i sitt chambre noir med tanken vid sin sida
Ecoute la rythm de ton coeur . Hjärtats skavsår blev till end el av hans kropp.
.Otaliga försök med att vrida runt en enkel skröplig nyckel. Till slut glider ytterdöoren upp helt ljudlöst. Morgonstrålarna sipprar in mellan träluckorna. De kommer och går som vågorna från Atlanten.
En kökskrans monolog fyller rummet.
- plopp,plopp
-plopp,plopp
Vattendropparna skaver sig djupare och djupare ner under stenvaskens yta. Den har lyssnat till många historier som skavt sig in under dess hårda hud.
Sårade inneboende har basunerat ut sina inre skavsår i skilda tonläge och språk under seklens gång.
En trappa upp finns nattrummet, Chambre Noir. Solen ,luften når aldrig fram . Här sov vinbönderna sin lugna sömn och glömde såren som skavde i handen under vinkorgens tyngd.Men såret i hjärtat att den älskade hade lämnat honom blev aldrig läkt.
Ett skavande sår som vägrade att växa samman trots alla medikamenter som ny kärlek och nytt arbete förblev såret alltid närvarande.
Varje natt somnade vinbonden i sitt chambre noir med tanken vid sin sida
Ecoute la rythm de ton coeur . Hjärtats skavsår blev till end el av hans kropp.
onsdag 18 februari 2009
skrivpuffutmaning 49 den 18 februari Skriv om något du ser varje dag
LIVETS VÄN
Varje morgon möter jag min brune vän innan arbetsdagen tar fart.Hög och kraftig. Riktigt tung. Rör sig graciöst vid varje tillfälle. Ibland görs egna piruetter tillsammans med vinden från havet.
Stundtals är jag bara tvungen att stanna upp och beundra. Vacker yta,grov men med sirlighet och oändliga kvadratiska rutor från golv till tak. Den påminner mig om livet med möjlighet att kunna gå från den ena ön till den andra livsön.
Livets dörr med födslen vid tröskeln och taket leder in i nästa fas. I vårt eller någon annans universum.
Livets dörr rymmer nya möjligheter men den kan också ge beskydd allt efter hur jag väljer att tolka dess promenad som är graciöst eller med hjälp av vinden
Varje morgon möter jag min brune vän innan arbetsdagen tar fart.Hög och kraftig. Riktigt tung. Rör sig graciöst vid varje tillfälle. Ibland görs egna piruetter tillsammans med vinden från havet.
Stundtals är jag bara tvungen att stanna upp och beundra. Vacker yta,grov men med sirlighet och oändliga kvadratiska rutor från golv till tak. Den påminner mig om livet med möjlighet att kunna gå från den ena ön till den andra livsön.
Livets dörr med födslen vid tröskeln och taket leder in i nästa fas. I vårt eller någon annans universum.
Livets dörr rymmer nya möjligheter men den kan också ge beskydd allt efter hur jag väljer att tolka dess promenad som är graciöst eller med hjälp av vinden
tisdag 17 februari 2009
skrivpuffövning 48 den 17 februari en intressant människa
Den katalanske grannen
Han har arbetat i flera länder och i en mängd yrkesområden. Födslen för 78 vintrar skedde på den spanska sidan av Pyreneerna. Under inbördeskriget flydde familjen över till grannlandet. Jag uppfattar honom som rak,driftig , nyfiken ,generös.
- Jag måste skifta jobb, chica.
- Blir uttråkad efter ett visst antal år.
Det kunde lika gärna ha varit mina egna ord som kom ut i sommarvärmen.
Katalanen delar ofta och villigt med sig av sitt kunnande speciellt på temat , bygga hus.En hjälpande hand finns alltid när tiden är mogen. Mitt bilbatteri går ut,glömt att stänga bildörren och lampam bara lyser och lyser tills den stillar och mjukt tar farväl på den stora tomten.
Generositeten. Härliga glasburkar med hemlagad aprikosmarmelad,självodlat te från hans stora trädgård. Listan kan göras lång.
Katalanen är in intressant människa som jag med gjädje skulle vilja komma närmare in på livet
Han har arbetat i flera länder och i en mängd yrkesområden. Födslen för 78 vintrar skedde på den spanska sidan av Pyreneerna. Under inbördeskriget flydde familjen över till grannlandet. Jag uppfattar honom som rak,driftig , nyfiken ,generös.
- Jag måste skifta jobb, chica.
- Blir uttråkad efter ett visst antal år.
Det kunde lika gärna ha varit mina egna ord som kom ut i sommarvärmen.
Katalanen delar ofta och villigt med sig av sitt kunnande speciellt på temat , bygga hus.En hjälpande hand finns alltid när tiden är mogen. Mitt bilbatteri går ut,glömt att stänga bildörren och lampam bara lyser och lyser tills den stillar och mjukt tar farväl på den stora tomten.
Generositeten. Härliga glasburkar med hemlagad aprikosmarmelad,självodlat te från hans stora trädgård. Listan kan göras lång.
Katalanen är in intressant människa som jag med gjädje skulle vilja komma närmare in på livet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
