Väggarna var vitkalkade och längs takkanten öppnade muren sig och vit salpeter läckte ut varje fuktig natt. Denna vrå var den enda plats i huset där han kunde få tänka sina egna tankar utan att någon bröt in i tankarnas vandringar.
Märkligt att de inte förstod att situationerna skapades för att just kunna få stå här i hörnet av de underbara murarna och tala timme efter timme.
Ibland forsade orden ut högt och rusade runt på kala väggar.Men diskussionen kunde också ske helt i tystnaden.
_ Varför är jag inte som de andra ?
-Vad gör jag för fel ?
- Vem vill ha en sådan som mig ?
Den sista meningen kom utfarande som ett vulkanutbrott. Något blött lite strävt nådde hans brunbrända barnhy.
Venga hade tyst kommit fram under matbordet.Saktade slickade den gamla tiken bort tårarna från den spanske pojkens kinder.
Varför skulle han behöva ha skamkänslor att han inte ville arbeta som de andra pojkarna i vinfälten utan heller ville stå i skamvrån och tänka ut vemodiga dikter.
onsdag 28 april 2010
tisdag 27 april 2010
2010:117 saknaden av bekräftelse
Regndropparna föll i en jämn ström mot det halvöppna fönstret.Rytmen skänkte lugn till den oroliga magra kroppen denna sommarnatt i Varpsjö.
Ett långt vågigt hår vilade mot ett vitt örngott i en enkel tältsäng.Otåligt gjorde kroppen nattlig gymnastik både innanför huden och utanför.
- Varför ville du inte följa med mig till Varpsjö ?
Munnens melodi spelade ett ostämt stycke musik. Kändes som om det bara var den högra handen som användes på pianot.
- Varför köpte jag ett hus i den svenska fjällvärlden ?
- Vad ville jag med detta ?
Hjärnan var fullständigt blank och gav inte en enda gensvar för att kunna lösa gåtan.
Rota längre ner i det förflutna sa regndropparna.Det finns ett svar men du kanske inte vill ha fram ljust de orden i en norrländsk natt ?
En vindpust skakade fönsterrutan.Var det en bekräftelse på att svaret fanns på livets botten ?
Nattens timmar vandrade förbi. Fast vem kunde veta att det skulle vara natt. Sommarens ljusa tid var i sitt esse.
Hon slumrade till . I stadiet mellan vakenhet och sömn såg hon orden skrivna på en griffeltavla. DU SAKNADE HANS BEKRÄTFELSE PÅ ATT DUGA
Ett långt vågigt hår vilade mot ett vitt örngott i en enkel tältsäng.Otåligt gjorde kroppen nattlig gymnastik både innanför huden och utanför.
- Varför ville du inte följa med mig till Varpsjö ?
Munnens melodi spelade ett ostämt stycke musik. Kändes som om det bara var den högra handen som användes på pianot.
- Varför köpte jag ett hus i den svenska fjällvärlden ?
- Vad ville jag med detta ?
Hjärnan var fullständigt blank och gav inte en enda gensvar för att kunna lösa gåtan.
Rota längre ner i det förflutna sa regndropparna.Det finns ett svar men du kanske inte vill ha fram ljust de orden i en norrländsk natt ?
En vindpust skakade fönsterrutan.Var det en bekräftelse på att svaret fanns på livets botten ?
Nattens timmar vandrade förbi. Fast vem kunde veta att det skulle vara natt. Sommarens ljusa tid var i sitt esse.
Hon slumrade till . I stadiet mellan vakenhet och sömn såg hon orden skrivna på en griffeltavla. DU SAKNADE HANS BEKRÄTFELSE PÅ ATT DUGA
söndag 21 februari 2010
utmaning 2010:52 PORTAD
En svart järngrind kantad med vassa liljor portade vidare aktiviteter.
En nyckel saknades för att på nytt komma ut från området. Vinden tjöt utanför fönstren och gav en känsla av kommande fara.
- Jag har själv satt mig i denna situation men den var absolut inte planerad att bli så allvarlig.
Tunga steg tog sandalerna till grinden. Två meter hög och den bjöd inte på någon möjlighet att kunna komma runt om. Grinden var i gott kamratskap med en vit mur.
Instängd. Instängd.
Vemodigt återvände fötterna till huset.Vinden fångade morgonrocken.Ja den nästan klädde av henne denna natt. Vad spelade det för roll om någon såg den bara huden. Det gick ju inte. Muren var allt för hög för den insynen.
Kylskåpsdörren öppnades med en väderbiten hand. Resultatet var lika magert som handen.En dagsranson till livet.
- Jag kommer att dö. Ingen vet att jag befinner mig här.Jag kan lika gärna dö mätt som hungrig.
Sallad tomat och gurka och en liten bit roquefordost kom fram på en tallrik. En skvätt rödvin fanns kvar i karaffen men den försvann snabbt ner genom halsen .
Telefonsignalen skar genom nattens mörker.
- Hallo, Hallo
- Förlåt att jag ringer mitt i natten men här i Newyork har de precis beslutat att din bok skall filmas. Du har inte blivit portad från Newyork films.
Tack och lov det var bara en mardröm som nu snabbt byttes ut mot lycka eftersom nyckeln kom med telefonsamtalet.
Nu kan jag komma ut igen genom den svarta järngrinden.
En nyckel saknades för att på nytt komma ut från området. Vinden tjöt utanför fönstren och gav en känsla av kommande fara.
- Jag har själv satt mig i denna situation men den var absolut inte planerad att bli så allvarlig.
Tunga steg tog sandalerna till grinden. Två meter hög och den bjöd inte på någon möjlighet att kunna komma runt om. Grinden var i gott kamratskap med en vit mur.
Instängd. Instängd.
Vemodigt återvände fötterna till huset.Vinden fångade morgonrocken.Ja den nästan klädde av henne denna natt. Vad spelade det för roll om någon såg den bara huden. Det gick ju inte. Muren var allt för hög för den insynen.
Kylskåpsdörren öppnades med en väderbiten hand. Resultatet var lika magert som handen.En dagsranson till livet.
- Jag kommer att dö. Ingen vet att jag befinner mig här.Jag kan lika gärna dö mätt som hungrig.
Sallad tomat och gurka och en liten bit roquefordost kom fram på en tallrik. En skvätt rödvin fanns kvar i karaffen men den försvann snabbt ner genom halsen .
Telefonsignalen skar genom nattens mörker.
- Hallo, Hallo
- Förlåt att jag ringer mitt i natten men här i Newyork har de precis beslutat att din bok skall filmas. Du har inte blivit portad från Newyork films.
Tack och lov det var bara en mardröm som nu snabbt byttes ut mot lycka eftersom nyckeln kom med telefonsamtalet.
Nu kan jag komma ut igen genom den svarta järngrinden.
lördag 30 januari 2010
2010:31 TRÄFFA RÄTT
Oron brände ner tankarna till en obefintlighet. Var det igår jag skulle ha varit på flygplatsen? Men May hade sagt att ett telefonsamtal skulle komma för att ge besked.
Visserligen hade telefonen blinkat i timmar att det fanns ett meddelande.Men jag kan fortfarande inte avlyssna den.
Tänk om May hade varit tvungen att övernatta på flygplatsen pga av mig.Upptäckte först idag att det var den 31 januari och inte 30.
Försökte tänka alla möjliga logiska tankar. Men den malande oron ville inte riktigt ge med sig. Den växte och växte och ingen hjälp kom.Solen var för långt borta och värmen i huset på upphällning.
Ytterligare beslut skulle avgöras under förmiddagen.
- Men jag kan inte tänka klart.Går inte att träffa rätt i alla beslutsmöjligheterna.Jag måste ändå fatta detta viktiga beslut och hoppas på att det blir det riktiga.
Men för att träffa rätt måste jag veta vad jag vill uppnå och just nu är livsantennen avstängd. Hur kan jag koppla in den igen?
-Byt tankegång hade väninnan sagt i telefonen igårkväll.
Enkelt recept att ta fram ur byrålådan.Handlingen att följa det mer komplicerad.
Hade en önskan att bara dra sig undan och inte ha några måsten eller beslut som måste tas. Kom ihåg att någon hade sagt att det är bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte ta ställning. Men det var konsekvenserna för beslutet som oroade henne.
Telefonen ringde sin melodi i hallen.
- Hej det är May. Bussen väntade på mig på flygplatsen igår. Tack för att du var så hygglig och var stand by om ifall att den inte väntade på mig.
- Oh, det var ingetting ljög jag. Tack och lov att trots att jag inte träffade rätt i datumet blev det ingen katastrof för väninnan.
Men om två timmar skulle han komma.
Vad skall jag svara ? Ja eller nej ?
Vet verkligen inte vad som är rätt eller fel. Gör en konsekvensanalys.Urtrist ord.Skriv ner plus och minus med beslutet lät mera hoppfullt.
Ett tomt block åkte fram med tramontans hastighet på soffbordet och vägen fram till beslutet var påbörjat.
Visserligen hade telefonen blinkat i timmar att det fanns ett meddelande.Men jag kan fortfarande inte avlyssna den.
Tänk om May hade varit tvungen att övernatta på flygplatsen pga av mig.Upptäckte först idag att det var den 31 januari och inte 30.
Försökte tänka alla möjliga logiska tankar. Men den malande oron ville inte riktigt ge med sig. Den växte och växte och ingen hjälp kom.Solen var för långt borta och värmen i huset på upphällning.
Ytterligare beslut skulle avgöras under förmiddagen.
- Men jag kan inte tänka klart.Går inte att träffa rätt i alla beslutsmöjligheterna.Jag måste ändå fatta detta viktiga beslut och hoppas på att det blir det riktiga.
Men för att träffa rätt måste jag veta vad jag vill uppnå och just nu är livsantennen avstängd. Hur kan jag koppla in den igen?
-Byt tankegång hade väninnan sagt i telefonen igårkväll.
Enkelt recept att ta fram ur byrålådan.Handlingen att följa det mer komplicerad.
Hade en önskan att bara dra sig undan och inte ha några måsten eller beslut som måste tas. Kom ihåg att någon hade sagt att det är bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte ta ställning. Men det var konsekvenserna för beslutet som oroade henne.
Telefonen ringde sin melodi i hallen.
- Hej det är May. Bussen väntade på mig på flygplatsen igår. Tack för att du var så hygglig och var stand by om ifall att den inte väntade på mig.
- Oh, det var ingetting ljög jag. Tack och lov att trots att jag inte träffade rätt i datumet blev det ingen katastrof för väninnan.
Men om två timmar skulle han komma.
Vad skall jag svara ? Ja eller nej ?
Vet verkligen inte vad som är rätt eller fel. Gör en konsekvensanalys.Urtrist ord.Skriv ner plus och minus med beslutet lät mera hoppfullt.
Ett tomt block åkte fram med tramontans hastighet på soffbordet och vägen fram till beslutet var påbörjat.
måndag 18 januari 2010
2010:18 HALKA EFTER
ETT KONDITORI PÅ AVVÄGAR
Vinden bet i karossen. Ja,den virvlade runt hela bilen och stundtals kändes det som om naturkraften skulle få makten över hjärnans önskan.
Dimman hade lagt sig i maskopi med vinden denna oktoberkväll i Kristianstad.
- Var skulle hon svänga av till Nya Boulevarden. Passerade den ena gatan efter den andra.Här fanns än idag ett system. Varannan gata var enkelriktad. Men vad hjälpte det. Ångrade sig enormt att inte hängt med i den tekniska utvecklingen och skaffat sig en GPS.
- Varför i hela fridens namn skall det vara så svårt att komma fram ?
Komma fram var nog lite för mycket sagt. Det var inte säkert att Anderssons Konditori fanns kvar på hörnet Nya Boulevarden Västra Storgatan.
En snabb blick på hastighetsmätaren visade tydligt att allt gick i slomotion 20 km var inget att skryta med.
Från tomma intet dök en röd Renault upp köra in i henne.Kastade sig över signalhornet och temperamentet vällde ut på gatan.Reaktionen fick henne till att vakna. På vänsterer sida låg järnvägsövergången ner till Tivoliparken.
- Då måste det vara här in till höger för att komma till målet.
Klockan hade blivit senare än planerat. Hade halkar efter i sitt tidsprogram.
Körde ca 50 meter fram och upptäcker att det älskade konditoriet inte fanns kvar längre istället har det blivit en pizzeria.
- Ja ja allt kan väl inte vara som förut. Jag får se till att uppgradera mig för att inte halka efter.
Vinden bet i karossen. Ja,den virvlade runt hela bilen och stundtals kändes det som om naturkraften skulle få makten över hjärnans önskan.
Dimman hade lagt sig i maskopi med vinden denna oktoberkväll i Kristianstad.
- Var skulle hon svänga av till Nya Boulevarden. Passerade den ena gatan efter den andra.Här fanns än idag ett system. Varannan gata var enkelriktad. Men vad hjälpte det. Ångrade sig enormt att inte hängt med i den tekniska utvecklingen och skaffat sig en GPS.
- Varför i hela fridens namn skall det vara så svårt att komma fram ?
Komma fram var nog lite för mycket sagt. Det var inte säkert att Anderssons Konditori fanns kvar på hörnet Nya Boulevarden Västra Storgatan.
En snabb blick på hastighetsmätaren visade tydligt att allt gick i slomotion 20 km var inget att skryta med.
Från tomma intet dök en röd Renault upp köra in i henne.Kastade sig över signalhornet och temperamentet vällde ut på gatan.Reaktionen fick henne till att vakna. På vänsterer sida låg järnvägsövergången ner till Tivoliparken.
- Då måste det vara här in till höger för att komma till målet.
Klockan hade blivit senare än planerat. Hade halkar efter i sitt tidsprogram.
Körde ca 50 meter fram och upptäcker att det älskade konditoriet inte fanns kvar längre istället har det blivit en pizzeria.
- Ja ja allt kan väl inte vara som förut. Jag får se till att uppgradera mig för att inte halka efter.
tisdag 12 januari 2010
2010:12 NYKOMLING
Vårt första träff var i påsken 2009. Jag tror att det var annandagpåsk som hon stod utanför vår bruna ytterdörr och ringde på. Jag var faktiskt inte riktigt klar övet att det var idag vi skulle träffas.Men hade hört vid middagsbordet att det skulle komma besök. Men jag har lätt för att anpassa mig och den egenskapen skulle komma att bli användar men det visste jag inte denna påskadag. Nåja mina promenadkläder kom på i rask fart.
Philippe följde mig till ytterdörren och så tog hon mig i handen och travade ner för bygatan.Jag vände lite på huvudet och såg att Philippe stod och tittade efter oss. Hade han också velat följa med ? Nej det var inte så lämpligt.Ingen av oss ville ha ett förkläde på vår första promenad. Jag kom ihåg att hon höll mig hårt i handen och att vi gick en ganska lång runda.Men vi stannade också vid skolan och hon satte sig på muren och började prata med mig. Ibland tyckte jag att det var lite svårt att förstå eftersom hon hade lite accent. Men jag kände mig relativ trygg för rösten var varm och kärleksfull.
Ibland blev ögonen lite oroliga när hon pratade. Minnsåg att hon sa till mig att det kändes helt fantastiskt att gå och hålla mig i handen.Det var så många år sedan sist.
Vi kom tillbaka till Philippe och hon berättade att det var planerat en resa till Sverige och att hon skulle vara tillbaka om två månader. Philippe tyckte det var ok och jag hade inget att tillägga.
Vi har nu bott tillsammans i lite mer än ett halvt år. Jag känner mig inte längre som nykomling i huset utan att det har faktiskt också blivit till mitt hem.Jag känner mig inte utanför istället har jag skapat egna ritualer. Mina egna morgonpromenader. Ibland knorrar hon över att jag är borta för länge.Men som nykomling är jag tvungen att utforska området som jag bor i.
De första månaderna var jag lite bekymrad att jag skulle vara tvungen att flytta igen eftersom jag var den som sist hade kommit in i huset.Nu känner jag mig absolut inte orolig eller nyanländ.Tvärtemot känns det som ett helt riktigt beslut att vi blev sambo. Fram till igår har vi haft separata sovrum . Inatt flyttade hon in i mitt rum. Det finns fortfarande en skillnad mellan oss. Hon sover i sängen och jag ligger vid hennes fötter. Är det inte kärlek säg ?
Bästa hälsingar från Vito. vov.vov.
Philippe följde mig till ytterdörren och så tog hon mig i handen och travade ner för bygatan.Jag vände lite på huvudet och såg att Philippe stod och tittade efter oss. Hade han också velat följa med ? Nej det var inte så lämpligt.Ingen av oss ville ha ett förkläde på vår första promenad. Jag kom ihåg att hon höll mig hårt i handen och att vi gick en ganska lång runda.Men vi stannade också vid skolan och hon satte sig på muren och började prata med mig. Ibland tyckte jag att det var lite svårt att förstå eftersom hon hade lite accent. Men jag kände mig relativ trygg för rösten var varm och kärleksfull.
Ibland blev ögonen lite oroliga när hon pratade. Minnsåg att hon sa till mig att det kändes helt fantastiskt att gå och hålla mig i handen.Det var så många år sedan sist.
Vi kom tillbaka till Philippe och hon berättade att det var planerat en resa till Sverige och att hon skulle vara tillbaka om två månader. Philippe tyckte det var ok och jag hade inget att tillägga.
Vi har nu bott tillsammans i lite mer än ett halvt år. Jag känner mig inte längre som nykomling i huset utan att det har faktiskt också blivit till mitt hem.Jag känner mig inte utanför istället har jag skapat egna ritualer. Mina egna morgonpromenader. Ibland knorrar hon över att jag är borta för länge.Men som nykomling är jag tvungen att utforska området som jag bor i.
De första månaderna var jag lite bekymrad att jag skulle vara tvungen att flytta igen eftersom jag var den som sist hade kommit in i huset.Nu känner jag mig absolut inte orolig eller nyanländ.Tvärtemot känns det som ett helt riktigt beslut att vi blev sambo. Fram till igår har vi haft separata sovrum . Inatt flyttade hon in i mitt rum. Det finns fortfarande en skillnad mellan oss. Hon sover i sängen och jag ligger vid hennes fötter. Är det inte kärlek säg ?
Bästa hälsingar från Vito. vov.vov.
måndag 11 januari 2010
2010:11 SÄTTA IHOP
Hennes brunbrända nakna hand tog ett nervöst grepp om handtaget. Med ett svung åkte dörren upp. Ett nästan vitt landskap invaderade ögonen. Det kan bara inte vara möjligt att allt är vitt både inne och ute. Med en nästan desperat handling åkte dörren tillbaka i utgångslägett.
Det var inte många timmar kvar innan det engelska paret skulle komma.
- Varför planerar jag alltid i sista minuten?
Verkar som om jag aldrig kommer i takt med framförhållning.
En snabb blick på almanackan visade söndagen den 3 januari, vilket betydde att affärerna nere i byn var stängda.
- Vad finns i frysen ?
Denna gång var det inte ett vitt vintersällskap som kom fram. Ett paket kycklinglår,en paket rökt bacon,en röd paprika.
- Kan detta verkligen sättas ihop till en middag för tre ?
Det var bara själva handlingen som kunde ge svar på frågan.
Den gamla järngrytan åkte frami superfart. Ner med kycklingen,bacon,paprika.
Hittade en gul lök som fick samma öde att koka i mer än en timme.
Smakade av .Det saknas något. Efter ett febrilt letande i skåpet hittades en citron och en burk svarta oliver.
- Ner med dem. Situationen kan inte förvärras av att sätta ihop kycklinggrytan med detta.
Telefonsignalen skar genom luften.
- Qui
- Hallo. I have just make som rice shall I bring it with me.
- Yes please !
Tänk vad man kan göra mycket genom att ge varandra ett handtag på att sätta samman både vad det gäller mat och annat.
Middagen blev lyckad och receptet har fått ett eget namn. Kyckling a la sätta ihop.
Det var inte många timmar kvar innan det engelska paret skulle komma.
- Varför planerar jag alltid i sista minuten?
Verkar som om jag aldrig kommer i takt med framförhållning.
En snabb blick på almanackan visade söndagen den 3 januari, vilket betydde att affärerna nere i byn var stängda.
- Vad finns i frysen ?
Denna gång var det inte ett vitt vintersällskap som kom fram. Ett paket kycklinglår,en paket rökt bacon,en röd paprika.
- Kan detta verkligen sättas ihop till en middag för tre ?
Det var bara själva handlingen som kunde ge svar på frågan.
Den gamla järngrytan åkte frami superfart. Ner med kycklingen,bacon,paprika.
Hittade en gul lök som fick samma öde att koka i mer än en timme.
Smakade av .Det saknas något. Efter ett febrilt letande i skåpet hittades en citron och en burk svarta oliver.
- Ner med dem. Situationen kan inte förvärras av att sätta ihop kycklinggrytan med detta.
Telefonsignalen skar genom luften.
- Qui
- Hallo. I have just make som rice shall I bring it with me.
- Yes please !
Tänk vad man kan göra mycket genom att ge varandra ett handtag på att sätta samman både vad det gäller mat och annat.
Middagen blev lyckad och receptet har fått ett eget namn. Kyckling a la sätta ihop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
