DEN STORA DAGEN
Vi sätter oss alla tre i bilen. Gul,magnifik och en stor drickare. Det är första gången jag åker i ett vrålåk. Men så är det också min födelsedag.
Det äldre paret sitter framtill. Baksätet är mitt. Mannen kör sin gamla taxi bil med van hand.
- Vet du säger Joel med en lätt brytning jag hade ofta med mig Anna på mina körningar.
- Om jag blev stoppad och inte gillade kunden så sa jag alltid att bilen redan var upptagen. Anna var min passagerare.
Hans fru skrattar godmodigt vid minnet. Det var många år sedan taxibilen hade varit i sving på gatorna i Washington.
Jag är 20 år på dagen och ser min farbror och faster för första gången i mitt liv. På min farfars bouppteckning hade jag hittat ett gammalt julkort med texten " God Jul och Gott Nytt År Johan "önskar Anna och Joel. Tonårsflickans fantasi hade genast börjat arbeta för högtryck och sju år senare var mysteriet löst och vi möttes.
Nu var vi på väg för att fira min stora dag. Vrålåket placerades på en enorm parkeringsplats och vi gick in i något som jag aldrig hade sett förut. En hel stad med affärer och gator.Vi skall komma ihåg att det nästan är ett halvt sekel sedan.
Jag och mina släktingar gick in och ut ur en mängd butiker. Det var en märklig känsla att gå där precis som det var en stad bakom glasmurar. Fötterna blev trötta.
Belöningen kom med kaffe och muffins på ett av de många cafeerna. Där satt jag och bara beundrade mina födelsedagspresenter från Joel och Anna. En blå bommullströja och en stor röd tygväska. Det är de finaste födelsedagspresenter jag någonsin har fått .
Hitta mina gömda släktingar och se dem för allra första och enda gången var en stark upplevelse som värmer långt in i hjärtat än idag. Om jag skall vara riktigt ärlig får de alltid en liten tanke av mig på mina födelsedagar
fredag 27 februari 2009
torsdag 26 februari 2009
UTMANING 57 26 FEBRUARI 2009
BILDEN
Tecknet frågar sig vilka ord var det som egentligen kom in genom snäckan ? Trumpeten virvlade runt i sina toner av oändliga skalor.
Han förstod absolut ingetting av denna musik. En ordgymnastik med läppar i runda mjuka cirklar som öppnades och stängdes Ibland kom de till att likna enförsoningsbro . Men han såg att hon inte kunde uthärda ytterligare ett sådant tillfälle. Alltför många av dessa repriser hade satts i gång.
- Varför kan du aldrig svara konkret på en fråga.
- Du trampar omkring i orddyngan i timmar utan att någon gång sätta ner ordmarkörerna i jorden.
- Svara då . Svara nu ! Med EN MENING och inte 1000 tals av bokstäver.
- Du har aldrig givit mig ett enda vettigt svar på en någon fråga under de år som vi har varit gifta.
- Vad vill du med mig ,dig ,oss?
- Vill du över huvudtaget något mera än att sitta vid TV:n vareviga kväll med dina spelkuponger.
- JAG står inte ut !
Kvinnan höll telefonen i ett krampaktigt grepp och hade blicken fästad ut över parken.
Hade inte märkt att sonen kom in i köket. Hennes röst var helt uppe i falsett. Luren vräktes i golvet med en fart som var osedvanligt stark för att komma från den späda varelsen.
- Vem pratade hon med ? Pappa eller eller var det ????????????????????
Tecknet frågar sig vilka ord var det som egentligen kom in genom snäckan ? Trumpeten virvlade runt i sina toner av oändliga skalor.
Han förstod absolut ingetting av denna musik. En ordgymnastik med läppar i runda mjuka cirklar som öppnades och stängdes Ibland kom de till att likna enförsoningsbro . Men han såg att hon inte kunde uthärda ytterligare ett sådant tillfälle. Alltför många av dessa repriser hade satts i gång.
- Varför kan du aldrig svara konkret på en fråga.
- Du trampar omkring i orddyngan i timmar utan att någon gång sätta ner ordmarkörerna i jorden.
- Svara då . Svara nu ! Med EN MENING och inte 1000 tals av bokstäver.
- Du har aldrig givit mig ett enda vettigt svar på en någon fråga under de år som vi har varit gifta.
- Vad vill du med mig ,dig ,oss?
- Vill du över huvudtaget något mera än att sitta vid TV:n vareviga kväll med dina spelkuponger.
- JAG står inte ut !
Kvinnan höll telefonen i ett krampaktigt grepp och hade blicken fästad ut över parken.
Hade inte märkt att sonen kom in i köket. Hennes röst var helt uppe i falsett. Luren vräktes i golvet med en fart som var osedvanligt stark för att komma från den späda varelsen.
- Vem pratade hon med ? Pappa eller eller var det ????????????????????
tisdag 24 februari 2009
utmaning 55 24 februari ett loppisfynd
Fyndet
Väninnan skulle ta tåget in till arbetet denna tisdag morgon.
- Inga problem. Jag går runt i byn och ser mig omkring. Kanske blir det till en långpromenad längs sjön.
- Var inte bekymrad. Full sysselsättning.
- Ok,Lisa. Vi ses vid sjutiden i kväll om inte rusningstrafiken ställer till bekymmer.
- God arbetsglädje säger man i Danmark.Men vad säger man i Tyskland. Alltså ingen kommentar.
En hel ograverad dag till mitt eget förfogande. När hade det inträffat sist ? Allt för många vårdagar hade passerat revy. Nog om detta. Aktivering.
Kom ut på den pulserande huvudgatan. Fick vänta på den gröna gubben innan torget kunde beundras.
Tittade lite förstrött in i den ena butiken efter den andra. Sortiment skiftande från kläder till heminredning.
Stegen drogs längre ner mot sjön. Där i hörnet står det uppställt bord som är överfyllt med BÖCKER. Nu får stegen en helt annan sving och styrka i sin gång.
Bläddrar och lyfter . Tittar och öppnar.Läser och läser och läser.. Bokbordet är en långdistanslöpare som t.o.m svänger runt ytterligare ett hörn. Jag följer bokdoften av gamla böcker som en nyutsläppt stövare på jakt.
Så sker det. Det händer alltid trots att jag minsann försöker att intala mig . KÖP INGA BÖCKER. En läcker resebok om Argentina och en spännande kokbok med gamla husmansrecept från Italien ligger märkligt nog i min hand. Fler får det inte bli säger mitt sunda förnuft. Armen nickar ivrigt.Den vill inte ha några tunga arbetsuppgifter på vår hemresa.
Jag går in i en smal korridor . Väggarna klädda med litteratur från golv till tak. Hör röster. Låter som mitt eget språk.
En äldre distingerad herre dyker upp för att inkassera det stora belopper på 5 euro.
Pratar du svenska frågar jag nyfiket ?
- Nej men min fru är svenska
- Anita vi har besök från Sverige.
Så inleddes en lång vänskap på ett antikvatiat i Starnberg an See . Fyndet blev till två böcker och en djup vänskap
Väninnan skulle ta tåget in till arbetet denna tisdag morgon.
- Inga problem. Jag går runt i byn och ser mig omkring. Kanske blir det till en långpromenad längs sjön.
- Var inte bekymrad. Full sysselsättning.
- Ok,Lisa. Vi ses vid sjutiden i kväll om inte rusningstrafiken ställer till bekymmer.
- God arbetsglädje säger man i Danmark.Men vad säger man i Tyskland. Alltså ingen kommentar.
En hel ograverad dag till mitt eget förfogande. När hade det inträffat sist ? Allt för många vårdagar hade passerat revy. Nog om detta. Aktivering.
Kom ut på den pulserande huvudgatan. Fick vänta på den gröna gubben innan torget kunde beundras.
Tittade lite förstrött in i den ena butiken efter den andra. Sortiment skiftande från kläder till heminredning.
Stegen drogs längre ner mot sjön. Där i hörnet står det uppställt bord som är överfyllt med BÖCKER. Nu får stegen en helt annan sving och styrka i sin gång.
Bläddrar och lyfter . Tittar och öppnar.Läser och läser och läser.. Bokbordet är en långdistanslöpare som t.o.m svänger runt ytterligare ett hörn. Jag följer bokdoften av gamla böcker som en nyutsläppt stövare på jakt.
Så sker det. Det händer alltid trots att jag minsann försöker att intala mig . KÖP INGA BÖCKER. En läcker resebok om Argentina och en spännande kokbok med gamla husmansrecept från Italien ligger märkligt nog i min hand. Fler får det inte bli säger mitt sunda förnuft. Armen nickar ivrigt.Den vill inte ha några tunga arbetsuppgifter på vår hemresa.
Jag går in i en smal korridor . Väggarna klädda med litteratur från golv till tak. Hör röster. Låter som mitt eget språk.
En äldre distingerad herre dyker upp för att inkassera det stora belopper på 5 euro.
Pratar du svenska frågar jag nyfiket ?
- Nej men min fru är svenska
- Anita vi har besök från Sverige.
Så inleddes en lång vänskap på ett antikvatiat i Starnberg an See . Fyndet blev till två böcker och en djup vänskap
måndag 23 februari 2009
UTMANING 54 23 FEBRUARI
DET INGEN VET ÄR ATT
Det ingen vet är att innan katerdralen har sjungit sina tolv toner är allt förändrat.
Kragen åker upp till håret och ger ett extra stöd till huvudets glidningar höger , vänster.
Har någon förstått vad som är på gång ?
Ser sig rastlöst omkring.Nej,allt verkar vara lugnt. Bilarna glider rytmiskt förbi kyrkoporten. Den är vackert snidad med motiv från tempelriddarna som har fått en vapenskjöld med svart smidesjärn med guldspetsar doppade i guld. Fast innan katerdralens klockor skall tala i natt har de ändrat färg.
- Heliga Madonna,hjälp mig i denna svåra stund. Jag är ingen ond människa men jag kan inte bara låta allting ske i de andras tecken.
En doftande röd klängros sänder ut sin parfym till de förbi passerande . Men inte nu.Den har lagt sig till ro.Släckt sina rosenögon för att undgå att se katerdralens akt. Allt är stilla så när på en och annan bilist som stryker porten med sin avgas innan den tar farväl.
Det var ingen som visste att nattens sista farväl skulle ske inom några minuter.
Skjuter sakta upp den uråldriga kyrkoporten.Måste in i kateralen innan midnattsmässan är över.
Kyrkomusiken vibrerar rungande mellan de romanska valven Altargången är svagt upplyst med levande ljus.
Var är hennes plats ?
Där sitter hon. Klädd i mörkblå sammetsjacka och med en klädsam röd och blå sjal. Röd som ................ Ingen vet.
Vem är det som sitter på vänstra sidan ?
Drar sig tveksamt upp mot låmgsidorna. Svarta gymnastikskor rör sig ljudlöst på kyrkogolvet.De når längre och längre fram.
Kyrkobesökarna är fullt upptagna med att sjunga den sista psalmen. De vet inte att snart skall det ske.
En snabb och oplanerad tanke kommer på besök. Vad hade hänt om de hade annat att .....?
Ingen ide att lägga kraft på hypotetiska frågor. Allt för sent att ändra på planen.
Nu skulle handlingen fullbordas men ingen visste att minuterna nu var räknade.
Det ingen vet är att innan katerdralen har sjungit sina tolv toner är allt förändrat.
Kragen åker upp till håret och ger ett extra stöd till huvudets glidningar höger , vänster.
Har någon förstått vad som är på gång ?
Ser sig rastlöst omkring.Nej,allt verkar vara lugnt. Bilarna glider rytmiskt förbi kyrkoporten. Den är vackert snidad med motiv från tempelriddarna som har fått en vapenskjöld med svart smidesjärn med guldspetsar doppade i guld. Fast innan katerdralens klockor skall tala i natt har de ändrat färg.
- Heliga Madonna,hjälp mig i denna svåra stund. Jag är ingen ond människa men jag kan inte bara låta allting ske i de andras tecken.
En doftande röd klängros sänder ut sin parfym till de förbi passerande . Men inte nu.Den har lagt sig till ro.Släckt sina rosenögon för att undgå att se katerdralens akt. Allt är stilla så när på en och annan bilist som stryker porten med sin avgas innan den tar farväl.
Det var ingen som visste att nattens sista farväl skulle ske inom några minuter.
Skjuter sakta upp den uråldriga kyrkoporten.Måste in i kateralen innan midnattsmässan är över.
Kyrkomusiken vibrerar rungande mellan de romanska valven Altargången är svagt upplyst med levande ljus.
Var är hennes plats ?
Där sitter hon. Klädd i mörkblå sammetsjacka och med en klädsam röd och blå sjal. Röd som ................ Ingen vet.
Vem är det som sitter på vänstra sidan ?
Drar sig tveksamt upp mot låmgsidorna. Svarta gymnastikskor rör sig ljudlöst på kyrkogolvet.De når längre och längre fram.
Kyrkobesökarna är fullt upptagna med att sjunga den sista psalmen. De vet inte att snart skall det ske.
En snabb och oplanerad tanke kommer på besök. Vad hade hänt om de hade annat att .....?
Ingen ide att lägga kraft på hypotetiska frågor. Allt för sent att ändra på planen.
Nu skulle handlingen fullbordas men ingen visste att minuterna nu var räknade.
söndag 22 februari 2009
UTMANING 53 22 FEBRUARI
JAG GLÖMMER HENNE ALDRIG
Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.
Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.
Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund
Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.
Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.
Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund
lördag 21 februari 2009
UTMANING 52 21 FEBRUARI 2009
SURT
Det liknar en scen ur filmen, fåglar av Alfred Hitchcock. Har aldrig sett så många fåglar cirkulera likt ett fiskstimm i luften utanför mitt fönster. De verkar absolut inte vara sura. De flyger så graciöst och svävande i vintereftermiddagen. Temat är surt. Känns lite surt inombords att jag inte kan komma på något i denna riktning.
Jo, det är surt att behöva sitta här med ett bullrande element som låter som ett svagt Niagara fall och inte få det sista sakerna på plats.
Vem skall montera handfatet ? Vem skall skruva fast kökskåpen? Porslinet skall helst inte ramla ner mitt i natten och ge grannen en känsla av att blixten slagit ner igen.
Vissa dagar upplevs mer sura än andra.Ibland stannar dagens surdeg kvar i en lång jäsningsprocess. Det är surt. Då gäller det att tänka i söta banor för att få lite balans.Surheten ger stundtalsvika men kan också bita sig allt mer fast i kläderna . Ja till och med gå innanför klädernas pansar.
Surheten är ingen bra kompis att ha med på resan. Väskan blir tyngre och tyngre trots att mycket kastas ur den. Väskan är och förblir som en burk öppnad surströmming De som inte gillar doften löper skrikande väck från en.
Platsen blir surheten som nu fått en ny vän,tomheten. De arbetar vidare på resan och in stiger bitterheten. Nu är resesällskapet komplett. De ger sig ut i den ensamma ekan. Surheten,
tomheten och bitterheten.
De når inte många sjömil ut innan de utan att göra något mer än att befinna sig i ekan har plockat fram de mest sura sidorna hos varandra .Till slut har den vackra träbåten inget att sätta emot. Hålet i botten är ett faktum.Ingen av de tre passagerarna surhet,tomhet,bitterhet lyfter inget finger för att hjälpa varandra utan de glider längre och längre ner mot havets botten
Det liknar en scen ur filmen, fåglar av Alfred Hitchcock. Har aldrig sett så många fåglar cirkulera likt ett fiskstimm i luften utanför mitt fönster. De verkar absolut inte vara sura. De flyger så graciöst och svävande i vintereftermiddagen. Temat är surt. Känns lite surt inombords att jag inte kan komma på något i denna riktning.
Jo, det är surt att behöva sitta här med ett bullrande element som låter som ett svagt Niagara fall och inte få det sista sakerna på plats.
Vem skall montera handfatet ? Vem skall skruva fast kökskåpen? Porslinet skall helst inte ramla ner mitt i natten och ge grannen en känsla av att blixten slagit ner igen.
Vissa dagar upplevs mer sura än andra.Ibland stannar dagens surdeg kvar i en lång jäsningsprocess. Det är surt. Då gäller det att tänka i söta banor för att få lite balans.Surheten ger stundtalsvika men kan också bita sig allt mer fast i kläderna . Ja till och med gå innanför klädernas pansar.
Surheten är ingen bra kompis att ha med på resan. Väskan blir tyngre och tyngre trots att mycket kastas ur den. Väskan är och förblir som en burk öppnad surströmming De som inte gillar doften löper skrikande väck från en.
Platsen blir surheten som nu fått en ny vän,tomheten. De arbetar vidare på resan och in stiger bitterheten. Nu är resesällskapet komplett. De ger sig ut i den ensamma ekan. Surheten,
tomheten och bitterheten.
De når inte många sjömil ut innan de utan att göra något mer än att befinna sig i ekan har plockat fram de mest sura sidorna hos varandra .Till slut har den vackra träbåten inget att sätta emot. Hålet i botten är ett faktum.Ingen av de tre passagerarna surhet,tomhet,bitterhet lyfter inget finger för att hjälpa varandra utan de glider längre och längre ner mot havets botten
fredag 20 februari 2009
utmaning 51 20 februari en väg
PARET.
De ligger sida vid sida på de svarta underlakanen. Påslakanet har guldmönster på sin svarta yta. Det ser ut som om de följer varandra runt i det som sker i livet. Upp för livsbackarna och ner i djupa dalar. De ligger ändå sida vid sida längs med vägen.
Vem kan dela dem åt ?
Ett annat vitt streckt eller gult. Blir mer attraktivt. Nej det tror jag faktiskt inte.
Jag ser i min inre bild att det gula paret går geom sitt liv sida vid sida tills vägen övergår till en korsningen där döden möter livet på nytt.
De ligger sida vid sida på de svarta underlakanen. Påslakanet har guldmönster på sin svarta yta. Det ser ut som om de följer varandra runt i det som sker i livet. Upp för livsbackarna och ner i djupa dalar. De ligger ändå sida vid sida längs med vägen.
Vem kan dela dem åt ?
Ett annat vitt streckt eller gult. Blir mer attraktivt. Nej det tror jag faktiskt inte.
Jag ser i min inre bild att det gula paret går geom sitt liv sida vid sida tills vägen övergår till en korsningen där döden möter livet på nytt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
