tisdag 12 oktober 2010

helt

Himlen var helt grâ.Inte en öppning fanns för att kunna komma in under ytan.Trötthetens hand tog en brunrandig mugg frân diskbänken.

Schäferns djupa skall skar genom tystnaden. Muggen tog sin egen bana med hjälp av tyngdkraften nâdde den inom nâgra fâ sekunder ett svart klinket golv. Skärvorna flög runt köksgolvet liksom tankarna.

Kom de tillbaka för att avsluta ärendet helt och hâllet? Djurets röst gick inte att fâ stopp pâ. Inget annat hördes i morgontimmen;Men vad hade egentligen gjort att hon stod i köket i en ljusblâ pyjamas som för länge sedan hade sett sina glänsande dagar.?

Är ocksâ min bästa tid förbi ? Ögonen gav sig till att stirra ner pâ den sönderslagna muggen; Den skulle aldrig kunna bli hel igen. Var det ett tecken pâ att sluta kämpa emot för att kunna âterställa ordningen.Helheten hade kommot och gâtt genom den vitflagade grinden âr efter âr.

Det var bara att inse att det var förbi. De trötta händerna drog sig ner mot golvet och bôrjade röra sig med ett märkligt lugn för att samla livsskärvorna som lâg utspridda; De flesta delarna hade hamnat under ett tungt bord.Precis som de sökte skydd även dâ det att inget längre var helt.
Vad är helt?

Tre tunga bankande slag pâ dörren som tydligen var hel eftersom inga händer kom in â andra sidan..

1 kommentar:

  1. En väldigt speciell text. Jag läser flera gånger. Vissa formuleringar är lika tunga som slagen på dörren. Vad har hänt? Något otäckt förstår jag av texten.

    Har aldrig hört uttrycket "ögonen gav sig till att stirra...".

    De semikolon du satt i texten förstår jag nog inte riktigt :-).

    SvaraRadera