Motorvägen ligger öppen och rak.Asfalten bär tankarnas färg. Den stâr i skarp kontrast försommarens blâ himmel.
Vid varje betalstation blev bâde bilen och en väldimensionerad kropp befriad frân vissa delar av ett tungt bagage.
Skulle det överhuvudtaget finnas nâgot kvar i kofferten när destination var till enda ?
Slutstationen var det ögonblick när den stora befrielsen skulle kunna infinna sig eller var det kanske sâ att det uppstod ännu mera barriärer.
Biltutans vrâl öppnade hâlet in i rädslans allra innersta kyffe.
Yrvaket vidgades gröna ögon likt en grönskande oas omgärdad av svart asfalt som var beströdd med bilar till höger och vänster om hennes grâ renault ârsmodell 1998.
I ren reflex vreds läderratten om till att lâta däcken nâ den högra delen av filen.
Likt en dröm befriades de mörka asfalerade tankarna när solens hetta nâdde ett bekymrat ansikte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att slippa de andra bilarnas terror.
SvaraRaderaEn väldimensionerad kropp? Vad blev den av med? Tunga pengar?
Läser flera gånger, intressant och inte helt lätt att förstå. Men det gör texten som sagt intressant, jag undrar vad som händer? Egentligen?
Jag håller med, känner mig förvirrad och undrande på ett positivt sätt. Vill veta vad det var som lämnades på betalstationerna, resande försäljare tänkte jag på i alla fall.
SvaraRaderaIntressant text som man skulle kunna få en hel del betydelser utav. Krävs några genomläsningar...
SvaraRaderade sista två styckena är väldigt levande och talande, gillar dem mest
SvaraRadera