JAG GLÖMMER HENNE ALDRIG
Korgen stod i hallen under en silverfärgad hatthylla.Dockvagnstäcket i mintgrönt med inslag av lila var fint bäddat i korgen.
Ritzas säng. Hon var och förblev min bästa lekkamrat under min barndom. Så fort jag grät kom hon störtande och stack tröstande in sin rödbruna nos mellan spjälorna. Stor och bastant stod Ritza på golvet medans jag trevande tog mina första stapplande steg.
Många år senare var Ritza borta en morgon när jag vaknade.
- Var är Ritza ?
Innan mina föräldrar hann säga något rusade jag runt i vår lilla lägenhet och letade som en galning efter min älskade vän. Hon låg inte i korgen inte heller under matsalsborden.Även de vinröda matsalsstolarna hade ingen Ritza. Ledsen och förvirrad gick jag ut i köket till mamma och pappa.
-Änglarna kom och hämtade Ritza. Nu är hon i himlen. Men hon ser oss.
Kändes lite bättre när jag visste att hon kunde se mig i alla fall
Jag berättade för alla barnen på gatan när vi satt utanför mjölkaffären att änglarna hade kommit och hämtat Ritza.
Ritza var familjens första irländska setter och ingen annan har kunnat ta hennes plats. Vi hade en mycket nära relation. Det kan aldrig bli så med en annan hund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Din änglahund känns som om den lever med dig alltjämt! Vacker kärleksberättelse!
SvaraRadera