Han satt vid ett slitet köksbord i ett ytterområde som hade sett sina bästa dagar. Nåja,vad spelade det för roll. Han hade också sett de ljuva tiderna passera.
Men om den inre rösten fick tala innan flyttgubbarna skulle komma blev resultatet ett annat.
De hade levt i den lilla läagenheten på bottenvåningen. En mindre uteplats med möjlighet för ett vitt plastbord som förr i tiden brukade ha en storblommig duk.Men det var många somrar som hade passerat utan att bordet hade fått sin sommarklänning.
-Vi skall snart byta lägenhet.
-Ja,vi skall snart byta land.
-Det spelar ingen roll. Vi går till fabriken varje morgon.Ibland tillsammans ibland var för sig.
Familjen hade aldrig blivit större.Det kom aldrig någon anledning att byta livets form.Men en dag träder livets scenograf in på arenan.Barbara är borta och han sitter ensam kvar och skall byta livsform.Plötsligt kommer tankarna rusande.
Varför blev det just han som blev bortadopterad och tvillingbodern kom till välhavande norsk familj utanför Oslo.
-Kanske var det dags att byta land.
Men tveksamma steg gick han mot telefonen och slog numret till Flyttfirman prästens döttrar.
- Jag mår inte riktigt bra idag och jag skulle vilja att..............
måndag 2 november 2009
utmaning 306 en maskering
MASKERAD.
Maskeringstejpen runt listorna hade suttit kvar i månader. Nu skulle säkert delar av färgen följa med i processen med att få bort maskeringen. Färgen krakelerar.Var det ett tecken på att min egen mask är på väg att ge vika.
Igår kväll under middagen med kunden var det ytterst nära att maskorna i fasaden hade börjat ge med sig.Var det egentligen en mask ? En mask är ett djur som kryper på marken.Jag kryper inte.Går på mina fötter,storlek 39.Men går jag rakt ?Kroppen,ja den rör sig monotont i lodrät ställning varje dag. Men varje dag ändrar den position och följer min själ som en skugga in i vertikal gång.
Snart kan jag inte längre urskilja vad som är mitt naturliga betende och vilket som tillhör masken som jag bär dygnet runt.
Vad var det som hade gjort att masken hade slutit sig som ett järnstaket runt det ovala ansiktet?
En gång i tiden hade jag fortfarande tillgång till nyckeln för att kunna öppna maskeringsgrinden.Men nyckeln var borta för många år sedan.Kanske låg den slängd någonstans längs Neapels gator.Kanske hade någon av de många kunderna tagit nyckeln vid ett besök. För att kunna fortsätta att vara en av Neapels döttrar med ett urgammalt yrke ,var maskeringen en nödvändighet för att kunna tvinga mig själv ut på gatorna och göra handel på männens villkor.
Detta är inte mitt yrke. Det är INGENS YRKE.
Mitt drömyrke var sjuksköterska.Men en tidig vårmorgon i Neapels allra fattigaste kvarter stod en maskerad man i vårt kök.Skotten brann av. Jag satt ensam kvar i timmar med bara mina två före detta föräldrar till sällskap.
Än idag ligger masken hårt över maffian
Maskeringstejpen runt listorna hade suttit kvar i månader. Nu skulle säkert delar av färgen följa med i processen med att få bort maskeringen. Färgen krakelerar.Var det ett tecken på att min egen mask är på väg att ge vika.
Igår kväll under middagen med kunden var det ytterst nära att maskorna i fasaden hade börjat ge med sig.Var det egentligen en mask ? En mask är ett djur som kryper på marken.Jag kryper inte.Går på mina fötter,storlek 39.Men går jag rakt ?Kroppen,ja den rör sig monotont i lodrät ställning varje dag. Men varje dag ändrar den position och följer min själ som en skugga in i vertikal gång.
Snart kan jag inte längre urskilja vad som är mitt naturliga betende och vilket som tillhör masken som jag bär dygnet runt.
Vad var det som hade gjort att masken hade slutit sig som ett järnstaket runt det ovala ansiktet?
En gång i tiden hade jag fortfarande tillgång till nyckeln för att kunna öppna maskeringsgrinden.Men nyckeln var borta för många år sedan.Kanske låg den slängd någonstans längs Neapels gator.Kanske hade någon av de många kunderna tagit nyckeln vid ett besök. För att kunna fortsätta att vara en av Neapels döttrar med ett urgammalt yrke ,var maskeringen en nödvändighet för att kunna tvinga mig själv ut på gatorna och göra handel på männens villkor.
Detta är inte mitt yrke. Det är INGENS YRKE.
Mitt drömyrke var sjuksköterska.Men en tidig vårmorgon i Neapels allra fattigaste kvarter stod en maskerad man i vårt kök.Skotten brann av. Jag satt ensam kvar i timmar med bara mina två före detta föräldrar till sällskap.
Än idag ligger masken hårt över maffian
tisdag 13 oktober 2009
utmaning 286 slå ifrån sig
Vemodets boulevard.
Den snidade trädörren ut mot boulevarden öppnas kärleksfullt.Handen bar mödosamt vemodet med sig till ett svart smideshandtag.
Hur många gånger hade hon inte berört järnets yta?Minst två gånger per dag under 50 år.Men nu skulle hon. Ångestfyllt försökte hon slå ifrån sig de tunga tankarna.
Ja,vad var det som inte gick att slå ifrån sig ? Tidens malande cirkulation. Situationet.Nåja,de var inte längre så bruna.Det var inte hållbar längre. Läkaren och revisorn var helt överens i frågan trots att de aldrig hade mött varandra.
Möte.Ja,många möten hade
Hon hade slagit upp den snidade trädörren en vårdag i början på seklet.Våren hade kommit tidigt det året.Vårvärmen ökade mängden av flanörer längs boulevarden.Vackra färgrika plagg fångade kvinnornas uppmärksamhet och nyfikenhet.
Idag var det annorlunda.De mörka tankarna gjorde en attack men hon slog dem ifrån sig genom att snabbt se på dagens skyltning.
-Jag tycker faktiskt att jag har rätt att få visa min egen sorgsenhet i fönstret den sista dagen.
En enorm bukett femtio stycken långa röda rosor låg dekorativt vid en svart klänning.
Effektfullt. Kanske för mycket dramatik.Slog ifrån sig tankarna på vad kunderna egentligen skulle tänka.
Det var dags att slå igen Madame Magnefique butik på boulevard Strichard efter 50 strävsamma men lyckliga år. Men vad skulle hända nu?
Hur lång tid fanns kvar. Det var svårt att slå ifrån sig de mörka tankarna denna sista dag
Den snidade trädörren ut mot boulevarden öppnas kärleksfullt.Handen bar mödosamt vemodet med sig till ett svart smideshandtag.
Hur många gånger hade hon inte berört järnets yta?Minst två gånger per dag under 50 år.Men nu skulle hon. Ångestfyllt försökte hon slå ifrån sig de tunga tankarna.
Ja,vad var det som inte gick att slå ifrån sig ? Tidens malande cirkulation. Situationet.Nåja,de var inte längre så bruna.Det var inte hållbar längre. Läkaren och revisorn var helt överens i frågan trots att de aldrig hade mött varandra.
Möte.Ja,många möten hade
Hon hade slagit upp den snidade trädörren en vårdag i början på seklet.Våren hade kommit tidigt det året.Vårvärmen ökade mängden av flanörer längs boulevarden.Vackra färgrika plagg fångade kvinnornas uppmärksamhet och nyfikenhet.
Idag var det annorlunda.De mörka tankarna gjorde en attack men hon slog dem ifrån sig genom att snabbt se på dagens skyltning.
-Jag tycker faktiskt att jag har rätt att få visa min egen sorgsenhet i fönstret den sista dagen.
En enorm bukett femtio stycken långa röda rosor låg dekorativt vid en svart klänning.
Effektfullt. Kanske för mycket dramatik.Slog ifrån sig tankarna på vad kunderna egentligen skulle tänka.
Det var dags att slå igen Madame Magnefique butik på boulevard Strichard efter 50 strävsamma men lyckliga år. Men vad skulle hända nu?
Hur lång tid fanns kvar. Det var svårt att slå ifrån sig de mörka tankarna denna sista dag
måndag 12 oktober 2009
utmaning 285 JAG SLÅR TILL
JAG SLÅR TILL.
Du skall komma upp imorgon senast kl.14.00 för att kunna vara med vid fångsten.
- Du har väl inte ändrat dig ?
- Nej,nej. Jag vill jätte gärna. Men har du verkligen möjlighet att rycka in för mig ?.
- Det är klart att jag kan. En mer eller mindre spelar ingen roll.
Den vita nyinköpta telefnen kom på plats i sin klyka.
Hur mycket var egentligen klockan ?En hastigblick på tidsmaskinen i hallen avslöjade att det var två timmar kvar innan ingripandet skulle ske.
- Kommer vi att lyckas ?
Kylskåpsdörren öppnades med en stark hand.Ut kom några ostar och lite grönt. Baguetten låg på bekvämt avstånd .En kall öl vore helt rätt i denna oktober hetta. Mer än 25 grader borde väl kunna räknas som hetta en höstdag.
Energiintaget var kvickt överstökat. En svart Fiat sattes i rörelse mot den fransk landsbyn,Ceret.
Där under en palm satt Lisa och la ut små små bitar av leverpastej på rad.
- Har du sett något ?
- Nej men jag har hört.
Nu rör sig ett av palmbladen en aning åt vänster. Ett litet katthuvud med vit och svart täckning dyker upp.Stirrar med flyktberäddaögon på åskådarna
Hungern tar överhand. Tre små svartvita kattungar kommer smygande ut ur gömstället. Fångsten blir lyckad.
Jag slår till vid detta erbjudande om att få två små föräldrarlösa kattungar. De flyttar in. Chip och Chap har gett mig väldigt mycket glädje och jag är superglad att jag slog till då erbjudandet kom att bli kattägare.
Du skall komma upp imorgon senast kl.14.00 för att kunna vara med vid fångsten.
- Du har väl inte ändrat dig ?
- Nej,nej. Jag vill jätte gärna. Men har du verkligen möjlighet att rycka in för mig ?.
- Det är klart att jag kan. En mer eller mindre spelar ingen roll.
Den vita nyinköpta telefnen kom på plats i sin klyka.
Hur mycket var egentligen klockan ?En hastigblick på tidsmaskinen i hallen avslöjade att det var två timmar kvar innan ingripandet skulle ske.
- Kommer vi att lyckas ?
Kylskåpsdörren öppnades med en stark hand.Ut kom några ostar och lite grönt. Baguetten låg på bekvämt avstånd .En kall öl vore helt rätt i denna oktober hetta. Mer än 25 grader borde väl kunna räknas som hetta en höstdag.
Energiintaget var kvickt överstökat. En svart Fiat sattes i rörelse mot den fransk landsbyn,Ceret.
Där under en palm satt Lisa och la ut små små bitar av leverpastej på rad.
- Har du sett något ?
- Nej men jag har hört.
Nu rör sig ett av palmbladen en aning åt vänster. Ett litet katthuvud med vit och svart täckning dyker upp.Stirrar med flyktberäddaögon på åskådarna
Hungern tar överhand. Tre små svartvita kattungar kommer smygande ut ur gömstället. Fångsten blir lyckad.
Jag slår till vid detta erbjudande om att få två små föräldrarlösa kattungar. De flyttar in. Chip och Chap har gett mig väldigt mycket glädje och jag är superglad att jag slog till då erbjudandet kom att bli kattägare.
söndag 11 oktober 2009
utmaning 284 MUSIKEN
Det är första gången i mitt liv som jag sitter i en salong och väntar på att..........
Ljusen tonas ner.Rösternas ljudstyrka avlägsnas ut i det tomma mörkret.Avsaknaden av ljud är total.Tystnaden omfamnar kroppen i sin helhet.
Explositionen väcker tystnaden ur dvalan.Mitt hjärta springer gatlopp från den ena hoppfulla stenen till den andra. Men fastnar stundtals i de hotfulla ravinerna. Vilket svar kommer de att ge mig ?
Jag hinner inte tänka tanken ut i sin fulla längd förrän musiken forsar ner från estraden till publiken.
Skruvar en aning besvärat på mig. Rättar till den röda kjolen med nervösa händer.Fötterna skallrar mot parkettgolvet under den skinnklädda fåtöljen.Försöker begrunda gästernas ansikte men ljuset från kandelabrarna är försvagt..Musiken är desto kraftfullare.
Jag låter all min uppmärksamhet gå mot tonerna som vandrar från sina dystra sidor till mera glädje.Pianostycket fångar min själ.
Efter 1 timmes konsert klingar tonerna bort.Publiken är hänryckt och ger stående ovationer. Dirigenten böjer sitt huvud djupt och tackar sina musiker.
Men så hörs hans mörka genomslående stämma.
- Vi vill i afton också passa på att tacka Lise-Lotte som sitter i salongen för dessa underbara musikstycken hon har skapat enbart för vår orkester.
-Tack Lise-Lotte
Ljusen tonas ner.Rösternas ljudstyrka avlägsnas ut i det tomma mörkret.Avsaknaden av ljud är total.Tystnaden omfamnar kroppen i sin helhet.
Explositionen väcker tystnaden ur dvalan.Mitt hjärta springer gatlopp från den ena hoppfulla stenen till den andra. Men fastnar stundtals i de hotfulla ravinerna. Vilket svar kommer de att ge mig ?
Jag hinner inte tänka tanken ut i sin fulla längd förrän musiken forsar ner från estraden till publiken.
Skruvar en aning besvärat på mig. Rättar till den röda kjolen med nervösa händer.Fötterna skallrar mot parkettgolvet under den skinnklädda fåtöljen.Försöker begrunda gästernas ansikte men ljuset från kandelabrarna är försvagt..Musiken är desto kraftfullare.
Jag låter all min uppmärksamhet gå mot tonerna som vandrar från sina dystra sidor till mera glädje.Pianostycket fångar min själ.
Efter 1 timmes konsert klingar tonerna bort.Publiken är hänryckt och ger stående ovationer. Dirigenten böjer sitt huvud djupt och tackar sina musiker.
Men så hörs hans mörka genomslående stämma.
- Vi vill i afton också passa på att tacka Lise-Lotte som sitter i salongen för dessa underbara musikstycken hon har skapat enbart för vår orkester.
-Tack Lise-Lotte
söndag 30 augusti 2009
STARTA PÅ NYTT 30 augusti utmaningen
EN SOMMARDAG PÅ CHARTREUSES
Bo Frankrike kan sägas vara nystart på livet.
Starta dagen på ett annat sätt.
Utsikten ner över havet från sängen och en enkel kopp kaffe på terassen med syrsornas sång till sällskap.
Solen brukar öka sin givmildhet allt eftersom den vänder sig från framsidan av det gula huset för att gå ner på kvällsbalkongen.
Herr D och jag försöker arbeta efter vår gemensamma aktivitetsplan. Inte enkelt.Varken för någon av oss.Kabelfel kontra allt för stekande värme.
Det blir dags för en sallad till lunch.. Elegant placerad på en bricka får den följa med ut.
Nu är solen bara allt för stark.En paus med en ljudbok.Gäller att utöka ordförrådet på flera språk.Snarkningar och korta skall hörs från schäfern som ligger och sparkar med tassarna på ett delvist kallt klinkergolv medan jag svettas av spänningen i ljudboken eller av koncentrationen på att böja de franska oregelbundna verben korrekt.
Solen strålar mattas av. Det blå hundkopplet läggs i ena handen och i den andra läggs husnyckeln.Franskmannen pratar oavbrutet.Budskapet går inte att missa.
- Äntligen skall vi gå en tur till platån.
Den franske mannen springer lös på grusvägen i Pyreneerna i mer än en timme.
Senare på kvällen blir det besök av vänner på ett glas rosevin och så har ytteligare en dag förflutet under Frankrikes sol.
En ny start på livet sker varje dag oavsett var vi befinner oss.Det gäller att mjukt använda livets växellåda och smidigt förflytta oss fram på livsvägen.Inte ge upp när vi ibland måste lägga in backen . Den ger tid till att kunna få reflektera och sedan på nytt med större tyngd föra in ettans växel och glida ut på livets väg med en nystart på livets möjligheter
Bo Frankrike kan sägas vara nystart på livet.
Starta dagen på ett annat sätt.
Utsikten ner över havet från sängen och en enkel kopp kaffe på terassen med syrsornas sång till sällskap.
Solen brukar öka sin givmildhet allt eftersom den vänder sig från framsidan av det gula huset för att gå ner på kvällsbalkongen.
Herr D och jag försöker arbeta efter vår gemensamma aktivitetsplan. Inte enkelt.Varken för någon av oss.Kabelfel kontra allt för stekande värme.
Det blir dags för en sallad till lunch.. Elegant placerad på en bricka får den följa med ut.
Nu är solen bara allt för stark.En paus med en ljudbok.Gäller att utöka ordförrådet på flera språk.Snarkningar och korta skall hörs från schäfern som ligger och sparkar med tassarna på ett delvist kallt klinkergolv medan jag svettas av spänningen i ljudboken eller av koncentrationen på att böja de franska oregelbundna verben korrekt.
Solen strålar mattas av. Det blå hundkopplet läggs i ena handen och i den andra läggs husnyckeln.Franskmannen pratar oavbrutet.Budskapet går inte att missa.
- Äntligen skall vi gå en tur till platån.
Den franske mannen springer lös på grusvägen i Pyreneerna i mer än en timme.
Senare på kvällen blir det besök av vänner på ett glas rosevin och så har ytteligare en dag förflutet under Frankrikes sol.
En ny start på livet sker varje dag oavsett var vi befinner oss.Det gäller att mjukt använda livets växellåda och smidigt förflytta oss fram på livsvägen.Inte ge upp när vi ibland måste lägga in backen . Den ger tid till att kunna få reflektera och sedan på nytt med större tyngd föra in ettans växel och glida ut på livets väg med en nystart på livets möjligheter
lördag 29 augusti 2009
Den ångerfulla morgonen 29augusti utmaning
Han ångrade absolut ingetting. Det var rätt allt det som hade skett, sa han tyst till sig själv i skogsgläntan.Han hade tvångsmässigt upprepat orden hela dagen.
Rätade på den krumma ryggen och tog ett nytt stadigt grepp om spaden . Hålet var ca en halv meter djupt. Ytterligare en meter mörk norrländsk jord skulle spetsen på spade nå, annars. Annars ?
- Gräv snabbare,Det börjar snart ljusna.
- Vi måste vara klara innan solen går upp över fjället.
- Ta det lugnt,muttrade den gamle.
- Om det vill säg illa får du kanske två hål att gräva. Dubbelt arbete.Det skulle du säkert ångra.
- Snacka inte skit. Gräv !
Ångern försökte fräta hål på hans hjärta. Men järnridån satt fastnitad för alltid. Hennes ångerfulla,rädda ögon var borta.
Männen grävde i tysthet. Spadtag efter spadtag. Marken var ännu inte hård .Tjälen hade ännu inte kommit till Umeå. Kanske skulle vintern bli mild.
Rätade på den krumma ryggen och tog ett nytt stadigt grepp om spaden . Hålet var ca en halv meter djupt. Ytterligare en meter mörk norrländsk jord skulle spetsen på spade nå, annars. Annars ?
- Gräv snabbare,Det börjar snart ljusna.
- Vi måste vara klara innan solen går upp över fjället.
- Ta det lugnt,muttrade den gamle.
- Om det vill säg illa får du kanske två hål att gräva. Dubbelt arbete.Det skulle du säkert ångra.
- Snacka inte skit. Gräv !
Ångern försökte fräta hål på hans hjärta. Men järnridån satt fastnitad för alltid. Hennes ångerfulla,rädda ögon var borta.
Männen grävde i tysthet. Spadtag efter spadtag. Marken var ännu inte hård .Tjälen hade ännu inte kommit till Umeå. Kanske skulle vintern bli mild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
