Ett svart gatubarn lyftes ur korgen.Vi var tre medelåldriga kvinnor som stirrade med kärlek och en aning uppgivenhet.
Jag hade inte varit med i processen när de hämtade barnet från gatan.
Corinne hade sett honom ensam i mer än en vecka.Varje kväll efter arbetet hade hon kört förbi kyrkogården med en tallrik mat till honom.
- Väderleksrapporten lovar minus grader i natt och det klarar han inte.
- Vill du hålla honom?
Den lille svarte pep en aning när Corinne lyfte över kroppen till mig. Hans smaragdgröna ögon sökte min blick. Jag strök honom lugnande över det svarta håret.
-Vad skall ni göra med honom ?
- Har ni hittat ett hem?
Försökte febrilt hålla mina känslor ischack.
- Vill du inte ha honom ? Du har plats.
- Jag vet inte.
Lyfte över honom till min väninna med då startade ljudet på högsta volymskalan. Snabbt hamnande han åter min famn och tystnaden infann sig . Han valde mig och nu har vi bott tillsammans i 6 månader och han är en älskad lien kattpojke som ger oss massor med glädje även schäfern gillar sin nye kompis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra skrivet, med överraskande slut.
SvaraRaderaTrodde du var i slummen någonstans, håller med Papegojan!
SvaraRaderaVar rädd att det var ett barn.
SvaraRaderaJa som de andra sade.
SvaraRaderabra fint,,, ja dom är mysig ,,och älskad
SvaraRaderaSå många frågetecken, och sen föll att på plats på slutet!
SvaraRadera*ler stort* perfekt slut!
SvaraRaderaBra skrivet. En katt! Oväntat.
SvaraRadera