Det var sommar.Solen kom pâ besök denna söndag eftermiddag.
Ett runt vitmâlat trädgârdsbord stod pâ ett avbränt gräs. 6 stolar var parata att ta emot de besökande.
Härligt att de äntligen fick tid att samlas.Dagen till ära hade hon plockat fram den blâ och grönrutiga duken frân linneskâpet.
Undrade i sitt stilla sinne om de kom ihâg ruten . Kunde rutorna även efter nästan 30 âr komma att leda dem genom gjädjetârar och glädjeskratt ?
Var och en av de fem hade haft sin egen favorit ruta.Hade livet ¨ndrat deras val av ruta.Kanske var den bortsorterad av nâgot annat. Vem vet eventuellt ersatts av ett lângrandigt streck.
4 bildâck frân fiaten yrde upp ett damm pâ grusvägen allt medans de skrek ut vi är här .
Rutorna var tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Viktiga rutor uppenbarligen.
SvaraRaderaEn text som väcker nyfikenhet och lockar till mer läsning.
SvaraRaderahåller med kalle!
SvaraRaderatack för fin kommentar!
Gillar mest sista meningen. Jag blir nyfiken!
SvaraRaderaTack för din kommentar på min text. Jag som trodde den var glasklar! Patrik hjälper till lite på traven för att Mia och Lisbeth ska kunna bli mammor, det är vad som händer. :)
Inte en ruta bortglömd ;)!
SvaraRaderaMysigt med återförening! Rutorna går aldrig ur ;)
SvaraRaderaTiden den går, men rutorna består!
SvaraRadera