Tiden hade försvunnit för att kunna utforskas.Tillbaka var endast. Ja,vad fanns egentligen kvar ? Frâgan hängde som ett fladdrande draperi i den franska natten.
Vänskapen hade försvunnit därför hon inte hade lärt sig att säga NEJ?
Alltid behaga den andra parten som var närvarande för ögonblicket.Aldrig sätta fötterna i den franska vinodlingen och sâga
- Tyvärr jag kan inte.
Nej alltid behaga och sätta sina egna önskniungar längst bak; Ett mönster hon önskade kunde försvinna lika snabbt som tramontanan kom. Men inte.Det var en ständig följeslagare coch nu hade vänskapen till Vâninnan försvunnit pga att inte kunna säga nej.
_ Shit kom det vrâlnde ut utr en mager kvinnohals samma natt som attentatet hade skett i Washington.
Washington levde hennes farbror ännu; Det var en stor upplevelse att möta honom för 34 âr sdan.Nej han mäste vara död.
Allting försvinner ur mina händer och liv just nu.
Vad kommer att finnas kvar ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar