HOTET
Händerna skakar avbrutligen. Försöker lägga dem ner på de svarta slitna jeansen. Händerna vill bara inte stå kvar på den tilltänkta landningsbana. Deras motorer börjar mullra i horisonten och kämpar med att kunna lyfta från landningsbanan igen och igen.
Han är fullständigt klar över att situationen måste bemästras.
- Du är tvungen att sitta kvar i väntrummet hos tandläkaren,mumlar han lågt.
Mumlet uppstår eftersom all de nya vackra tänderna ligger inne hos tandläkare Bengtsson.
-Jag kan inte mera !
Nu börjar fötterna dansa likt en afrikansk stamdans.
- Bara det inte dyker upp flera besökare här i väntrummet på rue des acacias.
Händerna lyfts från landningsbanan och ger sig upp mot himlen. En snabb motrörelse och de faller ner och får kontakt med byxorna ännu en gång.
Långt bort i fjärran försöker hjärnan febrilt få fram det förlösande budskapet.
- Res dig från stolen och gå fram till hotet. Vänd tavlan in mot väggen och vildsvinen försvinner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan verkligen känna hur jobbigt huvudpersonen har det, skönt att han löste det. Det tog ett tag att förstå vad hotet/fobin var för något.
SvaraRaderajag fattar trögare. Tycker det är bra skrivet , medrycknade men vet ej var fobin är...
SvaraRaderaJAg tyckte det var jätteintressant. Bra och medryckande bilder. Byxbenen som landingsbanor. Hahaha...god idé!! CIssi
SvaraRaderaKul att du blandade in en tandläkarmottagningen, trodde först att han var rädd för tandläkaren och tänkte att det var väl ingen ovanlig fobi.
SvaraRaderaKul text och fina målande beskrvningar!
//Marica