torsdag 31 december 2009

FÖRVÄNTNINGAR INFÖR DET NYA

Förväntningarna är många. Tänker vara lite egoistisk och skriva till mig själv.
Jag förväntar mig att bli mera strukturerad i mitt eget skrivande. Att avsätta tid och sätta upp delmål-Läste häromdagen att det är bättre att avsluta ett projekt och gå vidare och inte bara låta det ligga ofärdigt.
F¨rväntar mig också att ge mig professionell hjälp med att utveckla mitt skrivande. Anns kurser verkar ha gett väldigt mycket till dem som har varit med.
Skall sätta mig ner i lugn och ro för att svara på de frågorna om mitt skrivande som jag fann hos Johanna. Viktigt att tänka till och se vad är tidstjuvarna och ta bort dem.Kan med en gång se att vad jag saknat är en fast skrivarhörna där allting finns tillgängligt och var det är behagligt att sitta och skriva. Inte vandra runt som en nomad i Pyreneerna.
Det blir inte mera idag. Hunden vill ut och affärerna stänger snart. Läser era fina texter lite senare.
GOTT NYTT ÅR FRÅN PYRENEERNA.

måndag 28 december 2009

BEHÖVER

Den slitna resväskan stod packad i hallen. Ett extra band runt för att hålla locket på plats.
- Varför behöver denna gamla sak följa med på resan ?
Nostalgi. En trygghetsfaktor.
Varför gjordes turen NU ?

Frågorna var många men svaren utsatta i dunklet.
Morgontimen kom intågande i huset. Behovet av att putsa fönstren framgick tydligt.Fanns det verkligen ett behov av att bo just här ?
-Vilka behov ska huset uppfylla hade mäklaren frågat ?
En äkta miljö och en känsla av frihet.

Men åren hade frihetslängtan vuxit.Slutligen gick den inte att låsa in längre. Hennes känslor hade legat inlindade i egyptisk bomull i ett kvarts sekel. Luften hade tagit slut i resväskan. De måste stiga upp och andas ny doft av Kairos gatuliv.Få en blick på pyramiderna.Kanske skulle han åter dyka upp i folkvimlet i basaren.Deras basar.
Nervöst gled fingrarna upp till ett halssmycke med grå pärlor.Pärlorna vreds i snabb karusellfart.
En taxi kom tyst glidande upp för infarten.
Tveksamt böjde hon sig ner och tog ett nervöst grepp om den gamla resväskan. Var det hennes innersta behov att resa eller vems behov skulle tillfredsställas?

söndag 27 december 2009

RINGEN

Skolklockan talade om att det var rast på den lilla skolan. Eleverna i 9a rusade snabbt ur kemisalen. Ânnu en gång hade de lyckats få den gamla kemifröken till att tappa kontrollen över dem. Egentligen var de inte elaka men hon var bara för vek.Hade absolut ingen pondus.
Pondus. Ja det var det hon önskade att få efter det som hände med ringen.

Konstigt att det blev en ring.Men så blev det i alla fall. Det var 7 av de tuffaste i klassen och lite håglöst hade hon föjlt med dem utanför skolgården. Bort till kanalen. Där hade Lasse snabbt dragit fram en halv paket Prince. Cigaretten hade gått från den ena till den andra . Just som det var hennes tur i ringen att dra ett bloss på cigarettstumpen ringde det in igen. Hon tackade sin lyckliga stjärna.Hade aldrig rökt. Hur gjorde man för att få ut luften i ringar ?

På vägen hem gjorde hon upp en plan. Jag måste träna för att inte göra bort mig nästa gång det blir min tur. Nyckeln till ytterdöoren gled enkelt in på sin plast. Hon var ensam hemma. Mammas Salem cigaretter låg på köksbordet. Drog långsamt ut en cigarett. Tändstickorna.De låg vid gasspisen.

Lite nervöst gick hon in i badrummet och tände cigaretten.Försiktigt sattes den mellan hennes ungdomliga läppar.Provade med att dra in röken för att göra en luftring. Resultatet blev bara tårar som rann ner för kinderna av den starka mentholsmaken. Tack mamma att du rökte mentholcigaretter det fick mig att aldrig börja röka tänkte hon denna decemberkväll.

lördag 26 december 2009

MINUSGRADER

MINUSGRADER

Temeraturen visade på plus men inombords var det minusgrader. Rejält med minus.
Helgerna var över och det var minus på det mesta kändes det .
Visakortet hamnade på fel sida om automaten. Det var mer minuspost än banken kunde acceptera.

Han hade inte ringt denna jul. Varför inte det ? Det var deras tradition. Hade relationen gått in på minus ? Var den på väg att glida utför i den isande kylan ?
Hjärnan ville inte riktigt fungera denna morgon. Även om det var plus utanför dörren kändes det som om det var frostigt inomhus. Veden var slut.

- Usch allting är bara minus. Minus på pengar minus på känslor. Vintersolståndet var passerat.Skulle det inte kunna göra så att minusgraderna kröp ovanför o-strecket ?

Ett brev med en Cd skiva hittades i brevlådan. Massor med härliga varma positiva bilder från höstens besök av vännerna.
Ta det lugnt sa logiken.Det har vänt. Värmen kommer åter.Sätt på kaminen. I februari blommar mimosan.Det är inte långt kvar.

Huttrande svepte hon den bruna yllesjalen tätare runt de magra axlarna och tog ett djupt andetag.
- Det kommer att gå bra.Det kan inte alltid vara på minus sida i livets bokföring.

torsdag 24 december 2009

Traditionen

Det var julafton. Snön låg för en gångs skull utanför fönstret i stora propotioner. De levande ljusen fladdrade mot den vitkalkade matsalsväggen .I bakgrunden hördes tonerna av Carmen.

-Har jag nu satt fram allt det som skall stå på bordet ikväll ?
Det var deras första jul tillsammans och hon ville för allt i världen inte glömma något.

Ingen sillsallad hade han noga deklarerat den dagen julen skulle till att planeras.
Men sillbordet var viktigt.Jo,sillen var framdukad i flera former.

Men vi närmare eftertanke hade de faktiskt brutit traditionerna och skapat sig en egen. Svenskt sillbord till att starta med och sedan stekt and med apelsin sås och till dessert ris a la malta på danskt maner.

Ja varför måste man hålla så hårt fast vid bara en tradition .Det går väl fint att ta lite av varje på världens bord denna kväll.

Det kändes faktiskt riktigt befriande att ha skapat något nytt och tagit med sig det som var viktigt och betydelsefullt. Man behöver väl inte äta lutfisk om man inte tycker om det eller måste man det ?

Telefonsignalen störde julfriden.
-Hallo
- Hej älskling. Vill bara berätta för dig att jag är framme om en halvtimmes tid. Blir underbart att få fira julen på vårt sätt.
Men en liten extra tradition har jag tagit med mig. Du får se när jag kommer fram.
- Kör försiktigt sa hon en aning bekymrat.

- Vad var det för en tradition han skulle komma att införa?

Med leende läppar gick hon ut i vardagsrummet och tände upp brasan vilket var en gammal tradition på Brorsnäsherrgård.

måndag 21 december 2009

PÅHOPP UTMANING 355

Vintern hade tagit dem i järngrepp. Vit färg skulle symbolisera lugn och ljus. Men inte nu. Den vita färgen dolde en mörk svart asfaltsväg flera decimetrar ner i sin vila.
Lika långt ner lång hennes sorgsna känslor från igår kväll.

Middagen hade blivit vällagad. Hon hade verkligen bemödat sig att det stora teakbordet var vackert dukat. Kokt lax med pure av sötpotatis och ett litet fikon till dekoration. Det var hans älsklingsrätt. Kanske inte julmat.Men ännu var det fyra dagar kvar till julafton. Barnen hade lovat att de skulle hålla jul med dem på torpet.
Precis i tid till han kom hemcyklande efter besöket hos sin farbror i ônnestad var middagen klar. Det var inte mer än 3-4 km hem till deras torp. Torp.Ja huset hade verkligen varit torp för tio år sedan. Utedass och allt annant man förknippade med ett enkelt boende. Men Gunnar hade lagt hela sin själ och hjärta för att få fram det genuina huset. De hade verkligen lyckats tillsammans. Nu skulle han ta det lite lugnare med politiken och de skulle få mera tid över för varandra. Det var tanken fram tills maten skulle serveras.

Hon försökte resa sitt tunga huvud.Utanför fönstret snöade det fortfarande.Var det Gunnars??????????????????

Gunnar hade varit trött men glad att han hade besökt sin farbror men cykelturen hade varit hård.
- Tack för att du har gjort ett så fin mottagande till mig hade han sagt.
Det var bara ett ord som hade varit en lögn i den meningen. Mottagande. Del skulle vara avsked.
När hon hade kommit in för att servera middagen tog Gunnar avsked.Sakta gled han ner för matsalsstolen och började sin färd ut till snöflingornas paradis.

Julen sulle aldrig mera bli till glädje utan Gunnar. Varför måste han lämna dem just i denna högtid och varför fick de inte mera tid tillsammans.
Döden gjorde ett påhopp i livtes lugna rytm den vita jul i en skånsk by.

fredag 18 december 2009

JULSTRESS UTMANING 352

JULSTRESSEN

Den hade försvunnit den dagen föraldrarna inte längre var med för att upprätthålla traditionerna. Flera år innan hade det inte känts något speciellt lockande med att äta den feta maten.
Nu var det tredje julen på Chartreuses.Vad skulle det bli i år? Egentligen borde jag ha varit lite mera aktiv för att arrangera något.
Det var härligt att inte behöva känna julstressen Affärerna var inte speciellt jylpyntade och julmusiken höll sig borta.
Den enda stressen som var på plats. Var om det skulle det lyckas att lägga in sillen till en dansk julefrokost på julsdagen i Spanien.
Det var svårt att komma i julstämning när träden är gröna och marken fortfarande är mjuk att gå i. Men kylan utanför och framförallt innanför de stora terassdörrarna avslöjade att det var december.
Förra året gick det att dricka kaffe på terassen vem vet det kanske går det i år också.Ingen ide att ha någon stress över vädret. Det blir det väder det blir.